120px-Yalta_summit_1945_with_Churchill,_Roosevelt,_Stalin_tight_crop

En ny kommunistisk världsordning

Vid Andra Världskrigets slut efter att nazisterna besegrats ville Storbritanniens premiärminister Winston Churchill att de allierade skulle fortsätta kriget, nu mot Stalin och kommunisterna. Under hela kriget var relationen mellan Churchill och Stalin spänd, medan Stalin kom bra överens med USA:s president Roosevelt. Churchill som varit den som tidigt varnade för Hitler, var även den som varnade för Stalin. Han var sin tids störste statsman och whistleblower!

I ett tal vid Westminster College i Fulton 1946 i USA, efter att Churchill lämnat sin premiärministerpost, målade han upp bilden av ett hotfullt och expansionistiskt Sovjet­unionen som förtryckte sitt eget folk. Han hissade åter en varningsflagga för Stalin och betonade vikten av att säkra trygghet, välfärd, frihet och framsteg i alla länder. Och han fortsatte med ett av sina retoriska mästerverk: Från Stettin vid Östersjön till Trieste vid Adriatiska havet har en järnridå sänkts tvärs över kontinenten. Därmed var begreppet järnridån myntat vilket därefter skulle stå som en symbol för det kalla krig mellan västs demokratier och den sovjetiska kommunistdiktaturen ända fram till 1989 då Berlinmuren symboliskt revs.

Sovjetunionen blev kommunismens centrum från vilket den kommunistiska ideologin spreds från land till land. Kommunismen bars fram av idén om en ny kommunistisk världsordning som fick oligarkerna att tillfälligt lägga sina motsvarande planer på hyllan. Det Kalla Kriget blev ett krig mellan demokrati och nationellt självbestämmande mot diktatur och krossat nationellt självbestämmande.

De östeuropeiska stater som befriats från nazisterna av Röda Armén inlemmades bakom järnridån och kommunistiska revolutioner och maktövertaganden initierades och underblåstes i en rad länder runt om i världen. Det mest spektakulära var Mao Zedongs kinesiska revolution som omvandlade det kinesiska jätteriket till en kommunistisk diktatur och Fidel Castros kommunistiska revolution precis på USA:s tröskel.

För oss i västvärlden var det uppenbart att Sovjetunionen eftersträvade att leda ett kommunistiskt världsherravälde. Sovjetunionen byggde upp en enorm armé som radades upp längs järnridån, närsomhelst beredd att marschera in i Västeuropa och lägga under sig våra länder. Deras styrkor översteg vida det väst kunde mobilisera till sitt försvar, så det enda som återstod var att bygga upp ett hot om massiv vedergällning med kärnvapen om man blev anfallna.

Hela min uppväxt präglades av hotet om ett kärnvapenkrig och rädsla för en kommunistisk invasion. Dagens unga människor får tryggheten under sin uppväxt förstörd på ett liknande sätt, men nu genom etablissemangets ogrundade skrämselpropaganda om en förestående klimatkatastrof.

Konsekvensen av den situation som på detta sätt uppkom blev en allt mer eskalerade kapprustning mellan främst Sovjet och USA med ideliga provokationer från sovjetsidan. År 1948 försatte Sovjet de allierades ockupationszon i västra Berlin för en blockad, vilket skapade den första verkliga konfrontationen. För att stärka försvarsberedskapen mot det allt hotfullare Sovjet bildade en lång rad länder i Västeuropa tillsammans med Canada och USA militäralliansen NATO år 1949. Inom ramen för NATO-samarbetet började USA ringa in Sovjet med baser i de olika alliansländerna.

Perioden präglades av upprepade kriser där en ny kris över Berlins status uppstod igen år 1961. Sovjet ville att de allierade skulle lämna Berlin då man bl.a. hade ett växande problem med människor som flydde det kommunistiska Östtyskland via den allierade zonen där. USA:s president Kennedy åkte till Berlin och höll ett av det kalla krigets viktigaste tal, där han inför en stor folkmassa under jubel deklarerade att ich bin ein Berliner! Den krisen avslutades med att östsidan byggde upp Berlinmuren. Den allvarligaste krisen kom dock när Sovjet år 1962 svarade på USA:s inringning med raketbaser, genom att börja bygga upp egna avskjutningsramper för kärnvapenmissiler på Kuba ett stenkast från södra USA. President Kennedy satte ner klacken och ställde ultimatum till sovjetledaren Nikita Chrusjtjov som backade ner. Närmare fullt kärnvapenkrig har aldrig världen varit.

 

Krigen mot kommunismen

I länderna Korea och Vietnam som kommit att delas efter kriget i en kommunistisk och en ickekommunistisk del gjorde kommunistsidan framstötar för att lägga under sig hela landet. Det sågs av den fria världen som bevis för kommunismens expansionistiska planer. Nordkoreas attack på Sydkorea år 1950 möttes efter ett FN-mandat av en massiv amerikansk motoffensiv som återställde demarkationslinjen på 38:de breddgraden. Totalt kostade det kriget nästan tre miljoner människoliv.

Kampen mot världskommunismen fortsatte. Sydvietnam backade på USA:s inrådan ur ett planerat val i Vietnam år 1956 som var tänkt att återförena de två landsdelarna, eftersom man befarade att den populäre kommunistledaren Ho Chi Minh skulle vinna och hela Vietnam skulle bli kommunistiskt. Det blev upptakten till ett gerillakrig från nords sida mot syd. Efter en omdiskuterad provokation engagerade sig USA fullt ut 1964 för att trycka tillbaka nords gerilla. Därmed utbröt fullt krig mellan USA och Nordvietnam, som USA nesligen förlorade och tvangs kapitulera år 1975. En dryg miljon soldater stupade och över fem miljoner civila fick sätta livet till i kriget.

År 1970 blev Salvador Allende Chiles president i Chile. I amerikanska ögon var han att betrakta som en kommunist i klass med Castro. Han presenterade ett demokratiskt socialistiskt program som bland annat syftade till att socialisera en del större industrier såsom koppargruvor som delvis ägdes av amerikanska oligarkers bolag. Även här såg man i USA detta som ett alarmerande tecken på en expanderande världskommunism. Tre år senare iscensatte CIA en militärkupp och Allende mördades för att ersättas med en till USA lojal militär.

I Afghanistan tilltvingade sig det afghanska kommunistpartiet makten 1978 genom en militärkupp. Detta sågs som ytterligare ett tecken på världskommunismens utbredning och USA gick till motoffensiv genom att låta CIA utbilda och beväpna minst 35 000 mujaheddinsoldater med Pakistans hjälp. På liknande sätt, som USA i sina försök att störta Assad i dagens Syrien genom att rusta en till honom fientlig terrorstyrka som sedan blivit det som kallas IS, kom CIA:s insatser i Afghanistan att lägga grunden för framväxten av talibanerna. Sovjet invaderad år 1979 Afghanistan för att skydda kommunistregimen och drogs in i ett blodigt gerillakrig som man tvingades dra sig ur när Sovjet började falla ihop 1989. Här segrade USA över kommunisterna men till ett föga tilltalande pris, man hade satt igång betydligt värre krafter än en kommunistregim.

 

Rustningarna

Det neutrala Sverige byggde under det kalla kriget upp en betydande egen försvarskapacitet, långt större än den vi haft före Andra Världskriget. Med vår egen förträffliga flygindustri Saab kunde vi bl.a. skapa ett av värdens största flygvapen med över 600 flygande tunnor J29. Även ett antal andra svenska försvarsindustrier växte sig starka och kunde glädja sig åt stora exportframgångar. För främst USA:s militärindustriella komplex blev det kalla kriget en perfekt storm och ägarna till vapenindustrin tjänade givetvis enorma pengar på kapprustningarna. Det hela blev till ett självspelande piano, precis som president Eisenhower befarat och varnat för. Starka ekonomiska intressen ville inte ha någon avspänning, vilket sannolikt medverkade till att det inte gjordes tillräckligt allvarliga försök att åstadkomma detta.

Avgörande för det kalla krigets utveckling blev, i avsaknad av en uppriktig vilja till avspänning i väst, istället att kommandoekonomin i det kommunistiska systemet fungerade så oerhört mycket sämre än de fria marknadsekonomierna i väst. Kommunistländerna kom allt mer på efterkälken vilket skapade ett växande folkligt missnöje med såväl ofrihet som fattigdom. Efter Maos Zedongs död 1978 togs ledarskapet i Kina över av pragmatikern Deng Xiaoping. Han började en de facto reträtt från kommandoekonomin genom att stegvis släppa fram en friare marknadsekonomi. Därmed började hela den sanna kommunistiska ideologin att tappa sin ställning och blev allt svårare att sprida.

Under Ronald Reagans regeringsperiod på 80-talet satsade han på ett oerhört påkostat rustningsprojekt som benämndes stjärnornas krig. Tekniken gick ut på att ta fram raketer och satelliter som skulle vara kapabla att skjuta ner Sovjets interkontinentala kärnvapen. Detta hotade att tippa över maktbalansen till USA:s fördel, varför Sovjet försökte hänga med. Den rustningsansträngningen blev för stor, så unionen föll ihop ekonomiskt. Sovjet hade i stor utsträckning lurats att rusta ihjäl sig av den sluge Regan. Stjärnornas krig var i stort sett en bluff från Regans sida, det hade blivit för dyrt även för USA att utveckla. Därmed tog det kalla kriget slut, Sovjetunionen kollapsade och de olika republikerna och satellitstaterna blev fria och järnridån lyftes. Alla andades ut och började rusta ner.

Det enorma militärindustriella komplexet som vuxit kraftigt under det kalla kriget stod plötsligt utan en stor del av sitt levebröd. Vapenindustrins såg orderböckerna tömmas och generalerna fick mindre att göra. För den angloamerikanska oligarkin som bl.a. kontrollerade vapenindustrin blev detta signalen till att återuppta de tankar som man haft sedan bildandet av FN efter Andra Världskriget, nämligen att utnyttja FN som en plattform för att etablera en egen ny världsordning – NWO.

Fortsättning följer.