gunnar_hokmark_01

Moderaten Gunnar Hökmark tillhör kärnan av den svenska globalism som hotar vår nationella suveränitet. Han sitter som svensk ledamot i EU-parlamentet. Vi som följer honom på Facebook översköljs näst intill dagligen av hans ursinniga hat mot Ryssland i allmänhet och Putin i synnerhet. I en debattartikel i likaledes globalistiska och rysshatande DN kräver han nu en engångssatsning på 35 miljarder kronor för att som han säger återhämta det som gått förlorat i försvarsförmåga efter den nedrustning som började 2004. Artikeln tar sin utgångspunkt i vad han menar är en kraftig rysk upprustning och ett fientligt Ryssland som hotar vår säkerhet.

Vad Hökmark aldrig informerar sina läsare om är att försvarsbudgeten i dagens Ryssland är en bråkdel av den budget som en gång det verkligt hotfulla Sovjetunionen hade, närmare bestämt en femtedel. Ryssland har en försvarsbudget som är mindre än en tiondel av USA/NATO:s varför det för mig är obegripligt att en annars begåvad person som Hökmark kan se detta som hotfullt. Jag tror inte historien ännu kommit ikapp honom, han lever kvar i det kalla kriget som faktiskt tog slut 1991 eller så har han en dold avsikt.

Hökmark påstår att Ryssland upprustat, men han talar inte om från vilken nivå. Visst, den ryska krigsmakten har återhämtat sig från den totala kollapsen efter kommunismens bankrutt, men borta är Sovjets enorma invasionsarméer som stod uppradade innanför järnridån. Idag ser den ryska krigsmakten mer ut som en ganska normal försvarsmakt för ett så stort land plus att man är världens näst största kärnvapenmakt. Deras försvarskostnader i förhållande till den areal som skall försvaras är inte större än våra svenska. Så skrämselpropagandan om ett ryskt hot har en helt annan bakgrund.

Hökmark informerar heller aldrig sina läsare om att de som numer startar i stort sett alla krig runt om i världen är USA/NATO – alltså den västvärld som vi själva tillhör. Sverige har även aktivt deltagit i några av dessa anfallskrig i Afghanistan och i Libyen för att nämna några. Hökmark pekar på ett aggressivt Ryssland utifrån ryska operationer som annekteringen av Krim med dess ryska befolkning, men nämner aldrig att detta var en reaktion på en av CIA iscensatt statskupp mot Ukrainas demokratiskt valda och ryssvänliga president. En kupp som genomfördes i nära samarbete med högerextrema och nazistiska partisangrupper och som lett till ett helt instabilt Ukraina, vilket idag bidrar till ett försämrat säkerhetsläge i regionen.

Hökmark informerar heller aldrig om att det är CIA/NATO/Saudiarabien som skapat den bestialiska proxyarmén IS, vars syfte är att bl.a. störta Syriens legitima regim. Den krigsoperationen hotar som alla vet stabiliteten i hela EU och Mellanöstern och bidrar till vårt sämre säkerhetsläge. Att man inte lyckas beror på att regimen i Syrien åtnjuter ett starkt folkligt stöd, vilket inte minst framgår av att den helt övervägande delen av de syrier som flytt, har gjort det till områden som Assad-regimen behärskar. Rysslands ingripande i Syrien är helt legitimt, eftersom det sker på begäran av den lagliga regeringen.

På två punkter delar jag Hökmarks slutsatser. Först och främst, alla dessa iscensatta kupper och västliga anfallskrig i våra närområden har kraftigt försämrat säkerhetsläget i Sveriges omgivning. Jag drar dock inte som Hökmark slutsatsen att Sveriges säkerhet skulle förbättras genom att vi går i allians med de krafter som ligger bakom detta kraftigt försämrade säkerhetsläge. Min slutsats blir den rakt motsatta, vi skall fortsätta vår 200-åriga mycket framgångsrika alliansfria säkerhetspolitik. Den slutsatsen leder fram till den andra, att Sverige måste kunna försvara landets territorium. Det kan vi inte idag.

Det faktum att vi står i princip försvarslösa i detta oroliga säkerhetsläge, är även något som Hökmark talar väldigt tyst om. Ansvaret för den svenska nedrustningen vilar nämligen tyngst på Hökmarks eget parti som under åtta år, varunder säkerheten hela tiden försämrades, hade såväl ansvaret för försvaret som ledningen av alliansregeringen. Det var den moderate statsministern Reinfeldt som lade ner det svenska försvaret mitt i ett kritiskt säkerhetsläge. Det av betydelse som blev kvar var ett hyfsat flygvapen. Men det berodde inte främst på någon försvarsvilja utan på ren industripolitik för att skydda Saabs och Wallenbergs intressen inom vapenindustrin.

Sverige satsar idag bara 1,1% av vår BNP på försvaret (ca. 40 miljarder per år) vilket med internationella mått är mycket lågt. Jag tror världens genomsnitt är ca 2,5% av BNP. Ryssland som Hökmark alltid försöker skrämma med, ligger idag på ca. 3,3% och är enligt uppgift på väg att minska sin försvarsbudget till mer normala 2,8%. Med tongångarna från USA:s nyvalda president Trump kommer hans krav vara att de stater som är med i NATO skall satsa minst 2% av sin BNP på försvaret, för att vara kvalificerade att få USA:s hjälp om de blir angripna. Ett svensk NATO-medlemskap måste alltså föregås av en dubblerad försvarsbudget för att vi skall komma ifråga. Då duger inte små engångsinsatser som de Hökmark föreslår.

Moderaternas och Gunnar Hökmarks hållning inom säkerhets- och försvarspolitiken är inget annat än kvalificerat hyckleri. Det vore klädsamt om Hökmark närmade sig ämnet med större ärlighet och viss självkritik. Då skulle han väcka mer respekt.

Tills vidare får vi sända en tacksamhetens tanke till president Trump som av allt att döma kommer att arbeta för ett stabilare säkerhetspolitiskt tillstånd i vår värld.