images

Fri handel

Jag har hela mitt liv varit en stark anhängare av frihandel. All forskning visar att olika handelsrestriktioner hämmar den ekonomiska utvecklingen och att avtal som tar bort sådana hinder är av godo för alla parter. När jag en gång röstade för en svensk anslutning till EU var det därför att jag såg EU i första hand som ett frihandelsområde, där man tagit bort handelshinder och hinder för ett fritt utbyte av arbetskraft mellan fria suveräna stater. Dagens EU är på väg att förstöra allt detta goda.

Frihandelsavtal var från början avtal där suveräna stater kom överens om att man ömsesidigt skulle ta bort tullar och skatter som drabbade importen från andra länder. Man avtalade även om att lagar och regler i de olika länderna som ensidigt gynnade inhemska företag skulle vara otillåtna. Den utveckling vi nu ser som är orkestrerad av globalisternas NWO är på väg att förstöra allt det goda som en gång frihandeln och arbetskraftens fria rörlighet förde med sig.

Den politikerklass som utvecklats och tagit makten inom EU har totalt ändrat karaktären hos organisationen. Man har låtit EU utvecklas till en överstatlig maktapparat till vilken man har fört över allt mer av beslut från de ingående staterna och på det sättet urholkat deras frihet och suveränitet. Den omtalade viktiga Subsidiaritetsprincipen tillämpas inte. 

Med politikerkollegorna i Bryssel har våra politiker kunnat driva igenom genomgripande förändringar av vårt samhälle, utan att dessa blivit beslutade i demokratisk ordning av vårt parlament. Istället för att tvingas få en majoritet i riksdagen för förändringarna, har man åkt till Bryssel och träffat överenskommelser bakom lykta dörrar med sina polare från andra länder. När sedan medborgarna reagerat mot EU:s dekret, har politikerna tvått sina händer och skyllt på EU. På så sätt har det omtalade demokratiska underskottet vuxit fram.

Människor som regelbundet umgås i en sluten grupp som EU:s politiska ledare gjort under senare år kommer med tiden att flytta sin lojalitet från sina uppdragsgivare väljarna i hemlandet till de övriga gruppmedlemmarna. Vår statsminister blir t.ex. mer angelägen att ha en god relation till fru Merkel än till svenska folket, han vill ju så gärna vara en i gänget som styr över EU. Att då tillvarata väljarnas intressen blir jobbigt och ökar risken att man stör den goda sociala samvaron i Bryssel.

Bakom utvecklingen av det överstatliga EU står som jag tidigare visat den hyperförmögna oligarki som har den ekonomiska makten i de stora mediehusen, bankerna och storföretagen och som med sina pengar dirigerar politiken i främst USA men även inom EU. De driver målmedvetet sin agenda för att öka sina multinationella bankers och företags inflytande på bekostnad av ingående nationalstaters frihet och suveränitet.

Oligarkernas lobbyister infiltrerar politikergruppen och bearbetar den med argument för sin NWO. Politikerna bjuds in till deras slutna sällskap och de som gör som de blivit instruerade får en bra press. Oligarkerna kontrollerar direkt och indirekt alla viktiga medier. De politiker som levererat blir väl omhändertagna sedan de lämnat sina politiska uppdrag, som vi t.ex. bevittnat med två av våra tidigare statsministrar Bildt och Reinfeldt. Medan politiska ledare som framhärdar i att hävda sina uppdragsgivares nationella intressen får löpa gatlopp i oligarkernas medier genom organiserade hatkampanjer som drabbat t.ex. Orban och Putin. Samma mönster går även igen i den amerikanska presidentvalskampanjen.

Det EU som ursprungligen växte fram med folkligt stöd som ett frihandelsområde, har genom den skickliga manipulationen av det politiska ledarskapet, förvandlats till en byråkratisk skapelse utan demokratisk legitimitet. Det tydligaste tecknet på hur EU har spårat ur är de nu aktuella förhandlingarna om olika handelsavtal. Man ser tydligt hur oligarkin kraftigt skjutit fram sina positioner. Det handlar inte längre om suveräna staters överenskommelser om slopade handelshinder utan nu handlar avtalen om att de multinationella bankerna och företagen skall garderas mot beslut som i demokratisk ordning kan fattas i ett land.

Storbritannien har nyligen beslutat om en sockerskatt på läskedrycker. Den är baserad på den vetenskap som visar att ett stort sockerintag är en av huvudorsakerna bakom den allt mer omfattande metabola sjukligheten i västvärlden. Avtal som TTIP, CETA m.fl. som nu är under förhandling skulle, om vi fattar ett liknande beslut, t.ex. kunna ge Coca Cola möjlighet att gå till skiljedomstol och beviljas ett jätteskadestånd av svenska staten för förlorad vinst. Med de gamla principerna för frihandel skulle ett sådant demokratiskt nationellt beslut vara helt ok, förutsatt att såväl importerade läskedrycker som inhemska drabbades av samma skatt. Med i de handelsavtal som oligarkin nu dyvlar på vår politikerklass, är storföretagens suveränitet och intressen överordnade de nationella intressena. Detta är givetvis helt oacceptabelt.

Bevisen för att det pågår ett tjyv- och rackarspel över huvudet på väljarna är att stora delar av dessa handelsförhandlingar pågår innanför lyckta dörrar. Vi har ingen möjlighet att debattera de föreslagna avtalen i vår riksdag och där ta ställning och komma med önskemål. Istället förhandlar EU:s byråkrater med ansvarig Cecilia Malmström i tysthet fram ett avtal, som sedan läggs på EU-parlamentets bord för att antas eller förkastas. Eftersom större delen av EU-parlamentets politiker tillhör den sociala politikergruppen i Bryssel som står under starkt inflytande från oligarkernas lobbyister, är risken stor att denna typ av avtal röstas igenom. Och länderna och väljarna förlorar en mycket stor ytterligare del av sin frihet och suveränitet.

 

Flyktingkrisen

Att politikerklassen ger upp allt större del av vår frihet och vårt demokratiska självbestämmande, kunde möjligen försvaras om man kan visa på påtagliga fördelar som vi får i utbyte. Men i mina ögon finns inga sådana fördelar, snarare tvärt om.

Vi har under det senaste halvåret för första gången under Sveriges medlemskap i EU haft ett påtagligt behov av ett solidariskt stöd inom unionen. Vi har med hänvisning till den tidigare högtidligt beslutade Dublinförordningen vädjat om hjälp med att fördela den flykting- och migrantström som är på väg att knäcka vårt samhälle. Reaktionen från såväl EU-byråkratin som övriga medlemsstater är att man struntar i vad man åtagit sig och lämnar oss att ensamma reda upp den situation som våra naiva politiker försatt oss i. Vår statsminister som åkte till Bryssel för att be om hjälp enligt förordningen, kom hem tomhänt och djupt kränkt. Han som trodde sig ha stöd hos fru Merkel tvingas nu försöka få hjälp genom att ta henne till domstol.

Våra ytterst naiva politiker är i dagarna även på väg att lägga hela vår säkerhetspolitik i EU/NATO:s knä. Tror någon att det ens är värt pappret som det s.k. värdlandsavtalet är skrivet på? Det är givetvis inte heller värt mer än Dublinförordningen. Det är dags för svenska politiker att sluta med sin naiva självförhävelse och börja bli realister.

Det inträffade visar tydligt att EU inte är någon fungerande union utan bara en överstatlig byråkratisk konstruktion för att ytterligare berika oligarkerna och stärka deras makt under den nya världsordningen. Att den kanske mest tongivande i den angloamerikanska oligarkin – George Soros – i högsta grad bidragit till flyktingkrisen, gör inte frågan mindre olustig för svensk del. Jag skall återkomma till honom i nästa krönika i detta ämne.