I onsdags höll jag ett föredrag vid ett seminarium med Kungliga Fysiologiska Sällskapet i Lund enligt nedanstående.

Charlotte-Erlanson-Albertsson

Professorn Eva Charlotte Erlanson-Albertsson kom med en allvarlig invändning mot min presentetion.

 

Forskning om metabola sjukdomar

United States Senate Select Committee on Nutrition and Human Needs som leddes av senator George McGovern levererade 1977 sina Dietary Guidelines for Americans. Den centrala punkten i dessa riktlinjer var att amerikanerna måste minska intaget av mättat fett – kolesterolrik kost. Detta blev startpunkten för en omfattande omställning av kosthållningen i USA och början på en global lansering av avfettad industrimat.

Det vetenskapliga underlaget för kommitténs beslut var en studie som USA:s då främsta nutritionist Anzel Keys publicerat. Där påstod han sig ha visat på ett direkt samband i sju länder mellan kolesterolrik kost och kardiovaskulär sjuklighet. Hypotesen var att sjukligheten orsakades av höga nivåer på blodkolesterol som i sin tur framkallades av kolesterolrik föda. Kommitténs riktlinjer kopierades över hela världen, bl.a. av svenska myndigheter. Omställningen från naturligt fet mat till avfettad industrimat bidrog starkt till att Big Food blev världens största industri.

En rad forskare ifrågasatte Keys slutsatser och menade att åderförkalkning och andra metabola sjukdomar främst orsakades av för mycket socker och kolhydrater. Den mest framträdande var John Yudkin som 1972 hade gett ut boken: Pure, White and Deadly: The Problem of Sugar. Honom lyssnade politikerna inte på och han blev t.o.m. vanärad och baktalad av Keys. Keys var den ledande auktoriteten inom nutrition i USA vid den här tidpunkten och ingen politiker vågade eller ville ifrågasätta honom.

Resultatet blev en febril uppbyggnad av en delvis helt ny industri för processad mat. Man började ta bort nästan allt animaliskt fett och ersatte det med socker och vegetabiliska oljor främmande för människans metabolism. Mycket av den naturliga animaliska maten ersattes med spannmålsprodukter av olika slag. De här kostrekommendationerna spreds snabbt till hela västvärlden och Svenska Livsmedelsverket svalde dem okritiskt.

Avfettningen av den naturliga maten och raffineringen av växtoljorna kräver att de passerar industriprocesser, något som människor inte klarar själva hemma i köket. Detta utvecklades till livsmedelsindustrins perfekta storm, en enorm global industri för processad industrimat har på så sätt vuxit upp de senaste 40 åren. Den globala marknaden för industrimat uppgick år 2015 till cirka 17.000 miljarder kronor per år, nästan dubbelt så stor som dagens världsmarknad för råolja.

Med utgångspunkt från kolesterolhypotesen och de nya riktlinjerna för kosten satsade Läkemedelsindustrin – Big Pharma – i början av 80-talet på forskning rörande samband mellan kolesterol och kardiovaskulär sjuklighet. Man utvecklade kemiska preparat – statiner – som sänker kolesterolet i blodet. Dessa preparat kom med tiden att bli historiens mest sålda. Läkemedelsföretaget Pfizer beräknas ha sålt bara det kolesterolsänkande preparatet Lipitor för minst 125 miljarder dollar under den senaste 15-årsperioden. Idag lär 900.000 svenskar stå på statiner. Utvecklingen av kolesterolsänkare är fortfarande ett prioriterat forskningsområde inom Big Pharma. Läkemedelsindustrin omsätter idag uppskattningsvis 5.000 miljarder kronor per år och är en av världens största och lönsammaste industrier.

Allt detta hade varit gott och väl om inte industrimaten visat sig vara direkt olämplig som människoföda. Bara några få år efter att de nya kostråden lanserat började fetma och olika metabol sjuklighet öka i en alarmerande takt. Det höga kolhydratinnehållet i industrimaten ledde till att människor fick högt blodsocker och insulinresistens, vilket i sin tur orsakade fetma och diabets-2, som är inkörsporten till övriga metabola sjukdomar som åderförkalkning, högt blodtryck, cancer, Alzheimer m.m.. Sjukligheten förvärrades ytterligare av att spannmålens gluten och de raffinerade växtoljorna som ersatte de animaliska fetterna orsakade inflammationer och andra hälsoproblem. Idag har en tredjedel av jordens befolkning drabbats eller har första tecken på metabol sjuklighet.

Efter många år visar det sig att Keys påståenden om samband mellan fet kost och kardiovaskulär sjuklighet byggde på rent forskningsfusk. Senare forskning visar att Yudkin hade rätt, sjukligheten orsakas av socker och lättförbrända kolhydrater – exakt de ingredienser som är själva basen i större delen av industrimaten. Det visar sig även att människor med ett måttligt förhöjt blodkolesterol är de som lever längst, alltså tvärt emot den etablerade skolmedicinen. Statinförskrivningen visar tydliga tecken på att göra människor sjukare, vilket på sikt kommer att öka vårdkostnader och förkorta livslängden.

När vi får industrier som drivs av globala jätteföretag på marknader som är så här stora uppstår ett problem som frihandelsivrarna nog inte tänker på. Det blir för dyrt att ändra inriktning om man upptäcker att man är på fel spår. En omställning idag från industrimaten tillbaka till det som är människans naturliga föda som vi en gång blev genetiskt anpassade till, skulle helt enkelt orsaka oerhörda förluster inom industrin som kan räknas i tusentals miljarder kronor. Under sådana omständigheter bygger man in väldigt starka hinder för förändringar och för nyutveckling. Det är exakt där världens stora företag inom livs- och läkemedel befinner sig idag. Deras lobbyverksamhet för att dölja alla sjukdomar och dödsfall som orsakas av industrimaten och de medicinska syntetiska preparaten, är av dessa skäl intensiv. Korruptionen bland forskare, läkare, nutritionister och myndighetsexperter som detta gett upphov till är ett omfattande utvecklingshinder.

Med Internet har givetvis det katastrofala misstaget inom forskningen blivit observerat av en stor del av allmänheten. Människor har på egen hand börjat ändra sin kost. Konsekvensen är ett raserat förtroende för såväl hälsomyndigheter som för den medicinska forskningen. Ämnet har blivit så känsligt att det inte går att diskutera öppet inom många etablerade vetenskapliga institutioner.  Livsmedelsmyndigheter över hela västvärlden domineras av industrins lobbyister.

När jag som autodidakt har skrivit om detta på min blogg (https://anthropocene.live/) får jag ofta mejl från framstående personer inom vetenskapen som uppmanar mig att fortsätta, men som samtidigt menar att ämnet är för känsligt för att de skall våga framträda själva. Jag har även blivit personligen angripen av representanter för skolmedicinen. När jag som huvudman i Hjärt-Lungfonden föreslog en satsning på att beforska sambanden mellan kost och hälsa avvisades detta av styrelsen med att sådan forskning skulle skada fondens anseende. Därefter fick jag sparken som huvudman.

Rädslan för att förarga de ekonomiska makthavarna bakom Big Food och Big Pharma med forskning som avviker från kolesterolhypotesen och börja kartlägga sambanden mellan kost och hälsa, är förlamande. Orsaken är att stora delar av den medicinska forskningen finansieras av fonder som styrs av samma hyperförmögna kretsar som äger de stora industrierna.

 

Cancerforskningen

År 1971 förklarade den dåvarande amerikanska presidenten Richard Nixon krig mot cancern. Forskningen om cancersjukdomarna har därefter kunnat räkna med mycket generösa anslag runt om i världen. Vi har fått en kaplöpning mellan forskningsinstitutioner om att göra det stora genombrottet som skulle ge oss ett botemedel.

Efterhand lanserades den dominerande hypotesen rörande cancerns uppkomst. De egenskaper som gör en cell till en cancercell menade forskarna, är direkt eller indirekt kopplade till en förändring eller skada i arvsmassan (DNA) i cellkärnan. Normalt när DNA blir skadat i en normal cell så antingen repareras DNA eller så dör cellen. De celler som trots allt överlever med skadad DNA blir ofta cancerceller som lever vidare och som ger dem egenskaper att växa och undgå celldöd. Istället fortsätter de att bilda nya celler, celler som kommer att bära samma skada på DNA som den ursprungliga cancercellen. Cancerceller kännetecknas av att de stimulerar sig själv att växa, de dör inte trots att deras arvsmassa är skadad, de kan dela sig nära nog oändligt och de kan skicka iväg metastaser till andra delar av kroppen. De breder ut sig så att omgivande vävnad blir lidande genom att den trängs undan eller invaderas.

Den bärande hypotesen har dominerat cancerforskningen under de över 40 år som gått sedan Nixon kom med sin krigsförklaring. Man har på traditionellt sätt försök få fram kemiska preparat som selektivt angriper cancerceller eller deras blodtillförsel och som därmed botar sjukdomen. Framgångarna på det området har varit blygsamma.

Parallellt har forskningen även studerat olika terapier för att kunna angripa cancern. Den mest framgångsrika har varit kirurgin där detta varit möjligt. Man skär helt enkelt bort tumören och hoppas att inga cancerceller finns kvar. Ofta tar man bort ett helt organ som angripits, jag har själv genomgått en sådan operation för 24 år sedan. Den kirurgiska terapin förutsätter nästan alltid att modertumören upptäcks i tid innan den orsakat metastaser.

En annan terapi har varit att döda cancercellerna med stark strålning. Den terapin har den uppenbara nackdelen att den även skadar friska celler i tumörens närhet och att strålningen i sig kan orsaka nya cellskador som leder till cancer.

Den idag vanligaste terapin är att använda s.k. cytostatika eller på ren svenska gifter. Terapin angriper alla celler i kroppen och dess tillämpning bygger på att cancercellerna genom sin störda metabolism är känsligare för gifterna och förgiftas snabbare än de friska cellerna. Även cellgifter är stark cancerogena och kan därför orsaka sekundär cancer samtidigt som de försvagar patientens eget immunförsvar som är viktigt för kroppens egen bekämpning av cancercellerna. Många forskare menar att cellgifterna är mindre verksamma mot cancertumörernas stamceller, vilket gör att cancern ofta kommer tillbaka en tid efter behandlingen.

Det huvudsakliga resultatet av 40 års intensiv forskning och enorma satsade forskningsmedel är att man i stort sett inte botar större andel av de som insjuknat, däremot har man lyckats förlänga livstiden en hel del med kemisk terapi, vilket ger utslag i dödsstatistiken och inkomsterna för läkemedelsindustrin.

Senare tids forskning tyder på att huvudhypotesen om skador på cellkärnans DNA som orsak till cancer kan ifrågasätts. Det faktum att cancersjukligheten följer den ökade metabola sjukligheten har hos några forskare väckt misstanken att även cancer är en metabol sjukdom. Studier visar nämligen att om man byter ut DNA i cellkärnan på en cancercell mot oskadad DNA, så upphör den inte att vara en cancercell och vise versa, om man tar DNA från en cancercell och sätter in i cellkärnan hos en frisk cell så blir den inte nödvändigtvis en cancercell.

En alternativ hypotes som orsak till att celler blir cancerceller är skador på cellernas mitokondrier som är de som sköter cellens metabolism där näringsämnen omvandlas till energi. Med väl fungerande cellmetabolism förbränner cellen glukos eller ketoner till koldioxid och vatten, medan cancercellen med sina skadade mitokondrier inte klarar det utan blir hänvisade till att skaffa sig energi genom en långt mindre effektiv fermentation som ger giftiga restprodukter. Redan Nobelpristagaren Otto Warburg kartlade detta på 1920-talet. Denna nygamla hypotes kullkastar mycket av den cancerforskning som bedrivs och som bedrivits till ringa cost/benefit i 40 år.

Precis som inom den övriga metabola forskningen har dagens cancerterapier, som i stort sett bygger på DNA-hypotesen, lett till uppkomsten av en jätteindustri för cancerterapi med cellgifter och strålning. Läkemedelsindustrin drar in mycket stora belopp på dagens väldigt dyra cytostatika och har litet intresse av att tappa denna kassako. Eftersom en mycket stor del av forskningsmedlen direkt eller indirekt styrs av industrin eller står under inflytande av ekonomiska intressen bakom industrin, finns det svaga incitament att ompröva dagens inriktning. Den som vill göra karriär som cancerforskare lär sig snabbt att inte inrikta sin forskning så att den stör industriintresset.

Många inom den skolmedicinska forskningen blir mäkta upprörda när man påpekar att de i stort sett har bedrivit misslyckade jätteprojekt i flera årtionden. De upplever själva att de gör framsteg. Om man däremot tar ett helikopterperspektiv ser man tydligt att sjukligheten skenar, vilket ju visar att man beforskar fel saker. Starka ekonomiska intressen står helt enkelt i vägen för att kunna ifrågasätta dagens forskningsprojekt. Jag var nyligen och lyssnade på en presentation av ett nytt jätteprojekt kallat SCAPIS rörande kardiovaskulär sjuklighet som skall omfatta 30.000 personer. Till min besvikelse kunde jag inte spåra något nytänkande, man kör på i de hjulspår där industrin vill ha forskarna.

 

Forskning om hållbar utveckling

Sedan FN:s stora miljökonferens i Rio år 1992 som lanserade Agenda 21, har forskning rörande hållbar utveckling tilldelats mycket stora resurser runt om i främst västvärlden. Det var inför den konferensen som Romklubben valde att lansera antropogen klimatpåverkan som det stora miljöhotet i sin skrift The first global revolution. För FN var klimatfrågan perfekt att driva. Genom att måla upp en skrämmande hypotes som sades visa på svåra framtida klimatförändringar orsakade av antropogena utsläpp, kunde FN-byråkratin motivera en större överstatlig makt åt organisationen. Detta egenintresse hos FN innebar en stark politisering av klimatforskningen från första dagen. Man lanserade datormodeller som påstods visa på en katastrofal global uppvärmning fram till år 2100.

De ekonomiska resurser som satsats i västvärlden på klimatforskning blev enorma efter Rio-konferensen. Den snabbt växande politiska styrningen av forskningen ledde till att hela forskningsområdet blev snedvridet och det blev i praktiken omöjligt att testa alternativa hypoteser. Forskare som kom fram till att inverkan av växthusgasutsläpp inte skulle bli katastrofala tystades och fick se sina anslag förtvina. Den som inte föll in i skrämselpropagandan blev kallad för öknamn och vanärades.

Trots att vädret på jorden sedan Rio-konferensen inte alls utvecklats på det dramatiska sätt som modellhypotesen om katastrofal global uppvärmning gjorde gällande, eskalerade FN:s larm om en förstående klimatkatastrof. USA:s president Obama som tillträdde år 2008 valde att profilera sig i klimatfrågan, vilket har lett till att amerikanska forskningsinstitutioner på klimatområdet kommit att anstränga sig till det yttersta för att ge presidenten argument för hans politik. Det har gått så långt att man vid upprepade tillfällen gått in i historiska temperaturdata och gjort ändringar så att temperaturstatistiken skall ge den falska bilden av en allt varmare värld. Kretsen kring presidenten försöker t.o.m. komma åt forskare med alternativa mindre alarmerade hypoteser rättsligt.

Observationer av den faktiska utvecklingen visar att en global uppvärmning på grund av den stigande halten av koldioxid inte på långa vägar är det hot mot en hållbar utveckling som man hävdar från FN:s sida. Utvecklingen har faktiskt i huvudsak varit gynnsam för livet på jorden.

Samtidigt får det absolut största hotet mot en hållbar utveckling ytterst ringa uppmärksamhet och mycket små forskningsanslag i jämförelse med klimatfrågan. Det hotet handlar om den typ av stora geologiska katastrofer som inträffar någon gång varje eller vartannat århundrade. Ett stort vulkanutbrott som det som inträffade med vulkanen Tambora för 200 år sedan, skulle få förödande konsekvenser i dagens värld och skulle kunna orsaka att hundratals miljoner människor svälter ihjäl. En sådan händelse är i högsta grad sannolik. Många forskare befarar även att den senaste tidens jordbävningar/vulkanaktivitet förebådar ett stort (över styrka 8) geologisk händelse. Om den inträffar under havsytan skulle den kunna dränka en rad mycket tätbefolkade kustområden genom en riktigt stor tsunami.

Det moderna samhället saknar i stort sett en fungerande beredskap mot geologiska katastrofer. På det området skulle alla de tusentals miljarder som nu läggs på s.k. klimatåtgärder behövas mycket bättre.

 

Slutsats

Vad jag med dessa exempel på forskningssatsningar som hamnat helt fel har visat, är att det i dagens värld är väldigt svårt att erkänna att man satsat fel på grund av att forskningen korrumperats av mycket starka ekonomiska och/eller politiska intressen. Den här typen av starka intressen som styr forskningen leder till ett enormt slöseri med resurser samtidigt som det allt mer hotar hela vetenskapssamhället i sig.

Om vi inte ser upp spolieras hela den vetenskapliga revolution som en gång utlöstes av Upplysningen och världen glider tillbaka i ett vidskepligt mörker.

 

Diskussion

I den efterföljande diskussionen kom professorn i medicinsk och fysiologisk kemi Eva Charlotte Erlanson-Albertsson med en invändning mot min kritik av amerikanen Ancel Keys forskning som legat till grund för hypotesen om kolesterol och mättat fett i kosten. Hon hänvisade bl.a. till att det var han som tog fram den s.k. Medelhavskosten grundat på studier av innevånare på Kreta och menade att hans grundhypotes fortfarande var riktig. Det fanns inte tid att utförligt besvara hennes invändning vid seminariet, varför jag här redovisar varpå jag bl.a. stöder mina påståenden:

Critics have pointed out that Dr. Keys violated several basic scientific norms in his study. For one, he didn’t choose countries randomly but instead selected only those likely to prove his beliefs, including Yugoslavia, Finland and Italy. Excluded were France, land of the famously healthy omelet eater, as well as other countries where people consumed a lot of fat yet didn’t suffer from high rates of heart disease, such as Switzerland, Sweden and West Germany. The study’s star subjects—upon whom much of our current understanding of the Mediterranean diet is based—were peasants from Crete, islanders who tilled their fields well into old age and who appeared to eat very little meat or cheese.

As it turns out, Dr. Keys visited Crete during an unrepresentative period of extreme hardship after World War II. Furthermore, he made the mistake of measuring the islanders’ diet partly during Lent, when they were forgoing meat and cheese. Dr. Keys therefore undercounted their consumption of saturated fat. Also, due to problems with the surveys, he ended up relying on data from just a few dozen men—far from the representative sample of 655 that he had initially selected. These flaws weren’t revealed until much later, in a 2002 paper by scientists investigating the work on Crete—but by then, the misimpression left by his erroneous data had become international dogma.

http://www.wsj.com/articles/SB10001424052702303678404579533760760481486

Det skrämmer mig att det fortfarande finns forskare som på detta sätt försvarar en totalt galen vetenskaplig hypotes som visat sig vara den vetenskapliga grundorsaken till den pågående metabola pandemi som redan är på väg att drabba över 2 miljarder människor och som orsakat hundratals miljoner förtida dödsfall.