images

Jag har tidigare skrivit om hur de svenska politiska partierna förvandlats från folkrörelser till yrkesföreningar för en lågutbildad politisk adel som livnär sig på politik. En allvarlig aspekt på denna förvandling är att politiker oberoende av partitillhörighet har starkare gemensamma intressen med varandra än de har med sina väljare – med vanligt folk. Den förda politiken formas därför allt mer av politikerklassens egna intressen och lojaliteter än av den folkvilja som den borde avspegla. Globala strömningar och intressena bakom den nya världsordningen – NWO som jag skrivit om tidigare, har fångat upp politikerklassen i västvärlden och infiltrerat den. NWO manifesterar sig för vår del genom den forcerade omvandlingen av samhället med överföring av allt mer makt från nationella institutioner till överstatliga organ som EU.

 

Väljarna överges

Den kraftigt ökade internationaliseringen av politiken som blivit en konsekvens av medlemskapet i EU har lett till att vår politiska klass förenat sig med sin motsvarighet i andra länder. Man umgås frekvent med varandra och man rör sig i en värld med olika lobbygrupper som representerar mycket stora ekonomiska intressen kontrollerade av den angloamerikanska oligarkin. Denna sociala miljö tar allt mer överhanden i det politiska livet och våra ledande politiker blir ständigt uppbundna av relationer till dessa grupper. De mäktiga intressen som arbetar för försvagade nationalstater och en global maktordning har genom intensiv lobbyverksamhet skaffat sig ett stort inflytande över vår politiska elit.

Det är idag uppenbart att våra ledande politiska makthavare känner starkare lojaliteter till brödraskapet i Bryssel än till väljarna hemma i Sverige. Livet på den internationella arenan är så mycket mer spännande och lukrativt. Man vill inte göra de ryggdunkande vännerna där besvikna, så i fråga efter fråga väljer man att vända ryggen åt starka opinioner bland de egna väljarna. Det katastrofala misslyckandet i migrationspolitiken är det tydligaste exemplet, där tuffade vårt etablissemang på med en verklighetsfrämmande politik som helt saknade en folklig förankring under flera år. Varnande röster som kände av folkopinionen blev hånade och stämplade som rasister och annat nedsättande. Idag har etablissemanget nesligen krupit till korset och låter nu alla som Sverigedemokrater för ett år sedan. Etablissemanget medger nu själva att de varit naiva!

I säkerhetspolitiken upprepar man samma misstag som med migrationspolitiken. Kompisarna i Bryssel och oligarkernas lobbyister som man frotterar sig med vill inlemma Sverige i sin säkerhetsdoktrin, där Ryssland stämplas som den stora säkerhetsrisken. Ryssland har nämligen deklarerat att man inte ställer upp på avnationaliseringen och NWO och har därmed gjort sig till globalisternas fiende nummer ett. Globalisternas korståg för att krossa en handfull nationalstater i Mellanöstern har därtill totalt destabiliserat såväl Mellanöstern som EU och utgör idag det enda hotet mot vår säkerhet.

Vårt politiska etablissemang är på väg att överge Sveriges mycket framgångsrika alliansfria säkerhetspolitik, för att helt mot folkviljan smyga in landet i NATO utan något som helst folkligt förankrat beslut. Den ensidiga NATO-propagandan i etablissemangets MSM-medier är generande enkelspårig och övertygar inte allmänheten.

Ser man på den ekonomiska utvecklingen i västvärlden, som en följd av att den politiska klassen sviker sina väljare, så blir förskjutningen från de stora folkgrupperna till förmån för de rikaste av de rika allt tydligare. Missnöjet i breda grupper gror och om inte utvecklingen bryts kan vi mycket väl se en revolutionär utveckling i förlängningen.

Den tydligaste exponenten för hur det politiska etablissemanget bytt lojalitet från sina väljare till oligarkernas nya världsordning är förre statsministern Fredrik Reinfeldt. Han blev omhändertagen av oligarkernas Bilderberggrupp, där redan förre statsministern Carl Bildt sitter, några månader innan han vann valet år 2006. Därefter effektuerade han en total omläggning av svensk politik, från att styras av nationella intressen till att helt underordna sig oligarkernas NWO. Att ett land sviks på detta sätt av sin högste politiske makthavare måste vara unikt i historien. Som belöning för sveket mot Sverige arvoderas han nu av en av oligarkernas storbanker Bank of America Merryl Lynch.

Den svenska politikern Cecilia Malmström sitter för EU:s räkning och förhandlar om det handelsavtal som kallas TTIP, som kommer att kraftigt stärka oligarkernas banker och storföretag på nationernas bekostnad. Det demokratiska underskottet kommer att växa kraftigt. Vi får se om hon får avtalet i hamn innan EU faller i bitar.

Politiken har fått sin egen liturgi som gör att alla flockas okritiskt runt den politiskt korrekta globalismen och låter sig styras av oligarkernas lobbygrupper och tankesmedjor. En rad av de heta politiska frågor som engagerar väljarna mest och som diskuteras vid varje fikabord eller vid varje fin middag exkluderas, eftersom de oftast står i konflikt mot globalismen. Många av folkets frågor har därför ställts utanför den offentliga politiska debatten som på detta sätt tappat sin relevans för väljarna. Vanliga människors åsikter släpps inte fram i etablerade medier utan är hänvisade till bloggar och andra forum på nätet.

Hela västvärldens etablissemang har hamnat i händerna på starka ekonomiska intressen med ambitioner att inrätta en NWO där oligarkernas jätteföretags intressen är överordnade nationalstaternas. Därmed har man tappat den folkliga förankringen. Reaktionen ser vi över hela västvärlden, där vi idag i snart sagt alla länder har växande nationalistiska politiska rörelser som utmanar etablissemanget. De senare slår ifrån sig med att nedlåtande kalla de nya folkliga rörelserna för populister, därmed erkännande att de själva inte är populister – inte bryr sig om vad populasen vill.

I Sverige har politikeretablissemanget tydligt visat att de egna gemensamma intressena är överordnade folkviljan genom sin skamliga överenskommelse (DÖ) efter det senaste valet – en överenskommelse som ingicks för att man skulle slippa föra den politik som man nu tvingats till att föra ändå.

Den västliga demokratin upplever sin största förtroendekris sen den etablerades. Idag måste man fråga sig om vår demokrati överhuvudtaget överlever. Politikerklassen är på väg att tappa greppet.