Björn Lomborg kommer ut som lobbyist för Big Food

Den kända ekonomen Björn Lomborg drar i dagens SvD en lans för Big Foods intressen. Livsmedelsindustrin är världens största industri som jag skrev om här. Den domineras av ett drygt halvdussin globala jätteföretag kontrollerade av den i väst härskande angloamerikanska oligarkin. Under senare år har vi sett hur dessa intressen systematiskt försöker skaffa sig kontroll över hela världens livsmedelsproduktion. Spridningen av patenterade grödor och olika likaledes patenterade bekämpningsmedel över världen är ett viktigt led, handelsavtal såsom TPP och TTIP är ett annat.

Big Foods offensiv möts av ett allt hårdare motstånd på många håll i såväl västvärldens som i många utvecklingsländer. På många håll har man förbjudit deras patenterade GMO-grödor och gifter. Efterfrågan på ekologisk mat ökar kraftigt år för år och utgör ett hot mot industrimatens lukrativa marknader. Ryssland som har världens största reserver av jordbruksmark känner sig hotade av den här offensiven och har beslutat sig för GMO-förbud och massiv satsning på ekologisk odling. Här har ni en viktig förklaring till den ursinniga antiryska kampanjen från amerikanska källor och som mindre insiktsfulla svenskar för okritiskt vidare.

Detta är bakgrunden till den intensiva propagandan mot ekologiskt jordbruk och matproduktion som sprids från amerikanska källor och sedan papegojas i vanlig ordning av svenska MSM. Det är med sorg jag konstaterar att Björn Lomborg som jag lärt mig respektera i andra sammanhang, har sålt sig till den här kampanjen. Jag tror det beror på att han är ytterst dåligt påläst när det gäller detta ämne. Det tar nämligen bara någon minut att hitta forskning som kraftigt motsäger vad han skriver.

Låt mig bara peka på två studier som dels visar att ekomaten innehåller mycket mer nyttiga antioxidanter och mindre giftrester och att de ekologiska animalierna har en långt nyttigare sammansättning än animalier från djurfabriker. Där står djuren inne året runt och äter en mat som inte är deras naturliga. Djurfabrikerna gör djuren sjuka så att de ständigt står på antibiotika som är en starkt bidragande faktor bakom den snabbt ökande förekomsten av multiresistenta bakteriestammar som hotar såväl djurens som människors hälsa. På många håll produceras även fulköttet med hjälp av tillväxthormoner som människor får i sig med maten och som bidrar till den snabbt ökande metabola sjukligheten.

Lomborg levererar även svepande påståenden om en kraftigt lägre produktivitet för ekologisk produktion. Detta är till stor del en myt som beror på att industrijordbrukets jordförstörande massproduktion av tomma kalorier i form av t.ex. vete, majs och oljeväxter jämförs med om man med ekologiska metoder skall producera detsamma utan att förstöra jorden. Självklart kommer den övergång till ekologisk mat som nu sker att få ett annorlunda innehåll där skillnaden i produktivitet blir långt mindre.

Lomborg hänvisar till ett uttalande från fadern till det på sin tid undergörande s.k. Borlaug-vetet som påstås ha sagt att miljarder människor skulle bli utan mat om man går över till ekologiskt jordbruk. Problemet med Borlaugs vete är att det nu några decennier senare visar sig att hans industrivete gör miljarder människor sjuka p.g.a. dess höga innehåll av gluten. Detta anses ligga bakom en lång rad olik metabola sjukdomstillstånd.

Lomborg skriver föraktfullt att i allt väsentligt handlar ekologiskt jordbruk om att rika människor ska lägga lite av sitt överflöd på att känna sig goda. Jag har väldigt svårt att känna igen mig i det påståendet. När jag väljer det ekologiska framför Big Foods fulmat gör jag det därför att jag är övertygad om att det är bättre för min och mina näras hälsa. Att Lomborg inte ser ett samband mellan industrimaten och den pandemi av metabol sjuklighet som vi är mitt uppe i är anmärkningsvärt för att komma från en så pass bildad person.

Lomborg påstår avslutningsvis att världen behöver mer mat. Världsproduktionen av mat motsvarar idag 4000 kcal per person och dag, medan varje person bara behöver 2000 kcal. Så även på den punkten har Lomborg fel, det handlar inte om behovet av mer mat utan om att fördela den något bättre och rättvisare.