imgres

Globalisternas verktyg

FN är en mycket central del i den verktygslåda som de angloamerikanska oligarkerna varit med om att skapa för att kunna utöva global politisk makt. Verktygen för att styra världsekonomin är WB, IMF, WTO m.fl. överstatliga organ som är helt dominerade av västvärlden och därtill spelar oligarkernas egen FED (som ägs av deras privata banker) en helt central roll i världens valutahandel. Den av FED styrda dollarn som reservvaluta, som alla relaterar till och som det stora flertalet handelsavtal ingås i, utgör en mycket viktig del i den ekonomiska maktutövningen.

Sedan Nixon 1971 övergivit den ganska begränsande och opraktiska guldmyntfoten har oljan fått tjäna som dollarns säkerhet, vilket lett till myntandet av begreppet petrodollar. Nixon och Saudiarabien träffade ett avtal där den enda valuta som saudierna skulle sälja sin olja i var dollar. Saudierna skulle i sin tur se till att vinsterna flödade tillbaka till USA genom köp av amerikanska statspapper och insättningar i oligarkernas banker. I utbyte utlovade USA militärt beskydd och militär hårdvara. Detta var en oerhört gynnsam överenskommelse för oligarkerna som fick in enorma belopp i sina banker medan deras vapenindustrier också fick sälja massor av vapen. Saudiarabien har en millitär budget i samma storleksklass som den ryska (ca. 700 miljarder kr/år). Genomklappningen för oljepriset och nyupptäckta större oljefyndigheter underminerar säkerheten och minskar värdet av detta avtal.

Oligarkins ekonomiska maktstruktur är nu på väg att utmanas av BRICS-länderna med bl.a. olika åtgärder för att underminera dollarns ställning som global reservvaluta och genom inrättandet av egna överstatliga finansiella institutioner som Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB) som med framgång startats på Kinas initiativ under motstånd från USA.

Det kanske viktigaste verktyget i lådan är den amerikanska militärmakten där oligarkin har ett stort inflytande, det som president Eisenhower varnade sin efterträdare John F. Kennedy för i sitt berömda avskedstal, där han talade om det militärindustriella komplexet. Jag skrev för en tid sedan om hur detta komplex luktar korruption lång väg. Genom en praktiskt taget obegränsad pengarullning (5.000 miljarder kr/år) till olika vapensystem kan de stora företagen mjölka de amerikanska skattebetalarna och USA:s långivare på astronomiska belopp. Inflytandet över komplexet gör att globalisterna kan använda militärmakten på olika sätt för sina syften. Symtomatiskt är att Obama i dagarna beordrat krigsmakten att prioritera klimatförändringar – alltså en viktig hype som globaliseringspolitiken vilar på.

 

Handelsavtalen

Den ekonomiska vetenskapen har lärt oss att en fri handel främjar tillväxt och fri konkurrens. I dagens västvärld med en allt friare handel kan vi njuta av denna tillväxt som håller priserna nere och underlättar ett effektivt resursutnyttjande. På många områden kan vi i praktiken redan se marknaden som global, vilket möjliggör volymer för olika produkter som man tidigare bara kunnat drömma om. Globala marknader är mycket gynnsamma för de multinationella storföretagen som då kan växa lättare och snabbare. Med låga priser och en stenhård varumärkespolitik kan man sedan hålla konkurrens på avstånd från mindre lokala företag. Den som är störst får ofta en dominerande ställning på dessa marknader. Hur utmanar t.ex. en mindre startup företag som Microsoft eller Coca-Cola?

Den svenska förment liberala politikern Cecilia Malmström sitter just nu och förhandlar för EU:s räkning med USA om ett nytt handelsavtal kallat TTIP (Transatlantiskt partnerskap för handel och investeringar). Detta avtal om det blir av, är ytterligare ett stort steg mot en nya globala maktordning som ökar de globala företagens makt på bekostnad av nationellt och folkligt inflytande. Under lördagen den 6 dec marscherade hundratusentals Berlinare i en demonstration mot avtalet som de uppfattar som antidemokratiskt och som skulle leda till sänkta standards för såväl mat, miljö som arbetsrätt. Den tyska domarkåren har så gott som enhälligt motsatt sig avtalet.

Det man inom ramen för TTIP tänker sig är inrättandet av en överstatlig domstol ISDS runt en mekanism som skall ge företag rätt att stämma nationalstater om de fattar beslut som anses skada företagens investeringar. Protesten är ett av många tecken på den eskalerade konfrontationen runt om i världen mellan maktmatrisens två sidor – den nationella folkligt styrda och den globala som domineras av västvärldens plutokrati, som jag tidigare skrivit om.

Med tillgång till ISDS-mekanismen skulle i praktiken oligarkernas multinationella företag som t.ex. Coca Cola, kunna stoppa nationella beslut om att skydda folkets hälsa med upplysningskampanjer och lagar mot stora mängder industrisocker i mat och dryck. Det är ingen tvekan om, att TTIP innebär en ytterligare utarmning av vår demokrati och vår nationella självbestämmanderätt och en överföring av makt till oligarkin och dess företag och organisationer. Det är heller ingen tvekan om att alla internationella handelsavtal som ingås i första hand gynnar de största globala företagen och ofta medverkar till att ge dem i stort sett ointagliga positioner på sina marknader. Dessa företag har resurser att infiltrera och påverka de som har uppdraget att förhandla fram handelsavtalen, mindre företag är nästan helt utan inflytande.

Jag pekade i avsnitt III på hur storföretagen etablerade sin miljölobbyorganisation WBCSD i samband med miljökonferensen i Rio 1992 (jag var själv inblandad). Den organisationen har sedan dess mer än fyrdubblas och har ledarna för ca 200 av världens största företag i sin medlemskrets. Den här typen av organisationer jobbar hela tiden för att påverka handelsavtal och länders lagstiftning med hjälp av sina sofistikerade kontakter. Man sätter upp komplicerade uppförandekoder för företagens miljöarbete, som säkert gör en del nytta för miljön, men som samtidigt ofta blir ett effektivt hinder för att mindre företag skall kunna ta sig in på de stora företagens marknader. På detta sätt etableras tekniska handelshinder baserade på ett jättebedrägeri rörande påstådda klimateffekter som bygger på systematiskt omräknade historiska temperaturdata. Amerikanska myndigheter där oligarkerna har goda påtryckningsmöjligheter har i åratal setat och ändrat data från historiska observationer. Med dessa skrivbordsdata har man sedan påståt sig visa att klimatet blivit varmare, när det i verkligheten inte hänt någonting.

Vi har nått en punkt i världsekonomins utveckling där jag vill hävda att storskaligheten på område efter område är på väg att utvecklas till ett hinder för framåtskridande och välstånd. Detta kan låta märkligt eftersom vi lärt oss att ju större volymer ett företag kan räkna med, ju rationellare kan man producera sina varor och tjänster. Ju mer kan man satsa på utveckling. Men vad händer på dessa marknader om de utvecklas fel och deras verksamhet t.ex. visar sig leda till allvarliga skador på människors hälsa, beroende på att marknadens utvecklats utifrån falska förutsättningar?

Låt oss som exempel ta livsmedelsindustrin.  För att skapa en bättre marknad för USA:s spannmålsjordbruk och samtidigt säkra försörjningen med billig mat lanserade en amerikansk regeringskommission nya kostråd år 1977. Man nappade på en studie gjord av landets ledande nutritionist Ancel Keys som med hjälp av rent forskningsfusk försökte bevisa en hypotes som han själv länge torgfört (en Macchiarini i megaformat m.a.o.). Jag tänker på hypotesen om att mättat animaliskt fett från animalier och mjölkprodukter påstås höja kolesterolhalten som förr ansågs var huvudorsaken till hjärt/kärlsjukdomar. Att hypotesen gick stick i stäv mot vad den framstående forskaren och Nobelpristagaren Otto Warburg hade visat på 20-talet brydde sig inte politikerna om. Fetthypotesen passade deras politiska agenda perfekt. Man beslutade att mot bättre vetande gå ut med riktlinjer för att minska fettet i människornas kost.

Resultatet blev en febril uppbyggnad av en delvis helt ny industri för processad mat. Man började ta bort nästan allt animaliskt fett och ersatte det med socker och vegetabiliska oljor främmande för människans metabolism. Mycket av den naturliga animaliska maten ersattes med spannmålsprodukter av olika slag. De här kostrekommendationerna spreds snabbt till hela västvärlden och Svenska Livsmedelsverket svalde dem okritiskt. Avfettningen av den naturliga maten och raffineringen av växtoljorna krävde att de passerade industriprocesser, något som människor inte klarade själva hemma i köket. Detta blev livsmedelsindustrins perfekta storm, en enorm global industri för processad industrimat har därför vuxit upp de senaste 40 åren. Den globala marknaden för industrimatsegmentet uppgick år 2015 till cirka 17.000 miljarder kronor per år, nästan dubbelt så stor som marknaden för råolja.

Allt detta hade varit gott och väl om inte industrimaten visat sig vara direkt olämplig som människoföda. Bara några få år efter att de nya kostråden lanserat började fetma och olika metabol sjuklighet öka i en alarmerande takt. Det höga kolhydratinnehållet i industrimaten ledde till att människor fick högt blodsocker, vilket i sin tur orsakade fetma och diabets-2, som är inkörsporten till övriga metabola sjukdomar som åderförkalkning, högt blodtryck, cancer, Alzheimer m.m.. Sjukligheten förvärrades ytterligare av att spannmålens gluten och de raffinerade växtoljorna orsakade inflammationer och andra hälsoproblem. Idag, efter industrimatens segertåg över världen har 30% av befolkningen redan drabbats av metabol sjuklighet eller början till det.

Intensiva forskningsinsatser för att försöka lösa hälsoproblemet har i 40 år nogsamt undvikit att prova att hitta förklaringen genom att ifrågasätta industrimaten. Detta trots att kunskapen fanns redan på 20-30-talen och var väl dokumenterad. Det är först nu när världen står på randen till historiens största hälsokatastrof som visselblåsare lyckats larma om att det är industrimaten som orsakar den metabola sjukligheten. Motståndet mot att på allvar ta itu med problemet är dock kompakt, det skulle orsaka svindlande förluster inom industrin. Det finns alltså enorma ekonomiska intressen bakom lobbying för att fortsätta köra den livsfarliga kosten. Livsmedelsmyndigheter över hela västvärlden domineras av industrins lobbyister.

Den metabola pandemin har även lett till nästa perfekta storm för oligarkernas företag, nämligen inom industrin för syntetiska medicinska preparat (Big Pharma) som under perioden vuxit väldigt kraftigt och ligger idag på en försäljning som jag uppskattar till 6.000 miljarder kronor per år.

När vi får industrier som drivs av globala jätteföretag på marknader som är så här stora uppstår ett problem som frihandelsivrarna nog inte tänker på. Det blir för dyrt att ändra inriktning om man upptäcker att man är på fel spår. En omställning idag från industrimaten tillbaka till det som är människans naturliga föda som vi en gång blev genetiskt anpassade till, skulle helt enkelt orsaka oerhörda förluster inom industrin som kan räknas i tusentals miljarder kronor. Under sådana omständigheter bygger man in väldigt starka hinder för förändringar och för utveckling. Det är exakt där världens stora företag inom livs- och läkemedel befinner sig idag. Deras lobbyverksamhet för att dölja alla sjukdomar och dödsfall som orsakas av industrimaten och de medicinska syntetiska preparaten, är av dessa skäl intensiv. Korruptionen bland forskare, läkare, nutritionister och myndighetsexperter som detta gett upphov till är ett omfattande utvecklingshinder.