15193625_1328726660495453_917773790016584899_n

Jag har vid upprepade tillfällen pekat på vår tids stora ideologiska kamp som är på väg att för första gången sedan Franska Revolutionen, konkurera ut höger/vänsterskalan i politiken som den viktigaste skiljelinjen. Den här politiska kampen har vuxit fram som en reaktion mot den tro på globalism som kommit att omfatta nästan hela västvärldens politiska etablissemang. Det vi nu bevittnar är en folklig reaktion, där nationalistiska strömningar för var dag växer sig allt starkare. De motsätter sig de intressen som försöker skapa en global gränslös världsordning.

Den politiska globalismen har sina rötter i en strävan från en hyperförmögen angloamerikansk oligarki att skydda sin västerländska hegemoni, via vilken de styrt världen i 100 år. Denna hegemoni är nu på väg att tappa sin centrala roll av rent demografiska och ekonomiska skäl. Asiens stora ekonomier som Kina och Indien kommer inom ett decennium att ha vuxit ikapp USA:s och EU:s. En rad nya aktörer i världsekonomin kommer att utmana västvärldens oligarker i kampen om det ekonomiska inflytandet och den makt det ger.

Eftersom den angloamerikanska oligarkin ännu kontrollerar större delen av de globala bankerna och företagen är strategin att genom en rad handelsavtal (TTIP, TPP, CETA m.fl.), flytta makt från nationer till företagen och bankerna. Det sker på bekostnad av minskat folkligt inflytande via valda nationella parlament. För att försvara den västliga maktordningen försöker man även, via klimatavtal och liknande internationella traktater, att lansera globala mandat till olika FN-organ som överordnas de nationella lagarna och genom en aggressiv expansion av EU och NATO alliansen.

Med stor skicklighet har den globalistiska politiken sålts in till hela västvärldens politiska etablissemang över huvudena på deras folk och väljare. I Sverige är uppslutningen nästan total från våra politiker och deras svans inom MSM. En del av strategin har varit att piska upp ett nytt kallt krig mot Ryssland och dess starkt nationalistiska regim som man upplever som ett hot mot sin maktutövning. Man har infört handelsrestriktioner och iscensatt en hatkampanj i MSM (som kontrolleras av globalisterna) mot Ryssland som i intensitet överträffar den kampanj som en gång drevs mot det kommunistiska Sovjet. Ryssland utmålas genom falska påståenden som ett millitärt hot, trots att man spenderar mindre än en femtedel på rustningar jämfört med en gång Sovjet och någon tjugondel av vad USA/NATO lägger ner.

Nu möter globalismen ett växande folkligt motstånd över hela västvärlden. I så gott som samtliga västländer växer det snabbt fram nationalistiska politiska strömningar som är på väg att konkurrera ut de etablerade politikerna från höger till vänster. USA-valet var det hittills tydligaste exemplet där affärsmannen Donald Trump med stor skicklighet sög upp de nationalistiska stämningarna, för att stoppa etablissemangets och oligarkernas kandidat Hillary Clinton. Trump har heller inte ställt sig bakom propagandan mot Ryssland.

I Storbritannien förlorade oväntat etablissemanget folkomröstningen om landets medlemskap i EU – Brexit. I Frankrike är nationalistiska Marine Le Pen en stark kandidat till presidentposten i nästa års val. Typiskt nog har den franska högern röstat fram en motkandidat i Françoise Trillon som står någonstans mellan globalister och nationalister och som vill blåsa av handelsembargot mot Ryssland. Så hur det valet än slutar så kommer globalismen att lida ett nederlag även där.

Vi ser den här utvecklingen över hela EU vars ordförande Junkers i desperation avslöjade globalismens verkliga ansikte, när han i dagarna uppmanade det politiska etablissemanget att försöka hindra folkviljan att komma till tals i val. Vad han visar är att globalismen innerst inne är en starkt odemokratisk rörelse. Det är en ytterst skrämmande utveckling med tanke på att den omfattar hela vårt politiska och mediala etablissemang.

 

Globalisternas strategi är att stigmatisera nationalisterna

En av globalismens effekter är en snabbt ökande invandring. Öppnade gränser under senare år med bl.a. en växande ström av lycksökande unga män från Mellanöstern och Afrika har mött starkt folkligt motstånd och har bidragit till snabbt ökande sympatier för nationalistiska Sverigedemokraterna (SD). Partiets stöd bygger på en grund ensidigt negativ invandringspolitik, men utan en djupare geopolitisk analys. Mitt intryck är att partiets ledning inte verkar vilja förstå de underliggande mekanismerna hos globalismen. De är enbart fokuserade på att bromsa migrantströmmen och har ingen beredskap för att möta andra viktigare långsiktiga effekter av globalisternas geopolitik.

På kort tid har SD:s framgångar svetsat ihop etablissemangets politiker från vänster till höger, vilket manifesterades i den s.k. Decemberöverenskommelsen efter valet 2014. Även om överenskommelsen i princip att uppsagd, så tillämpas den fortfarande genom att de borgerliga hjälper den svaga vänsterregeringen att sitta kvar. Vänster/höger-motsättningarna spelar således en mindre roll, nu är det nationalism mot globalism vilket i realiteten lämnat hela oppositionsrollen till SD. På det sättet kan partiet växa ohämmat på vågen av folkligt missnöje med globalismens effekter och borglighetens passiva stöd till regeringen. Min gissning är att partiet kan komma att växa till det dubbla i valet 2018 och bli störst i Riksdagen.

Den uppflammande nationalistiska oppositionen mot etablissemanget har mer eller mindre utlöst panik. Överallt drar man paralleller med 30-talets Tyskland och nazismens framväxt. Nyligen anklagade landets statsminister Löfven i en partiledardebatt SD:s ledare för att ha nazistiska rötter. Helt i enlighet med Godwins Lag förlorade han därför debatten. Hans utfall visar en historielöshet som är anmärkningsvärd, de starka rashygieniska (läs nazistiska) strömningarna inom hans eget parti före kriget verkar han inte känna till. Samma fenomen har vi sett i debatten i såväl USA som i övriga EU där nationalisterna utmålas rom rasister och nazister. Till saken hör att de starkaste verkligt nazistiska sympatierna faktiskt finns på globalisternas sida i Ukraina. Dessa nazister deltog öppet i den av CIA iscensatta statskuppen där mot landets demokratiskt valda regim.

Den här debatten riskerar att helt skjuta över målet, folkopinionen verkar inte längre påverkas av de grova tillmälena nämnvärt, trots att de ständigt upprepas av hela etablissemanget inom politik, kultur och media. Folk inser att även om det finns ett och annat rötägg av detta slag inom de nationalistiska rörelserna, så gäller det knappast flertalet av politikerna och sympatisörerna. I allmänhetens ögon är det nog inte värre än alla inom den svenska vänstern som fortfarande har starka sympatier med kommunistiska diktatorer. Hur många ledande socialdemokrater har inte vallfärdat till den nyligen bortgångne diktatorn Castros Kuba där människor förtryckts och förföljts i 60 år?

Vad allt fler inser är att globalismen är ett långt större hot mot vår demokrati och vår frihet än en eller annan nationalist med tvivelaktiga rötter. Folk uppfattar nog att det stora flertalet politiker i de nationalistiska rörelserna känner en genuin oro för nationernas sönderfall och den urholkning av tryggheten, ordningen och demokratin som pågår.

Den nya globala världsordningen är helt enkelt oförenlig med demokrati och yttrandefrihet. All makt kommer att samlas hos ett litet fåtal hyperförmögna familjer som har ägarkontrollen i de stora företagen och bankerna och som totalt dominerar MSM. Dessa har lärt sig att utnyttja sina enorma rikedomar för att snabbt korrumpera de ledande politiker som kommer till makten för att få dem att spela med. Låt mig bara påminna om de tidigare statsministrarna Bildt och Reinfeldt som idag står på deras payroll och medverkar i deras lobbygrupper.

Det globalistiska hotet framgår för oss med stor tydlighet efter det amerikanska valet. Globalisterna som kontrollerar MSM har upprört konstaterar att fria etermedia satt deras monopol ur spel. Man börjar resa krav på censur – ett av diktaturens klassiska redskap. Motivet är att de fria etermedierna spridit falska nyheter, när sanningen är att flertalet falska nyheter som sprids kommer från globalisternas egna MSM. Det tydligaste exemplet på det som jag sett på det senare, är propagandan inför genomdrivandet av det globala klimatavtalet, där förfalskades och publiceras lögner i princip dagligen i våra MSM. Senast ut i attackerna mot vår yttrandefrihet var Tysklands starkt globalistiska förbundskansler Merkel.

Den mest synliga effekten av den grova stigmatiseringen av nationalisterna är att oppositionen gått under jorden. Personer med nationalistiska sympatier vågar inte visa dem ens i opinionsundersökningar vilket vi sett otaliga bevis för under senare år. Detta utarmar den demokratiska debatten.