13267980_10206856053143426_5818028814265232911_n

Den västliga hegemonin som varit uppbyggd runt den 200-åriga angloamerikanska dominansen, gick segrande ur det kalla kriget mot Sovjetunionen och kommunismen år 1991. Det väckte förhoppningen att kunna cementera hegemonin genom att skapa en unipolär demokratisk värld styrd av USA och dess allierade inom ett utvidgat NATO – the New World Order. Låt oss reflektera över vad detta kan komma att innebära.

Växande förmögenheter tar makten

De senaste hundra åren har medfört en gradvis maktförskjutning inom USA:s politik från folket via demokratiska institutioner till en hyperförmögen oligarki, som samlat på sig en snabbt ökande del av samhällets totala förmögenheter och som därmed fått näst intill obegränsade resurser för att kunna korrumpera de valda politikerna och hela samhället. Allt och alla kan numer köpas. Oligarkin har även med sina växande resurser kunnat ta nästan total kontroll över MSM (Main Stream Media) i väst och har därmed kunnat styra och manipulera folkopinionen ganska obehindrat. Det är näst intill omöjligt att nå en politisk maktposition i USA utan stöd från oligarkins pengar och deras MSM. President Obama var bl.a. finansierad av oligarken Soros, likaså presidentkandidaten Hillary Clinton. Clinton är därtill rikt understödd av Gulfstaternas oligarker. Presidentkandidaten Trump har kunnat komma upp genom egna pengar, men han motarbetas massivt av oligarkins MSM och deras etablissemang.

Den amerikanska oligarkin har även lierat sig med andra hyperförmögna inom den västliga sfären och i Mellanösterns Gulfregion. Tillsammans har man ägarkontrollen i större delen av världens globala banker och megaföretag. Genom tillskapandet av den oerhört inflytelserika Council on Foreign Relations har den amerikanska oligarkin skaffat sig ett fast grepp om makten i USA oberoende av vem som är president. Man förfogar därmed indirekt över världens största krigsmakt. Oligarkerna har även aktivt medverkat till skapandet av FN efter andra världskriget, som en del i en global maktstrategi. Efter kommunismens kollaps och övergången till en unipolär maktfördelning, har den här allt förmögnare kretsen arbetat på att etablera en global rättsordning som jag väljer att döpa till Lex Anglo-Americana. Denna rättsordning har inget folklig demokratisk erkännande utan är bara ett utslag av den starkes rätt.

Regimerna i en rad av världens stora utvecklingsländer som Kina, Indien, Sydafrika och Brasilien har tillsammans med Ryssland valt att inte ansluta till den unipolära rättsordningen. Man har istället bildat en front mot den genom samgåendet i den s.k. BRICS-gruppen. Ett mål för intressena bakom Lex Anglo-Americana är därför att försöka destabilisera dessa regimer för att sedan kunna iscensätta statskupper och störta dem. Brasilien är ett färskt exempel där man lyckats störta den demokratiskt valda presidenten och ersätta henne med en oligarkin trogen. Andra regimer som väljer att stå utanför Lex Anglo-Americana lever även farligt. Ett färskt exempel är Ukraina där den demokratiske presidenten kuppades bort, när han valde det naturliga att närma sig Moskva istället för EU. När NATO-landet Turkiets president visade tecken på att vända sig mot Ryssland för att söka samarbete, drabbades han direkt av ett kuppförsök där västliga krafter av allt att döma låg bakom.

Storföretagen och bankerna skall styra

Lex Anglo-Americana är inget annat än en rättsordning som överordnar oligarkernas och deras globala bankers och företags intressen över nationalstaternas. Större delen av EU-rätten är en del i denna ordning och vi ser tydligt hur de s.k. handelsavtal som nu förhandlas såsom TPP, TTIP och CETA är så utformade att de kraftigt förstärker de globala företagens makt på bekostnad av nationalstaters självbestämmande. Kärnan i avtalen är att om något av oligarkernas företags eller bankers ekonomiska intressen skadas av demokratiskt fattade beslut i ett avtalsslutande land, då kan företaget eller banken gå till en skiljenämnd och kräva ett skadestånd. Om Sveriges Riksdag beslutar om en sockerskatt av folkhälsosjäl, då skulle Coca-Cola kunna stämma svenska staten och få ett högt skadestånd.

Det förvånande är att i stort sett hela det politiska etablissemanget i Europa i princip accepterat Lex Anglo-Americana i och med skapandet av dagens EU och medverkan i NATO-utvidgningen. Svenska politiker har snarast varit pådrivande i denna process för att ge upp vår nationella suveränitet. Förre statsministern Fredrik Reinfeldt har blivit rikt belönad för sitt svek mot Sverige via ett fett konsultarvode från en av oligarkernas banker. Beslut att ansluta Sverige till oligarkins rättsordning som är det kanske mest avgörande för svenska folkets framtid, har skett utan att ha tagits upp i något val eller ens diskuterats i vår riksdag.

En värld styrd under Lex Anglo-Americana är en värld där de rikaste av de rika har makten. Det är med andra ord inte så förvånande att vi över hela västvärlden idag bevittnar en folklig resning mot det politiska etablissemang som valt att kapitulera inför denna unipolära maktordning. Inte ens det amerikanska folket verkar känna någon entusiasm trots att USA står i centrum. Kanske väljer de den 8 nov en president som vill återgå till nationellt demokratiskt självbestämmande. Solklart är dock att oligarkerna oberoende av partitillhörighet satsar stenhårt på att få sin korrumperade demokratiska kandidat Hillary Clinton vald till president. Att hon står på bankirernas och de andra oligarkernas sida råder det ingen tveksamhet om.

När USA:s, enligt FN-stadgan, illegitima anfallskrig i Mellanöstern påbörjades för 15 år sedan, efter terrorattackerna den 11 sept 2001 legitimerades anfallen på suveräna stater med just Lex Anglo-Americana och det fortsatta krigandet bygger på samma rättsordning. De stater i Mellanöstern som redan styrs av med väst lierade oligarker är Saudiarabien och de övriga sunnitiska Gulfstaterna. Inget av de länderna har blivit anfallna av USA och dess allierade eller av de proxyarméer av terrorister som man skapat (som ISIS t.ex.).

I väst anklagas Ryssland för krigsbrott, när man hjälper sin allierade legitima regim i Syrien att försvara landet, mot av väst och oligarkerna i Gulfen organiserade terroristattacker. Att krigen under Lex Anglo-Americana kostat 2 miljoner liv och tiotals miljoner på flykt noteras knappast, medan oundvikliga dödsoffer i den syriska regimens försvar utmålas som krigsbrott. Svenska MSM som SvD, DN, SVT m.fl. medverkar ogenerat i denna skamliga förnekelse. Det ryssarna gör bryter inte mot FN-stadgan, men väl emot Lex Anglo-Americana. Från USA:s sida hotar man ogenerat att krossa alla som bryter mot deras egen rättsordning med vapenmakt. Att det ökat risken för att förödande kärnvapenkrig mellan Ryssland och USA, verkar inte bekymra dessa maktgalna generaler.

Migrationskrisen

Ett kärnproblem för den västliga hegemonin är att man av rent demografiska skäl kommer att tappa sin maktställning, genom att de stora utvecklingsländerna både befolkningsmässigt och ekonomiskt vuxit ikapp. De styrande oligarkerna har funnit att ett sätt att bromsa denna utveckling skulle kunna vara att öppna alla gränser så att västvärlden snabbt kan öka sina befolkningar. Deras presidentkandidat har förklarat att hennes dröm är helt öppna gränser. Man räknar då med att ekonomierna skall kunna fås att växa snabbare samtidigt som man effektivt hoppas eliminera risker för nationalistiska bakslag mot Lex Anglo-Americana och de stora företagens makt.

Den mest millitanta av oligarkerna George Soros investerar miljardbelopp via sina agentorganisationer i att kraftigt uppmuntra migration till såväl EU som USA. De enorma problem som dessa strömmar skapar verkar man ha totalt underskattat. Sannolikt blir den folkliga resningen i västvärlden mot oligarkernas migrantinvasion den tuva som välter den unipolära världsordningen. Vi ser redan hur detta totalt förändrar den politiska kartan över hela västvärlden. I sin iver att destabilisera alla nationer som vägrar underordna sig Lex Anglo-Americana, håller de styrande oligarkerna på att istället destabilisera såväl EU som USA.

Och borta i öster bidar Kina och Indien sin tid.