79px-John_D._Rockefeller

Jag har i några tidigare artiklar, med en grovt förenklad matrismodell, försökt beskriva den globala maktstruktur som byggts upp av västvärlden sedan förra sekelskiftet. Västs maktposition utmanas nu av nya makthavare i de framväxande ekonomiska stormakterna i Asien. Detta har fått de verkliga delvis dolda makthavarna att ändra strategi för att kunna bevara och öka sitt globala inflytande. Många av dagens politiska skeenden har sin upprinnelse i den strategi som dessa makthavare valt.

I några artiklar skall jag försöka fördjupa analysen för att skapa en ökad förståelse av vad som sker och varför.

 

De globala storföretagens ägare

Det Nederländska Ostindiska Kompaniet som startades år 1602 brukar pekas ut som det första multinationella storföretaget med internationell makt och inflytande. Det verkliga genombrottet för storföretagens roll i den globala maktutövningen kom dock inte förrän omkring förra sekelskiftet.

Det första moderna och riktigt stora multinationella företaget var oljebolaget Standard Oil som grundades år 1870 av John D. Rockefeller. Vi har under senare år efter Sovjetunionens fall läst en massa om ryska rövarbaroner s.k. oligarker som tillskansat sig enorma förmögenheter på kort tid i samband med anarkin och laglösheten under sovjetsystemets sammanbrott. USA hade en liknande period 100 år tidigare vid industrins explosiva utveckling efter att man börjat exploatera oljan. John D. Rockefeller var sin tids ledande rövarbaron – oligark som hänsynslöst utnyttjade en gammaldags lagstiftning som inte var anpassad till den typ av företag som nu växte fram.

I slutet av 1800-talet kontrollerade Standard Oil nästan hela raffinaderikapaciteten i världen och marknadslogistiken för oljeprodukter samt en tredjedel av alla oljefält vilket i praktiken gav företaget en monopolställning. Detta utnyttjade Rockefeller hänsynslöst och med stor skicklighet för att bygga upp en av världshistoriens största privata förmögenheter. Rockefeller anklagades för illegala affärsmetoder och utpressning. År 1911 fattades ett beslut i USA:s högsta domstol att tvinga fram en uppdelning av Standard Oil i 34 separata bolag. Domstolsbeslutet rubbade knappast Rockefellers ställning och hans förmögenhet förblev intakt och gav honom ett fortsatt enormt inflytande. Världens idag största oljebolag är Exxon som har sitt ursprung från denna uppdelning.

För att undkomma kritiken och minska det offentliga trycket tog Rockefeller till ett vanligt trick bland oligarker och började ägna sig åt filantropi. Med de olagliga vinsterna från rövarverksamheten i oljebranschen startade han år 1913 den förment ideella stiftelsen Rockefeller Foundation (RF) till vilken han donerade halva sin förmögenhet. Ändamålet som skrevs in var att verka för mänsklighetens välmående över hela världen. Genom att stiftelsen enligt statuten var ideell hade den stora skattefördelar, det innebar dock inte att Rockefeller släppte ifrån sig kontrollen över förvaltningen av den donerade förmögenheten. RF blev en gren av familjens vittförgrenade affärsverksamhet och användes enkelt uttryckt för att strategiskt ta över hälso- och sjukvårdssektorn i USA. Denna nya verksamhet kallades för the pharmaceutical investment business. Satsningen lade grunden för dagens oerhört lönsamma läkemedelsindustri – Big Pharma. Företagssektorns årliga vinst är idag i samma storleksordning som hela USA:s enorma militärbudget.

Familjen Rockefeller fick på detta sätt makten i två av världens största multinationella industrigrenar. Tidigt insåg man betydelsen av att påverka affärsklimatet för sina stora företag, inte bara i USA utan även runt om i resten av världen. För detta ändamål har man bl.a. varit starkt engagerad i Council on Foreign Relations (CFR) som är en amerikansk lobbygrupp som grundades 1921 och som sedan starten haft ett betydande inflytande på utvecklingen av amerikansk utrikespolitik. Organisationens medlemmar utgörs av toppar från finansvärlden, industrin, militären, den vetenskapliga världen samt politiken. Hedersordförande är David Rockefeller.

Rockefellers har tillsammans med sin motsvarighet i bankvärlden familjen Rothschild spelat en framträdande roll i Bilderbergruppen som bildades under det kalla kriget år 1954, med syfte att stärka banden mellan Västeuropa och USA. Gruppens målsättning sägs idag vara en världsregering (eller skall vi säga ett världsföretag för här finns inte utrymme för demokrati), en global marknad som skall bevakas av en armé (ett utvidgat världsomspännande NATO är nog tanken) och en global finansmarknad reglerad av en central världsbank (man tänker sig sannolikt FED som ägs av oligarkernas banker) med en världsvaluta (USD). Svenska statsministrar brukar bli inbjudna till gruppens möten via någon gruppmedlem från familjen Wallenberg, för att bli programmerade. Bilderbergarna lyckades speciellt bra med Fredrik Reinfeldt som nog levererade exakt vad man beställt.

Familjen Rockefeller har senare tillsammans med några ledande ledamöter från CFR och Bilderberggruppen varit direkta initiativtagare till bildandet av Trilaterala Commissionen år 1973. Här har personer på absolut toppnivå kunnat träffas och diskutera och planera utan medial insyn. Ett citat av David Rockefeller efter ett möte med den kommissionen 1991 säger vad det handlar om: Vi är tacksamma mot Washington Post, New York Times, Time Magazine och andra stora publikationer vars direktörer har deltagit våra möten och respekterat sina löften om diskretion i nästan 40 år. Det skulle ha varit omöjligt för oss att utveckla vår plan för världen om vi hade utsatts för publicitet under dessa år. Men världen är nu mer sofistikerad, och förberedd att marschera mot en världsregering. Den överstatliga suveräniteten hos en intellektuell elit och framträdande bankirer är säkert att föredra framför nationellt självbestämmande som praktiserats i tidigare århundraden. Det behöver knappast tilläggas att oligarkerna har ägarkontrollen över en stor del av västvärldens MSM (main stream media).

År 1968 bildades ytterligare ett av dessa elitistiska sällskap den s.k. Romklubben på Rockefellers center i Bellagio i Italien. Den formelle grundaren var Fiat-direktören Aurelio Peccei som arbetade på instruktion från Bilderbergaren Giovanni Agnelli, Fiats huvudägare och ledande italiensk oligark (jag träffade honom i Milano 1988). Klubben har varit en av huvudaktörerna bakom att använda miljöfrågor för att promota planen för den nya världsordningen – the New World Order (NWO), vilket jag återkommer till. En av ordförandena i Romklubben är idag min tidigare vän Anders Wijkman.

På detta sätt har den angloamerikanska oligarkin och deras hyperförmögna vänner i främst Europa vävt sitt nät för att bygga upp ett underlag för en NWO och för att konsolidera sin globala maktposition inför framtiden. Självklart är detta inte hela bilden och självklart är det inte en homogen sammansvetsad grupp makthavare, det ger dock en känsla för hur strävan efter världsherravälde utvecklas i denna hyperförmögna krets.

Fortsättning följer.