klimatsans

I sin strävan efter globalt inflytande gjorde globalisterna under Rockefellers ledning redan på sextiotalet ett försök att skrämma mänskligheten med hungerkatastrofer orsakade av överbefolkning. Skriften The Population Bomb (1968) av Paul R. Ehlich som målade upp skrämmande scenarier om hungersnöd i centrala Europa redan på sjuttiotalet och hur Indien var ohjälpligt förlorat, spreds i stora upplagor över världen. Larmen visade sig snart vara falsklarm trots en snabbt växande befolkning. Ehrlich hade ett nära samarbete med en annan känd alarmist och globalist – John Holdren som senare placerades i Vita Huset som Obamas vetenskapliga överrock.

Globalisternas syfte med Romklubbens skrift The First Global Revolution inför FN:s möte i Rio 1992, var att göra ett nytt försök att etablera ett mer globalt styre genom att åter skrämmas. Det framgick tydligt i texten där man skrev att vi tror mänskligheten behöver ett gemensamt motiv, nämligen en gemensam fiende för att kunna realisera en global regeringsmakt. Det spelar ingen roll om denna gemensamma fiende är verklig eller en för ändamålet påhittad. Romklubben kom med det absurda cirkelbeviset att mänsklighetens fiende var mänskligheten.

En av USA:s chefsförhandlare Richard Benedick menade att ett fördrag om global uppvärmning måste implementeras även om det saknas vetenskapliga bevis som stödjer en förstärkt växthuseffekt vilket öppnade för rena bedrägerier senare. Globalisterna tog på detta sätt ett fast grepp om klimatfrågan för att mobilisera stöd för sin världsordning. Oligarkin uppbådade alla sina etablerade västmedia i skrämselpropagandan och alla med en avvikande uppfattning tystades genom att bl.a. stigmatisera dem med tillmälen som klimatförnekare, flat earthers och andra ad hominem med det lömska syftet att associera dem med förnekare av Förintelsen eller att jorden är rund. Jag blev själv utfryst från dessa medier 2008 för mitt ifrågasättande av klimatalarmismen i en artikel i dåvarande SvD, detta trots att jag inte ifrågasätter Vetenskapsakademins ståndpunkt i klimatfrågan.

För att mobilisera vetenskapssamhället ledningar och bygga upp ett stöd för propagandan om global uppvärmning bildades en FN-kommitté – IPCC som officiellt fick i uppgift att sammanfatta vetenskapen på området. Det verkliga syftet framgick klart när kommitténs första ordförande Sir John Houghton deklarerade att om vi inte förutskickar katastrofer kommer ingen att lyssna. Uppgiften var med andra ord att ensidigt handplocka sådant som stödde klimatalarmism och domedagsprognoser. Bl.a. hans forskare vid brittiska Hadley Centre for Climate Prediction and Research engagerades för ändamålet där professor Chris Folland deklarerade att data spelar ingen roll. Vi baserar inte våra rekommendationer på data. Vi baserar dem på modeller. Dessa modeller vars enda syfte var att underbygga klimatalarmismen, utvecklades bl.a. av forskare vid Oxford som dr David Frame som menade att modellerna är lämpliga fiktioner som tillhandahåller något användbart. Allt var riggat av globalisterna för världshistoriens kanske största vetenskapliga bedrägeri riktat mot mänskligheten.

Genom att dränka västvärldens klimatforskning i massiva insatser av forskningsmedel för att ta fram modeller som ensidigt skulle förutskicka katastrofer, fick man fram ett hundratal modeller som pekade på en dramatisk global uppvärmning (se figuren ovan). Forskning baserad på faktiska observationer fick ytterst liten uppmärksamhet och forskare som ifrågasatte modellernas domedagsprognoser tystades, frystes ut och hindrades från att få sin forskning publicerad.

Baserat på dessa datormodeller utan kontakt med den fysiska verkligheten, utformades sedan FN:s kampanj för att driva igenom ett globalt klimatavtal. Att det mycket snart visade sig att IPCC:s modellberäkningar kraftigt avvek från en observerbar verklighet (se figuren!), har inte kunnat hindra de globalistiska krafterna att fortsätta driva sitt ickeproblem för att underbygga planen på en global världsordning. För ett år sedan lyckades man slutligen driva igenom ett kraftigt urvattnat klimatavtal vid COP21- konferensen i Paris – ett avtal nästan helt baserat få falska data.

Klimatbedrägeriet tog rejäl fart när USA:s tidigare vicepresident Al Gore lanserade sin film En Obekväm Sanning år 2006. För framtagningen av filmen hade oligarken och globalisten George Soros’s Open Society Foundations betalat 30 miljoner dollar till Al Gores organisation. Hela det globalistiska etablissemanget i västvärlden och deras medier mobiliserades för att marknadsföra filmens genomfalska budskap. Man såg till att tilldela Gore Nobels fredspris på samma lösa grunder som man senare gjorde detsamma med Obama. I Storbritannien stämde en förälder skolan som visat filmen för hans barn och domstolen fann tidigt ett antal flagranta lögner i filmen, varför man där förbjöd visning utan att detta kommenterades. Senare har det visat sig att det nästan inte finns en enda sanning i Gores film. Ingen av hans förutsägelser har inträffat hittills.

En FN-konferens 2009 där man laddat för att driva igenom ett långtgående globalt klimatavtal blev ett totalt fiasko, sedan någon läckt ut en omfattande mejlväxling mellan IPCC:s forskare som avslöjade hur de fuskat, manipulerat och hindrat seriösa forskare att bli publicerade. Konferensen blev en genant prestigeförlust för hela västvärldens ledarskap med Obama i spetsen.

Mycket snart kunde alla enkelt konstatera att varken Al Gores film eller IPCC:s modeller verifierades av verkliga observationer. Inget av allt det som man förutspådde hände och globalisterna bakom klimatbedrägeriet började bli nervösa. Obama-administrationen var helt städslad av bedragarna genom Holdrens roll i Vita Huset. För att försöka underbygga bilden av en snabb global uppvärmning, såg man till att statliga amerikanska myndigheter som NASA började ändra i historiska temperaturdata för att ge sken av att det blivit mycket varmare under senare år. I flera omgångar har man på detta sätt genom åren ändrat i historiskt uppmätta temperaturer nedåt och man har ofta baserat andra temperaturuppgifter på falska datorberäknade temperaturer istället för uppmätta. Verksamheten liknar mest gammal sovjetisk historierevision, där man raderade i gamla bilder.

Trots det fullständigt uppenbara vetenskapsbedrägeriet som involverade nästan hela den västliga vetenskapsvärldens ledare, fick alarmisterna allt svårare att övertyga mänskligheten om att vi befann oss i en farlig antropogen global uppvärmning, varför man ändrade vokabulären från Global Warming till Climate Change. Det var dock nödvändigt att få tillstånd ett globalt avtal för att kunna rulla vidare planerna på en global styrning av världen, så globalisterna iscensatte en av världens största propagandakampanjer i sina MSM.

Efter rader av FN-konferenser på olika exotiska platser kom man tillslut fram till ett urvattnat avtal vid konferensen COP21 i Paris för ett år sedan. Världen utanför västländerna som givetvis inte trodde på larmen, mobiliserades med löften om frikostigt ekonomiskt stöd. Det man kan säga om avtalet är att det saknar alla bindningar och att det bara är en massa vackra floskler som lämnar det öppet för stora utsläppsländer som Kina och Indien att fortsätta bygga nya kolkraftverk varje vecka i flera decennier framöver. Inget stort land har överhuvudtaget förbundit sig att göra någonting, allt är bara vackert klimatflum. Västvärlden har förbundit sig att stödja omställningar i resten av världen med 100 miljarder dollar per år, vilket i stort sett bara lilla Sverige lever upp till. Pengarna kommer aldrig att mobiliseras och därmed försvinner alla löften från resten av världen om minskade utsläpp. Globalisterna har dock ett avtal att hänvisa till, vilket var det viktigaste för dem.

Det är detta avtal som USA:s nyvalde president Donald Trump lovat att USA skall dra sig ur och han har även lovat att inte betala något mer till de 100 miljarderna per år.

Den skada på det globala miljöarbetet som klimatbedrägeriet har orsakat kan inte överskattas. Allt annat miljöarbete har nedprioriterats och nästan alla skattemedel till miljöarbete har förslösats på ofta helt meningslösa och ofta kontraproduktiva klimatprojekt. Det återkommer jag till i nästa avsnitt.