images

De multinationella kapitalintressena har identifierat de globala marknader som är betydelsefullast och som därför har den största strategiska betydelsen för utvecklingen av de världsomspännande megakoncernerna. En absolut nyckelmarknad är livsmedel. Alla människor behöver mat för att hålla sig vid liv, varför kontrollen över maten ger en fantastisk ekonomisk maktposition. Mot denna bakgrund är det inte förvånande att hitta många av de mäktiga oligarkerna bland storägarna inom livsmedelsindustrin.

Problemet med livsmedelsmarknaden var från början att samhällets kärna var bönder och deras anställda som utgjorde större delen av befolkningen. De klarade sin livsmedelsförsörjning själva. Med industrialismens framväxt uppstod en marknad för att försörja industrins arbetare och städernas växande borgarbefolkning med mat. Till en början skedde detta i huvudsak genom en direktförsörjning från jordbrukarna, men efterhand tog allt större och fler mellanhänder över och en industri växte fram.

Industrins strateger insåg att mat i huvudsak baserad på färskvaror med begränsad hållbarhet och höga baskostnader var mindre lämpad för stordrift. Man har därför steg för steg introducerat allt mer industrimat med lång hållbarhet baserad på billigt spannmål och billiga processade vegetabiliska oljor. De kostråd som amerikanska politiker introducerade är 1977 om att minska på naturligt fet mat till förmån för mat baserad på spannmål och vegetabiliska oljor, passade den snabbt växande livsmedelsindustrin perfekt.

Med falska larm om påstått farligt kolesterol skrämde man konsumenterna för den naturligt feta kosten som kom från lantbrukarna och fick oss pss att gå över till industrins avfettade och sötade varor samt deras billiga snabbmat och spannmålsprodukter. Smör brännmärktes som ohälsosamt och industrin erbjöd istället industrifetter i form av margarin/transfetter som är onaturliga för människokroppen. Man lyckades på detta sätt orsaka världshistoriens värsta pandemi av metabol sjuklighet, eftersom industrimaten visade sig vara mycket skadlig för människors hälsa. Idag har ca. 30% av världens befolkning redan drabbats av ohälsa och början till ohälsa.

På detta sätt fick industrin i ett första steg kontroll över livsmedelsmarknaden, konsumenterna hamnade nästan helt i knäet på industrin. Böndernas lokala produktion kunde inte tillhandahålla avfettade produkter, för det krävdes industrins processer. Strategin hade dock fortfarande en svag länk, bönder kontrollerade fortfarande produktionsledet för spannmål. Då kom tekniken med sofistikerade kemiska medel och genmodifierade grödor som kunde patenteras. Med introduktionen av alla kemikalier och GMO kunde industrin skaffa sig kontrollen även över produktionsledet. Genom en massiv marknadsföring av GMO-grödorna fick storindustrin makten över spannmålsproduktionen i land efter land och därmed begränsades det nationella inflytandet över jordbruket i allt fler länder.

Det är mot denna bakgrund man skall förstå nationalisten Putins och ryska säkerhetsrådets utspel nyligen, om målet att bli världens ledande exportör av GMO-fria och ekologiskt rena livsmedel. Man har i princip förbjudit produktion av GMO-baserad mat i Ryssland. Det bakomliggande motivet är givetvis att man på detta sätt blockerar möjligheterna för multinationella livsmedelsföretag som t.ex. Monsanto att skaffa sig makt över det ryska jordbruket. Istället satsar man på att utnyttja Rysslands enorma jordbruksarealer för att producera GMO-fria ekologiska jordbruksprodukter för export som har en snabbt växande marknad i hela västvärlden.

Vi ser här ett intressant och mycket tydligt exempel på en kamp mellan nationella och multinationella maktintressen på världens kanske viktigaste marknad – Putin mot de angloamerikanska oligarkerna. Detta ger ett visst perspektiv åt den aningslösa Putin-hatpropaganda som sprids inte minst av naiva svenska tidningar och Public Service.

Till skillnad från Ryssarna så sitter just nu EU och lägger sista handen vid ett handelsavtal (TTIP) med USA som i princip ger de multinationella livsmedelsjättarna fritt spelrum på våra marknader. Vi kommer inte att kunna säga nej till deras industrimat och GMO-produkter och vi kommer kanske inte ens att få deklarera GMO-innehåll. Därmed tappar vi ytterligare nationell makt och suveränitet över något så viktigt som vår mat. Sannerligen en vansinnig och helt ogenomtänkt politik av obildade politiker som tyvärr inte förstår bättre.

Fortsättning följer.