images

Över hela västvärlden sveper en opinion fram mot allt vad etablissemang heter. Partier som ifrågasätter etablissemangets EU växer så det knakar i Europa, trots uppbackning av etablissemanget röstade britterna för Brexit, Österrike kommer sannolikt välja en president mot etablissemanget och i USA:s presidentvalskampanj har de två antietablissemangskandidaterna Berni Sanders och Donald Trump samlat fler sympatisörer i primärvalen än etablissemangets och de amerikanska oligarkernas kandidat Hillary Clinton.

De senaste officiella opinionssiffrorna i USA:s presidentval visar att det övertag som Clinton haft den senaste tiden över Trump har smält ihop. Opinionsundersökningarna pekar nu mot dött lopp. Sannolikt kommer Sanders beslut att stödja etablissemangets Clinton att leda till stor besvikelse bland hans sympatisörer. Många av dem är starkt frustrerade av vad de upplever som ett svek, vilket kan få dem att komma över sin aversion mot Trump. Det kommer att stärka Trump ytterligare.

Tyvärr har det visat sig att de traditionella opinionsinstitut som försöker mäta hur väljaropinionen utvecklas, nästan undantagslöst har misslyckats med att förutsäga den starka opinion som vänder sig mot etablissemanget. Inför Storbritanniens brexitomröstning prognostiserade Populus 55/45, YouGov 51/49 och Ipsos 49/46 till förmån för etablissemangets linje att stanna i EU, valet resulterade i 48/52 mot dem som ni vet.

Vi har sett samma fenomen i USA:s primärval. I Indiana sa prognoserna att Trump skulle vinna med 43%, istället vann han med 54%. I Pennsylvania sa man 48% medan väljarna sa 58%. I Maryland sa man 47% medan han vann med 56%. Samma i Connecticut där prognosen var 54% medan resultatet blev 59%. Samma i Rhode Island med 52% i prognosen medan väljarna sa 65% och i Delaware vann han med 63% mot prognosens 55%. Trumps resultat har hela tiden överträffat opinionsinstitutens prognoser.

Vi har sett samma fenomen i Sverige där de etablerade instituten helt underskattat SD:s valresultat, inte ens vallokalsundersökningarna har lyckats pricka in partiets framgång i de senaste valen. Det är bara två utländska institut Sentio och YouGov som kunnat förutsäga SD:s framgångar. Dessa använder en helt anonym undersökningsmetodik.

Att opinionsundersökningar inte är helt tillförlitliga vet vi, men i detta sammanhang slår det konsekvent fel åt samma håll hela tiden. Det måste alltså finnas en systematisk felkälla.

Jag tror att felkällan är det sätt på vilket det politiska och mediala etablissemanget bemött antietablissemangsrörelsen runt om i västvärlden.

I Sverige har de sju etablerade partierna lagt sina motsättningar åt sidan och gått samman om att stigmatisera SD och att åsidosätta parlamentarismen genom den s.k. Decemberöverenskommelsen som man fortfarande inofficiellt arbetar efter. De etablerade medierna inom MSM och Public Service har frenetiskt utmålat Sverigedemokrater som rasistiska, främlingsfientliga och våldsbenägna trots att det långt oftare varit vänsterextremister som idkat våld mot SD:are. Fackföreningar har uteslutit personer och vissa av dem har sparkats från sina jobb p.g.a. sina SD-sympatier.

På liknande sätt har det amerikanska etablissemanget utmålat Trump och hans supportrar. Man har trummat in bilden av att hans immigrationspolitik kommer att förstöra USA:s ekonomi och att hans supportrar är ekonomiskt illitterata. Inom EU ser vi en lika stark propaganda i etablerade media mot de uppstickande antietablissemangspartierna och deras sympatisörer.

Min slutsats av dessa iakttagelser är att många av de väljare som tröttnat på etablissemangets politik insett den risk de löper om de öppet redovisar sina åsikter. De vill inte bli stämplade som rasister, nazister och allmänt främlingsfientliga eller få sparken från jobbet bara för att de har en mer nationalistisk övertygelse, än den globalism som dominerar den etablerade politiken. Man svarar helt enkelt inte på frågor i en opinionsundersökning där man inte är 100-procentigt anonym. Många ljuger t.o.m. om vad de tänker rösta på, när någon ringer från ett opinionsinstitut.

Genom klappjakten på partier och kandidater som ifrågasätter etablissemangets politiska korrekthet, har den politiska adeln skjutit sig själva i foten. Man har förlorat tillgången till trovärdiga väljarprognoser och tvingas nu planera sin politiska strategi i blindo.

Om det vore val i Sverige idag skulle sannolikt SD bli större än både M och S.

Det faktum att opinionsinstituten i USA har Trump och Clinton ”neck on neck” tyder i mina ögon på att Trump med stor sannolikhet skulle vinna om valet hölls idag. Sympatierna för honom i folkdjupet är systematiskt underskattade. Den som är smart gör klokt i att kalkylera med ett USA med Donald Trump som president. Frågan är om dagens verkliga makthavare – de rikaste av de rika – låter honom komma till makten eller om han likt bröderna Kennedy blir mördad. Någon har redan mördat han som larmat om Clintons påstådda valfusk i primärvalen.

Det mesta tyder på att år 2016 går till historien som året då verkligheten trotsade alla det politiska och mediala etablissemangets förväntningar.