120px-Bush-Reinfeldt

Vi brukar säga att den moderna miljörörelsen föddes år 1962 när marinbiologen Rachel Carson kom ut med sin bok Tyst vår. Där lyckades hon måla upp ett skrämmande perspektiv där våra moderna kemiska gifter med DDT i spetsen hotade allt djurliv. Tanken att alla fåglar skulle dö och vårarna tystna var en bild som fångade mänskligheten och fick ett enormt genomslag i opinionen. Den ökande miljömedvetenheten pånyttfödde malthusianismen – tron på att mänsklighetens utveckling kommer att begränsas av resursbrist och miljöförstöring. Miljörörelsen som till en början dominerades av engagerade idealister och forskare infiltrerades dock ganska snart av politiska vänsteraktivister.

Även de rika angloamerikanska globalisterna insåg att man kunde utnyttja människors miljöengagemang för att driva igenom sin agenda för en ny centralstyrd världsordning (NWO). Som jag nämnde tidigare i det första avsnittet bildade oligarkerna år 1968 det nymalthusianska sällskapet Romklubben med syftet att skrämma upp opinionen och göra den mer mottaglig för sina planer. År 1972 inför FN:s första stora miljökonferens i Stockholm gav man ut skriften Tillväxtens gränser som tack vare en massiv publicitet i de av oligarkerna kontrollerade MSM fick ett omåttligt genomslag i media.

Skriften innehåller bl.a. en rad förutsägelser om en snar brist på en rad viktiga råvaror och man målar upp hur oljan snart skulle ta slut, det som brukar kallas Peak Oil. Utvecklingen senare har visat att skrämselpropagandan i skriften hade fel på snart sagt samtliga punkter, Romklubben nådde dock sitt mål att skrämma upp opinionen. Det jämnade marken för senare framstötar för att torgföra NWO-agendan. Efter att världkommunismen som stått hindrande i vägen kollapsat började globalisterna åter aktivera sina planer.

 

Konfrontationen om klimatet

I och med FN:s miljökonferens i Rio år 1992 slutade globalisterna att arbeta mest i det fördolda. De började där mer aktivt implementera sin plan för NWO under rubriken Agenda 21. Som ordförande för FN-konferensen hade man placerat Rockefellers mycket nära handgångne framlidne Maurice Strong. Han styrde konferensen med järnhand, vilket han bl.a. visade när han vägrade att samarbeta med den Internationella Handelskammaren (ICC) som normalt var näringslivets officiella röst i FN-sammanhang. Han valde självsvåldigt att tillsammans med sin nära vän mångmiljardären Stephan Schmidheiny (f.ö. en förträfflig man som jag träffat ett flertal ggr) skapa en helt ny organisation – World Business Council for Sustainable Development (WBCSD) för att representera det globala storföretagandet.

Enligt principen, ju mer rädsla man skapar, ju större blir bytet, beslutade Romklubben att inför FN-konferensen välja en skrämselkampanj, där man valde en global klimatkatastrof för att motivera det planerade överstatliga maktövertagandet. Kampanjen presenterades år 1991 genom skriften Den första globala revolutionen. Den kampanjen har ur globalisternas synvinkel varit extremt framgångsrik. Man har fått en hel värld att ägna sig åt en ickefråga – klimatfrågan – i över 20 år. Svenska politiker kan inte öppna munnen utan att nämna klimatet, trots att de aldrig riktigt begripit vad de pratar om. På kuppen slipper oligarkerna diskussion om de verkligt allvarliga miljö- och hälsoproblem som deras verksamheter orsaker. Schmidheiny för sin del har senare blivit dömd till 18 års fängelse i Italien för miljöbrott som hans familjeföretag tidigare begått. Det är en dom som i mitt tycke drabbat fel person (han har inte avtjänat straffet vad jag vet).

Med klimatnojan har man bl.a. lyckats ta all uppmärksamhet ifrån betydligt allvarligare miljöproblem, som den globala metabola pandemi som nu omfattar 30% av världens människor. Den orsakas av industrimaten från oligarkernas livsmedelsindustrier och motiverar massiva förskrivningar av kemiska preparat från samma ägares läkemedelsföretag. Preparaten (kallade mediciner) är idag den tredje främsta dödsorsaken efter hjärt/kärlsjukdomar och cancer som i sin tur i stor utsträckning orsakas av industrimaten. Detta har kunnat passera utan folkliga protester. Båda dessa industrier genererar årsinkomster i storleksordningen väl över tusen miljarder dollar.

På mållinjen vid klimatmötet COP21 i Paris i höstas snubblade globalisterna. Man lyckades inte driva igenom ett bindande avtal som skulle flytta makten över energin från nationalstater till den styrande eliten. Avtalet innebar att suveräniteten över beslut om utsläppsbegränsningar och energival ligger kvar på nationell nivå. Självklart har alla de stora länderna genomskådat agendan, man har gjort motstånd enligt den brända jordens taktik och låtsats spela med för att i slutändan inte gå med på någonting.

 

Krossa nationalstaterna

Om man tar ett helikopterperspektiv på allt som händer i dagens värld, kan det vid ett första påseende verka väldigt förvirrande. Tränger man lite på djupet finner man snart att nästan alla viktiga världshändelser kan hänföras till en snabbt eskalerande konflikt mellan de nationella och de globala maktfaktorerna.

En central del av globalisternas strategi har varit att underblåsa olika krafter för att rasera nationalstaterna i linje med Rockefellers yttrande (del I). Hela EU projektet går ut på att flytta makt från nationella parlament till en elit i Bryssel. Sedan inlemmar man EU i hela sin globala maktstruktur med bl.a. avtal som TTIP som jag återkommer till.

Ett väldigt tydligt exempel var Sveriges förre statsminister Fredrik Reinfeldt. Honom tog Jacob Wallenberg och oligarkernas handgångne Carl Bildt i hemlighet med sig till Bilderberggruppen för programmering tre månader före valet 2006. Han var ett enkelt byte, han hade redan i sin bok Det sovande folket visat sitt förakt för svenska folket, så han var lättprogrammerad. Som statsminister började han omedelbart att riva ner symbolerna för den svenska nationalkänslan dels genom direkt föraktfulla uttalanden om landets brist på egen kultur och dels genom att avskaffa försvaret och förklara att landet inte tillhörde svenska folket. Under hans statsministertid förvandlades den svenska flaggan från en stolt nationssymbol till en fascistisk banderoll. Vissa skolor har följdriktigt förbjudit användning av den. Inom Bilderberggruppens krets av hyperförmögna globalister måste man vara mer än nöjd med Reinfeldts insats.

Tanken med nedrustningen av försvaret var sannolikt, att sedan det stod helt klart för folket att vi inte kan försvara våra gränser, så skulle man ta till det bombsäkra knepet att skrämma skvättan på oss med ryssen. Ryssarna var dumma nog att hjälpa till i den kampanjen med hotfulla flygövningar samtidigt som det enda försvar vi har, flygvapnet, låg och sov. Att vi har ett flygvapen men ingen försvarsförmåga beror på att Wallenbergs behöver inkomster i Saab, men man kan inte försvara ett land med bara några flygplan på marken, hur bra de än är.

Beräkningen med avrustningen var att man på detta sätt skulle få den svenska folkopinionen att svänga till förmån för ett inträde i amerikanernas aggressivt expansiva NATO-allians. NATO är en viktig del i oligarkins NWO, tanken är att inkorporera land efter land i organisationen under det amerikanska militärindustriella komplexets vingar. NATO är den amerikanska vapenindustrins perfekta marknadsföringsorganisation. Redan har ett dussintal NATO-länder lovat att osett köpa den amerikanska industrins svindyra stridsflygplan kalkonen F35. JAS 39 är sannolikt ett betydligt bättre och kostnadseffektivare stridsflygplan, för att inte tala om ryssarnas SU35.

Med NATO-medlemskapet skulle ytterligare en livsviktig bit av vårt nationella självbestämmande ges bort till de överstatliga makterna. Det verkar dock som man misslyckats, trots att samtliga borgerliga partier och försvarsminister Hultqvist lagts sig för globalisterna, så vill inte svenska folket. Folket är lika kloka i fallet NATO som när man sa nej till ett annat av globalisternas projekt – Euron.

 

Migrationen

Som jag visade tidigare så har en central del i globalisternas kampanj mot nationalstaterna varit att översvämma Europa med migranter från andra världsdelar för att sudda ut de nationella identiteterna och rasera nationell välfärd och trygghet. Detta var exakt Fredrik Reinfeldts avsikt med sin öppna hjärtan politik. Han vet att socialdemokraternas historiskt starka ställning varit byggd på Per-Albins folkhemstanke som erbjöd medborgarna just välfärd och trygghet. Genom att lansera öppna gränser och oreglerad invandring, som han visste att dumma utopister i s-partiet skulle svälja med hull och hår, fick han sossarna inmålade i det hörn där de nu sitter med tryggheten och välfärden på väg att raseras. Nu faller deras opinionssiffror planmässigt med 1-2 procentenheter för varje mätning som görs och deras ledare har gått och gömt sig.

Denna typ av taktikspelande som Moderaterna ägnar sig åt står dock landet dyrt. Det har orsakat en kulturkollision som borde varit lätt att förutse. Att översvämma det sekulära jämställda Sverige och övriga Europa för den delen med människor från starkt patriarkala kulturer måste varit det dummaste globalisterna kunnat företa sig, om de velat undvika folkligt motstånd mot sitt korståg.

Vi ser idag en våg av folkliga reaktioner mot försöken att krossa EU:s nationalstater. I alla länder så växer det fram nationella partier som slår vakt om nationaliteten och ofta även etniciteten. Dessa partier växer snabbt och har i några länder redan tagit makten, medan de i några andra är på väg att göra det. De nationella politiska krafterna är på väg att helt rita om Europas politiska karta och de vänder sig mot EU och dess överstatlighet. I Storbritannien har den här vågen av folkligt missnöje tvingat fram en folkomröstning om medlemskapet i EU som ser ut att leda till att landet lämnar unionen. Revolten mot etablissemanget har även spridit sig till USA där de två antietablissemangskandidater Trump och Sanders nu leder i båda de statsbärande partierna inför presidentvalet.

Hela denna utveckling blir sannolikt ett kraftigt bakslag för globalisterna.

Fortsättning följer.