Kostråd baserade på att räkna kalorier är pseudovetenskap

Dessa kalorier kan människan inte tillgodogöra sig.

Mina tidigare krönikor om kost har i flera fall bemötts med kommentarer som torgför uppfattningen att människokroppen fungerar som förbränningsmotor som kan köras på allt brännbart. Enligt denna uppfattning spelar det ingen roll varifrån de kalorier vi intar kommer, så länge näringsämnena i övrigt är de rätta. För att reda ut hur det är med detta återger jag här en mycket bra lätt redigerad text från läkaren och KI-forskaren Tore Persson som finns publicerad på bloggen Wellnessguide.

120 kilo vete eller 240 limpor bröd – så mycket livsmedel går åt för att tanka en miljöbil med etanol. Enligt kaloriräkningshypotesen räcker det bränslet för en genomsnittskvinna i 43 dagar. Felet är att det inte går att jämställa energiförbrukningen hos en maskin med en människas.

En kalori talar om hur mycket av ett ämne som sätts i brand, kan värma upp en viss mängd vatten. Fett innehåller nio kilokalorier per gram vilket betyder, att ett gram fett kan värma en liter vatten nio grader. Ett gram kolhydrater eller protein innehåller fyra kilokalorier och det kan således värma upp en liter vatten fyra grader. Problemet är att den mänskliga metabolismen inte kan jämföras med en brasa.

Sedan 1997 har Tore Persson forskat kring glukos, kolhydratens minsta beståndsdel, och hur maten vi äter påverkar oss. Och någon ”tank” har han inte hittat; än.
– Vi ”tankar” inte ”bränsle” när vi äter. Även om vi skulle svälta oss fortsätter vi att fungera och det ska mycket till innan vi lägger av.

Kaloriexperimenten är gjorda i en bombkalorimeter där man eldat födoämnen för att se hur mycket värme de ger ifrån sig när de brinner. Med utgångspunkt från förmågan att värma vatten hos olika näringsämnen drogs slutsatser om hur människokroppen reagerar när vi, i stället för att elda dem, äter dem.

Tore Persson menar att det biologiska systemet människa, eller vilket djur som helst för den delen, inte fungerar som en ugn och att kroppen svarar olika beroende på om man äter kolhydrater, fett, protein eller ludd och strunt.
– Vi går inte upp i vikt av att äta energirika ämnen. Detta eftersom kroppen inte kan tillgodogöra sig energi och näringsämnen i vilken form som helst. I så fall skulle vi gå upp i vikt av att t.ex. dricka bensin och äta hyvelspån, som båda enligt bombkalorimetern har ett högt kaloriinnehåll.

Energivalutan i kroppen heter varken kalori, Joule eller Watt utan ATP, vilket står för högenergiföreningen adenosintrifosfat. Kolhydrater spjälkas i kroppen till glukos och ett gram glukos ger 38 ATP; direkt energi till kroppens celler att leva och verka på. Proteiner spjälkas till aminosyror, det vill säga till kroppens byggstenar, vilka inte omvandlas till energi i normalfallet. Fett transporteras runt i kroppen i form av triglycerider, där ett gram ger 508 ATP.

Det innebär att fett ger mer än tolv gånger så mycket energi till kroppens celler som kolhydrater ger. (Här har KI-forskaren tyvärr räknat fel, fett ger enligt en kommentar bara 3 ggr så mycket energi som kolhydrater. Gå in på Sture Blombergs kommentar och läs.) Ludd och strunt kan vi av olika och uppenbara skäl inte alls tillgodogöra oss. Innebär det också att du går upp tolv gånger så mycket i vikt av att äta fett?
– Nej, eftersom fettet ger kroppen tolv gånger så mycket energi i form av ATP, utav samma mängd i gram, kommer det att dröja betydligt längre tid innan den efterfrågar mer energi, jämfört med om man hade ätit kolhydrater eller protein, och man äter därför mindre.

Kolhydrater stimulerar också frisättningen av det anabola hormonet insulin. Så länge insulin finns ute i blodet och verkar på cellerna sker ingen förbränning av fett, tvärtom har insulin funktionen att lagra in fett i fettväven, vilket kan göra oss feta.

– Kolhydrater binder mycket vätska till cellerna, mycket mer än vad fett och protein gör. Det är en utmärkt princip för en björn som går i ide under halva året och då måste ladda upp ett rejält vattenförråd . Björnen tar hjälp av kolhydratrika bär för att lagra vatten i kroppen under hösten och kan sedan sova hela vintern utan att riskera uttorkning. Men människan går inte i ide och vi blir bara tyngre och otympligare av all den extra vätska vi lagrar i cellerna.

Att betrakta människan som en maskin är inget nytt som uppstått i och med utvecklandet av nya biobränslen. Synsättet att en kalori in är lika med en kalori ut, och oberoende av om det är fett, kolhydrat eller protein, är standard på de flesta håll.

Energi in- och utmodellen innebär att du går upp i vikt om du äter fler kalorier än vad du gör av med. Äter du däremot färre kalorier än vad du gör av med går du ner i vikt. Modellen bygger på Newtons fysikaliska läror där termodynamikens första lag säger att energi är oförstörbar.

Så långt Tore Persson.

Är det någon som tror att vi går upp i vikt av att äta sågspån eller gräs som innehåller en massa kalorier. Nej jag tänkte väl det, för att kunna tillgodogöra sig de kalorierna skulle vi behöva en kos mycket komplexa metabolism.

Så nästa gång ni hör någon förment vetenskapsman påstå att man bara behöver räkna kalorier, då rör det sig om en charlatan som ägnar sig åt pseudovetenskap. Den mänskliga metabolismens förmåga att tillgodogöra sig kalorier från olika födoämnen varierar alltså starkt, vilket man mäter med s.k. glykemiskt index. Högt GI=hög förmåga och lågt GI=låg förmåga. Kalorier i gräs och sågspån ligger nog nära noll i GI.

Kanske de som tror på kalorier in och ut hypotesen har sågspån på loftet?