imgres

Lennart Bengtssons krönika Om hjärnspöket ADHD den 22/5 rörde upp starka känslor att döma av de över hundra kommentarerna vilket föranleder mig att fördjupa diskussionen.

Låt mig börja med att citera professor Peter Gøtzsche som är ordförande för nordiska Cochraneinstitutet. Han menar att konsekvenserna av den moderna psykiatrin är skrämmande. År 1987 innan de nya antidepressiva lyckopillren (SSRI) kom ut på marknaden, var mycket få barn i USA mentalt störda. Tjugo år senare var de en halv miljon – en 35-faldig ökning alltså. Antalet diagnostiserade mentala störningar har exploderat i västvärlden. En av de värsta konsekvenserna är att behandlingen med ADHD-mediciner och lyckopiller har skapat en helt ny sjukdom hos en tiondel av de behandlade – nämligen bipolär störning – vilket tidigare kallades manodepression. Detta är en ytterst allvarlig utveckling, eftersom man använder antipsykotiska droger mot denna störning. Sådana droger är väldigt farliga och en av huvudorsakerna till att patienter med schizofreni lever 20 år kortare liv än friska.

Götzsche har uppskattat att enbart preparatet Zyprexa (olanzapine), har lett till 200.000 dödsfall runt om i världen. Detta är en av många bidragande orsaker till att medicinska biverkningar nu är den tredje vanligaste dödsorsaken i västvärlden. Götzsche hävdar att industrin uppför sig långt värre än den organiserade maffian. Inom psykofarmaka området har Big Pharma fått böta långt över 100 miljarder kronor – ändå kan de i stort sett ostört fortsätta med sin kriminella verksamhet och inga styrelseledamöter spärras in.

Nu har det kommit en färsk studie som visar att hälften av de som ordineras dessa farliga antidepressiva droger inte lider av depression. Den massiva marknadsföringen av lyckopillren och andra psykofarmaka leder till en överförskrivning av dessa preparat. Forskarna fann att tre av fem amerikaner numer tar receptbelagda preparat, vilket är en kraftig ökning sedan sekelskiftet. De pekar på att främst antidepressiva preparat har ökat dramatiskt under perioden. Mellan perioderna 1988-94 och 2005-08 steg användningen 400%.

Götzsche går så långt att han säger att våra medborgare skulle klara sig mycket bättre om vi tog bort alla psykofarmaka från marknaden, eftersom läkare är oförmögna att hantera dem. Det går inte att komma ifrån att deras tillgänglighet orsakar mer skada än nytta. Psykiatriker borde därför göra allt de kan för att behandla så lite som möjligt, på så kort tid som möjligt, eller inte alls med dessa droger.

Jag tror att det underliggande grundproblemet är att marknadsstrategierna inom Big Pharma ofta handlar om att skapa sjukdomsdiagnoser. Tillstånd som ligger väl inom normaliteten hos populationen ges en diagnos och sedan lanseras ett preparat för att behandla den diagnosen. Vilket är vad Lennart Bengtsson är inne på när det gäller ADHD med fler modediagnoser inom barnhälsovården.

Vi har sett denna strategi tillämpad på kolesterolmyten. Den har lett till världshistoriens största färsäljningssuccé för Big Pharma med deras i stort sett onödiga kolesterolsänkare – statiner, som sannolikt gör människor bara sjukare. Sanningen är ju den att de med måttligt förhöjda kolesterolvärden (enligt de gränsvärden man satt för statinbehandling) lever längre och är friskare än äldre med låga kolesterolvärden.

Samma strategi tillämpas även när det gäller försäljning av blodtrycksmediciner. Där har industrin lyckats få igenom gränsvärden för högt blodtryck som gör att man kan motivera medicinering av hundratals miljoner främst äldre människor. Det skulle sannolikt rädda många äldres liv om gränsen för behandling av det systoliska blodtrycket sattes betydligt högre än idag. Nu behandlas en massa gamla med starka blodtryckspreparat som orsakar yrsel och fallolyckor, som i sin tur sannolikt leder till fler dödsfall och invalidiseringar än vad det lite höga blodtrycket skulle göra.

Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om framtida forskning visar att förskrivningen av kolesterol- och blodtryckspreparat till äldre bidrar till den stora ökningen av Alzheimer och andra demenssjukdomar.

Det största systemfelet inom dagens sjukvård är att läkemedelsindustrin med sina enorma ekonomiska resurser och starka ekonomiska intressen lyckats ta kommandot över skolsjukvården, och på det sätt som nämnda exempel visat, kunnat styra så att de kan maximera sin affär. Odugliga och ofta helt obildade sjukvårdspolitiker begriper knappast vad som händer och inser inte det uppenbara att industriintresset och allmänintresset inte sammanfaller.

Ansvaret för dagens livsfarliga vård som Götzsche skriver om, är politiskt!