images

Rysslands roll

Journalisten Imi Markos skrev 2011 om den ryska bakgrunden i spelet om världsherraväldet i tidningen Alumni, Handelshöhskolans kamratförenings tidning. Han utgick bl.a. från boken Den sanna historien om Bilderberggruppen av den prisvinnande journalisten Daniel Estulin. Han tar där upp den angloamerikanska oligarkin såsom syndikatet som numera fungerar som ett slags inofficiell världsregering med överstatliga ambitioner.

Rockefeller/Morgan-syndikatet var före sin tid år 1917. Det såg tidigt mycket mer än dåtidens ekonomer och förstod redan vid sekelskiftet att utvecklingen av bensinmotorn gav dem ett verkligt guldläge i energibranschen. Ryssland överträffade då USA som världens ledande oljeproducent. År 1900 producerade de oljemättade Bakufälten, där även den svenska Nobel-familjen var involverad, mer råolja än USA och 1902 producerade de mer än hälften av den totala världsproduktionen. För att eliminera sin värsta konkurrent var Rockefeller & Co angelägna att störta den ryska monarkin.

Oligarkerna behövde starka ledare, som kunde destabilisera tsarens nationalstat och leverera kaos och därmed stoppa oljeproduktionen. En framgångsrik revolution skulle göra jobbet, lite som dagens CIA far fram i världen. De investerade i Lenin och Trotskij. Den senare bodde som flykting i New York 1917. Där mottog han order att omedelbart återvända till Ryssland – eftersom förhållandena nu var mogna för en revolution.

Med 10 000 dollar för resekostnader, lämnade Trotskij New York i mars 1917 på S/S Kristianiafjord, tillsammans med 275 kommunistiska revolutionärer och under beskydd av den amerikanske kommunisten Lincoln Steffens, som var John D. Rockefellers sändebud. Observera att dessa 10.000 dollar var den viktigaste åtalspunkterna när Trotskij senare anklagades, utmanövrerades och mördades av Stalin.

Visionären John D. Rockefeller räknade kallt med att revolutionens kaos skulle ödelägga och förstöra den ryska oljeindustrin. Och han räknade rätt. År 1922 var hälften av Baku-källorna overksamma och den andra halvan fungerade nätt och jämt, då de saknade tekniken att göra dem funktionsdugliga. Revolutionen eliminerade effektivt den konkurrens, som den amerikanska oljeindustrin utsattes för från Ryssland under flera år, tills Standard Oil kunde gå in och själva ta över en del av den sovjetiska oljebranschen.

Den fruktade kommunisten Josef Stalin och den kallhamrade kapitalisten John D Rockefeller samarbetade under det röda täcket. De nonchalerade fullständigt den ideologiska fasaden. I början av 1940-talet var produktionen vid Bakufälten åter i full gång igen och levererade bränsle till den pånyttfödda röda armén i kriget mot Tyskland. Hitler var givetvis även ute efter denna olja. Han ville nå Baku via Stalingrad. Men i stället för seger blev det nederlag, som samtidigt blev vändpunkten för andra världskriget. Den internationella strategen och Bilderbergaren Henry Kissinger skulle långt senare konstatera att den som kontrollerade oljan kontrollerade världen.

Det är som exemplet visar ingen tvekan om att det finns en konfliktyta mellan nationell makt och global överstatlig makt. Denna konfliktyta doldes dock under det Kalla Kriget av kampen mellan de två globala maktintressena världskommunismen och den västliga kapitalismen. De senare bedrev sin kamp mot kommunismen genom att ta stöd i nationalism och nationell strävan att försvara vår frihet. För den fria världen med fria nationalstater framstod under hela det kalla kriget, det angloamerikanska motståndet mot den expansiva kommunismen som ett bålverk till försvaret av vår frihet.

När det kalla kriget tog slut och muren föll gjordes en offensiv för att destabilisera Ryssland och hindra dess återuppståndelse till en världsmakt. Alkoholisten Jeltsins presidentperiod innebar ett kraftigt förfall som ledde mot anarki och upplösning vilket passade globalisterna. Genom införandet av en i stort sett oreglerad marknadsekonomi låg Rysslands enorma naturrikedomar öppna. Den angloamerikanska oligarkin räknade med att kunna lägga under sig många av landets naturresurser och eliminera den militära styrka som kvarstod sedan Sovjettiden. Angloamerikanska oljebolag vädrade morgonluft.

 

Putin tar över

Efter alla inre slitningar var det angeläget för Jeltsin att själv få utse sin efterträdare för att slippa repressalier.  Hans förtida avgång och utnämning av sin egen premiärminister Putin som tillförordnad president år 1999 var ett genidrag.

Den tidigare KGB-agenten Putin visade sig vara en hårdför hänsynslös ledare och en stark nationalist, något som blev ett streck i räkningen för globalisterna. Putins överraskande styrka och förmåga att snabbt återställa ordning och reda i landet och inom krigsmakten, gav honom ett starkt folkligt stöd trots hårdföra och föga demokratiska metoder. Han har bl.a. skaffat sig stark kontroll över landets media. Han åtnjuter trots sin ledarstil fortfarande efter 17 år det starkaste folkliga stödet av stormakternas ledare. Nationalisten Putin visade tidigt att han inte tänkte medverka till NWO och att han ville behålla den nationella kontrollen över landets naturresurser.

Till en början utvecklades Rysslands relationer till främst Tyskland väldigt väl och två tyska tidigare förbundskanslar (Schmidt och Schröder) var starkt engagerade som rådgivare till den ryska regimen. Ryssland blev bl.a. en stor leverantör av naturgas till Tyskland via Nordstream genom Östersjön. Ett närmande mellan energiberoende Tyskland och ett självständigt Ryssland var något som USA inte såg med blida ögon. Man kan misstänka att Västeuropas ledare blev intensivt bearbetade med varningar från Washington.

Genom en offensiv utvidgning av NATO runt den Ryska gränsen har USA gradvis återskapat en mer spänd relation till Ryssland. De inledningsvis mycket öppna relationerna till de västliga ledarna har därefter gradvis blivit mer ansträngda. Självklart hade den inledande avspänningen mellan Västeuropa och Ryssland med minskade rustningar stört oligarkernas vapenindustriella intressen. NATO-offensiven har gjort att Putin känt sig hotad vilket föranlett en ökande satsning på nya och moderna vapen, vilket spelat amerikanerna i händerna. Man kunde nu peka på, vad man menade var ett ökande ryskt militärt hot. Sverige har svalt den bilden okritiskt.

Instabiliteten, de politiska motsättningarna och det folkliga missnöjet med korruptionen i den tidigare sovjetrepubliken Ukraina, gjorde landet till ett frestande objekt för att ytterligare skjuta fram USA/EU/NATO:s position mot Ryssland. Med den av allt att döma CIA-orkestrerade statskuppen i Kiev där den demokratiskt valde ryssvänlige presidenten Janukovytj störtades och ersattes med den USA-lojale Porosjenko, tog man ett steg för långt.

Det borde varit enkelt att räkna ut att Putin aldrig skulle acceptera att Krim med sin nästan helt ryska befolkning och med ryska flottans Svarta havsbas, skulle hamna i händerna på NATO. Icke desto mindre tycks Putins blixtsnabba och oblodiga annektering av Krim ha kommit som en total överraskning. Putin ställde hela västvärlden inför fait accompli och relationerna föll till frysgränsen. Om man bortser från EU/USA har resten av världen de facto accepterat annekteringen. De goda relationerna med världens ledande utvecklingsländer inom BRICS har inte påverkats negativt.

USA och EU satte in en rad sanktioner mot Ryssland inom såväl handel som finanser. Sannolikt har åtgärderna ingen avgörande betydelse eftersom Ryssland är stort och i princip klarar att vara självförsörjande. Man glömmer även i väst att ryska folket har en helt annan toleranströskel än den hos folken i väst. På lång sikt spelar kanske t.o.m. åtgärderna Putin i händerna, medan de mer skadar vissa EU-länder som t.ex. Finland och Norge ekonomiskt. På detta sätt stryps ju utflödet av valuta för att betala import samtidigt som oljeinkomsterna tryter, vilket torde spela Putin i händerna.

I dagarna har Ryssland seglat förbi USA som världens ledande spannmålsexportör. Strategen Putin har även noterat vågen av efterfrågan på ekologiska och GMO-fri mat i väst. Han har deklarerat att Ryssland skall bli världens ledande leverantör av sådana produkter. Detta slår direkt mot oligarkernas globala livsmedelsföretags strävan att bl.a. ta kontrollen över allt utsäde i världen med sina patenterade GMO-gödor. En intressant iakttagelse är att det gick inte många veckor efter att Putin gjort sin deklaration, innan västs MSM översvämmades med artiklar som predikade att det varken fanns miljö- eller hälsofördelar med ekologisk kost. Givetvis rena nonsenspropagandan, som okritiskt svaldes av svenska MSM. En rad länder förbjuder amerikanska GMO-grödor, vilket spelar ryssarna i händerna. Ekologiska grödor är mer arealkrävande, men det är knappast någon nackdel för landet med outtömliga arealer att odla upp.

Maktkampen mellan västs NWO och Putins nationalism går inte västs väg. Man kan idag se att Ukraina blivit mest en belastning för väst, korruptionen är värre än tidigare, regimen knakar i kraftigt fogarna, marionettpresidenten är mycket impopulärare än den störtade och landet är ruinerat. Därtill har man ett inbördeskrig i öster med en rysk befolkning som är lojal med Ryssland och som inte låter sig styras av Kiev. Ett EU i inre upplösning har ingen möjlighet att ta hand om det bankrutta jättelandet.

Trots de spända relationerna till det officiella EU så har de snabbt växande nationella antietablissemang rörelserna inom EU ofta goda relationer till Ryssland och på många håll ses nationalisten Putin som ett föredöme. Nu senast deklarerade Ungern att man vill lyfta sanktionerna och man har beslutat förbjuda Monsantos GMO-grödor i sitt jordbruk. Franska Front National som vägras krediter i franska banker har istället fått ryska krediter. Den grekiska regimen har goda relationer till Ryssland. Putin åtnjuter trots sin hårdföra och bitvis despotiska regim en omfattande popularitet inte bara i Ryssland utan även i övriga Europa. Det ryska ingripandet i Syrien mot de hatade IS terroristerna har ökat hans popularitet ytterligare. Att det visar sig att IS är en skapelse av USA, Turkiet och Saudiarabien spelar ryssarna i händerna. Efter terrorattackerna i Paris kan man även skönja tydliga tecken på en närmare relation med regimen i Paris. I Tyskland finns fortfarande starka proryska krafter som kan komma till ytan nu när Merkels ställning försvagats och presidentkandidaten Trump i USA har gjort uttalanden som måste tolkas som en öppning mot Putin.

Det är ingen tvekan om att despoten Putin och ett nationalistiskt Ryssland är ett avgörande hinder för strävan efter NWO. Oligarkin och hela den MSM-apparat som de kontrollerar har sjösatt en kampanj för att piska upp en hatstämning mot den ryske presidenten. Svenska MSM medverkar genom att likt papegojor okritiskt vidarebefordrar propagandan. Oligarken Soros patetiska och gravt desinformerande artikel i miljardärsfamiljen Bonniers husorgan DN härom dagen är ett typiskt exempel. Jag återkommer till honom. Man utmålar även Putin och Rysslands styrande som gravt korrumperade, vilket sannolikt äger en stor del sanning. Men som jag tidigare skrivit om, finns det grund för att bedöma USA som minst lika korrupt. En måttstock på korruption är ofta kostnader för vapenköp. Det kostar uppåt det tiodubbla att utveckla ett avancerat stridsflygplan i USA i jämförelse med i Ryssland, det ger en fingervisning. Oligarkernas ogenerade ekonomiska stöd för sin kandidat Hillay Clinton i presidentvalet ger en annan.

Maktkampen rullar vidare och i bakgrunden bidar jättarna Kina och Indien sin tid. De lär bli ett ännu större hinder än Ryssland för de angloamerikanska oligarkernas försök att sjösätta sin NWO.

Fortsättning följer.

DISCLAIMER: Med erfarenhet av artiklar som berör Putin vill jag påpeka att denna artikel inte är ett ställningstagande för eller emot utan ett försök till en så saklig redogörelse som möjligt. Hatpropaganda och rena fobier undanber jag mig ifrån bland kommentarerna. Om ni gör en annan bedömning av sakläget var snäll och berätta hur ni kommit fram till den.