Tillbaka till Hippokrates

Jag har tidigare redovisat hur världen blint marscherar vidare mot ett metabol katastrof av kollosala dimensioner. Redan dör 40 miljoner människor i förtid varje år p.g.a. denna rullande katastrof. Vi lägger tusentals miljarder på ickeproblemet med klimatpolitiken. Människans klimatpåverkan har hittills bara varit till fördel för livet på jorden. Det växer bättre, fler munnar blir mättade och människors liv är inte hotade av de små klimatförändringar som kan registreras. I motsats till detta är vi mitt uppe i en hälsokatastrof som bara eskalerar för var dag utan att sätta några betydande spår i den politiska debatten.

I båda fallen beror snedvridningen av debatten på att det vetenskapssamhälle som vi lärt oss att vi borde lita på, allt mer snedvrids av enorma ekonomiska intressen. När det gäller klimatfrågan har vi pumpat in så mycket pengar och politisk prestige i det som kallas klimatsmarta investeringar att vi inte vet hur vi skall stänga av, när vi inser att det vi trott var vetenskap varit fel och allt vi lagt ner varit bortkastat och missriktat.

När det gäller den medicinska vetenskapen har falska hypoteser och ren pseudovetenskap under 40 år lagt grunden för uppbyggnaden av två av världens absolut största industrier – Big Food och Big Pharma. De enorma belopp som årligen omsätts inom dessa är i storleksordningen en bra bit över 20.000 miljarder kronor. Jag har tidigare skrivit här och här om hur det tryck som utövas av så stora ekonomiska intressen har snedvridit och korrumperat nästan all vetenskap på hälsoområdet. För egen del har jag stångat min panna blodig mot forskning som styrs av dessa ekonomiska intressen, i olika försök att få tillstånd en forskning rörande sambanden mellan kosten och den skenande metabola sjukligheten.

Jag har funnit att motståndet från den etablerade medicinska vetenskapen, mot att genomföra meningsfulla studier av sambanden mellan den metabola epidemin och olika kostregimer, är kompakt. Varje gång man har en chans att på allvar få fram fungerande underlag för hälsosamma kostråd, som i SCAPIS-studien, undviker man nogsamt att komma nära ämnet. Dagens industrimat och den hälsokatastrof den orsakar är helt enkelt så osannolikt lönsam för industrin att man inte försitter en chans att sätta käppar i hjulet för vetenskapen. Forskarna vet att skall man trygga sin karriär och få anslag till sin forskning, så utmanar man inte Big Food och Big Pharma.

Ett standardargument, mot att i Hippokrates anda studera sambanden mellan kost och hälsa, är att det helt enkelt inte är praktiskt genomförbart att isolera en tillräckligt stor population människor under tillräckligt lång tid och hålla örnkoll på vad de stoppar i sig. Jag håller med om det, men att då istället nöja sig bara med enkäter där människor i en studie skall försöka komma ihåg vad de ätit är meningslöst.

Det forskarna borde göra är att välja ut en betydligt mindre population människor än i SCAPIS-studien som kan förväntas representera normalfördelningen av metabola egenskaper. Den gruppen bör man intensivstudera genom att sätta den på hårt kontrollerade kostregimer under kortare tid och att mäta hur ett antal markörer påverkas. Den viktigaste markören vid koststudier är givetvis blodsockret, men även blodtryck, leverfett och markörer för inflammation torde vara viktiga att studera. Man skall givetvis även studera blodkolesterolets sammansättning vad avser förhållandet mellan HDL och LDL partiklar, även om kolesterolets roll i den metabola sjukligheten är på väg att kraftigt omprövas. Kolesterol orsakar inte åderförfettning som man länge trott utan den orsakas av inflammation i första hand.

Efter att man på detta sätt studerat populationens korttidsrespons på några olika kostregimer borde man ha underlag för att sätta samman en eller ett par lämpliga regimer som man sedan kan följa under längre tid. Då kan man även analysera hur kostregimerna påverkar kroppsfett och cancerförekomst.

Det skulle vara intressant att på detta sätt få studerat den s.k. LCHF regimen, med mindre kolhydrater och mer mättat naturligt fett men med normalt jämnt kaloriintag. Den kosten vet man sänker blodsockret och ökar insulinkänsligheten. En annan regim som skulle vara lika intressant är en med normalkost och korttidsfasta typ 5:2, där man äter klart färre kalorier två dagar per vecka samt korttidsfasta typ 16:8, där man äter alla kalorier under 8 timmar per dygn för att sedan fasta 16 timmar i sträck. Korttidsfastan anses kunna minska risken för att utveckla insulinresistens.

En studie där man kombinerar LCHF med korttidsfastan skulle även vara av värde. Självklart bör man även studera effekten av längre fasteperioder, även om de är mindre intressanta därför att de är svåra för människor att följa under längre tid. Viktigt är att även studera de olika regimerna vid ett totalt sett minskat kaloriintag.

Vissa av dagens ”kostforskare” menar att det är ointressant att försöka introducera kostregimer i samhället som minskar risken för metabol sjuklighet, därför att människor ändå inte klarar att följa dem varaktigt. Man förordar därför insatser av olika läkemedel som kolesterol- och blodtryckssänkare och diabetespreparat m.m., vilket givetvis passar såväl Big Food som Big Pharma. Min erfarenhet är att de har fel. Jag har sett en lång rad människor i min omgivning som utan problem följt LCHF-regimen i flera år och mått förträffligt. Den feta maten är minst lika god som den söta, men sannolikt mycket nyttigare att döma av hur man mår.

Som synes är det inget oöverstigligt problem att beforska sambanden mellan kosten och de metabola sjukdomarna om man lägger upp det som jag beskrivit. Problemet ligger inte där utan problemet är att man vill inte göra denna kartläggning eftersom industrin till varje pris vill förhindra kunskapen att komma fram. Hjärt-Lungfondens SCAPIS-studie är perfekt för industrin då den inte hotar deras marknader i någon betydande omfattning. F.ö. är det ganska märkligt att man gör en sådan påkostad studie utan att även studera cancer som är en minst lika viktig del av den metabola sjukligheten som hjärta och kärl. Varför samarbetar inte Hjärt-Lungfonden med Cancerfonden?

Under tiden som den medicinska forskningen fortsätter att gräva i samma grop som man grävt i flera decennier och gör sitt yttersta för att inte störa industrins intressen, fortsätter den metabola sjukligheten att öka tills den blir samhället övermäktig.

Forskningen måste helt enkelt tillbaka till Hippokrates devis att i första hand vidta dietistiska åtgärder mot våra sjukdomar innan man börjar med kemiska preparat vilket man är långt långt från idag.

Om ni vill stödja forskningen sänd era pengar till http://www.kostfonden.se/