Det medicinska etablissemangets svek mot mänskligheten

Jag har nyligen sträckläst vännen Ralf Sundbergs nyutkomna välskrivna och skrämmande bok Forskningsfusket bara fortsätter. För några månader sedan läste jag Cochrane-professorn Peter Götzsches bok Dödliga mediciner och organiserad brottslighet. Jag skrev en krönika i våras om den senare boken. Det samlade intrycket av vad dessa två utomordentligt initierade whistleblowers skriver ger mig anledning att göra några reflexioner rörande västvärldens medicinska etablissemang och deras användning av de enorma forskningsresurser som de idag förfogar över.

Det jag kan konstatera är att med början under 1800-talet och under hela första halvan av 1900-talet gjorde den medicinska forskningen stora framsteg som varit avgörande för mänsklighetens utveckling. Startskottet var upptäckten av vaccin mot smittkoppor redan år 1796. Forskarna hittade bot för en rad allvarliga sjukdomar och upptäckten av antibiotikum som först sulfa och sedan det kraftfullare penicillinet gav vården möjlighet att bromsa och bota en lång rad infektionssjukdomar. Kirurgin gjorde stora framsteg. Vi lärde oss mer om hygien och hur vi kunde hindra smittspridning. Allt detta var avgörande faktorer som bidragit till en stigande medellivslängd och livskvalitet i främst utvecklade länder.

Någonstans efter Andra Världskriget började dock den medicinska forskningen att tappa fart för att idag visa tecken på att ha kört in i en återvändsgränd. Detta sammanfaller med forskarnas ökande intresse för hjärt-kärlsjukdomar och cancer som blev mer synliga när människors medellivslängd ökade. Simpla hypoteser, om att åderförfettningens orsak var att människor åt fet kolesterolrik kost som felaktigt påstods höja blodkolesterolet, började styra forskningens inriktning. En viktig händelse var när president Eisenhower 1955 drabbades av en hjärtinfarkt. AHA (American Heart Association som drev kolesterolhypotesen) använde denna infarkt för att förklara för USA:s befolkning att en hjärtinfarkt orsakas av högt kolesterol. Att presidenten någon månad före infarkten fått ett uppmätt kolesterolvärde som var långt under vad som påstods vara riskfyllt, brydde sig inte AHA om i sin propaganda.

Den del av den växande sjukligheten som skrämde människor mest var cancer och år 1971 sjösatte president Nixon sitt krig mot cancern. Offentliga anslag till cancerforskningen ökades mycket kraftigt och tidigare framsteg med nya antibiotika gjorde att optimismen att kunna lösa cancerns s.k. gåta också var stor. Även på cancerområdet körde forskningen fast i en hypotes om cancerns orsaker och mekanismer som inte var tillräckligt underbyggd.

Ralf Sundberg ger en skrämmande detaljerad redogörelse för hur hela det medicinska etablissemanget krokade på den falska kolsterolhypotesen och cancerhypotesen och hur man grävde sig allt djupare i helt fel riktning. Ingen lyssnade på forskare som visade på sådant som talade emot. Dessa forskare tystades istället och blev utfrusna och vanhedrade av etablissemanget. Gammal forskning som inte stödde de falska hypoteserna sopades under mattan.

År 1977 landade den missriktade forskningen i ett politiskt dokument om kostrekommendationer för amerikanska folket. Den praktiska konsekvensen blev att både livsmedelsindustrin och läkemedelsindustrin fick sina perfekta stormar. Man ställde om från dyrare fet animalisk föda till billig kolhydratbaserad kost och vi fick en snabbt växande industrisektor för industriprocessad mat. Läkemedelsindustrin tog fram piller för att sänka människors harmlösa kolesterolnivåer genom livstidsmedicinering. Två av världens största industrier Big Food och Big Pharma kunde växa med turbofart och det medicinska etablissemanget kom att bada i industripengar för att försvara den nya guldkalven.

Den Popperska vetenskapsteorin med grundbulten för att något ska kunna betraktas som vetenskapligt, att forskarnas rön ska vara falsifierbara, var som bortblåst i det enorma pengaflödet. Den etablerade forskningen gick i rakt motsatt riktning, nu letade man med ljus och lykta efter allt som kunde stärka den felaktiga fetthypotesen och man drog sig inte för statistiskt manipulerande och rent forskningsfusk, allt för att försvara industriernas guldkalv. Ett nytt begrepp för vetenskaplighet uppfanns, det vi på senare tid har lärt känna som konsensus. Metodiken har senare upprepats inom den politisikt styrda klimatforskningen. Att nästan alla historiskt viktiga vetenskapliga genombrott har gjorts via det Popper kallar falsifierbarhet, oftast i direkt motsats till konsensus, var som bortglömt.

När man studerar hälsostatistiken, ser man att bara några få år efter de felaktiga kostråden vänder den metabola sjukligheten i USA brant uppåt. Något senare ser vi samma sak hända i resten av västvärldens som i vanlig ordning låtit sig styras av USA. Sjuklighet i fetma, diabetes, hjärt-kärlsjuklighet, cancer, Alzheimer m.fl. metabola sjukdomar ökar lavinartat och har idag utvecklats till en global pandemi.

Det är direkt plågsamt att följa Sundbergs redogörelse för, hur västvärldens medicinska etablissemang nu i decennier manipulerat och trixat för att undvika att fullständiga självklarheter skall komma i dagen. En för mig som lekman solklar slutsats, som att diabetes befrämjas av en kost som höjer blodsockret, har etablissemanget hallstarrigt vägrat att dra i decennier. I stället har man rekommenderat diabetiker en fettsnål kolhydratrik kost som höjer blodsockret. Stora delar av nutritionistskrået och det medicinska forskarsamhället forsätter med det än idag. Förföljelsen av modiga läkare som ifrågasätter detta är en skrämmande läsning.

Förklaringen till den här utvecklingen är uppenbar. Hela branschen badar formligen i pengar från Big Food och Big Pharma som tjänar tusentals miljarder dollar årligen på industrimaten och på livstidsmedicineringen av de sjukdomar som den orsakar. Var man än letar i forskarsamhället så hittar man bindningar mellan såväl de ledande forskarna som statliga forskningsmyndigheter och industrierna. Allmänhetens intresse struntar större delen av etablissemanget i. Jag vill dock betona att det inom forskarsamhället finns många lysande undantag, men dessa blir varken rika eller hedrade.

Det vi bevittnar idag är ett stort svek mot mänskligheten från det medicinska etablissemangets sida. Hippokrates må vrida sig i sin grav!

 

PS.

Sveket finns nära inpå oss. Vems intresse företräder det statliga Läkemedelsverket – medborgarnas eller Big Pharmas?

Läs och förfasas: http://newsvoice.se/2016/08/17/halsofrihetsprofiler-ifragasatter-lakemedelsverkets-forslag-att-hoja-avgifterna-for-alternativa-preparat/

DS