Screen-Shot-2016-06-15-at-1.34.16-PM-590x375

Den enormt kostsamma satsningen på intermittent vindkraft inom EU är ett skandalöst fiasko. Den har kostat skattebetalarna tusentals miljarder och ändå har den utlovade minskningen av växtgasutsläpp uteblivit. Den enda påtagliga effekten för allmänheten är en omfattande förstörelse av landskapsmiljön och en åderlåtning av fågellivet.

Den intermittenta energi som vind- och solanläggningar genererar när det blåser eller solen lyser är idag betydligt dyrare än elen från fossil- och kärnkraft. Men det är inte nog, eftersom den intermittenta elen ges företräde som leverantör till nätet, måste baskraften från fossil- och kärnkraft köras på lägre nivå (kWh) när vind- och solkraftverken levererar. Eftersom en stor del av kostnaden för baskraften är kapitalkostnader för anläggningarna, måste dessa kostnader bäras av färre kWh, varför även priset på vatten-, fossil- och kärnkraft även blir högre per kWh.

Jag tror att orsaken bakom att energipolitiken inom EU blivit ett totalfiasko i klimathysterins kölvatten, är att dagens politiker är naturvetenskapligt illitterata. Politiker har idag som regel mycket svag utbildning inom naturvetenskap. Jag tror helt enkelt att få av våra yrkespolitiker klarar av att beskriva skillnaden mellan energi (kWh) och effekt (kW). Detta är den bakomliggande orsaken till att man satsat våra skattepengar på helt meningslösa och miljöförstörande vindkraftprojekt. De tror säkert att de fattat kloka beslut och har svårigheter att förstå varför allt gått så snett och miljönyttan uteblivit.

Om man tänkt igenom energipolitiken ordentligt och inte baserat den på hugskott och önsketänkande hade resultaten kunna bli meningsfulla. Om jag fått uppdraget att komma med ett förslag hur man skall få in vind- och solenergi på ett meningsfullt sätt i vår energiförsörjning, hade jag föreslagit en helt annan ordning.

 

Batterirevolutionen

Utvecklingen av batteritekniken har på senare år varit lovande. Med moderna Litium-jon-batterier får vi dagligen nya tillämpningar där batteridrift är ett attraktivt alternativ och batterierna blir snabbt effektivare. Eftersom jag älskar att bygga på mina hus, har jag en massa el-verktyg. Idag har jag övergivit allt som kräver en anslutning via sladd. Jag använder t.o.m. batteridriven motorsåg och gräsklippare, något som var helt orealistiskt för några år sedan. Nästa våg av batteridrivna tillämpningar blir säkert alla våra elektriska hushållsmaskiner. Jag har tidigare skrivit här på bloggen om min övertygelse att elbilen, trots dagens motgångar, får sitt genombrott inom instundande decennium.

Utvecklingen av såväl batteri- som solfångartekniken går idag betydligt snabbare än man prognostiserade för bara något år sedan. Lyssna på detta ytterst intressanta föredrag för att få detaljerna. Runt hörnet hägrar redan en övergång från Litium-jon-batterier till långt effektivare batterier baserade på grafenteknik.

Den här tekniska utvecklingen kommer att leda till att eldriften kommer att slå ut den ineffektiva förbränningsmotorn inom kanske bara 10 år. Vi kommer även att se en explosionsartad ökning av lagring av el i hem och på företag. Det senare kommer att kapa effekttopparna i elsystemet så att man kan stänga flertalet kraftverk vars roll är att klara elförsörjningen under korta perioder med elförbrukningstoppar. Elabonnenterna kommer att kunna tanka el under lågbelastning och därmed minska sin högsta märkeffekt, med minskande abonnemangskostnad som följd. Man klarar helt enkelt av de egna topparna i elförbrukningen själv.

Ju större andel av elanvändningen som kan gå via batterier, ju effektivare skulle man kunna använda såväl baskraften som den intermittenta energin. Eftersom den senare bara kan generera energi (kWh) men inte effekt (kW) måste den kombineras med batterier som verkar så att de kan höja den tillgängliga effekten (kW). Vi skulle inte behöva tvinga in den intermittenta energin på nätet genom neddragning av baskraftproduktion och därför skulle den kvarvarande baskraften kunna köras med högsta möjliga utnyttjande av det fysiska kapitalet i sina anläggningar. När den intermittenta kraften genererar mycket el kan den tankas i batterier till låg kostnad för att sedan utnyttjas när elen på nätet är dyrare.

Om jag haft ansvar för den så omtalade omställningen av elförsörjningen skulle jag inte byggt vindkraftverk. Jag skulle satsat på solenergi, där kostnadskurvan sjunker snabbare p.g.a. den tekniska utvecklingen. Solenergin kommer därtill att bli helt överlägsen vindkraft i livslängd och driftskostnad. Jag tror att vi inom bara några årtionden kommer att få se vindkraftverken stå som sorgliga miljöförstörande monument över en total felinvestering.

En åtgärd skulle vara att ge alla elkunder två abonnemang. Ett där elleverantören garanterar att en bestämd effekt (kW) finns tillgänglig dygnet runt och ett där man inte garanterar någon effekt alls, men väl elleveranser (kWh) när baseffekten inte är fullt utnyttjad och när den intermittenta produktionen från solpaneler kan leverera. När baskraften är fullt utnyttjad, vinden mojnar och solpanelerna hamnar bakom moln eller i mörker så stängs helt enkelt laddningsnätet av. Den senare elen skall givetvis prissättas så att abonnenterna har ett incitament att använda den för att ladda batterierna.

Inom något decennium när batteritekniken tagit ytterligare steg i utvecklingen kommer vår elproduktion, såväl baskraften som den intermittenta kraften att kunna användas betydligt effektivare. Det kommer att skapa utrymme för lägre elpriser samtidigt vi uppnår miljöpolitiska fördelar. Det skall tilläggas att redan idag kan stora elanvändare förhandla sig till billigare elavtal genom att ge leverantören möjlighet att stänga leveransen när näteffekten är på väg att överskridas.

 

De nya persontransportsystemen

Elbilen kommer tillsammans med den digitala revolutionen att totalt förändra vårt sätt att använda bilen. Gränsen mellan privatbilar, taxi och kollektivtransporter kommer att raderas ut i tätorter. Motståndet mot Uber framstår i detta perspektiv som riktigt bakåtsträvande. Dagens klumpiga och ineffektiva och ytterst sårbara kollektiva transportsystem med tåg och bussar kommer att lätt konkureras ut av förarlösa bilar som hämtar resande vid en port och släpper dem vid en annan. Väntetiderna kommer att vara långt mindre än idag och den resande kommer att kunna arbeta eller uträtta andra ärenden elektroniskt under färden.

För längre persontransporter kommer ytterst flexibla miljövänliga elbussar att ersätta intercity- och pendeltåg med sin stelbenta och sårbara infrastruktur. Den klokaste infrastrukturinvesteringen vi kan göra är att se till att vi bygger ett bättre vägnät inte mer 1800-talsjärnväg.

På sikt kommer högeffektiva, lätta och snabbladdade grafenbatterier att öppna för eldrivna miljövänliga flygplan. De oerhört dyra, starkt miljöpåverkande och ytterst resursförbrukande snabbjärnvägar som nu diskuteras kommer att vara hopplöst out of date redan inom några decennier i glesbefolkade områden som Sverige.

Det jag skissat på här är ingen fantasifull framtidsversion utan något som händer nu. Om 10-20 år är hela transport- och energiinfrastrukturen totalt omvandlad. Flertalet av er som läser detta kommer att köpa en elbil nästa gång det är dags att byta bil. Kanske avstår ni helt från bil och ansluter er till en tjänst med förarlösa bilar som hämtar er vid dörren, bilar som ständigt är igång och som kräver långt mindre parkeringsutrymmen i våra tätorter.