imgres

Gästinlägg från vännen P-O Eriksson:

Jag har noterat att debatten före och efter ”Parismötet” har lett till en sammanblandning av ovanstående begrepp. Låt mig helt kort definiera skillnaderna:

HÅLLBARHET är ett överordnat begrepp som numera innefattar det mesta, men som ursprungligen avsåg att vi skulle sköta vår jord så att den förblev lika bra för kommande generationer. OBS inte lika men lika BRA!!. Förutom miljö och klimat ligger frågan om tillräckligt med råvaror kan tillverkas även i framtiden. Det ligger nära till hands att tro att de tar slut efterhand. Jag vill då bara påminna om att väldigt få atomer lämnar vårt jordsystem (några utomjordiska rymdraketer) och påstå att allt kan återvinnas med hjälp av energi.

Vi tar för närvarande hand om en obetydlig andel av energin från solen så detta problem kan lösas när det behövs. Däremot måste vi se till att vår jord är fortsatt hälsosam att leva på och där kommer miljöfrågor in i bilden. Om man tror att vi håller på att påverka jordens långsiktiga klimat (medeltemperatur) på ett väsentligt sätt så är det också en hållbarhetsfråga. Det viktigaste är att den som jobbar med hållbarhetsfrågor förstår vad som är hållbart och vad som bör prioriteras. Den frågan lämnar jag tills vidare obesvarad.

MILJÖfrågan är litet knepigare att definiera, men om vi nöjer oss att definiera ”god miljö” som ett tillstånd i luft, vatten, jord och produkter, som är hälsosamt för människor, djur och växter att leva vidare i, så blir det något enklare. Tveklöst producerar vi människor många ohälsosamma biprodukter (låt oss kalla dem giftiga) som vi måste oskadliggöra om livet skall bli fortsatt hälsosamt på jorden. Här kommer att krävas stora resurser i form av forskning, utveckling och ”produktion” för hantera de olika miljöproblemen. Vi kan också se hur de rika länderna, som har råd att prioritera åtgärder mot miljöförstöring också efter hand löser sina problem, medan utvecklingsländer och fattiga länder ännu prioriterar överlevnad och bättre levnadsstandard (mindre fattigdom).

Storstäderna blir först akuta då det gäller miljöproblem och det är intressant att se hur smogproblemen i London och LA nästan eliminerats medan Kina nu har akuta problem. Jag vill här påpeka att detta inte har med klimatdebatten att göra, vilket en del tycks tro, nej den största boven är småskalig eldning av kol och annat brännbart UTAN rening. Koldioxiden som bildas är luktfri, osynlig och inte giftig. Det är däremot andra ämnen som bränns till oxider och då blir ohälsosamma liksom rena rökpartiklar av obrännbara föroreningar i bränslet. Moderna värmeverk som eldas med olja, gas, kol eller sopor har reningsanläggningar så att det bara kommer ut koldioxid, kväve och vattenånga (det är den som syns) ur skorstenarna.

Moderna (last-)bilar har motorer som bränner kolet i oljan till ren koldioxid och vattenånga. Oförbränd koloxid är helt eliminerad och det mesta av kväveoxiderna. Kina gör alltså rätt när de bygger moderna kolkraftverk som via fjärrvärme och el, kan eliminera den småskaliga eldningen. Bilflottan fortsätter att moderniseras etc. Om vi fortsätter att prioritera rätt så är jag optimistisk att vi kan lösa våra miljöproblem i såväl luft, vatten som i våra fasta produkter.

KLIMAT har blivit ett begrepp som är liktydigt med jordens medeltemperatur och det var BARA den frågan som Parismötet handlade om, vilket inte alla tycks ha förstått. Frågan borde vara OM vi människor påverkar denna temperatur genom vårt levnadssätt, vilket IPCC fick i uppgift att reda ut. Tyvärr övergick ganska snart IPCC till att stödja alla som kunde framföra bevis eller indikationer på att så är fallet. Den gamla teorin om att växthusgaser påverkar jordens medeltemperatur dammades av.

Det har länge varit känt att vattenånga och moln helt dominerar växthuseffekten (minst 95%). Av övriga gaser med viss växthuseffekt var det en som människan påverkade väsentligt, nämligen koldioxid. Nu råkar koldioxid tillsammans med syre vara de två gaser som är helt livsnödvändiga för jordens fortbestånd – människor och djur behöver syre och producerar koldioxid, medan växtriket lever av koldioxid och producerar syre. Högre koldioxidhalt ger bättre växtlighet och mera mat åt människan. Vi har på hundra år höjt halten av koldioxid i luften från 0.03 till 0.04% genom att bränna fossila bränslen. Våra skogar växer nu 20-30% snabbare. Moderna växthus tillför koldioxid som är flera gånger högre än vi har naturligt för öka produktionen.

Det finns alltså odiskutabelt stora fördelar med mera koldioxid. Finns det då några nackdelar? Ja IPCC anser att den ökade koldioxidhalten har ökat jordens medeltemperatur och är ”rädda” att detta skall gå för långt. Utan några andra bevis än några dataprognoser har man nu skrämt jordens politiker så att de ska försöka stoppa ökningen av koldioxid i luften. Debatten har sedan länge lämnat en vetenskaplig grund och i Paris samlades politiker och byråkrater för 193 länder för att enas om en åtgärdsplan. Det kunde de givetvis inte utan de bestämde att vi skall försöka minska en fortsatt uppvärmning sedan ”Lilla istiden” till 1.5 grader, något som delegaterna inte har den minsta förutsättning att påverka. De kunde lika gärna ha bestämt att vi skall undvika en ny istid, vilket all historik säger att vi kommer att få inom 10 000 år.

Tyvärr medför Parisbeslutet att vi kommer att prioritera ett antal åtgärder som slösar pengar snarare än att angripa våra viktiga problem som fattigdom, sjukdom etc. Om någon är intresserad så ska jag gärna förklara baserat på IPCCs egna rapporter varför inte koldioxid är ett prioriterat problem.

VÄDER eller snarare oväder rapporteras nu med stor prioritet från alla världens hörn. Jag vill bara påpeka att inte ens IPCC eller seriösa metrologer anser att det finns några bevis för att ovädren är värre eller frekventare nu än förr. Däremot orsakar de ibland större förödelser på nuvarande tätbebyggelser än tidigare och som sagt nu vet vi vad som händer överallt. Litet längre väderskiften har också alltid funnits, vilka orsakat folkvandringar historiskt.

Sandviken i januari 2016

Per-Olof Eriksson