images

Jag skrev i fredagens krönika hur västvärlden sviker vetenskap och beprövad erfarenhet och illustrerade med ett exempel från 80 år gammal forskning om sambanden mellan kost och hälsa.

Problem med en felaktig kosthållning inleddes som jag skrev, med att människan blev bofast och började bedriva spannmålsjordbruk för ca. 10.000 år sedan. Spannmålsjordbruket ledde till en kolhydratrik kost som vår metabolism inte är genetiskt anpassad till, vilket orsakade missbildningar och andra störningar i människors utveckling samt olika former av metabol sjuklighet. Samtidigt gjorde dock spannmålsjordbruket att människors tillgång på föda ökade, vilket var gynnsamt för mänsklighetens tillväxt. Den metabola sjukligheten i detta tidiga utvecklingsskede var inget stort problem, eftersom infektionssjukdomar och andra umbäranden var en mycket starkare begränsande faktor för ett långt och friskt liv.

Det är först under de senaste 100 åren som jordbrukets utveckling och mänsklighetens därav styrda kosthållning blivit till hot mot vår fortsatta existens. Det ena hotet är att spannmålsjordbrukets hårda rationalisering och långt drivna storskalighet allt mer kommit att rubba naturmiljön och den ekologiska balansen. Det andra hotet är det ökande inslaget av socker och spannmålsprodukter i den moderna kosten under de senaste 40 åren. Det senare har lett till den metabola pandemi som världen är mitt uppe i och som jag skrivit om tidigare. Dagens hårt drivna spannmålsjordbruk är helt enkelt inte långsiktigt hållbart, varken ur miljö- eller hälsosynpunkt.

Låt oss tillämpa vetenskap och beprövad erfarenhet för att hitta en gemensam lösning på problemen. Frågeställningen är hur vi skall ta oss ut ur den återvändsgränd som dagens moderna globala samhälle rusar in i?

Huvudproblemet med det moderna storjordbruket är det dominerande inslaget av storskaliga och onaturliga monokulturer för produktion av olika grödor. Ett balanserat och naturligt ekosystem är aldrig en monokultur, utan det präglas av rik mångfald.

I jakten på ständigt högre produktivitet per areal har vi blivit allt mer beroende av kemikalier för gödning och för bekämpning av annan växtlighet (ogräs) och skadliga organismer (insekter, svampangrep m.m.) som konkurerar med eller skadar den odlade grödan. Miljöproblem beroende på övergödning är väl kända, likaså den förgiftning av jordar och produkter som orsakas av olika rester av bekämpningsmedel. Till detta kan idag läggas nya onaturliga varianter av olika grödor som tas fram genom genmodifieringar i laboratoriemiljö s.k. GMO-grödor. Vetenskapen vet ännu för lite om hur ekosystem långsiktigt kommer att reagera på GMO-grödor, varför en stor försiktighet bör påbjudas. Vad vi däremot redan vet är att många av dagens GMO-grödor har designats för att användas ihop med mycket starka växtgifter som utgör ett nytt stort hot mot det naturliga ekosystemet (t.ex. glyfosat/Roundup).

Det bästa sättet att komma bort från dagens storskaliga och ekologiskt olämpliga monokulturer för produktion av grödor, är att hitta ett sätt att få fram människoföda ur en ekologiskt balanserad och naturligt mångfaldig växtlighet. Helt enkelt att hitta ett sätt att göra mat av ogräs!

Vetenskap och tusentals år av beprövad erfarenhet visar att människans metabolism är bäst anpassad till en fet animalisk föda. Den animaliska kosten kan med fördel kombineras med ett måttligt inslag av olika diversifierade naturliga växter, dock inte föda baserad på grödor med en koncentration av lättförbrända kolhydrater som t.ex. socker, stärkelse och spannmål.

Svaret på frågeställningen är enklare än man kan ana. Människans metabolism har en kraftigt begränsad förmåga att nyttiggöra energin i växtmaterial. Däremot finns det en rad betande djur som lever på att metabolisera växtmaterial. Låt mig bara nämna några: oxdjur och nötkreatur av olika raser, hästar, får, getter, ren, hjortar, rådjur, älg m.fl.. Genom en storskalig övergång från spannmålsmonokulturer till mångkulturell betesmark och storskalig djurhållning, skulle vårt största miljöproblem kunna tacklas och samtidigt skulle vi få en övergång till en animalisk kost, som är mycket mer lik den som vår metabolism en gång skapades utifrån.

Dagens miljöpropaganda argumenterar frenetiskt för den exakta motsatsen – mindre animalier och ännu mer spannmålsprodukter från ännu större monokulturer. Som försvar för denna absurda linje hänvisar man till en politiskt styrd klimatpropaganda utan förankring i vetenskap och beprövad erfarenhet. Argumentet är på ytterst tvivelaktiga grunder baserat påstående om att djurhållningen skulle ge ökande utsläpp av växthusgaser. Bakgrunder är givetvis den att dagens livsmedelsförsörjning baserad på massproducerat billigt spannmål och vegetabiliska oljor är ryggraden i världens största industri – Big Food. Det är bara att follow the money!

De stigande halter av växthusgasen koldioxid som kunnat uppmätas under det senaste århundradet, från 0,03% till 0,04%, har hittills varit ytterst gynnsamt för växtligheten på jorden. Den mycket måttligt ökande globala temperaturen tillsammans med den gödande effekten av den för fotosyntesen nödvändiga koldioxiden, har lett till en markant bättre växtlighet och ökad tålighet mot torka. Med ökande växtlighet förbättras underlaget för övergång från ekologiskt skadliga spannmålsodlingar till en mångfaldig betesmark med en mycket mer omfattande djurhållning.

Slutsatsen av detta på vetenskap och beprövad erfarenhet baserade resonemang är; att dagens miljö- och jordbrukspolitiska inriktning på sikt är ett dödligt hot mot såväl miljö som folkhälsa. En omorientering från spannmålsmonokulturer till ökande mjölk- och köttproduktion från bete på mångkulturella marker i ekologisk balans, blir en lösning på såväl miljö- som hälsoproblem. Om djurhållningen kräver större betesarealer kan dessa lättare mobiliseras än arealer för ökad spannmålsproduktion. De betande djuren är betydligt flexiblare än jordbrukets spannmålsåkrar.

Det som står i vägen för denna utveckling är miljöfundamentalismen (Miljöpartiet m.fl. s.k. miljöpolitiker i andra partier) vars politik ju inte handlar det minsta om miljö, utan bara är ett sätt att förslava oss människor under en ny ofri världsordning.