796px-Brown_bear_(Ursus_arctos_arctos)_running

I min förra krönika nr 4 glömde jag att påpeka den stora betydelsen av vissa läkemedel för att möjliggöra framstegen inom kirurgin, vilket vännen professor Jörgen Nordenström på KI mycket riktigt påpekat i ett mejl. Nya läkemedel som t.ex. immunosuppression, heparin och andra trombosförebyggande preparat och antibiotika är exempel som han lyfter fram. Det är givetvis viktigt att påpeka att en rad läkemedel, trots alla problem med övermedicinering, svåra biverkningar och korruption, har varit till nytta. Ta t.ex. Astras Losec där säkert de positiva effekterna varit så pass stora att de väl övervägt de allvarliga biverkningar som observerats.

 

Kostens betydelse för ett friskt liv

Ingen fråga bakom drömmar om ett friskt liv är så laddad som kosten. Så länge jag kan minnas har människor med olika kostideologier bekämpat varandra med religiös glöd. Jag minns i min tidiga barndom i slutet av 40-talet, hur min mamma och några av hennes väninnor fångades av Waerlandismen som var en vegetarisk kostfilosofi lanserad av Are Waerland. Jag minns det så tydligt, eftersom jag hatade den vegetariska maten med dess äckliga svampbiffar och andra vegetariska försök att imitera god animalisk mat.

Som libertarian är min inställning att människor måste få äta vad de vill. Det jag däremot hela tiden vänder mig mot är, att olika auktoriteter inom vetenskap eller bland myndighetsutövare ofta sprider desinformation om hur vi påverkas av olika kost. Då berövar man människor möjligheten att göra ett medvetet val. T.ex. reagerade jag när professor Stephan Rössner i SvD på sitt arroganta sätt levererade en klackspark och summerade hela kostfrågan med att strunta i larmen, leva allmänt vettigt och varierat och hålla tummarna! En röd tråd i hans karriär som fetmaprofessor har varit att människokroppen är som en motor med kalorier in och kalorier ut. Det spelar ingen roll om vi äter broccoli eller geléhallon med den filosofin.

Efter att ha läst minst tusen artiklar i ämnet, tror jag att vi faktiskt skulle kunna hjälpa människor mycket mer när de skall göra vettiga val. Jag tror även att kroppen inte är någon enkel motor där det bara handlar om kalorier. Jag är övertygad om att vår metabolism är högst olika beroende på typ av föda och på individuella skillnader.

 

Björnhungern

Det centrala för att bedöma hur olika födoämnen påverkar vår kropp är deras inverkan på vårt blodsocker. Vetenskapen på området blir allt tydligare. Den föda som hotar vår hälsa mest är den som ger kraftigt förhöjt blodsocker – alltså de flesta kolhydraterna. Invändningen mot denna slutsats är oftast att vi är allätare och att vi har organ som hjälper oss att ta hand om kolhydraterna och de sockerarter som hamnar i blodet. Men det är inte riktigt så enkelt.

För att man skall förstå den evolutionära bakgrunden till vår förmåga att bryta ner kolhydrater med hjälp av insulin från bukspottkörteln och lagra överskottsenergin som fettvävnad, så kan vi jämföra oss med björnen. Den lever företrädesvis på breddgrader där tillgången på föda varierar starkt med säsongen. Björnen har därför utvecklat en strategi att äta upp sig rejält på skogens sockerrika bär på eftersommaren och har som människan en metabolism som lagrar energiinnehållet som fett. Under en stor del av vintersäsongen när tillgången på föda är nästan obefintlig går björnen i ide och lever då på det lagrade fettet. Människans liknade egenskap har av evolutionen utvecklats för att vi skall ha förmåga att klara stora variationer i tillgången på föda.

När våra förfäder då och då stötte på söt växtlighet med t.ex. frukter åt de sannolikt av de goda frukterna. De fortsatte även efter att de blivit mätta och höjde därmed sitt blodsocker. De var dock utrustade med organ som reglerade ner blodsockret så att det inte skulle bli farligt högt, organ som omvandlade sockret till deponier av fett. Dessa deponier gav dem förmåga att överleva senare perioder av svält. Vårt begär efter sötsaker har helt enkelt den evolutionära förklaringen att det fick oss att lägga upp reserver för sämre tider.  De människor som hade en god sådan förmåga blev livskraftigast och deras gener fördes vidare. Förr i tiden fanns även föreställning att mullighet var ett tecken på hälsa.

Evolutionen har på detta sätt utrustat oss med två olika drifter som reglerar vår aptit. Dels hungern efter daglig näring som stillas när vi äter fett, protein och grönsaker och blir mätta, varvid vi slutar äta. Sedan har vi björnhungern, driften att med socker bygga upp vår beredskapsreserv av fett. Den hungern beror på att sockret stimulerar samma centra i hjärnan som kokain och är alltså en drog. Det ger inte någon mättnadskänsla, så fort insulinet sänkt blodsockret uppstår bara begär efter mer.

Björnhungern var inget problem så länge som tillgången på sötsaker och kolhydratrik kost var begränsad. Efter Andra Världskriget ökade dock tillgången till sötsaker i USA viket snabbt spred sig till oss i Europa. Kommer ni ihåg schlagern Sugaretime från 1958. Problemet eskalerade kraftigt efter att USA år 1977 satsat på en livsmedelspolitik och kostråd som på pseudovetenskapliga grunder demoniserade fet kost och förordade en massiv satsning på billig spannmålsbaserad kost. Svenska Livsmedelsverket krokade på amerikanerna och gick ut med kostråd om sex skivor bröd om dagen. I kölvattnet av denna kostpolitik har en industri för processad mat vuxit fram och blivit världens största industrigren. Industrimaten dominerar idag fullständigt golvytorna i våra matmarknader.

Eftersom vi sällan svälter och bränner bort fettet har denna överkonsumtion av socker och annan kolhydratbaserad industrimat lett till att vi efterhand bygger upp allt större övervikt som övergår i fetma. Vi har då börjat utveckla första stadiet i den metabola sjukligheten. Bukspottkörteln klarar till slut inte av att reglera det upprepat höga blodsockret, varför vi utvecklar insulinresistens och blir sockersjuka (diabetes 2).

Idag beräknar forskarna att övervikten spridit sig till nästan en tredjedel av alla människor på jorden. Vi upplever formligen en världsomfattande metabol pandemi. Övervikten och insulinresistensen leder till en lavinartad ökning av sockersjuka (diabetes), hypertoni och hjärt-kärlsjuklighet. I kölvattnet ser vi sedan en snabb ökning av cancer och olika demenssjukdomar som t.ex. Alzheimer och Parkinson. I dagarna kom en rapport där forskare vid KI beräknar att bara Alzheimer kommer att öka med 100% redan till år 2030.

För att vända den skenande metabola sjukligheten måste vi kunna hjälpa människor att göra sina vettiga val genom att upplysa dem om vilka de verkliga hälsofarorna i kosten är. Det gör vi inte idag.

Fortsättning följer