Pope_Francis_Korea_Haemi_Castle_19_(cropped)Gustav_Fridolin_17_(19363179875)

En filosofisk betraktelse av Anders Thoren

Min bakgrund

Jag är född och uppvuxen i en tjänstemanna familj i Göteborg. Jag studerade där och till sist vid Chalmers, där jag examinerades från linjen för Teknisk Fysik 1968. (Kurskamrat till Lars Bern). Jobbade därefter i industrin, först som R&D ingenjör sedan med försäljning och management.

Efter att ha bott utomlands (och i princip varit immigrant först i USA, sedan i Tyskland och nu senast i Kina) nästan 30 av de senaste 35 åren, så får man lite perspektiv på Sverige. Jag försöker att ha mycket kontakt med Sverige och har tillbringat alla mina semestrar i Sverige och jag följer en hel del svenska websajter, för att hålla mig informerad. Jag kallar mig fortfarande svensk och jag hoppas en dag, att jag återvänder till Sverige, även om jag på senare år blivit allt mer tveksam till det. Jag hoppas denna filosofiska betraktelse kan förklara varför.

Vad är religion? 

Jag tror att man filosofiskt måste utvidga betydelsen av ordet religion till att omfatta mycket mer än de traditionella religionerna. De traditionella religionerna är normalt, när vi talar om dem, den kristna tron i olika varianter, islam, olika asiatiska varianter osv. Sedan finns ju de utdöda religionerna som asatron och de gamla grekiska gudarna som exempel. I Asien finns också exempel på sådana försvunna religioner. Urinnevånarna i båda Amerika hade ju sina varianter.

Alla religionerna baseras ju tron på något, som inte går att bevisa med normala fysikaliska lagar. Tron på livet efter döden är ju i många religioner en stor sak. Normalt är ju att, desto äldre man blir, desto större betydelse får religionen. Tron kan ju försätta berg.

Religion idag 

Vad som skett i världen är ju att religionen (med något undantag i islam) förlorat en hel del inflytande över befolkningen i framför allt Europa, men även i Asien. Folket har därför börjat leta efter något annat att vända sin blinda tro mot. Vad vi nu ser är, att vi tillbeder andra gudar som ersättning. De tio budorden är övergivna eller ersatta med annan blind övertygelse. Människors behov av att tro på något kvarstår dock oanfrätt.

Kina 

Även om det finns en hel anhängare till de traditionella religionerna i Kina, så är väl Kina att betrakta som relativt ateistiskt, även om en hel del buddistiska sedvänjor kommer till uttryck exempelvis vid begravningar. Vad tror då folk i Kina på istället. En stor icke religiös ersättningstro är tron på den traditionella kinesiska medicinen (TCM). Att diskutera med en troende kines att malda svampar, björngalla och liknande inte har någon medicinsk verkan är, som att säga till en djupt kristen att gud inte finns. Man får normalt som svar: ”Du måste förstå att dessa mediciner har en mer är tusenårig historia och vi kineser vet att det fungerar. Det tar bara lite längre tid jämfört med västerländska mediciner.” Sedan är det färdigdiskuterat. Jag vet förstås att en och annan växt både i väst och öst har kunnat användas som medicin.

En stor fördel för Kina är dock att TCM som religion inte har politiska ambitioner.

Europa och Sverige 

Den nya religionen i Europa är godhetsreligionen. Den har väl sin grund i de kristna värderingarna, men har väl lämnat all verklighet bakom sig. Alla världens problem skall godhetsapostlarna ta på sig att lösa. Den som inte ställer upp och inordnar sig skall straffas. Det är inga påvliga bannbullor längre utan mycket mer sofistikerade angrepp via pressen och sociala media.

Regeringarna i Europa uppdelas numera i de goda och ondsinta. De mest ondsinta, som exempelvis Polen och Ungern, tilldelas en mängd –ism och –ist ord. De lite mindre ondsinta, men inte lika goda, som vi i Sverige och Tyskland ses ned på och man ger arroganta tillmälen i TV. Svenska ministrars besök i dansk TV är ett exempel.

Om politikerna är den nya adeln, som tillskansat sig nya privilegier, så är pressen det nya prästerskapet, som predikar hur människor, som tillhör godhetsreligionen skall tycka och hur de skall stödja adelsmännens beslut. Almedalen är det nya kyrkomötet.

Korruptionen i form av vänskapskorruption frodas. Utnämningar görs inte längre efter kompetens, utan det som meriterar är innehav av partibok.

Den nya bibeln är PK-pressen. Ett av de stora problemen är ju förstås, att vad man skall tycka ändras ju efterhand. Ena veckan skall man stå på Medborgarplatsen, när översteprästen predikar om att ha öppna gränser och välkomna flyktingar, några veckor senare skall man applådera en stängd Öresundsbro. Det kräver en stor insats av bibelskrivarna. Hela tiden måste de liksom på Orwells sanningsministerium ändra historieskrivningen, så den passar just nu. Med hjälp av dagens digitaliserade värld är det ju lätt att radera och ändra i historien. Just nu är ju sanningsministeriet överhopade med arbete, eftersom det visade sig den gamla sanningen var katastrofal och kunde leda till uppror (Se oponionsmätningarna). Googla exempelvis Expressens skriverier om Julia Ceasar där man raderat historien för att passa nutiden. Orwell måste ju vara synsk för att kunna så på pricken förutspå framtiden redan på fyrtiotalet, när han skrev böckerna.

Religionen i Sverige har ett antal underreligioner. Många av dessa underreligioner finns ju också i övriga Europa. Det ger ju människorna en känsla av valfrihet. Man kan välja mellan olika godheter, som exempelvis klimatfrågan, invandringen, djurens rätt, köttätarmotstånd, mot kärnkraft etc. Ingen får ostraffat säga emot och ingen kan eller vågar sätta sig ner och utreda vart dessa religioner, om de utövas in absurdum, leder. Att det leder till en ekonomisk katastrof av stora mått står väl klart för mig, men varför kan ingen presentera en utredning om konsekvenser, som håller för en vetenskaplig granskning.

Jag föreslog en gång för en frälst att varför pratar vi inte med Indien, så de slår ihjäl sina heliga kor, som ändå inte är till någon nytta, så kan jag äta min biff i lugn och ro utan att behöva skämmas, för att de svenska korna fördärvar klimatet med sitt fisande. Det var inte särskilt opportunt, ty de indiska korna var ju, till skillnad från de svenska, heliga.

Låt oss göra en annan enkel kalkyl. Vi har minst 400,000 invandrare som behöver en bostad. Helst i någon av de större städerna, där de helst vill bo med sina fränder. Varje invandrare behöver minst 20 kvadratmeter bostadsyta. Att bygga en bostad i Sverige kostar minst 20,000 SEK per kvadratmeter för en enkel lågstandardbostad vid massproduktion. Vad kostar det då att husera dessa personer? En enkel multiplikation.

400,000X20,000X20=160,000,000,000,

Eller 160 miljarder eller 16 tusen per svensk, barn och pensionärer inräknade., men svensk godhet har ju som sagt inga gränser. Sedan tillkommer ju kostnader drift och underhåll, uppvärmning samt för all annan infrastruktur som skolor, sjukhus, gator, reningsverk, elproduktion, vattenverk etc.

När nu de stora kostnaderna för invandringen skall rulla över på kommunerna tror jag att kommunalskatten kommer att höjas med minst 5 procentenheter och vi kommer mycket snart att se kommunala skatter uppemot 40%.

Gör om räkneexemplet och räkna på Malmö stad, som idag subventioneras av övriga kommuner med ca 5 miljarder kronor. När alla svenska kommuner går på knäna och de inte längre kan subventionera Malmö. Hur ser det då ut? Läste dock för en tid sedan att Sundsvalls kommun kommer att tjäna 500 miljoner SEK på invandringen. Varför då inte belåna denna tillgång stället för att höja skatten, så närmar vi ju oss Grekland lite snabbare?

Istället försöker staten dölja de verkliga kostnaderna för invandringen genom att dela upp kostnaderna på så många ställen som möjligt så att det inte sticker i ögonen på folk. Har någon sett en sammanställning där kommunala, landstings och statliga kostnader har räknats samman och presenterats för väljarna för ställningstagande. För att finansiera det hela försöker man också manipulera så det inte syns. Tömma SJ på pengar, tömma Akademiska Hus på pengar avsedda för universiteten, trängselskatten i Göteborg från början öronmärkt för infrastruktur är bara några exempel.

Varför räknar ingen på detta? Jo, för att räkna på detta är ju att förneka religionen och det får man inte göra ostraffat. Hur kommer kalkylerna att se ut om vi följer Centerns råd och importerar 30 miljoner människor eller följer Reinfeldts råd och öppnar våra hjärtan och fyller alla tomma fält och skogar med människor i nöd. Vi kanske skall följa vänstern och ha fri invandring och generösa bidrag. Sverige är ju ett rikt land. Kan inte någon räkna på detta? Svensk ekonomi närmar sig nu som sagt med stora steg den grekiska. Vi är dessutom till skillnad från grekerna belånade upp över öronen, så katastrofen här blir större än i Grekland.

Jag vill återigen påpeka, att jag har i princip inget emot invandring, om svenska folket verkligen är överens om detta och får veta vad det egentligen kostar och vad de får avstå från, för att betala den. Jag är inte medveten om att något parti i sjuklövern frågade sina väljare före valet, om hur många invandrare de kunde acceptera. Politikerna av idag lyssnar inte längre på sina väljare.

Man kan ju på liknande sätt räkna på vad andra grenar av godhetsreligionen kostar. Nedläggning av kärnkraft, och ersätta den med vindkraft. Ökade transportkostnader genom ökad skatt på bränsle. Vad betyder det för industrin. Industrijobben är ju en grundläggande förutsättning för välfärden. Vi kan inte leva av att städa och tvätta åt varann. Något måste också produceras, som vi kan sälja utomlands, för att betala vår import. När man hör hur ”seriösa” politiker föreslår, att vi skall sänka momsen på cykelreparationer blir jag vettskrämd. Återigen saknar jag en vettig presentation av vad exempelvis övergång till vindkraft och nedläggning av kärnkraft kommer att få för ekonomiska konsekvenser för gemene man och för landet som helhet.

Det finns ju många andra sekter av religiös karaktär, framför allt inom den rödgröna politik sektorn, som exempelvis fackföreningar, hyresgästorganisationer, kooperationen, Rädda Barnen etc. Jag har under årens lopp, när jag hör så kallade ”experter” uttala sig, blivit alltmer frågande till vad som pågår. Alla så kallade ”experter” säger exakt det, som de är betalda för att säga. Det är normalt helt onödigt att lyssna till dem eller att läsa vad de skriver i så kallade debattartiklar. Dessa högt betalda mycket förutsägbara experter dyker ständigt upp i MSM, TV och Radio. Har ni exempelvis hört en representant för hyresgäströrelsen säga att, vi måste nu skyndsamt bygga mer bostadsrätter och villor, så våra medlemmar kan flytta till sådana, när de sparat ihop till insatsen, för att sedan på sikt kunna bygga upp sin ekonomi, så när de senare pensioneras, de kan bo billigt och barnen kan ärva? På det viset kan via frigöra billiga hyresrätter för dem som vill in på bomarknaden. Den dagen jag hör något sådant kommer jag att lyssna noggrant.

Om man betraktar Sverige utifrån, och, som jag, och har rätt många års perspektiv och jämför svensk politik för femtio år sedan med dagens politik, blir man inte bara mörkrädd utan också rejält ledsen. De borgerliga har splittrats och sprungit och gömt sig och släppt fram en mycket destruktiv rödgrön regering, som gör sitt bästa att ta död på all ekonomisk verksamhet så fort som möjligt. Läste just på den utmärkta bloggen skriven av Rebecca Weidmo Uvell en genomgång av ärendena på Stockholms Arbetarekommuns årsmöte.

(Läs:  http://www.uvell.se/2016/04/29/sossarna-i-stockholm-sp%C3%A5rar-ur-31856398 )

Gör som jag och försök räkna de ärenden på listan, som syftar till att göra livet bättre för socialdemokraternas väljarbas, dvs den arbetande delen av befolkningen. De kallar sig dock fortfarande arbetarekommun. Som ni snart blir varse, så är de arbetande bara till för att betala skatt, så socialdemokraterna kan dela ut dessa pengar lite här och där. Uvells blogg är lite omfångsrik, men i mitt tycke mycket läsvärd.

Vad är lösningen på detta problem  

Att vi på något sätt måste revoltera mot den politiska adeln av alla kulörer är väl klart. Att politikerna har svikit sina väljare är väl ganska uppenbart. Kanske kan vi införa direktdemokrati enligt schweizisk modell, så folket direkt fick ta konsekvenserna av sina egna beslut.

Jag har hört invändningen att folket inte förstår och därför inte kan rösta om svåra frågor, som kärnkraften och dess risker eller liknande. Politkerna vet ju bäst, så de kan bestämma å våra vägnar, eller skall vi bestämma själva? Jag tror att vi måste låta väljarna bestämma och besluta mer, även om konsekvenserna av vissa beslut kan vara svåra för många att analysera. Den politiska adeln kommer i sin nuvarande form aldrig att föreslå något annat än det som gynnar dem själva, därför litar jag inte på dem.

Den politiska adeln kan idag utan konsekvenser ställa sig upp och säga och lova vad som helst utan konsekvenser. Det finns ju hur många exempel som helst på detta. Vad politiker lovar före valet och vad de sedan gör efter valet.

Fixa skolan på 100 dagar är ett exempel. Avvisa 80,000 som fått avslag på sin asylansökan ytterligare ett. Nu har det gått 4 månader på året så minst 25,000 borde ju redan ha rest, Regeringen lär ha avsatt 33 miljoner extra till polisen i budgeten för dessa avvisningar. Om de avvisade inte bor allt för långt bort räcker dessa drygt 400 kronor per person kanske till en bussbiljett över gränsen. Det visar ju med all tydlighet att politikern ifråga inte menade vad han sade. Sådana uttalanden får en politiker idag göra ostraffat.

Denna lista kan ju göras hur lång som helst, tänk bara på vad som sades på Medborgarplatsen och i Münchenbryggeriet.

Om jag, som företagsledare, ställde mig upp och presenterade lika mycket floskler för min personal, blev jag inte gammal på företaget. Förutom att fatta rätt startegiska beslut är den viktigaste egenskapen hos en ledare att man talar sanning och gör ett allvarligt försök att hålla sina löften. Då får man folk med sig. Denna egenskap saknar jag hos nästan alla av dagens politiker oavsett politisk färg. Företagsledare, som skriver glädjeplaner och satsar på affärsflygplan och jaktresor brukar inte bli så gamla på sin post, om man inte jobbar i adeln ägt religiöst företag. Politiker kan dock sitta i minst 4 år innan något händer.

Vilken lösning finns då på detta? Vilket parti skall man rösta på? Jag vet sannerligen inte. Vad jag tror kommer att hända är, att dagens S och M partier kommer att splittras, om de inte raskt skärper sig och ber sina väljare om ursäkt för den förda politiken. Det finns ju trots allt i båda partierna en hel del pålitliga människor, som nu lider rejält under de nuvarande partiledarna och deras politik. Om man splittrade M och S och ”Nya S” och ”Ännu Nyare M” bildades med nya ledare och de inte lider av SD-fobi, så kanske det går att göra något på sikt.

Utan att egentligen känna till hans politik, tycker jag att partierna borde lära från Donald Trumps framgångar. Han talar till folket och lyssnar på dem. Amerikanska väljare är dock mer lättrörliga, så hans framgång kommer mycket fortare än för de alternativa partierna i Europa. Hans väljare är inte för honom utan mot etablissemanget.

Som företagsledare har jag under årens lopp gjort en ganska sorglig iaktagelse. Att prata folk tillrätta och få någon, som inte fungerar i företaget, få honom eller henne att bättra sig är i allmänhet utsiktslöst. Karaktärssvagheter accentueras ju äldre man blir. Det sorgliga är, att man måste ofta byta ut folk, för att få det att fungera. Därför måste partierna snarast byta ut nästan alla sina ledare, om de skall överleva.

 

Tills slut 

Jag har dock inga illusioner, att politiken i Sverige, kommer att ändras i min livstid. Man måste vara försedd med en stor portion galghumor, för att man mentalt skall klara sig. I alla länder i världen, där man blandar samman religion med politik, får man stora problem med interna konflikter. Och med detta utvidgade religionsbegrepp är vi nu mitt inne i denna till synes olösliga kris. När till och med höga svenska politiker står upp i talarstolen i riksdagen och uttalar invektiv och ledamöter tillåts gå omkring med sådana på tröjan för att förnedra demokratiskt valda politiska motståndare, då har samhället fallit djupt ner i en misär, som blir mycket svårt att ta sig ur. Och Sverige är mycket splittrat. Jag känner ibland att jag har vuxit upp i en annan värld.

 

Kan jag till sist rekommendera, om ni inte redan sett det, ett mycket ironiskt U-tubeklipp, som illustrerar trons makt över människorna:

https://www.youtube.com/watch?v=7kUB3Kb97io