images

Vännen Bertil Torekull har skrivit om min största idol inom vårt näringsliv – ett geni!

Ingvar Kamprad,90 – Snål-Blåstens Konung

Skapad av Bertil Torekull 2016-03-29 

30 mars. Han fyller 90. Hela Älmhult där han har sitt hjärta bör vara på benen för att hylla sin hjälte och egentligen hela Sverige men själv är han onåbar, omhändertagen av sina söner dagen till ära; lite trött lät han när jag talade med honom i förgår, lite yr som man blir på gamledar men inte för födelsedan men för att han stått i snål-blåsten ett helt liv. Dags att lägga ut en analys.

Som hans vän och levnadstecknare tolkar jag ”snålblåst” på mitt eget sätt, snål och blåst för sig och detta för att få till en snabbversion av ”Historien om Ikea”. Ty utan blåst och snålhet vet jag inte vad vare sig Ikea eller IK själv hade varit. Snålheten först, detta småländska lyte lyft till sparsamhetens höga visa, gjorde han till allsång för såväl marknad som personal, företag och sig själv. Det gav märg åt en affärsidé som passade hela världen, in i produktion, försäljning, allt smög sig dygden, sparade kostnader, sänkte priser. Så blev han som han älskar att själv säga ”de många mänskornas” bäste vän när de snyggt, praktiskt och oslagbart billigt möblerade folkhemmet och nu världens miljoner övriga vardagsrum. Nästan 150.000 anställda arbetar i samma hans anda, 2020 ska de omsätta 500 miljarder i de 500 varuhus som då lyser blågula klotet runt…Visst lönar det sig att snåla!

Blåsten då, var platsar den i affärsanalysen? Jo, hör på: först blåstes han, inköpsblockerad av en förstockad möbelbransch, blåstes ut på låglönekontinenterna där möblerna var rent chockbilliga och gjorde honom till en än värre konkurrent hemma i Svedala; sedan blåste politiska skatteskäl honom i bokstavlig landsflykt och trots detta eller kanske därför blev han bara större och starkare och som en del menat världens rikaste. Men hur var det med snålblåsten kring hans nazistiska ungdoms förvillelser – den kunde ha knäckt vilken ek som helst i Agunnaryds socken eller hur? Sant, men när den torkat hans ärligt förtvivlade tårar stod IKEA där tryggare och hederligare än nånsin och han själv än mer – älskad! Ja. Man tror det knappt men visade sig om inte förr så när TV ville förvandla hemligheten bak hans rikedomar i stiftelser à la Lichtenstein etc till en skandal. Effekten blev motsatt, svenska folket gillade honom ännu lite mer. Jag gissar de tyckte mästaren var värd sitt guld. .

Det kan ha bidragit att hans snålhet rymmer en ofattbar aspekt – han unnar sig inte något själv. Fel! Jo, det allra nödvändigaste, snus, brännvin, sill och potatis, en ny flanellskjorta vart femte år, typ. Men intet att rapportera kring möbelhandlaren av lyxjakt, privatflygplan, champagne och balett, aldrig någon livréchaufför utanför Bölsö gård i Liatorp med putsad limousin, inga 1:a klassbiljetter beställda ens när han numera hälsar på sina söner i London lika lite som någon direktör i Ikea skulle våga sig på att flyga business, bära slips eller fixa en, säg, direktionsmatsal…Inte så länge han lever.

Själv bor 90-åringen på ovanvåningen i den herrgård som på nedre botten är konferensanläggning för ledarskapstränande ikeaner, inresta från hela världen. Han kan inte missa deras flit när han går trappan ned för att ta en liten promenad med käpp till systern som bor så där hundra meter bort. Och medarbetarna kan inte missa hans vita skägg och flanellskjorta, de drömmer om att få skaka hand med honom, legenden, grundaren som skrev det heliga Testamentet som åt alla lycka bär.

Vad han sysslar med? Möten, möten, samtal, samtal. Om framtiden, om idéer. Var dag även en stund vid skrivbordet för att söka besvara de brev av kärlek, beundran och tiggeri som bara väller in. Då och då delar han i kuverten ut lite donationer hit och dit, sammanlagt bör de över tid räknas i miljarder och han verkar glad däröver, inte dumsnål alls, bara en egensinnig genial gammal miljardär. Hade jag haft körkortet kvar hade jag åkt upp och födelsedagskramat honom och utropat honom till Snål-Blåstens Konung och Alla loppisars okrönte Prutmakare! Slut på affärsanalysen!

Läs boken om Kamprad och läs Bertils blogg: http://bloggen.bertiltorekull.se/#home