images.jpg

Texten har redigerats något den 25/3.

Läkemedelsindustrin har sannolikt lyckats sjösätta företagshistoriens absolut mest framgångsrika affärsstrategi räknat som försäljningsvolym och vinst.

Det hela började efter att USA:s högsta domstol år 1911 funnit de hyperförmögna Rockefellers skyldiga till ekonomisk brottslighet. För att minska det offentliga och politiska trycket använde de ett idag vanligt trick bland miljardärer, nämligen filantropi. Man bildade år 1913 den benefika Rockefeller Foundation genom stora donationer. Som brukligt behöll familjen kontrollen över förvaltningen av den donerade förmögenheten. Svenska familjen Wallenberg har ett liknande upplägg med sin Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse som grundades år 1917.

Rockefellers använde sitt skatteparadis som frontorganisation för att strategiskt ta över hälso- och sjukvårdssektorn i USA. Man stödde forskning som ledde fram till patenterbara syntetiska preparat som egna läkemedelsföretag sedan kunde sälja – upplägget kallade man the pharmaceutical investment business. Samtidigt krävde man styrelseposter i de stora universitetssjukhusen som fick forskningsanslag. Medicinska skolor och sjukhus kunde då inriktas på att bli missionärer för patenterade läkemedel. På detta sätt sjösatte Rockefellers tillsammans med andra hyperförmögna familjer ett sjukvårdsindustriellt komplex som skulle bli oerhört framgångsrikt.

Samtidigt upptäcktes de första vitaminerna och i andra länder fanns traditioner med användning av rader av naturliga medicinska preparat. Dessa naturliga molekyler hade läkande och livräddande hälsofördelar med få biverkningar och kunde förhindra många kroniska sjukdomar. De hade dock en nackdel: de var inte patenterbara. Rockefellers investeringsverksamhet var således hotad av att vitaminer och naturpreparat skulle kunna konkurera med deras patenterade preparat.

Rockefellers var dock mästare på hur man gjorde sig av med besvärande konkurrens. Man använde den spanska influensaepidemin år 1918 – spanska sjukan – och de media som man redan vid denna tid kontrollerade. Man startade en häxjakt på alla former av naturliga mediciner som inte kunde patenteras, en häxjakt som pågår än idag.

Amerikanska universitetssjukhus och American Medical Association blev viktiga brickor i Rockefellers strategi att lägga hela USA:s hälso- och sjukvårdssektorn under sitt monopol på läkemedel. Med sin filantropiska förklädnad kunde man även erövra andra länder och kontinenter för etablerandet av sin skolmedicin inriktad på syntetiska patenterade preparat. Sjukvården och läkarutbildningen i västvärlden blev starkt influerad och styrd. Naturmedicinen blev stämplad som kvacksalveri. Det första viktiga steget i Big Pharmas affärsstrategi var framgångsrikt taget.

Ett grundkoncept för den västerländska sjukvården etablerades. Det gick ut på att man inte skulle sikta in sig på patienternas livsstil och kost som Hippokrates läkared förestavar, utan beskedet till en patient med problem är att; lev som du trivs med och överskrids gränsvärden för blodkolesterol, blodsocker, blodtryck m.m. så sätter vi in kemiska preparat som reglerar detta.

Nästa stora steg var att säkra en rejäl volymtillväxt för industrins preparat. Där jobbade man på två fronter. Dels gällde att främst satsa på preparat som angrep symptom och därför måste tas kontinuerligt, helst livslångt av patienten. Dels att etablera gränsvärden och kriterier för när preparaten skulle sättas in, som var sådana att mycket stora befolkningsgrupper omfattades. Intresset för att utveckla botande preparat blev med denna strategi ringa.

 

Kolesterolskräcken

Det mest framgångsrika exemplet på Big Pharmas strategi är kolesterolskräcken. Först lyckades man sätta gränsvärden för blodkolesterol som var sådana att mycket stora delar av befolkningen hamnade över dem. Här talar vi inte om det sjukliga tillstånd som kallas hyperkolesterolemi, utan om helt normala nivåer. Sedan lyckades man med en intensiv propaganda att inbilla såväl vårdpersonal som myndigheter att dessa normala kolesterolnivåer innebar ett hot om framtida hjärt-kärlsjuklighet och därför krävde medicinering. Stora grupper människor kom på detta sätt att förledas att tro att de var i någon sorts riskzon. Skolmedicinen har dolt rader av studier som visat att personer, med kolesterolnivåer som måttligt överstiger industrins satta gränsvärden, lever längre och är friskare.

Den således etablerade kolesterolskräcken gjorde att Big Pharma kunde lansera syntetiska preparat som kallas statiner och som sänker det normala kolesterolet till en mindre hälsosam nivå. Statiner är idag det utan konkurens mest förskrivna preparatet med en årlig försäljning på nära 1.000 miljarder kr per år. Och detta trots att statiner visat sig ha mycket allvarliga biverkningar som på sikt kommer att öka sjukligheten istället för motsatsen (jag talar av egen erfarenhet). Jag har stött på fullständigt hårresande exempel där en 94-årig kvinna sattes på statiner och höll på att dö. Hon hade dock självbevarelsedrift att på eget bevåg omedelbart sluta med det livsfarliga preparatet.

Det finns rapporterat en viss mindre effekt på risken för infarkt från patienter som står på statiner. Effekten är liten i relation till biverkningarna och kan sannolikt tillskrivas statinernas antiinflammatoriska egenskaper och inte effekten på kolesterolnivåerna. Man skulle alltså kunna nå samma effekt med att ta långt ofarligare aspirin eller något biverkansfritt antiinflammatoriskt naturpreparat eller rent av genom regelbunden motion.

 

Högt blodtryck

Ett annat område där Big Pharma lyckats etablera gränsvärden som lagts till grund för livslång massförskrivning av kemiska preparat i stor skala är högt blodtryck. Blodtrycket hos en människa stiger normalt under en livstid p.g.a. att blodkärlen efter hand stelnar och att de förkalkas p.g.a. inflammationer. I det senare sjukliga tillståndet kan trycket bli så högt att man får en markant ökad risk för infarkt och stroke. Skolmedicinen behandlar inte sjukligt högt blodtryck i första hand genom att angripa orsaken till inflammationerna, utan genom att bara bromsa symptomen med kemiska preparat.  Själv har jag behandlats med sammanlagt fyra olika blodtryckspreparat tills jag själv lärde mig att ändra min kost, varvid jag kunde minska till en låg dos av ett preparat.

De gränsvärden för blodtrycket som skolsjukvården tillämpar är sannolikt satta så att även här en stor del av främst äldre människor, som egentligen är fullt friska, blir symptombehandlade. Försäljningen av dessa preparat handlar likt statinerna om enorma belopp årligen. Självklart borde vården tillämpa åldersanpassade gränsvärden för när högt blodtryck skall behandlas. Idag sker av allt att döma en stor överbehandling av äldre som i sin tur leder till fallskador som sannolikt orsakar betydligt fler direkta och indirekta dödsfall, än vad ett något högre blodtryck skulle ha gjort.

En annan faktor som är ett stort mörkertal är att det blodtryck som mäts av en läkare nästan regelmässigt ligger långt över vad patienten skulle få fram, om hon/han mäter sitt blodtryck själv hemma i lugn och ro. Detta s.k. vitrocksövertryck medför sannolikt en stor onödig överförskrivning av blodtryckspreparat till Big Pharmas glädje.

 

Andra indikatorer

Den viktigaste indikatorn på en begynnande metabol sjuklighet är förhöjt blodsocker. Här bedömer jag att de gränsvärden som tillämpas är otvistiga. Problemet med skolsjukvårdens behandling är i detta fall att man överhuvudtaget börjar behandla ett förhöjt blodsocker kemiskt innan man tagit itu med patientens kost och livsstil. Forskningen på detta område är mycket tydlig. En begynnande diabetes-2 kan oftast hindras med att instruera patienten att kraftigt minska sitt intag av socker och andra kolhydrater och ersätta näringsbortfallet med naturligt fet mat.

Den falska kolesterolskräcken blir här ett hinder för att kunna hjälpa patienterna med riktiga kostråd i linje med Hippokrates läkared. Ett färskt experiment visade att 60 dagar på en så ensidig kost som bara bacon, ledde till att en rad medicinska indikationer som blodsocker, blodkolesterol, vikt, blodtryck m.m. förbättrades. En annan åtgärd är att övertyga patienten om att bli mer fysiskt aktiv och att även pröva blodsockersänkande naturmedel.

Det kanske mest skrämmande inslaget i denna industridominerade förskrivning av kemiska preparat är psykofarmaka. Idag pillerbehandlas rader av psykiska symptom med fantasifulla namn som inte existerade när jag var barn. Jag kan inte befria mig från känslan att man på detta område hittat på sjukdomsdiagnoser på högst naturlig variabilitet i det mänskliga psyket och då kanske främst hos barn som utvecklas olika fort. Jag är fullständigt övertygad om att jag själv fått en sådan bokstavsdiagnos som liten om jag varit barn idag. Professor Peter Grötzsche har pekat på detta i sina böcker om Big Pharma.

Om vi skall få en vård värd namnet, vars syfte är att hjälpa människor till ett friskt liv och inte bara att sälja så mycket man orkar av Big Pharmas preparat, då måste vi i grunden granska de gränsvärden och andra kriterier för olika indikationer som tillämpas. Industrin skall överhuvudtaget inte ges något inflytande över hur dessa kriterier sätts, vilket de har idag på olika sätt. Att det blir så är ett politiskt ansvar, men då måste politikerna våga stå upp mot de enormt starka ekonomiska intressen som idag styr vår värld. Det vågar de inte idag.