bob_dylan_1996

En av Sveriges absolut värdefullaste institutioner – Nobelpriset är på väg ner i en förtroendekris. Svenska Akademins anfall av politisk korrekthet som fått dem att tilldela priset i litteratur till song and dance mannen Bobby Dylan i stället för en erkänd författare, är den senaste spiken i prisets kista. Kritiken mot priset till Dylan är inte nådig, man frågar sig om det tilldelats en komplett idiot. Efter att någon medarbetare skrivit in på hans hemsida att han fått priset har han själv av allt att döma senare raderat det. Av vad jag kunnat förstå föraktar Dylan allt vad finkultur och etablissemang heter, så reaktionen var lätt att förutse. Sannolikt skall Nobelstiftelsen vara tacksamma om Dylan inte dyker upp till prisutdelningen, då skulle katastrofen kunna bli total.

Jag frågar mig hur detta vansinniga påfund kunnat drabba Svenska Akademin? Här har man ett institutionaliserat pris med högt internationellt erkännande som är alla seriösa författares dröm att få, så går man åstad och drar löje över priset. Efter detta ökar risken markant att kommande seriösa författare som man försöker tilldela priset, kommer att tacka nej. I vart fall framstår det inte längre som lika hedrande att få priset. Och flera tidigare seriösa författare som fått priset känner sig givetvis devalverade. Vården av denna viktiga nationella institution kräver att de som beslutar om tilldelning av priset, försäkrar sig om att man med utdelningen belönar någon som känner sig hedrad. Allt annat innebär att man sänker prisets status och vanhedrar tidigare pristagare.

Det vore väl möjligt att till nöds svälja ett debakel om inte Nobelpris delats ut upprepade gånger på skandalöst felaktiga grunder. De värsta exemplen står fredspriset för. Låt mig bara som exempel påminna om att priset år 1994 tilldelades terroristen Yassir Arafat. År 2007 tilldelades priset storskojaren Al Gore för hans film En obekväm sanning, som bevisligen förmedlade en rad rena lögner vilket var känt vid tilldelningen. Filmen var en ren propagandaprodukt som producerats på uppdrag av den manipulativa oligarken George Soros med syftet att piska upp en hysterisk opinion i klimatfrågan. År 2009 tilldelades USA:s då nyvalde president Obama fredspriset på ytterst lösa grunder baserat på hans vältalighet, utan någon som helst förankring i faktiskt handlande. Obama har efter att han tagit emot priset bombat minst sju olika försvarslösa mindre länder och han har slagit rekord i beslutade drönarattacker som dödat tusentals oskyldiga. Obamas regeringsperiod har haft väldigt lita med fred att göra, den har som andra presidenters mest präglats av USA:s ständiga krigande.

Devalveringen av Nobelpriset började egentligen när Nobelstiftelsen släppte fram ett pris i nationalekonomi till Nobels minne helt i strid med Nobels testamente. Nationalekonomi är inte en riktig vetenskap, utan något som handlar om ekonomisk teoribildning kring olika politiska ideologier. Det är alltså politikens vetenskap skulle man kunna säga. Alfred Nobel som var en mycket skicklig affärsman var givetvis väl hemmastadd i den ekonomiska teoribildningen, så det fanns givetvis en orsak till varför han inte hade med något ekonomipris i sitt testamente.

Utöver devalvering p.g.a. priser som utdelats på tvivelaktiga grunder och etablissemangets ekonomipris, så har styrelsen för Nobelstiftelsen även målat in sig i ett politiskt korrekt hörn som man får svårt att ta sig ur. Man har tagit partipolitisk ställning till vilka svenska riksdagsmän som man bjuder in till högtidligheterna vid prisutdelningarna. Ledningen för Riksdagens tredje största parti SD bjuds inte in baserat på att man inte gillar deras politik. Man har dock inte tvekat att bjuda in kommunister. Inte ens landets statsöverhuvud särbehandlar folkets valda ombud på det sätt som Nobelstiftelsen gör. Det är inte osannolikt att SD efter nästa val är det största riksdagspartiet (flera opinionsinstitut tyder på det redan nu) och att de snart sitter i en regering. Det skall bli intressant att följa hur stiftelsens styrelse skall slingra sig ur, när det inträffar. Min rekommendation är att man redan nu slutar att bjuda in politiker till festligheterna, så slipper man samvetskvalen.  Landet har en massa duktiga forskare och författare som skulle kunna ta politikernas platser vid middagen i Stadshuset.