imgres

Den rubricerade frågan har den senaste tiden ställts till mig av en rad Facebook-vänner och läsare av bloggen. Jag skall därför försöka besvara den med vad jag tror.

För att kunna utreda frågeställningen och ge ett uttömmande svar, skall jag inleda med att sammanfatta den geopolitiska bakgrundsbild som jag tidigare tecknat i olika andra sammanhang. Låt mig börja med ett färskt citat från presidentkandidaten Donald Trump som ger en bra sammanfattning av de makter som är i rörelse:

Vår fantastiska civilisation, här i Amerika och över hela den civiliserade världen, har nått räkenskapens tidpunkt. Vi har sett det i Storbritannien, där de röstade för att befria sig själva från globalt styre och globala handelsavtal, och globala immigrationsöverenskommelser som har raserat deras suveränitet och förstört många berörda länder.

Och själva grundvalen för världsomfattande politisk makt ligger precis här i Amerika och det är vårt korrumperade politiska etablissemang som är den dominerande kraften bakom strävan efter radikal globalisering och att beröva de arbetande folken deras inflytande. Deras finansiella resurser är i praktiken obegränsade, deras medieresurser saknar motstycke och viktigast av allt, djupet av deras omoral är absolut obegränsat.

Det Trump har i åtanke är den angloamerikanska oligarki som dominerat världspolitiken under de senaste hundra åren. Den har sin kärna i USA och har under efterkrigstiden styrt USA:s politik och millitär inifrån det mäktiga Council on Foreign Relations (CFR).  När president Kennedy försökte flytta tillbaka makten till Vita Huset blev han mördad, oklart av vem.

CFR-kretsen ser nu sin makt allt mer hotad av de grundläggande demografiska förändringarna världen. Snabbt expanderande ekonomier som Kina och Indien växer ikapp västvärlden i en rasande takt. I strävan efter att permanenta den västliga hegemonin, har man därför börjat arbeta på den gamla tanken på inrättandet av ett globalt styre, där man hoppas kunna tvinga in Kina och Indien för att konsolidera och behålla sin maktposition.

Oligarkerna har lanserat en rad globala projekt som skall flytta makten från nationalstaterna till centrala maktcentra som FN och EU. Man lanserar även en rad handelsavtal vars syfte är att flytta makt från nationer till oligarkernas globala företag och banker. En del av strategin är att minska nationalstaters suveränitet och möjligheter att föra en självständig valutapolitik, likaså tanken på öppna gränser för att få igång folkförflyttningar till Nordamerika och Västeuropa, i syfte att vända västs negativa demografiska utveckling. En annan del är att tvinga in världens länder i ett överstatligt s.k. klimatavtal, för att kunna styra energianvändningen.

Den okrönte ledaren för globaliseringskrafterna är CFR-ledamoten och multimiljardären George Soros som i sin tur är lierad med och dirigerad av några av världens ledande finansfamiljer och bankirer. Han har gjort sig känd genom sina destabiliseringsförsök mot länders valutor (kronan 1990) och han har med sitt ekonomiska stöd bl.a. matchat fram de korrumperade politikerna Barak Obama och Hillary Clinton och han har finansierat Al Gores falska klimatpropaganda. Alla är de i hans sold.

På sikt kommer kampen om världsdominansen att stå mellan den angloamerikanska oligarkin och den kinesiska härskarklassen. Kinesernas svaghet är deras stora beroende av en rad strategiska råvaror där man inte är självförsörjande. Detsamma gäller EU. För att hindra kineserna från att få ett ointagligt övertag och att marionetten EU inte skall bli beroende av Ryssland, har oligarkerna därför insett att man måste skaffa sig kontrollen över världens viktiga råvaruresurser. Detta har satt strålkastarljuset på Mellanösterns olja och gas och på Ryssland som sitter på såväl stora mineraltillgångar som olja och gas och en enorm bas för livsmedelsproduktion.

Under efterkrigstiden har det vuxit fram en ytterst ohelig allians mellan oligarkin i väst och de kungliga sunnitiska oligarkerna i Saudiarabien och övriga s.k. Gulfstater. De senare har haft mycket nära relationer med familjen Bush, med Bark Obama och de stödjer presidentkandidaten Hillary Clinton med mycket stora belopp.

I slutet av 1900-talet tappade väst trots relationerna till Gulfstaterna allt mer av inflytandet i Mellanöstern. Regimerna i en rad länder vände sig mot väst och att man fick därför allt svårare att kontrollera olje- och gastillgångarna i regionen. Den för oligarkernas globala makt känsliga frågan om dollarns ställning som reservvaluta, utmanades öppet av flera stater som diskuterade att sluta med oljehandel i dollar – s.k. petrodollar.

Efter kommunismens fall och Sovjets upplösning år 1991 hade den västliga oligarkin goda förhoppningar att kunna skaffa sig kontroll över den ryska marknaden med dess enorma råvaruresurser. Amerikanska företag, banker och agenter strömmade in i landet och påbörjade en kolonisering. Detta fick dock ett snabbt slut när nationalisten Putin valdes till president. Han stängde snabbt dörren för oligarkernas intressen och slängde ut en lång rad västliga organisationer som han betraktade som främmande agenter. Bl.a. var NGO som lever på pengar från Soros aktiva för att underminera de nationella krafterna.

Eftersom en kritisk förutsättning för att vinna den långsiktiga maktkampen mot kineserna är kontrollen över Ryssland, försöker nu den västliga oligarkin att störta regimen i Moskva. Av allt att döma är målet att destabilisera den ryska ekonomin genom sanktioner och provokationer för att få landet att rusta ihjäl sig på samma sätt som Reagan lyckades störta Sovjet. Man har även satt igång en av historiens intensivaste propagandakampanjer mot Putin-regimen där naiva svenska MSM och hela vårt okritiska politiska etablissemang spelar med fullt ut. Ryssland har i sin tur startat en motkampanj, där man bl.a. med stor skicklighet letar upp och publicerar sådant som västliga ledare försöker dölja. Allt tyder på att kampanjen och sanktionerna snarast stärkt såväl regimen som den ryska ekonomin.

Mycket talar för att oligarkins Bush-regim ihop med den dem närstående Saudiska regimen släppte fram terrorattackerna den 11 september 2001, för att på så sätt få tillstånd en typ Pearl Harbor incident för att kunna motivera ett fälttåg mot de stater i Mellanöstern som visade starka tecken på att vilja vara självständiga. Målet var att störta alla regimer i regionen som inte frivilligt underordnade sig oligarkin.

 

Det Tredje Världskriget

Kriget startade i och med fälttåget som började med attacken på Talibanregimen i Afghanistan år 2001. Därefter har man i tur och ordning störtat de legitima regimerna i Irak, Libyen, Egypten, Jemen och man är fortfarande 15 år senare i färd med att försöka störta regimen i Syrien. Man har enligt den turkiska regimen även försökt störta regimen i Turkiet med en militärkupp. Man har med sanktioner försökt underminera Iran som USA inte vågat anfalla, eftersom Iran skulle bjuda ett långt allvarligare militärt motstånd än vad de andar länderna klarat. Efter WWII har USA inte vunnit ett enda krig mot en något så när jämbördig krigsmakt, däremot har man förlorat mot vida underlägsna arméer.

Fälttåget i Mellanöstern har i stort sett varit ett totalt fiasko. Den regim som man efter en enorm blodspillan lyckades etablera i Irak är på glid över till inflytande från Iran. Iran satte igång utvecklingen av egna kärnvapen och tvingade på så sätt USA att förhandla bort sanktionerna och regimen sitter i orubbat bo. Kuppen i Egypten misslyckades och det med Saudiarabien lierade Muslimska Brödraskap som tog makten, har störtats av militären som nu väljer ett samarbete med Ryssland/Iran. Den legitima Assadregimen i Syrien har bjudit segt motstånd mot den proxyarmé av mestadels utländska muslimska terrorister (IS m.fl.) som väst ihop med Saudi har rustat och finansierat. Efter att Ryssland ingripit för att stödja regimen har proxy-krigarna pressats tillbaka. Turkiets ledare Erdogan blev av allt att döma varnad, sannolikt av ryske presidenten, när statskuppen mot honom startade, varför han kunde sätta sig i säkerhet och kuppen blev ett fiasko.

Ryssland har pressats genom en snabb utvidgning av NATO och den av CIA iscensatta kuppen mot Ukrainas demokratiskt valde president som var ryssvänlig. Ryssarna svarade med en illegitim blixtsnabb annektering av Krim som bebos av ryssar, utan att behöva avlossa ett skott. Propagandakriget mot Ryssland och Putin rasar vidare enligt principen ju mer rädsla man kan skapa ju större blir bytet. När ryssarna hjälper Assad att försvara sitt land mot västs invaderande proxyarmé anklagar den västliga propagandan dem för krigsbrott, medan inte ett knyst säga om alla de två miljoner människor som uppskattas ha fått sätta livet till i västs illegitima 15-åriga korståg i Mellanöstern. Terrorbombningarna mot civila i Jemen är det väldigt tyst om. Ett annat led i denna propaganda är att hota med kärnvapen. Såväl MSM som olika Internet-kanaler är fulla av artiklar om ett nära förestående kärnvapenkrig. I USA figurerar detta i presidentvalskampanjen, där Hillary Clinton utmålas som en hök som kommer att sätta igång ett kärnvapenanfall mot Ryssland.

Ett annat led i den västliga propagandan är att skrämma med en nära förestående rysk invasion av Västeuropeiska stater. Det senare är givetvis helt löjeväckande med tanke på att dagens ryska militärbudget är 1/5 av vad Sovjet en gång lade ner och 1/15 av vad USA/NATO lägger ner. Ryssarna har ett mycket starkt kärnvapenförsvar, men inte resurser att invadera resten av Europa. Som världens största och resursrikaste land, varför skulle man besvära sig att erövra andra länder? De enda som har minsta anledning att frukta ryssarna är länder med en stor rysk diaspora.

Hur stor är då risken för en konfrontation med kärnvapen mellan USA/NATO och Ryssland/Kina?

Det faktiska läget är att västvärlden är långt mer sårbart än Ryssland vid ett kärnvapenkrig. Ryssland är dels mer glesbefolkat och man har en hög civil beredskap för att kunna skydda sina medborgare vid en kärnattack. Man har enligt egen uppgift nyligen genomfört en civilförsvarsövning med 40 miljoner människor. Man kallar även hem utlandsboende ryssar. Västvärldens civila samhälle är i stort sett helt oskyddat. Bara i lilla Sverige har vi gjort oss av med i stort sett alla skyddsrum och vi saknar all livsmedelsberedskap och andra förberedelser. Eftersom vi gått i säng med NATO måste vi kallt räkna med att bli attackerade med kärnvapen vid en sådan konflikt.

Ryssarna behöver i stort sett bara spränga några s.k. EMP-kärnladdningar i övre stratosfären över västliga länder för att helt sätta civilsamhället ur funktion och skapa total panik. En sådan laddning skulle snabbt slå ut all data- och telekom, kraftförsörjning, kommunikationssystem, banker och annat som är beroende av oskyddad elektronik. Ryssland förfogar idag över kärnmissiler som kan uppträda som såväl ballistiska som kryssningsmissiler. USA/NATO saknar försvar mot dem.

Det faktum att väst saknar i stort sett all beredskap talar för att västs vapenskrammel bara är en del av propagandakampanjen för att försöka destabilisera Ryssland. Jag tror alltså allt är tomma hot, men spelet är ytterst farligt. I och med att NATO kryper tätt inpå Ryssland med sina kärnladdade missiler minskar förvarningstiden för ryssarna vid en attack, vilket kraftigt ökar risken för att ett kärnvapenanfall börjar av misstag. USA/NATO leker med andra ord med elden och vår säkerhet, i sin kampanj för att försöka störta Putin och få kontroll över ryska råvaruresurser. Att Putin tar hoten på blodigt allvar minskar inte risknivån.

Om nu Putin är den hänsynslöse despot som vår antiryska propaganda gör gällande, så är det knappast någon smart strategi att försöka trycka in honom i ett hörn. Strategin är därtill ett misslyckande eftersom han blivit mer populär hos sitt folk än vad någon västlig ledare kommer i närheten av. Därtill blir han trots hatpropagandan allt populärare hos vanligt folk i väst. I USA är det fler som ogillar Clinton och Trump än Putin. Han är alltså som ledare långt bättre rustad att klara ett krig än våra svaga ledare.

Det bästa Sverige kan göra är att ta helt avstånd för oligarkins globalism och att återgå till vår ställning som ett alliansfritt suveränt land. Det har tjänat vår säkerhet i nära 200 år. Det våra politiker nu deltar i är ett djupt oansvarigt spel med vår framtid och våra liv.