imgres

Vice statsminister Lövin är åter ute i Public Service och ljuger friskt på ett sätt som bara hittar sin motsvarighet i Nordkorea och gamla Sovjet. I en radiointervju i P1 (9 min in i intervjun) påstår hon nu att 99,99% av alla forskare är överens om klimatlarmen. Det är patetiskt att bevittna denna totala desperation bland våra alarmistiska politiker, nu när deras bedrägeri är på väg att avslöjas.

Sveriges förmodligen mest meriterade klimatforskare professor Lennart Bengtsson skrev häromdagen en kommentar här på bloggen där han menade att huvudproblemet inte är att det långsamt blir varmare på jorden, och att växthusgaserna högst sannolikt är orsak härtill, utan problemet är att detta är omöjligt att hantera inom ramen för dagens politiska system. Klimatuppvärmningen sker så långsamt och omärkligt att det närmast är omöjligt att registrera, varför politiker och aktivister försöker skapa klimatändringar ur intet genom att förvandla dramatiskt väder till klimatändringar. Eftersom det är lätt att påvisa att vädret inte har blivit mer dramatiskt utan snarare tvärtom, så försätter sig politiska aktivister och även myndigheter i en hopplös situation eftersom de inte på sikt kan undgå att förlora sin trovärdighet. Ett färskt exempel var det jag skrev om tidigare, där miljöminister Isabella Lövin stod i TV och lögnaktigt påstod att ökenområden breder ut sig, vilket de inte gör de krymper. De flesta måste ju ändå ha noterat att vädret är mer dramatiskt på vintern då det bevisligen är kallare, än på sommaren. Dessutom har inte minst i Sverige ett varmare klimat uppenbara fördelar.

På lång sikt (100 år eller mer) och i vissa delar av världen blir säkert ett varmare klimat ett problem men detta kan ju i första hand överlåtas åt de länder som kan komma att drabbas. Det är ju inte frågan om dramatiska processer utan ytterst långsamma förändringar ungefär som ett åldrande. Detta är ett nationellt problem som endast kan lösas genom teknologier som kan generera energi utan växthusgasutsläpp. Det finns idag inga möjligheter att producera tillräcklig med energi i länder som Kina och Indien utan ökade fossila utsläpp, men detta kommer säkert att se helt annorlunda ut när de har byggt upp sin egen högteknologi om några decennier.

Alla domedagsprofetior om klimatet som vi matats med på senare år har alltså ett ytterst svagt stöd i grundläggande naturvetenskap och i forskarvärlden. De förändringar i vädret som kunnat observeras ligger med god marginal inom det forskarna kallar naturlig variabilitet. Klimatfrågan handlar i grund och botten väldigt lite om vetenskap utan är mest en politisk kampanj, som jag återkommer till i nästa avsnitt.

Lövin och resten av det politiska etablissemanget ljuger desperat för att klamra sig fast vid denna hype som fött dem så bra under senare år. Men deras bedrägeri är dömt att avslöjas av gudfader själv – nämligen verkligheten omkring oss. Inte ett enda av alla klimatlarm har materialiserat, allt är bedrägliga fantasier. Som Bengtsson konstaterar, först om hundra år kan vi uttala oss om hur stor den antropogena klimatpåverkan är och idag tyder allt på att den kommer att vara föga dramatisk och kanske t.o.m. gynnsam.