800px-2013-05-03_Fotoflug_Leer_Papenburg_DSCF7329

Jag skrev den 29 maj en krönika om bl.a. en kostomläggning för att bromsa den metabola pandemin som är på väg att orsaka historiens största humanitära katastrof. Vi nås nu även av rapporter att denna pandemi gått så långt att t.o.m. våra svenska barn visar de första storskaliga symtomen på metabol sjuklighet – en tredjedel av dem är idag överviktiga. Min krönika har bl.a. förargat några som menar att åtgärder för att möta katastrofen som jag pekar på, inte skulle vara genomförbara. Jag skall här försöka utveckla min syn på problemet lite mer ingående.

Den näringskedja som ligger bakom våra födoämnen börjar med fotosyntesen som skapar växtmaterial från koldioxid, vatten och solstrålning plus en massa olika mineralämnen. Den stigande koldioxidhalten i atmosfären och det varmare klimatet är mycket gynnsamt för växtligheten och medverkar idag till att bredda basen för vår livsmedelsproduktion. Genom växterna kan vi få fram spannmål, rötter, frukter, växtoljor och annat växtmaterial som vi människor klarar av att helt eller delvis direktomsätta till energi genom vår metabolism. Större delen av det som växer på jorden består dock av cellulosa och annat växtmaterial som vår metabolism inte kan nyttiggöra. Det finns då som tur är olika växtätande djur som har en metabolism som kan omvandla detta för oss oätliga växtmaterial till prima människoföda.

Basen för dagens livsmedelsförsörjning är monokulturer på åkermark där man odlar olika spannmål och annan kolhydratrik föda som t.ex. socker, oljeväxter och stärkelseprodukter. Det stora inslaget av kolhydratrik föda är grundorsaken till att människor blir metabolt sjuka. Genom den födan får människor förhöjt blodsocker, vilket ofta leder till insulinresistens som ger fetma och diabetes, som sedan blir inkörsporten till övriga metabola sjukdomar som cancer, Alzheimer, ateroskleros m.fl..

För att maximera produktiviteten hos dessa monokulturer krävs massiva insatser av konstgödning och giftbesprutning. Monokulturerna leder till en utarmning av jordarnas naturliga mineralsammansättning, som bara delvis kan mötas med konstgödning. Rester av bekämpningsmedel och föroreningar i tillsatta konstgödselprodukter följer med i de födoämnen som produceras.

Det finns stora skillnader mellan konstgödsel och naturgödsel när det gäller miljöpåverkan, bördighet och näringsvärde. Konstgödsel består i allmänhet av tre näringsämnen, kväve, fosfor och kalium samt farliga föroreningar av kadmium, arsenik, bly m.m.. Dessa ämnen fogar man samman i en fabrik till pellets som är lätta att sprida på åkrarna. Produktionsprocessen kräver mycket energi (oftast naturgas). Västerländskt spannmålsjordbruk får på detta sätt en energiförbrukning som är tio gånger högre än den energi man får fram i form av mat.

Kväve, fosfor och kalium är makronäringsämnen som gör att växterna växer snabbt. Man kan likna dem vid snabba kolhydrater som socker och vitt bröd. De ger mycket energi och volymtillväxt men näringskvaliteten blir sämre. Allt som växer behöver ju betydligt fler näringsämnen, man räknar med att det finns ungefär 50 olika mineraler i jorden. När man år efter år endast tillför tre näringsämnen samtidigt som man tar ut höga skördar kommer jorden således att urlakas. Forskning visar att den blir allt mer mineralfattig. Försök på lantbruksuniversiteten i Sverige visar att vår åkerjord till exempel endast har hälften så mycket järn som i början av 60-talet. Samma sak gäller med andra viktiga mineraler som koppar och magnesium.

Konstgödseln minskar jordarnas bördighet. Naturgödsel från djurhållning är mat för maskar, bakterier, svampar m fl organismer som gör jordarna levande. Genom att gödsla med naturgödsel som innehåller organiskt material bygger man upp mullhalten och förbättrar jordstrukturen. Ensidig konstgödsling ger endast energi till växterna men förstör jorden och gör den på sikt till bara ett dött odlingsmedium. Redan idag använder växthusodlare ibland inte jord utan mineralull som de gödslar med näringslösning.

Konstgödsel förstör miljön och ger mat med dåligt näringsvärde och dess föroreningar följer med i den mat som produceras. Genom att ensidigt satsa på kvantitet i jordbruket kan vi idag framställa enorma mängder mat – med dåligt näringsvärde. Detta vet bönder som därför regelmässigt ger sina djur mineraltillskott eftersom djuren lätt blir sjuka om de enbart äter eget odlat foder. Vi människor ska däremot överleva på det som odlas på åkrarna.

På sikt är det moderna jordbruket med sina giftbesprutade och konstgödda monokulturer på väg att slå ut sig självt genom att utarma själva grunden för odling, nämligen jordens bördighet. För att återföra livsmedelsproduktionen till en långsiktigt hållbar ordning måste monokulturerna gradvis fasas ut och ersättas av en naturligt varierad växtlighet typ naturbetesmark. Vägen dit går genom en gradvis övergång till föda från fler gräsbetande djur och en vidgad upparbetning av marker för naturbete samt att omvandla mer åkermark till vall för produktion av vinterfoder via ensilage. Gräsbetande djur tillför naturlig gödning till jorden och ger ett betydligt mindre ingrepp i kretsloppet som för bort näring från jorden i jämförelse med spannmålsjordbruket.

Ett ökande innehåll av animaliskt fett och protein i vår föda på kolhydraternas bekostnad är det effektivaste sättet att bromsa den metabola pandemin, förutsatt att animalierna produceras på ett ekologiskt sätt dvs främst genom bete. Mindre kolhydrater och mer fett gör även att människor känner sig mättare och därför inte överäter som idag. Vi kommer således att äta mindre, vilket bara det har mycket positiva hälsoeffekter.

Dagens industriella köttdjursuppfödning och mjölkproduktion som är optimerad för maximal produktivitet baseras i allt för stor utsträckning på sojaprotein som odlas på landskapsstora hårt besprutade och konstgödda monokulturer i främst Sydamerika. Inte sällan används även stora mängder antibiotika och tillväxthormoner i denna typ av köttfabriker. Industriköttet får en näringsfattig sammansättning med ett högt innehåll av inflammatoriskt omega-6 fett och ett lågt innehåll av balanserande antiinflammatoriskt omega-3 fett. Om en övergång till ett större animaliskt innehåll i kosten skall få hälsofördelat krävs således att köttet och mjölkprodukterna kommer från naturbete och vinterfoder från ekologiskt odlade vallväxter.

Invändningen som ofta framförs mot den övergång jag pekat på, är att arealerna inte räcker till om vi skall kunna producera tillräckligt med föda. Här krävs givetvis en betydande satsning på att öka produktiviteten hos den ekologiska odlingen och ett vidgat ianspråktagande av olika marker för betesändamål. I dagens samhäller torkar och förmultnar mycket stora mängder växtmaterial bort. Delar av det kan med en utvidgad djurhållning som passar respektive betesmark omvandlas till högvärdig och hälsosam människoföda.

Även om vi inte med dagens teknik klarar av att snabbt ersätta flertalet kolhydrater i kosten med animalier, så är det inget skäl att inte börja vända utvecklingen som idag går åt fel håll. Den ena orsaken är att världens största och kanske mäktigaste industri – Big Food – föredrar den storskaliga spannmålsbaserade monokulturråvaran. Den är billig och ger stora vinster och möjlighet att kontrollera världens jordbruk. Den andra orsaken är en miljörörelse som har fått klimathot och global uppvärmning på hjärnan och låter rädslan för växthusgaser överordnas allt annat.

Kampanjer mot köttätande som duggar tätt i klimathypens kölvatten är ur hälsosynpunkt helt kontraproduktivt. Det senare är f.ö. sannolikt helt felriktat eftersom jordens viktigaste spannmål – ris är en av de största utsläppskällorna för växthusgaser. Senare tid har det även publicerats en rad forskning, som visar att klimatets känslighet för stigande växthusgaser som legat till grund för FN:s larmrapporter varit kraftigt överskattat. Klimathotet är sannolikt som så ofta med stora miljölarm våldsamt överdrivet.

Det kanske viktigaste området för animalieproduktion är dagens utarmande fiske som även det är på fel väg. Dagens fiskodlingsindustri är likt jordbrukets monokulturer ohållbart och även det på väg att slå ut sig själv. Det hoppas jag kunna komma tillbaka till vid ett senare tillfälle.