images

Västvärldens dominans inom världspolitiken de senaste hundra åren har i stor utsträckning vilat på ett moraliskt övertag som byggt på ländernas demokratiska statsskick. Våra politiska företrädare har kunnat agera på den världspolitiska arenan med större legitimitet, än politiker från länder med svagt eller inget folkligt inflytande över politiken. Inte minst i kampen mot kommunismen under det kalla kriget hade vi ett moraliskt övertag som var viktigare än armédivisioner.

Kommunistdiktaturerna klarade inte av öppna gränser eftersom medborgarna då flydde till väst. Varje flyende som sköts ner av järnridåns gränsvakter var ett nederlag kommunismen. Kontrasten mellan våra demokratier och kommunisternas diktaturer blev även en sammanhållande faktor för västvärlden i beslutsamheten att stoppa kommunismens ambitioner att nå världsherravälde.

Människors frihet och demokratiska statsskick i västvärlden skapade en fantastisk grogrund för fritt företagande och ekonomisk tillväxt som gjorde oss starkare än kommunistblocket. Ekonomin i kommunisternas planekonomiska diktaturer gick kräftgång. Till slut gjorde våra fria ekonomiers överlägsenhet att Ronald Reagan kunde lura in Sovjetunionen i en rustningsfälla som knäckte dess ekonomi.

Efter järnridåns och Berlinmurens fall stod västvärlden på toppen av sin överlägsenhet. Högmodet hos våra politiker grodde och man drog upp planerna för en värld där en supermakt – USA hade ledningen och där västliga intressen regerade. Under påtryckningar från de styrande ekonomiska intressena forcerades uppbyggnaden av Europas förenta stater i nära allians med USA. EU skapades och assimilerade snabbt nästa alla länder i Europa och länderna började inlemmas i USA:s militärallians NATO. Brådskan gjorde att länder togs upp i EU som absolut inte var mogna för det. Med införandet av Euron försökte man därtill inlemma diametralt olika ekonomier under en valuta, ett vansinnigt och dödfött projekt.

NATO som en gång skapats för att bilda en enig front mot kommunistisk imperialism kom till ny användning. För att få in alla europeiska länder i alliansen, har det politiska och ekonomiska etablissemanget dragit igång en ny krigspsykos där de skrämmer med Ryssland på samma sätt som man en gång skrämde med Sovjetunionen. Problemet denna gång är dock att man inte har bråkdelen av det folkliga stöd man en gång hade i kampen mot kommunismen. T.ex. har etablissemanget genom värdlandsavtalet anslutit Sverige till den numer aggressiva NATO-alliansen mot folkviljan. Att dagens Ryssland skulle vara ett hot mot Sverige är ett historielöst påhitt för att legitimera ett odemokratiskt fattat beslut. Ryssland behöver inte längre spärra in sina medborgare och dess politiska ledning åtnjuter ett folkligt stöd som aldrig kommunisterna hade.

Det forcerade bygget av en sammanhållen och integrerad västlig hegemoni som pågår för fullt, är tänkt att säkra västvärldens fortsatta dominans i världspolitiken. EU, Euron, NATO, TTIP m.m. är viktiga byggstenar. Västvärldens politiska etablissemang har blivit de högmodiga planernas fångar. Att högmod går före fall har ordspråket lär oss. Denna gång blir det början till västvärldens fall.

Det västliga politiska etablissemanget har haft sådan brådska i sitt imperiebygge att man bortsett från mannen på gatan och vilka önskemål han har. Demokratin – folkstyret har fått stå tillbaka för brådskan i skapandet av den nya integrerade västliga hegemonin. En etablerad politikerklass med starka gemensamma egenintressen har slutit sig samman med den ekonomiska eliten över huvudet på sina väljare. Över hela västvärlden jäser det folkliga missnöjet över att vanliga medborgare tappat sitt inflytande. Det politiska etablissemanget väljer att i fråga efter fråga undvika demokratisk förankring av politiken. Stora förändringar av människors villkor drivs igenom med hänvisning till överstatliga beslut. Det svaga demokratiska inflytandet via EU-parlamentet kompenserar inte på långa vägar för det urholkade nationella väljarinflytandet.

När väljarna reagerar genom att välja nya politiker som går i opposition mot etablissemanget, då reagerar det gamla etablissemanget genom att manipulera den demokratiska beslutsprocessen så att folkviljan inte skall få något genomslag. I Sverige har detta ett namn – Decemberöverenskommelsen, som visserligen sägs vara bruten men fortfarande är tillämpad av sossar och moderater. De folkliga missnöjespartierna växer som svampar ur jorden inom EU och etablissemanget från vänster till höger går samman för att hindra dem från att få sitt legitima demokratiska inflytande. Vi ser samma fenomen i USA där etablissemanget gör sitt yttersta för att manövrera undan folkliga politiker som Donald Trump och Bernie Sanders.

Det som nu sker är att västvärlden är på väg att tappa sitt absolut viktigaste moraliska övertag och våra politikers legitimitet urholkas allt mer för var dag. Samtidigt sker en politisk rörelse åt motsatt håll i resten av världen. Där man tidigare har haft hårt centralstyrda diktatoriska statsskick ökar nu för var dag friheten. Kina må vara en enpartistat men friheten i jämförelse med det kommunistiska Kina är enorm och ekonomin är i snabb takt på väg att köra förbi västvärldens. Ryssland är, om än primitiv, så ändock en demokrati som är väl i nivå med USA:s oligarki. Den dominerande politikern Putin åtnjuter en folklig popularitet som ingen ledare ur det västliga etablissemanget ens kan drömma om.

Till den allt mer försvagade demokratiska legitimitet hos väst, skall läggas skamfläckar som den av väst iscensatta statskuppen i Ukraina. Där har man störtat en vald president ihop med nazistiska och andra odemokratiska extremister, för att kunna pressa Ryssland och inlemma även Ukraina i den västliga hegemonin. Vidare har av väst startade krig mot länder i Mellanöstern som vägrat underordna sig den västliga hegemonin, helt underminerat västpolitikens legitimitet.

Om västvärlden skall ha en chans att behålla initiativet i världspolitiken, måste den förda politiken ha en långt bättre folklig förankring än den har idag. Hade vårt politiska etablissemang varit klokt, borde de ha funderat över hur de skulle säkrat demokratiska funktioner som tryggat en folklig delaktighet innan man började bygga det nya överstatliga imperiet. Nu riskerar allt att falla samman som ett korthus. Ett första test ser vi i Storbritanniens Brexit-omröstning om en vecka.