Kommer presidentvalet att destabilisera USA?

När man följer svenska MSM:s och Public Services bevakning av presidentvalet eller lyssnar på när det politiskt korrekta etablissemanget uttalar sig om valet är det bara en enda åsikt som förmedlas. Varje dag ett väntat hatinslag mot Trump och en hyllning till Clinton. Det var samma sak när Reagan som föraktfullt utmålades som en billig B-skådis, ställde upp mot den svenska elitens och medias favorit Carter. Vad är det för fel med vårt lilla land där vi alltid beter oss som en fårskock. Varför kan vi inte föra en debatt där vi klarar av att se nyanser och analysera viktiga politiska frågor ur mer än en synvinkel? Det här valet är för livsviktigt för att analyseras som en fotbollsmatch.

Jag skall försöka ta ett helikopterperspektiv och försöka att beskriva det faktiska läget i detta val.

 

Elitens informationsmonopol är brutet

Bakgrunden till den situation som nu uppkommit i valet är det jag skrev om i min krönika om den första globala revolutionen. Informationsrevolutionen med Internet i centrum har öppnat upp för allmänheten att kunna informera sig vid sidan om etablissemangets tillrättalagda mediekanaler. Allmänheten kan själva komma ut och kommunicera sina åsikter. Detta har lett till att människor blivit starkt medvetna om att de tidigare bara serverats de nyheter och de analyser som passat det politiska och mediala etablissemanget.

Människor som lever i vad det trott var västländer med folkstyre har börjat förstå, vilka det är som har den verkliga makten och hur litet inflytande de som väljare i själva verket har. Folken i väst känner sig grundlurade och svikna av den allt mer privilegierade elit som valts att företräda dem. Allt detta har skapat en jäsande opinion mot etablissemanget över hela västvärlden. I USA skall man även tillägga, så upplever vita fattiga och lägre medelklass att de fått det mycket sämre än sin föräldrageneration. Stämningen är revolutionär och ger näring åt snabbt växande politiska missnöjesrörelser. Vi ser inte motsvarande opinion i andra delar av världen där människor aldrig upplevt eller trott på demokrati och folkstyre.

Denna tidsanda har i USA gett näring åt två presidentkandidater; Bernie Sanders inom Demokraterna och Donald Trump inom Republikanerna.  De har utmanat det etablissemang som finns i båda partierna. Huvudmotståndaren är demokraten Hillary Clinton som idag förs fram av det politiska, ekonomiska och mediala etablissemang som inte vill ha sina cirklar rubbade. Clinton backas upp av de rikaste av de rika med intrigmakaren och globalisten George Soros i spetsen och av utländska krafter som bl.a. det saudiska kungahuset.

 

Socialdemokraten Sanders utmanövreras

Sanders som med sin socialdemokratiska framtoning var en för USA helt osannolik presidentkandidat, har burits fram på en kraftig våg av folklig vrede riktad mot den politiska adeln i Washington som personifieras av Clinton. Hans sympatisörer har även visat sin misstro mot Trump som de uppfattat som ännu en representant för eliten. Sanders sympatisörer kommer i stor utsträckning från unga människor som misströstar om sin framtid.

Sanders har lyckats med konststycket att, trots avsaknad av vanligtvis nödvändiga jättebidrag från den styrande oligarkin, driva en framgångsrik valkampanj bara med hjälp av massor av småbidrag från vanligt folk, det som ibland kallas crowdfunding. Han har varit systematiskt motarbetad av sitt partis elit som ensidigt tagit parti för sin kandidat Clinton. Och hade han inte därtill motarbetats även av oligarkernas medier, och hade det inte förekommit manipulerade opinionsundersökningar och oegentligheter under primärvalen, hade Sanders idag varit demokraternas presidentkandidat.

Efter att ha blivit nerröstad uppträdde en tillsynes mörbultad och knäckt Sanders på det demokratiska konventet och levererade pliktskyldigt en rekommendation till sina sympatisörer att rösta på Clinton i novembervalet. Hans sympatisörer buade ut honom och lämnade sedan i protest kongresshallen. Dagen efter begärde Sanders sitt utträde ur partiet, vilket i mina ögon säger att här har inte allt gått rätt till. Sättet på vilket Sanders valrörelse saboterats av samhällets elit är ett lågvattenmärke för den amerikanska s.k. demokratin.

 

Är Trump en oseriös pajas

Miljardären och företagaren Donald Trump som varit en outsider och ensamvarg utan någon politisk erfarenhet inom den amerikanska eliten, har i sitt parti republikanerna varit den som fångat upp den folkliga vreden mot etablissemanget. Han har gett den fattiga medel- och arbetarklassen hoppet tillbaka om att de jobb som försvunnit till låglöneländer skall komma tillbaka till USA. Den officiella arbetslöshetsstatistiken ger en friserad bild av verkligheten för denna grupp. Under primärvalen har Trump lyfts fram av denna växande våg av vrede och frustration och har på så sätt lyckats slå ut all partiets etablerade politiska kandidater.

Trump har likt Sanders varit helt motarbetad av de styrandes medier och han har därför valt en starkt kontroversiell strategi för att ändå synas i media. Hans totala brist på erfarenhet av det politiska spelet och av en massivt fientlig mediebevakning, har lett till att han slängt ur sig rader av kontroversiella och illa genomtänkta uttalanden. Etablissemangets MSM målar upp en bild av en totalt olämplig pajas i sina försök att stoppa honom. Det är den bilden som speglas även i svenska MSM:s bevakning av valet och i den politiskt korrekta liturgin hos svenska samhällsdebattörer. Jag har vänner på Facebook som i stort sett dagligen okritiskt lägger ut länkar till amerikansk anti Trump propaganda.

I mångas ögon förefaller säkert valutgången vara given i valet mellan Trump och Clinton. Det intrycket förstärks av att opinionsinstituten håller Clinton som favorit. Frågetecknet är dock att båda kandidaterna är unikt impopulära hos väljarna. Enligt Reuters/Ipsos senaste undersökning leder Clinton med 3 procentenheter. Problemet med det är dels att nästan alla instituten ligger i etablissemangets händer och vi såg i primärvalen hur man lämnade helt tokiga prognoser mot Sanders. Bl.a. har Reuters fått kritik för hur de gör sina undersökningar så att de skall gynna Clinton.

Det är även så i USA som vi sett i Sverige, att den hätska politiska debatten gör att många av de som revolterar mot etablissemanget inte vill lämna ut sina åsikter till dessa institut, av rädsla för repressalier. I Sverige har vi sett att de som avslöjas som SD:are blivit sparkade från sina jobb och uteslutits ur facket. Det är givetvis samma sak i USA. Därför ger inte längre opinionsundersökningar en riktig bild av det faktiska opinionsläget.

 

Tar Trump över Sanders sympatisörer?

Under juli månad tog Trumps insamlingen av kampanjmedel rejäl fart efter att tidigare ha legat långt efter Clinton. Det anmärkningsvärda är att detta orsakats av en massa småbidrag precis som i Sanders primärvalskampanj. Trump får mycket lite stöd från den rika och mäktiga oligarkin som nästan mangrant sluter upp bakom Clinton oberoende av partitillhörighet. Trumps plötsliga ekonomiska uppbackning från vanligt folk tolkar jag som att de som tidigare stött Sanders nu börjar strömma över till Trump-lägret. I den ensidiga svenska mediebevakningen gör man alltid stor affär av när någon person ur etablissemanget går ut och kritiserar Trump. Att just det stärker hans image hos dem som hatar etablissemanget glöms då lätt bort i glädjen över att han får stryk.

Även om det är ett val mellan pest eller kolera för många väljare kan detta tyda på att Trumps starka ställningstagande mot den politiska adeln i Washington och deras avståndstagande väger till hans fördel, nu när Sanders på ett skamligt sätt blivit utmanövrerad. En lång rad Sanders donatorer har bl.a. stämt partikonventet DNC och begär skadestånd för de oegentligheter som de menar har förekommit.

Jag förstår att många måste uppfatta Trump som en olämplig presidentkandidat med den bild som etablissemanget och MSM i västvärlden målar upp. Men kanske man inte skall låta sig förledas av den intensiva hatpropagandan från det hotade etablissemanget. Den snedvrider givetvis bilden av honom. T.ex. Frankrikes djupt impopuläre president Hollande som inte ens har 10% av franska väljarna med sig längre, har mage att gå ut och på ett osmakligt sätt uttrycka sitt hat mot Trump som av allt att döma ändå stöds av ca. 40% av amerikanerna. På liknande sätt har Sveriges statsminister som väl har stöd av sådär 20% av våra väljare tagit starkt parti mot Trump. Man kan fråga sig hur smarta Hollande och Löfven är, Trump kan ju vara USA:s president om fem månader.

För egen del inser jag att skapandet av detta hat mot Trump är just meningen med etablissemangets anti-Trump-kampanj. När jag bedömer Trump går jag därför tillbaka till tiden innan han kandiderade och försöker dra mig tillminnes vilket intryck jag hade av honom då. I mina ögon var han en samhällsengagerad habil narcissistisk affärsman varav jag f.ö. känner flera stycken i ledande roller även här hemma i Sverige. Hans narcissism lyfts ofta fram i propagandan vilket i mina ögon inte är något argument. USA har de senaste åtta åren haft en utpräglad narcissist som president för att inte tala om fru Clinton som även har tydliga sådana drag. Pajasen Trump är nog i stor utsträckning en produkt skapad av fientligt sinnade medier, vilket gör honom extremt svårbedömd.

 

Den styrande oligarkins kandidat

När det gäller den slipade politikern Hillary Clinton är bedömningen enklare. När hon stod mot pratkvarnen Obama i primärvalen 2008 var hon min favorit. Hon är en utpräglad hänsynslös karriärist och maktmänniska vilket hon visade under Bill Clintons presidentperiod. Många menade att det var hon som hade makten redan då. Hennes läckta vårdslösa mejlväxlingar ger intrycket av en aggressiv och ganska oberäknelig person, vilket skrämmer mig lika mycket som Trumps bristande politiska erfarenhet och omdömeslösa uttalanden. Det faktum att hon är ägd av den angloamerikanska oligarkin och deras globala företag som styr USA gör att valet av henne innebär en trist fortsättning på USA:s bombdiplomati och det aggressiva försvaret av oligarkernas globala maktordning. Det senare innebär att man hela tiden kommer att hamna i konflikt med BRICS-alliansen, vilket ökar risken för en kärnvapenurladdning med Kina och Ryssland.

Idag surrar etern av rykten om att den republikanska partieliten kan komma att ta ifrån Trump mandatet att företräda partiet i valet och att man istället sätter in en annan kandidat ur etablissemanget. Jag tror en sådan händelseutveckling skulle vara katastrofal för USA. Om Trump manövreras bort på det sättet eller mördas (vilket ju händer i USA) riskerar världens största militärmakt att destabiliseras, vilket vore oerhört farligt. Som stämningen är bland de amerikanska väljarna idag, med etablissemanget mot folket är situationen redan ytterst kritisk.

Vi får hoppas att presidentvalet kan genomföras under ordnade former och att det ger ett tydligt utslag. Om Hillary Clinton blir president kommer kampanjen mot det nationalistiska Ryssland och bompolitiken att fortsätta, det jag skrev om den 3 aug. Blir Trump president vet vi inte hur det kommer att förändra USA. Kanske sluter man upp mer bakom nationens intressen och globalismen får mindre spelrum, vilket sannolikt skulle vara bra för vår värld just nu.

Vi får hålla andan till den 8 november.