Hippocrates

I ett antal artiklar på senare tid har jag berört det paradoxala i att världen, trots att det satsas enorma och ökande resurser på vård och forskning inom hälsoområdet, så fortsätter icke smittsamma sjukdomar att öka procentuellt. Det som driver detta är en globalt ökande metabol sjuklighet (fetma, ateroskleros, diabetes, cancer, Alzheimer, Parkinsson m.m.) som närmast kan liknas vid en pandemi. Att de smittsamma sjukdomarna minskat kan i stort sett tillskrivas upptäckten av naturmedlet penicillin i början av 1900-talet samt några få viktiga vaccin. Även den kampen mot sjukligheten är nu på väg att förloras p.g.a. resistensutveckling och avsaknaden av fungerande nya antibiotikum och ökande allvarliga biverkningar från nya vacciner.

Det hävdas ofta när man pekar på denna paradox, att vi blivit så mycket äldre och därför hinner utveckla fler sjukdomar. Det stämmer, men det räcker inte på långa vägar för att förklara den metabola sjuklighetens ökning. Det faktum att vi lever längre, är oftast det man från hälsovårdens företrädare pekar på som ett bevis för att man är framgångsrika. Det är givetvis riktigt att man med hjälp av kemiska preparat håller människor levande längre, men friskare blir vi inte – tvärt om. Vi måste söka en annan förklaring.

Min hypotes är att hälsovården av idag lider av ett fatalt systemfel. Man har tappat kontakten med sina rötter i den ed som själva grundaren av den moderna medicinen – Hippokrates – förestavade. Den kanske viktigaste raden i läkareden är att; efter förmåga och omdöme skall jag vidtaga dietetiska anordningar till gagn för de sjuka, och vad som kan skada eller göra dem ont skall jag söka avvärja. Den raden följer inte dagens sjukvård. Inte heller följer man hans råd att låta maten bli din medicin och medicinen din mat. Läkarutbildningen har på dessa viktiga punkter i stort sett tappat kontakten med Hippokrates och i stället låtit sig utformas av de ekonomiska intressena bakom läkemedels- och livsmedelsindustrin. Det har gått så långt att läkare som försöker leva efter Hippokrates ed blir hånade och förlöjligade av kollegor. T.o.m. den mat som serveras på våra sjukhus innehåller massor av socker och andra kolhydratrika delar som bidrar till att göra patienterna sjukare.

Ofta har jag hört läkare uttrycka sig som; att du skall leva och äta som du har lust och blir du sjuk då har vi mediciner och kirurgi som kan ta hand om problemen. Den inställningen från hälsovården är det allvarliga systemfelet, för i grunden innebär detta synsätt att man med öppna ögon låter människor äta sig sjuka för att sedan kunna sälja industrins syntetiska preparat till dem. Alternativt kan man som den hundraårige industrioligarken David Rockefeller med stora intressen i läkemedelsindustrin, byta ut sitt hjärta sex gånger. Industriintresset har tagit överhanden över Hippokrates och det intresset tjänar pengar på att vi blir sjukare. Och när det inte räcker hittar man på sjukdomar som detta med högt kolesterol, för att kunna sälja meningslösa och ofta skadliga preparat.

Om sjukvården skall kunna bryta den negativa hälsoutvecklingen måste läkarutbildningen i ett första steg radikalt ändra innehåll och inriktning. Läkemedelsindustrins inflytande över utbildningen och delar av forskningen måste brytas. Läkare måste få en betydligt grundligare och längre utbildning om hur människors kost påverkar deras hälsa. Betydande resurser måste därför satsas på forskning rörande samband mellan kost/hälsa/ohälsa. Den forskningen borde lämpligen kunna finansieras via en beskattning av livsmedelsförsäljningen. Forskningen rörande icke patenterbara naturmediciner borde likaledes tilldelas kraftigt ökade resurser, som på ett liknande sätt skulle kunna finansieras med en skatt på de syntetiska medicinerna. Jag har inga förhoppningar om att man skulle kunna mjuka upp patentskyddet för syntetiska preparat vilket idag driver läkemedelsindustrin till att bara satsa på dem.

Det är hög tid för samhället att tänka om för att förhindra att de skenande sjukvårdskostnaderna underminerar samhällsekonomin. Vi måste forma en forskningspolitik som inte bara styrs av industriintressen utan ser till allmänintresset och patienternas livskvalitet. Det går att bryta den skrämmande sjukdomsutvecklingen – om den politiska viljan finns?