images

Just nu får den nyvalda USA-presidentens uttalande om klimatfrågan stort utrymme i MSM. Det påstås att han gjort en u-sväng i frågan från sina uttalanden under valrörelsen. Där kallade han slarvigt klimatfrågan för en bluff påhittad av Kina. Trump arbetar just nu med övergången från Obama-administrationen till en egen administration som skall genomföra hans ambitiösa förändring av den amerikanska politiken. Intrycket är att han går väldigt noga tillväga och söker en bred förankring i samhället. Han har då givetvis även informerat sig ordentligt om klimatfrågan för att kunna forma sin egen politik utifrån fakta i målet.

Donald Trump är en intelligent och begåvad person som kan förväntas informera sig ordentligt innan han genomför stora politiska förändringar. För att bli bättre informerad har han givetvis kallat till sig vetenskaplig expertis som han litar på. Att det leder till att han modifierar sina tidigare ytliga och svepande argument i en valrörelse, till ståndpunkter som är väl grundade i vetenskapliga fakta och observationer, är inte så konstigt. Det var väntat.

Det som gör klimatfrågan speciellt komplicerad ur ett politiskt perspektiv är att uppfattningarna om hur och huruvida människan påverkar klimatet, divergerar från den ena ytterligheten till den andra. Man kan grovt indela debattens ståndpunkter i tre grupper:

  1. De som tror på katastrofala klimatförändringar inom något eller några decennier
  2. De som anser att påverkan på klimatet är betydelselös
  3. De som utgår strikt från vad empiriska observationer av klimatet visar

Den första alarmistiska ståndpunkten har sina rötter i globalisternas organisation Romklubbens kampanj för att motivera en global världsordning med hjälp av FN. Larmandet började när globalisterna inför FN:s miljökonferens 1992 beslutade att bl.a. välja strategin att utnyttja stigande koldioxidhalter för att skrämma med stora klimatförändringar orsakade av människan. Man hade 20 år tidigare misslyckats med en liknande skrämselkampanj om brist på naturresurser – Limits to Growth. Jag har nyligen skrivit om det här.

Den alarmistiska ståndpunkten kom att omfattas av hela det västliga etablissemanget efter att domedagsprofeten Al Gore, med pengar från oligarken och orosstiftaren George Soros, spelade in sin film An Inconvenient Truth år 2006. Med facit i hand borde den istället ha hetat A convenient lie. Allt var bara lögner och grundlös propaganda lämplig för att kunna driva på globalisternas kampanj för deras planerade nya världsordning. Den alarmistiska ståndpunkten omfattas idag av hela västvärldens globalistiska etablissemang och av alla MSM som de äger.

Så gott som alla alarmerande förutsägelser om smältande inlandsisar, stigande hav, ökande orkanaktiviteter, växande öknar, kraftiga temperaturökningar m.m. har redan motsagts av odiskutabla observationer och i många fall har utvecklingen gått åt helt motsatt håll.  Alla väderfenomen som man hittills försökt skrämma med, har med god marginal legat inom klimatets normala variabilitet. Larmen har inte byggt på faktiska observationer, utan så gått som enbart på datorprogram vars divergens från faktiska observationer framgår här. Att datormodellerna avviker från observerad utveckling beror i huvudsak på att man i modellerna räknar med att stigande koldioxidhalten förstärker vattenångans växthuseffekt. Det finns dock ännu ingen observation som entydigt stödjer detta antagande.

Bristen på observerbara fakta som stödjer alarmismen har lett till att Obama-administrationens klimatmyndigheter gått in i historiska temperaturdatabaser och sänkt temperaturerna, för att få det att se ut som om vi haft en större uppvärmning under senare decennier, än vad som varit fallet. Detta förfarande är rent vetenskapsbedrägeri.

De ledande svenska alarmisterna är agronomen Johan Rockström och politikern och Romklubbsordföranden Anders Wijkman. Dessa personer plus en hel armé av klimatalarmister har i princip livnärt sig på den här skrämselkampanjen i snart två decennier. Deras grundlösa propaganda har helt okritiskt papegojats i alla MSM. Tyvärr har många forskare sålt sin själ till alarmismen för att komma åt etablissemangets stora frikostighet med anslag, till allt som kan underbygga skrämselpropagandan, typ påhittade alarmistiska dataprogram.

Den förnekande gruppen som anser att koldioxidens växthuseffekt bara är marginell och att människans inverkan på klimatet saknar betydelse, är långt mindre än alarmisterna. Den här gruppen har hängts ut av det politiska etablissemanget som förnekare och anhängare av uppfattningen att jorden är platt. Icke desto mindre finns det forskare som gjort beräkningar som de menar visar att påståenden om koldioxidens växthuseffekt inte stämmer. Få sådana arbeten har dock blivit publicerade.

Att en växthuseffekt på grund av olika atmosfärsgasers absorption av utgående värmestrålning är en realitet har jag tidigare redovisat här. Den enda säkra observerade förändringen utanför normal variabilitet som iakttagits, är det ostridiga faktum att under den tid efter kriget då förbränningen av fossila bränslen ökat kraftigt så har halten koldioxid i atmosfären ökat från 0,03% till 0,04% och ökningen fortsätter. Även om koldioxidens växthuseffekt följer en logaritmiskt avtagande takt kan man vänta sig att ökningen på 0,01 procentenheter medföra en något ökad uppvärmning p.g.a. växthuseffekten. Eftersom halten fortsätter stiga är ett rimligt antagande att den uppvärmande effekten fortsätter, om än i exponentiellt avtagande takt p.g.a. att koldioxidens växthuseffekt är i stort sätt mättad.

Den tredje gruppen är den som utgår från vad oberoende forskare visar baserat på faktiska observationer av atmosfärens ändrade sammansättning och det globala vädrets utveckling. Den här gruppen har det svårast, eftersom de mycket starka politiska intressena bakom alarmismen till varje pris vill förhindra att skrämseleffekten mot allmänheten går förlorad. Jag vill bara påminna om vad den första ordföranden i FN:s klimatarbete Sir John Houghton deklarerat: Unless we announce disasters no one will listen. Följden har blivit att vi som strikt försöker hålla oss till faktiska vetenskapliga observationer istället för datorprogram och ogrundade larm, blir sammanklumpade med de som helt förnekar koldioxidens växthuseffekt. På det sättet försöker de politiska krafterna tysta den empiriska vetenskapen.

De forskare man hittar i den här gruppen är ofta pensionerade professorer som inte längre har ett beroendeförhållande till de politiskt styrda anslagsgivarna. Jag bekänner mig till den här gruppen och har som icke klimatexpert tagit rygg på landets mest meriterade klimatforskare professor Lennart Bengtsson som jag citerar här.

Till denna grupp kan man även räkna Kungliga Vetenskapsakademins geologiska grupp som skrivit akademins positionspapper i klimatfrågan. I det pappret redovisar man försiktigtvis en stor osäkerhet i bedömningarna och menar att vi detta århundrade kan få en global uppvärmning på 1 – 4 grader C orsakad av ökad växthuseffekt från den stigande koldioxidhalten.

KVA-gruppen avvisar inte helt hypotesen om en tänkt förstärkning av vattenångans växthuseffekt, även om man inte redovisar några belägg för en sådan effekt. Avsaknaden av det senare, får mig att mer tro på en i stort set gynnsam uppvärmning i det lägre intervallet. Jag stärks även i den uppfattningen av att solaktiviteten under senare solfläckscykler gått in i en mycket lugn fas, vilket historiskt har sammanfallit med ett klart kallare klimat. Möjligen kan den stigande växthuseffekten från en fortsatt högre koldioxidhalt mildra den effekten.

Donald Trump har sannolikt konsulterat några tillförlitliga vetenskapsmän som satt honom in i vad vetenskapen faktiskt kan observera, därav hans mer nyanserade uttalanden i denna fråga. De klimatalarmister i media som vädrat morgonluft och försökt förlöjliga Trump är sannolikt ute i helt ogjort väder. Trump kommer inte att medverka i FN:s alarmistiska kampanj och jag tror inte heller USA kommer att satsa pengar i den omtalade klimatfonden. Däremot kan jag tänka mig att man kommer att stödja projekt som minskar på beroendet av fossil energi. Han skall ju bl.a. göra USA mindre sårbart genom att man blir helt självförsörjande på energi.