Från vännen professor Lennart Bengtsson har jag fått dessa mycket tänkvärda reflexioner rörande tillståndet i vårt samhälle och förklaringen till Sveriges snabba tillbakagång under ministärerna Reinfeldt och Löfven:

imgres

Kommentar till Rebwar Hassan  om miljöpartiets framtid.

Det är fullt naturligt i ett öppet, demokratiskt samhälle att nya politiska partier dyker upp liksom det är lika naturligt att gamla partier försvinner eller genomgår en förvandling eller som centerpartiet en metamorfos.

Allt eftersom Sveriges miljöpolitik har blivit allmänt accepterad av alla är det fullt naturligt att miljöfrågor hamnar i bakgrunden eftersom samhällsdebatten i dag domineras av helt andra frågor. Det är till exemplen den omfattande och dåligt skötta migrationspolitiken som är huvudorsaken till SD snabba tillväxt. I den mån som SDs huvudfrågor tas upp av andra etablerade partier kan man förvänta sig en liknande tillbakagång för SD som för MP.

Den huvudfråga som oroar svenska medborgare är främst hur man skall förhålla sig till globaliseringen och dess konsekvenser. Ett väl fungerande land med en generös socialpolitik är oerhört attraktivt för alla de i världen som söker ett bättre liv. Utan  några restriktioner skulle säkert 50 – 100 miljoner människor vilja komma hit. Detta är, som den förre statsministern Reinfeldt framhävde,  geografiskt möjligt då det finns tillräckligt med obebyggd mark.  De flesta tänkande personer framhävde att detta inte var praktiskt möjligt vilket också  blev uppenbart för de flesta i november 2015.QED ( vilket skulle bevisas).

På många sätt skulle det säkert vara en bättre lösning för Sverige att fullt integreras i ett gemensamt Europa eftersom landet är för litet att i längden ensamt hålla stånd mot en obönhörlig global konkurrens och i ett sådant fall skulle få en mer kompetent förvaltning. Själv skulle jag gärna byta ut den hygglige  och beskedlige Stefan Löfven mot en Angela Merkel.

 Vad vi sett de senaste dagarna med Ericsson är sannolikt bara en början. De internationella  storföretagen kommer att tvingas prioritera ned Sverige  eftersom de tidigare fördelarna i god utbildning och social tillit och ordning snabbt försämras. Vem vill bo i ett land där  undervisningen fallerar på alla nivåer och där polis och försvar inte fungerar och där personöverfall och bilbränder är dagliga företeelser.

Så  länge landets politiska partier är oförmögna att ta sig an dagens angelägna problem får de faktiskt finna sig i,  som Rebwar Hassan säger, att försvinna tillbaka i obemärktheten.