Fortsatt minskande väljarmakt

Jag har tidigare redogjort för en förenklad matrismodell för den globala maktstrukturen, där maktutövningen fördelar sig mellan en nationell och en internationell dimension. Västs politiska och ekonomiska etablissemang har det senaste århundradet dominerat den internationella sidan. Jag har visat hur en framträdande kraft i strävan efter en ny global världsordning (NWO) är den hyperrika angloamerikanska oligarkin. Makt utövad på nationell nivå har efter kriget allt mer fått ge vika för en internationell maktutövning via stora företag, organisationer och överstatliga byråkratier som EU. Det har minskat utrymmet för folkligt inflytande via demokratiska val. Det som upplevs som ett ökande demokratiskt underskott.

De senaste årtiondenas försök att utnyttja larm om en klimatkatastrof orsakad av användningen av fossil energi har varit en huvudstrategi bakom NWO. Det hela inleddes genom antagandet av FN:s Agenda 21 år 1992 i Rio. Det klimatavtal som i december 2015 undertecknades i Paris landade dock mest i vackra fraser utan några bindande åtaganden. Under trycket av sjunkande priser på fossil energi och helt felslagna larm, kommer klimatfrågan inom kort att ebba ut i intet. Det enda som kan ändra på det är en föga sannolik snabb klimatförändring till det varmare.

Att klimatfrågan nu desarmeras i nästan hela världen (utom i Sverige givetvis) innebär inte att strävan efter en ny världsordning förtröttats. I dagarna förhandlas det om ett frihandelsavtal kallat TTIP (= Transatlantic Trade and Investment Partnership) mellan EU och USA som är ett viktigt steg i överförandet av makt från nationer till stora multinationella företag och därmed till de oligarker som har makten där. Ett liknande avtal TPP har nyligen träffats mellan USA och en rad länder i Stillahavsregionen.

Forskningen visar tydligt att frihandel är gynnsamt för den ekonomiska tillväxten och för att åstadkomma ett effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser. Något som däremot fått betydligt mindre uppmärksamhet i debatten, är hur en ökande frihandel påverkar balansen i samhällets maktstruktur. När Sverige beslutade att söka inträde i EU var det i första hand fördelarna för den ekonomiska tillväxten som lyftes fram. Jag tror även att borgerliga väljare, efter årtionden med socialistisk dominans, såg en fördel i att makt flyttades från Sveriges Riksdag till byråkratin i Bryssel. Det är något som jag tror allt fler ångrar idag.

Det nu aktuella frihandelsavtalet med USA innebär ett nytt stort steg i förflyttningen av makt från nationella intressen till främst globala företag. Avtalet ger den amerikanska oligarkins företag rätten att stämma EU-stater om de kan visa att nationella lagar och bestämmelser orsakar dem förluster. Vi kommer inte ens att kunna stifta lagar som skyddar miljö och konsumenter utan företagens och dess huvudägares godkännande.

Avtalet släpper in de amerikanska storföretagen redan på förberedelsestadiet inför utarbetandet av nya lagar och regleringar som kan tänkas beröra deras intressen. Det innebär att storföretagens representanter skall bjudas in att delta i expertutredningar som föregår riksdagsbehandlingar vilket utgör en solklar inskränkning i utrymmet för demokratisk maktutövning. Beslut som berör kost och hälsa t.ex. måste i fortsättningen fattas efter samråd med Coca Cola, som sedan kan stämma landet om beslutet skadar deras kommersiella intressen.

Storföretagen har och har haft ett avgörande inflytande på de hemliga förhandlingarna om TTIP. EU-kommissionen har under utarbetandet av avtalet, haft när 600 möten med storföretagens lobbyister, medan möten med fack- och konsumentorganisationer har varit få. Stora delar av avtalstexterna har skrivits direkt av storföretagens lobbyister.

Avreglering av olika branscher blir enkelriktad, vilket innebär att offentlig service som en gång blivit avreglerad eller privatiserad blir väldigt svår att återställa till det offentliga om avregleringen misslyckas.

En marknad som oligarkerna försöker få ökad makt över globalt är jordbruket. Strategin där är att se till att skaffa sig ägarkontroll över böndernas utsäde genom att introducera patenterade GMO-grödor i hela världen. Bönder skall hindras från att odla och använda eget utsäde. Med det nya avtalet kommer möjligheten att via lagstiftning hindra användning av ifrågasatta GMO-grödor att försvinna och lagar om att märka livsmedel som innehåller GMO kommer att stoppas, de skadar ju utsädesföretagens intressen. Standarder för livsmedel och mediciner kommer i praktiken inte kunna vara strängare än de amerikanska. Det är notabelt att den amerikanska presidentkandidaten Hillary Clinton har starka band till oligarkerna och deras dominerande GMO-företag Monsanto.

Enligt Kunskapskanalen avser Marlboro att stämma Uruguay för att de försöker begränsa cigarettförsäljningen i landet med varningstexter och bilder på döende människor till följd av tobaksbruket. Marlboro anser att ett sådant beslut inkräktar på deras immaterialrätt och således kan handelsavtal som TTIP resultera i att Uruguay kan krävas på enorma böter. Australien håller även på att pröva att införa restriktioner mot tobaksrökningen för vilket de erhållit hot om stämning från tobaksbolagen.

I USA erkänns bara ett fåtal grundläggande rättigheter för anställda (bara två av ILO:s åtta standarder för arbetare). Med TTIP-avtalet hotar detta att bli vägledande för utvecklingen även inom EU. Hårdare krav kan ju skada de globala företagens intressen.

Listan kan göras längre, men jag tror detta räcker för att förstå vad som nu sker.

Jag ställer mig frågan varför vår politiska elit inte låter väljarna få ta ställning till en så omfattande åderlåtning av vårt självbestämmande? Antingen så begriper de inte vad de håller på med eller så ligger deras lojalitet hos helt andra än hos Sveriges medborgare.