herde-med-betande-fr-34257704

Min vän docent Göran Sjöberg har läst en prisbelönad bok av antropologen professor David W. Antony med rubriken: The Horse, The Wheel and Language: How Bronze-age riders from the Eurasian stepps shaped the modern world. Han har redovisat sina intryck på Annika Dahlqvists blogg tidigare.

Boken beskriver kampen mellan jordbrukare och nomadiserande herdebefolkningar som utspelades för så där fem, sex tusen år sedan – dvs. några tusen år efter att själva jordbruket uppstod i Mellanöstern – på slätterna och i floddalgångarna ovanför Svarta Havet, bergskedjan Kaukasus och det Kaspiska Havet från Balkan i väster till Altaibergen flera hundra mil längre bort i öster. Det var i väster som jordbruksinslagen var som störst men bortom Volga på stäpperna i öster fanns, inom den så kallade Yamnayakulturen, i stort sett inga odlade sädesslag utan all föda kom från de hjordar av djur man höll ordning på från hästryggen. Att döma av de benrester arkeologerna funnit vid utgrävningar gällde följande fördelning mellan djuren: får och getter 65%, nötboskap 15%, hästar 8% och hundar 5%.

Med andra ord Antony bekräftar återigen vetenskapligt att den s.k. LCHF-kosten (lite kolhydrater och mer mättat animaliskt fett) i stort sett motsvarar matkulturen hos dessa herdebefolkningar. När det gäller människornas hälsa visade sig alltså den kosten helt överlägsen den vegetariska kosthållningen hos de bofasta jordbrukarbefolkningarna redan för tusentals år sedan.

Den gradvisa förbättringen av hälsan från väster till öster i det aktuella området vid denna tid, har man kunnat fastställa genom att undersöka skeletten i gravarna. Herdebefolkningar var ståtligare än jordbruksbefolkningar, hade kraftigare skelett men framför allt hade de en fantastisk tandhälsa. T.ex., hos 428 undersöktas tänder i Samara fann man, på samma sätt som t.ex. forskaren Weston Price gjort hos andra jägar- och samlarbefolkningar, att inte en enda tand var angripen av karies. Bland alla krukskärvor man undersökt mikroskopiskt har man inte heller kunnat hitta en enda skärva med spår efter något sädeskorn vilket antyder att man inte åt något bröd.

Man var inte jordbrukare annat än indirekt eftersom man bara vaktade de hjordar som skötte om jorden. Däremot har man funnit tecken i bosättningarna, bland annat genom pollenanalyser, som tyder på att man samlade in frön från örter av olika slag och framför allt mållor (idag typiskt nog betraktat som ogräs). Mållor använde vi som ett viktigt inslag i kosten tidigare även i Sverige.

Anthony redovisar en intressant observation i sin bok rörande de befolkningsgrupper som levde något väster om herdebefolkningarna i Mitten-Volga, och som i huvudsak levde i en mjölkkultur. Här var tydligen järnbrist vanlig hos barn med färre röda blodkroppar – anemi, vilket man kan konstatera genom typiska skador som då uppstår med lokala områden med poröst ben, framför allt i skallbenet – cibra orbitalia. Orsaken är enligt Anthony troligen en alltför stor del mjölkprodukter i kosten och där den stora mängden fosfor i mjölken blockerar upptaget av järn.

En alternativ förklaring han ger, är att barnen möjligen kan ha varit drabbade av parasiter på grund av den nära kontakten mellan djur och människor som är karaktäristisk för mjölkkulturer. En annan intressant kommentar kring denna mjölkkultur är att genen för laktostolerans, som över huvud taget kan göra en mjölkkultur möjlig, uppenbarligen uppstod genom en mutation hos dessa befolkningar för omkring 6000 år sedan.

Men som sagt, en huvudsaklig fet köttdiet med måttligt inslag av mjölkprodukter (om man nu tål laktos) och grönsaker som växer ovan mark, har alltid gett oss människor en optimal hälsa. Laktosen som finns i mjölk (27%) är en sockerart som man skall vara försiktig med. Mjölkprodukterna som är hälsosammast är smör (0% laktos), grädde (3% laktos) och ost (0% laktos).

En LCHF-diet fattig på blodsockerhöjande kolhydrater och rik på animaliska fetter är speciellt viktig för oss som är äldre eftersom den kraftigt minskar risken att utveckla Alzheimer enligt många studier. Här har ni som vill fördjupa er hur ni skall äta för att försöka undvika senilitet en bra artikel att studera.

Jag vill avslutningsvis påpeka hur livsfarliga de kostråd är som nu sprids rörande att minska det animaliska inslaget i kosten, för att som man påstår rädda klimatet. Jag vill påpeka att animalisk kost på intet sätt är skadligt för varken klimatet eller miljön i övrigt. Det som skadar miljön är den industrialiserade köttproduktionen som bl.a. framtvingats av EU:s jordbrukspolitik. Den bygger på onaturligt oftast giftbesprutat kraftfoder som ges till djuren och på en betydande användning av antibiotika för att hindra smittspridning bland hopträngda djur i köttfabrikerna. Här förekommer även kött från djur behandlade med tillväxthormoner som förs vidare till den som äter köttet.

Kött som produceras genom gräsbete likt bland de herdefolk som Antony beskriver, är både bra för miljön i allmänhet och för klimatet. Därtill leder det till en ökande mullbildning i marken. Gräsbeteskött är giftfriare och har en bättre balans mellan omega-3 och omega-6 fetter. Därför skall ni som miljövänner alltid köpa kött från naturligt gräsbetande djur. Argumentet att jordbruksarealerna inte räcker för denna produktion om hela jordens befolkning skall kunna livnäras är falskt. Gräsbetare kan beta på marker som är helt olämpliga som jordbruksmark och som ofta idag ligger obrukade och igenvuxna. Därtill skall läggas att världen idag producerar 4000 kcal per person, medan vi bara behöver 2000 kcal. Med en bättre fördelning av maten kan vi lätt föda även en större befolkning med riktig hälsosam människoföda som vi är skapta för.

En kosthållning enligt LCHF-principen är det enskilt viktigaste mänskligheten kan göra för att förbättra folkhälsan och minska sjukligheten på äldre dagar. Det är långt viktigare än alla existerande mediciner tillsammans.