images

Det utan tvekan mest infekterade tvisteområdet inom modern hälsovård är kampen mellan förespråkare för s.k. naturmetoder och naturläkemedel mot skolmedicinen som redan för nästan 100 år började domineras av läkemedelsindustrin – Big Pharma. Tidigt insåg amerikanska oligarker som Rockefellers, som satsat pengar inom industrin, att bästa sättet att promota dess produkter var att ta kontroll över hela hälsovården.

Rockefellers startade förment filantropiska Rockefeller Foundation som frontorganisation för en ny global satsning inom läkemedelsinvesteringar. Donationer gick till medicinska skolor och sjukhus som var språkrör för patenterade läkemedel och till tillverkare av patenterade, syntetiska droger. Genom att kräva platser i de stora forskningssjukhusens styrelser i utbyte mot donationerna skaffade man sig kontroll över såväl forskning som vård från två håll.

Vid samma tid upptäcktes de första naturliga vitaminerna som hade läkande och livräddande hälsofördelar och kunde förhindra många kroniska sjukdomar. De nyupptäckta molekylerna hade bara en nackdel: de var inte patenterbara. Rockefellers investeringsverksamhet stod inför ett ödesdigert hot; vitaminer och andra naturliga mikronäringsämnen som marknadsfördes som hälsopreparat skulle kunna minska behovet av patenterade syntetiska preparat.

Bekämpandet av den oönskade konkurrensen från naturliga preparat blev således en fråga om liv och död för Big Pharma. Rockefellers fond tog avstamp i den spanska influensaepidemin (spanska sjukan) och utnyttjade de media som de redan vid denna tid kontrollerade, till att starta en häxjakt på alla former av mediciner som inte omfattades av deras patent. Taktiken var att framställa naturpreparat som kvacksalveri. Inom de närmaste 15 åren blev i stort sett alla medicinska skolor och flertalet sjukhus i USA såväl som American Medical Association, nära allierade med Rockefellers strategi att lägga hela hälso- och sjukvårdssektorn under sitt oligopol.

Med sin filantropiska förklädnad användes Rockefellers fond också för att erövra främmande länder och hela kontinenter för sin läkemedelsverksamhet – på samma sätt som Rockefeller hade gjort redan ett par decennier tidigare med sin petrokemiska investeringsverksamhet. Sjukvårds- och läkemedelssektorn i Sverige har bland andra låtit sig starkt influeras av denna verksamhet, vilket jag många gånger upplevt i mina kontakter med etablissemanget inom sektorn.

Den medicinska forskningen och utvecklingen i västvärlden har på detta sätt blivit ensidigt inriktad på syntetiska preparat och metoder som kan patenteras. Sökandet efter naturliga ämnen mot olika sjukdomar och naturliga vårdmetoder har mycket svårt att få gehör och finna finansiering. Därtill är man direkt motarbetad av den s.k. skolmedicinen och industrin som med hjälp av korrumperade sjukvårdsmyndigheter bedriver häxjakt på såväl naturläkemedel som naturläkare.

Resultatet är deprimerande, det har bl.a. medverkat till att förvärra den metabola pandemi som redan drabbat 2,1 miljarder människor. Intresset för att utveckla bättre botande antibiotika är ytterst svagt, Big Pharmas strateger siktar ensidigt in sig på symptomdämpande preparat för livstidsförskrivning. Det s.k. kriget mot cancern som pågått med enorma ekonomiska resurser i 40 år har inte lett till några nämnvärda framsteg och andelen människor som får cancer under sin livstid ökar lavinartat. När ”kriget” startade fick var tionde cancer, idag är det var tredje som får det. Det främsta framsteg man gjort är att man håller de som insjuknar vid liv lite längre. Dagens patentberoende sjukvårdskomplex har inget intresse av att ändra på detta, eftersom denna skenande metabola sjuklighet är en fantastisk inkomstkälla som genererar tusentals miljarder dollar.

För att bryta den nuvarande hämskon på utvecklingen inom det medicinska området och få den skenande kostnadsutvecklingen under kontroll måste vi på allvar ifrågasätta lagstiftningen på det immaterialrättsliga området. Dagens möjligheter att patentera kemiska preparat för medicinskt bruk gynnar bara Big Pharma och de rikaste av de rika. Bevisligen har dagens lagstiftning inte lett till någon gynnsam medicinsk utveckling annat än i ett fåtal speciella fall. Om man radikalt begränsade rätten att patentera specifika molekyler och begränsade patenträtten till processer och metoder för att syntetisera preparaten skulle mycket vara vunnet.

Dominansen från Big Pharma skulle brytas och alternativa mediciner baserade på i naturen förekommande ämnen skulle lättare kunna konkurrera. Glöm inte bort att det största genombrottet under förra århundradet för en botande medicin var ett naturpreparat – penicillin.  Naturliga substanser skulle inte heller behöva samma otroligt dyra och tidskrävande processer för att bli godkända som läkemedel. De syntetiska preparat som industrin idag tar fram är per definition oftast naturfrämmande för att kunna patenteras och kräver därför en omfattande och ytterst komplicerad utprovning för att bli godkända som medicin. Man kan ju inte förutse alla effekter det främmande preparatet kan ha i våra kroppar. Den här utprovningen är ytterst kostnadskrävande vilket kraftigt gynnar de stora läkemedelsföretagen.

Eftersom många naturpreparat redan finns i naturen och där kanske fungerat länge i olika sammanhang utan att orsaka förgiftningar och farliga biverkningar, behöver man bara konstatera deras medicinska effekt och hur de bäst kan användas för en viss åkomma. Vi vet att många kryddor och andra s.k. medicinalväxter använts i århundraden utan problem, men ingen har haft ekonomiska resurser att klart fastställa vilka egenskaper hos växten som är viktiga och vilka doser och kombinationer som är optimala. Detsamma gäller behandling av sjukdomar med speciell kost. På det området är kunskapen inom skolmedicinen nästan obefintlig och det finns nästan inga forskningsmedel från det allmänna för att studera kosteffekter.

Dagens extremt lönsamma industri för syntetiska patenterade preparat (uppåt tusen miljarder dollar per år i vinst) gör givetvis sitt yttersta för att motarbeta forskning rörande kost och naturmedel som kan hota deras kassakor. Om möjligheten att patentskydda de syntetiska molekylerna starkt begränsas kommer affärslogiken bli helt annorlunda. Intresset att söka efter naturliga aktiva substanser och metoder kommer att öka kraftigt.

Från industrin kommer man att invända att en sådan begränsning av patentmöjligheten skulle göra det olönsamt att ta fram nya syntetiska mediciner. Givetvis skulle lönsamheten minska och det skulle komma fram färre syntetiska preparat. Men eftersom dagens syntetiska mediciner ytterst sällan botar de stora folksjukdomarna utan bara döljer symptomen så torde detta inte bli något stort problem. Låt mig bara påminna om den ytterst ifrågasatta statinförskrivningen till hundratals miljoner människor som sannolikt har långsiktiga allvarliga biverkningar som tar ut eventuella positiva effekter. Om industrin på detta sätt kan styras över mot att söka bland naturliga substanser och kombinationer av dem samt behandlingsmetoder som inbegriper kosten, är jag övertygad om att den medicinska vetenskapen skulle ta ett jättekliv framåt. Kanske skulle man få fram ett botemedel mot fler cancerformer.

Fortsättning i ett senare inlägg