images

Jag får ofta frågor av vänner om hur de skall förhålla sig till behandling som läkare ordinerar olika behandlingar mot förhöjt blodsocker och förhöjda blodfetter. Jag skrev om detta på min tidigare blogg och återger här den artikeln som svar på de frågor jag fått om vad jag tror om dessa behandlingar.

Det blir allt mer klarlagt att den pandemi av metabol sjuklighet, med sina rötter i USA:s kostpolitik, som nu drar fram över världen har en helt dominerande grundorsak – högt blodsocker orsakat av en kost rik på lättförbrända kolhydrater.

Den omedelbara effekten av en kost med mycket socker och andra kolhydrater är en tilltagande fetma och med tiden utvecklandet av insulinresistens och slutligen det som numer kallas diabetes-2. Detta är inkörsporten till hela raden av metabola följdsjukdomar som åderförkalkning, högt blodtryck, njursvikt, cancer, Alzheimer m.m.. Det skrämmande är att Big Pharma lyckats med konststycket att trolla bort den kunskap som fanns tidigare om hur man behandlar patienter med diabetes-2. Till locktonerna av att alla skall kunna unna sig en kaka och en bakelse har man marknadsfört sina dyra livslånga insulinsprutor och medicinbehandlingar för att reglera blodsockret åt de sjuka.

I min barndom visste alla att en diabetiker inte skulle äta socker och annat som höjde blodsockret. Ordet diabetes användes inte för att beskriva sjukdomen, utan den hette kort och gott SOCKERSJUKA. Jag tror det är hög tid att vi återgår till att använda det gamla namnet på den här sjukdomen, så att människor inte förleds att tro att den beror på något annat och att enda hjälpen är Big Pharmas dyra preparat.

Använda alltid namnet SOCKERSJUKA istället för diabetes-2.

 

 Statiner

I en studie av två patientgrupper med hjärtsjukdom och hög risk för framtida vaskulära händelser gavs 10 respektive 80 mg atorvastatin under i genomsnitt fem år. Den högre dosen ledde till lägre nivåer av det s.k. LDL-kolesterolet som ofta förknippas med åderförkalkning.  Studien visade en något lägre risk för dödsfall på grund av hjärtsjukdom. Riskreduktion var 0,5 procent vilket innebar att risken att dö i hjärtsjukdom minskade med cirka 0,1 procent per år. Men det anmärkningsvärda var att den högre dosen av statiner (8 gånger den lägre dosen) ledde inte till någon minskning av den totala risken för dödsfall. Med andra ord förlängde inte den högre statindosen livet en enda dag.

Med tanke på alla allvarliga biverkningar som rapporterats från behandling med statiner borde dessa knappt märkbara effekter stämma till eftertanke. Forskarna vet inte ens om det är statinernas kolesterolsänkande effekt som är orsaken till de skillnader som kan skönjas. Statiner har nämligen också vissa antiinflammatoriska effekter som mycket väl kan vara det som orsakar skillnaden mellan den höga och låga statindosen.

Med hjälp av en inflammationsmarkör som kallas C-reaktivt protein (CRP) har man försökt utreda den antiinflammatoriska effekten.  Statiner är kända för att ha förmåga att minska CRP-nivåer. I en studie upptäcktes det att Patienter som hade låga CRP-nivåer efter statinterapi hade bättre kliniska resultat än de med högre CRP-nivåer, oberoende av den resulterande nivån av LDL-kolesterol. I en annan studie, bedömdes statinbehandling och risk för hjärt-kärlsjukdom genom ultraljudsundersökning av insidan av kranskärlen. Det visade sig att åderförkalkning gått tillbaka hos patienter med den största minskningen av CRP-nivåer, men inte hos de med den största minskningen av LDL-kolesterol.

Trots vad författarna till en översyn i The Lancet vill få oss att tro, finns det således bevis för att statiner fungerar främst genom de antiinflammatoriska mekanismer som är oberoende av statinernas kolesterolsänkande effekt. Patienterna skulle helt enkelt få samma gynnsamma effekt av att ställas på en billigare inflammationshämmare med långt färre biverkningar. Men detta ligger givetvis inte i Big Pharmas intresse eftersom statinerna drar in hundratals miljarder dollar. Man gör sitt yttersta för att sopa denna typ av konstateranden under mattan. Och det sundaste sättet att minska sin risk för inflammation är att röra på sig, vilket inte kostar något och bara har positiva biverkningar.

Andra fynd från The Lancets översyn är de särskilda effekterna av statiner på total dödlighet. Det framgår att för människor som inte har en historia av hjärtinfarkt eller stroke har statiner inte minskat risken att dö i förtid. För de med en historia av hjärt-kärlsjukdom hade totala risken för död minskas med 10 procent. Det visade sig, att under loppet av ett år, minskade risken att dö från 2,3 procent till 2,1 procent. Med andra ord, den absoluta riskreduktionen per år var 0,2 procent för de som hade en tidigare hjärtinfarkt eller stroke.

Med tanke på den relativt höga risken för allvarliga biverkningar (de bästa uppskattningar ligger inom cirka 20 procent), kan man fundera på vad många läkares, forskares och medicinska tidskriftsredaktörers entusiasm för statiner har för bakgrund.

Upprepade studier har visat att förhöjda blodfetter (annat än sjukliga s.k. hyperkolesterolami) aldrig är riskabelt för kvinnor och män över 55. Äldre med högt kolesterol visar sig leva längre än de med lågt. Jag blir fullständigt förbluffad när jag hör hur jämnåriga kvinnor ordinerats statiner av sin läkare – hur okunniga om vetenskapen får man vara som läkare? Det är sannolikt bara en grupp som kan ha nytta av statinbehandling och det är medelålders män med en infarkthistorik.

Referenser:

  1. Cholesterol Treatment Trialists’ Collaboration. Efficacy and safety of more intensive lowering of LDL cholesterol: a meta-analysis of data from 170,000 participants in 26 randomised trials. Lancet 9 November 2010.
  2. La Rosa JC, et al. Intensive lipid lowering with atorvastatin in patients with stable coronary disease. N Engl J Med. 2005;352(14):1425-35
  3. Ridker PM, et al. C-reactive protein levels and outcomes after statin therapy. N Engl J Med 2005;352(1):20-8
  4. Nissen SE, et al. Statin therapy, LDL cholesterol, C-reactive protein and coronary artery disease. N Engl J Med. 2005;352(1):29-38