original

Vi bevittnar i dagarna en intensiv kampanj över hela västvärlden mot vågen av ekologisk livsmedelsproduktion. Allt fler människor kan genom dagens fria medier informera sig om sambanden mellan kost och hälsa. Det har bl.a. resulterat i att första halvåret 2015 ökade försäljningen av ekomat med 50%. I våras tog det ekologiska smöret slut på ICA. Argumenten att denna snabbt stigande efterfrågan drivs av korkade storstadsbor som förts bakom ljuset av det lilla nationella ekojordbruket blir patetiskt, när man betänker vilka enorma intressen som står bakom industrijordbruket. Förklaringen är givetvis att det går upp för allt fler att vi själva måste se upp med vad vi stoppar i oss.

Obestridigt är att 2,1 miljarder människor i världen redan har början till metabol sjuklighet till följd av den ensidiga och giftbemängda industrimaten från Big Food som är världens största industri. Om inte denna pandemi som pågår skall utvecklas till en global hälsokatastrof måste vi våga tänka om när det gäller maten.

Den pågående mediekampanjen mot ekologisk produktion av mat drivs av Big Foods mycket stora globala intressen som ser efterfrågan på naturlig ekomat som ett hot. På samma sätt som inom en rad andra områden satsar globalisterna på att begränsa den nationella friheten att gynna ekologisk livsmedelsproduktion och böndernas frihet att vara självförsörjande på utsäde och gödning. Den centrala strategin från de globala jordbruksföretagen är att på liknande sätt som inom läkemedelsindustrin skaffa sig patent på olika grödor och utsäden. Det är denna strategi som driver det enorma intresset för att ersätta naturliga grödor med patenterbara GMO-grödor. Det handelsavtal TTIP som nu förhandlas mellan EU och USA är tänkt att stärka de globala företagens intressen emot nationell lagstiftning och styrning av bl.a. livsmedelsproduktionen. Bönderna skall kort och gott förvandlas till storindustrins slavar. Starka krafter vill t.o.m. förhindra oss att själva odla vad vi vill i våra trädgårdsland.

Det är mot den här bakgrunden man skall se Rysslands deklaration att man satsar massivt på ekologisk GMO-fri produktion av livsmedel. Ryssland är det land som tagit ledningen i motståndet mot globalisternas världsordning där globala företag och organisationer skall ges en långt starkare ställning på den nationella suveränitetens bekostnad. Ryssland med sina enorma jordbruksarealer är på god väg att gå om USA som ledande spannmålsexportör. Detta land som under kommunismens ineffektivitet tvangs importera nästan hälften av det man förbrukade, har nu hittat en lysande affärsidé som globalisterna givetvis försöker sabotera.

Vi måste alltså inse att debatten om ekomaten som så mycket annat, väldigt ofta handlar om maktkampen mellan den angloamerikanska oligarkins globala företagsintressen och de länder som vill ha kvar sin nationella frihet och suveränitet. Det är symptomatiskt att den Bonnierkontrollerade tidningen DN nyligen publicerade en artikel vars budskap var att det ekologiska jordbruket egentligen är skadligare för miljö och hälsa än det förhärskande industrijordbruket. Lite patetiskt mot bakgrund av den sjuklighet som industrimaten skapar.

I artikeln publicerar man diagrammet ovan där man påstår sig göra en vetenskaplig jämförelse mellan ekologisk mat och industrimat. Diagrammet innehåller en rad tendensiösa felaktigheter och ytterst diskutabla slutsatser. När det gäller animalier har man t.ex. helt utelämnat den ytterst viktiga balansen mellan omega-3 och omega-6 fetter, där det ekologiska köttet är helt överlägset både ur hälso- och smaksynpunkt. Denna fettbalans har stor betydelse för metabolismen hos människan. Det ekologiska köttet innehåller även mer viktiga D-vitaminer.

Man påstår sig även kunna jämföra hur olika produktion påverkar klimatet. Med tanke på att klimatforskningen står på ytterst lös grund när det gäller alarmistiska modellprognoser, står givetvis även denna jämförelse på lika lös grund. Stigande koldioxidhalter har hittills inte orsakat några påtagligt negativa klimateffekter. Den enda säkra observationen är att växtligheten på jorden ökat märkbart (ca. 3% per årtionde) och öknar krymper, vilket knappast kan vara ett problem. Samma sak gäller jämförelser av toxicitet, där står kunskapen om långtidseffekterna av alla gifter som finns i långt högre halter i industrimaten på lika lös grund som klimatjämförelser. Låt mig bara nämna hur industrijordbrukets giftanvändning bl.a. hotar våra bi-samhällen som har en nyckelroll för hela växtlivets pollinering.

Dagens mest använda s.k. ogräsbekämpningsmedel glyfosat (RoundUp) som förekommer inom en stor del av industrijordbruket och som är en integrerad del i nästan all GMO-produktion har visat sig vara allt annat än så harmlöst som det en gång påstods från producenten Monsanto. Preparatet har i färska studier t.ex. visat sig vara cancerogent och det finns rester av det i nästan alla industrilivsmedel och i viner. Det giftiga Glyfosatet tränger in i grödorna och kan inte sköljas bort.

En tveksamhet i jämförelsen är att industriellt producerat nötkött påstås vara bättre än ekologiskt gräsbeteskött ur övergödnings- och försurningssynpunkt samt kräva mindre markanvändning. När det gäller markanvändningen så jämför man helt olika marker. Industriköttet är beroende av massiva insatser av kraftfoder som ofta kommer från farmer på tidigare regnskogsmark och som odlas med en stor insats av gifter och kemikalier. Den industriella köttproduktionen i världen sker ofta med tillsatser av cancerstimulerande tillväxthormoner och våldsam överanvändning av antibiotika, det senare bidrar starkt till det växande problemet med resistenta bakteriestammar. Gräsbetarna kan använda enklare marker med hög biodiversitet medan industrijordbrukets djurfarmer ofta hämtar en stor del av sin näring från stora monokulturer. Gräsbete är ett typiskt naturligt kretslopp så som den vilda naturen alltid fungerat.

Självklart finns det även nackdelar med ekoproduktion. En del av de bekämpningsmedel som används i industrijordbruket är till för att få bort sådant som är giftigt för oss människor som t.ex. vissa mögelsorter. Och när det gäller spannmål kräver ekoproduktionen större arealer eftersom produktiviteten per kvm blir mindre utan kemiska gödningsämnen. Ekojordbruket är dock långt skonsammare med de arealer man använder och markerna blir inte på samma sätt förgiftade med kemikalier och tungmetaller. Problemen i den globala matförsörjningen har lite med tillgängliga arealer att göra. Idag produceras 4000 kcal/dag och individ i världen medan vi bara behöver 2000 kcal. Det handlar alltså främst om fördelning, några svälter och flertalet äter ihjäl sig på industrimat.

För egen del väljer jag nästan undantagslöst att köpa ekologiska livsmedel. De är dyrare och det möter jag med att äta mindre vilket är bra för hälsan. Hela livsmedelsindustrin med sina raffinerade produkter handlar ju om att göra oss beroende och få oss att överäta. Den metabola epidemi som drar fram över världen drivs av detta.

Så låt er inte luras, ät naturlig ekologisk mat, ät mindre portioner och avstå helt från industrins raffinerade produkter och hälsovådliga sötade drycker.

http://nyheter24.se/debatt/782950-matfusket-ekologiskt-ar-farligt-men-inte-for-dig-och-mig