Min Facebook-vän Nisse Simonson påminner då och då på sin ytterst viktiga Facebook-sida om cancersjukligheten som är ett snabbt växande hälsoproblem trots miljarder satsat på forskning i över 40 år. Jag har skrivit upprepade gånger om cancern som drabbade mig själv för 26 år sedan och om cancerforskningen som jag följt sedan min tid som vice ordf i Cancerfonden och ledamot av fondens forskningsnämnd. Låt mig rekapitulera vad det handlar om, det angår nämligen oss alla genom egen eller anhörigas och vänners cancer. Det är viktigt att hålla sig informerad eftersom det är en hel del vi själva kan göra för att minska vår och våra anhörigas risk för att drabbas.
Cancerforskningen
USA:s president Richard Nixon sjösatte år 1973 sitt Krig mot cancern, med förhoppningen att man skulle få fram bot mot den fruktade sjukdomen genom en massiv forskningsinsats. Detta blev startsignalen på en gemensam global strävan att lösa cancerns gåta. Måhända är det inte längre någon gåta, men boten är nästan lika långt borta idag som för 40 år sedan. Frågan vi måste ställa oss, efter att denna enorma globala forskningsinsats gett så klent resultat, är vad som gått fel? Har forskningen kört in i en återvändsgränd eller är problemet olösligt?
Grundproblemet när man skall gripa sig an uppgiften att hitta bot mot cancer är att sjukdomen kan sägas vara uppdelad på två steg, som vart och ett kräver helt olika åtgärder.
Det som får någon av våra kroppsceller att ändra skepnad och bli en cancercell, har forskarna trott börjar med en förändring av DNA i cellkärnan. Men allt mer tyder på att cancerns orsaker kanske inte sitter i cellkärnans DNA, utan i mitokondriernas DNA (mitokondrierna är små kraftverk inne i cellerna som skall försörja dem med nödvändig energi). Om detta i sin tur beror på att man har en sk epigenetisk påverkan på cellkärnans DNA som ger brister i mitokondrierna är oklart.
Förändringen i cellen leder till att den antingen dör eller förändras till sin funktion. Har man otur leder det till att cellen överlever med cancerogena egenskaper. Den programmerade apoptosen (celldöden) sätts ur funktion, vilket gör att cellen börjar dela sig okontrollerat och utvecklas då i allmänhet till en tumör eller en cancer in situ som när som helst kan utveckla tumörer.
Vi har sannolikt några hundra cancerceller i kroppen för jämnan. De cirkulerar och tas om hand av vårt immunförsvar, men om immunförsvaret av en eller annan anledning är belastat på annat håll av t.ex. någon kronisk inflammation, då slinker några cancerceller igenom och malignifieras och börjar dela sig ohämmat. Om cancercellerna då dessutom har tillgång till mängder av glukos som följer av insulinresistens (som ca. halva befolkningen lider av) är prognosen dålig. För att minska risken för att utveckla en cancer bör man alltså leva på ett sätt som stärker immunförsvaret, minskar förekomsten av inflammationer och håller blodsockret på en låg nivå. Viktigast är då motion och kolhydratfattig kost.
Cancercellens skadade mitokondrier tvingar den att ändra sin metabolism så att dess energiproduktion övergår från cellandning (oxidation) till fermentation (jäsning). Detta leder till att cancercellen bara kan nyttja glukos och fruktos, medan friska celler kan hämta näring från såväl glukos som ketonkroppar från fett. Hjärnan som anses behöva glukos mår faktiskt lika bra på ketoner som bränsle när den vant sig. Detta visade den tyske Nobelpristagaren Otto Warburg redan på 1920-talet. Han visade att cancervävnad förbrukar 5-35 gånger mer sockerarter än en frisk vävnad. Det beror på att fermentationen är långt ineffektivare än oxidationen. Fermentationens restprodukter är även skadliga, vilket inte oxidationens enkla restprodukter av koldioxid och vatten är. Till skillnad från cancerceller förbränner inte friska celler fruktos som därför måste brytas ner i levern. Vanligt socker – sackaros består av hälften glukos och hälften fruktos.
Warburgs upptäckt är mycket lätt att visa genom att injicera radioaktiv glukos i en patient med cancer. När man studerar den radioaktiva strålningen från patientens kropp med PET-kamera strålar cancertumörerna starkt, vilket visar att just de sugit upp den radioaktiva glukosen. De blir på så sätt lätta att lokalisera.
Problemet på detta stadium är att skador på DNA i mitokondrier och cellkärna kan ta sig en lång rad olika skepnader, varför varje cancer i princip är en unik åkomma. Det gör det väldigt svårt att behandla eftersom alla cancrar i något avseende kräver sin speciella behandling. Det är bl.a. detta som cancerforskningen ägnat sig åt under 40 år. Senare tids forskning av professor Thomas Seyfrieds vid Boston universitetet visar även, att den sjuka cellens cancerogena egenskaper är kvar oberoende av om man byter ut den skadade cellkärnan mot en frisk och vice versa. Detta komplicerar ytterligare möjligheten att reparera de skadade cellerna genom att bara byta DNA.
Forskarna efterlyser mer resurser till DNA-analyser i sjukvården. De menar att detta är nödvändigt för att man skall veta hur man bäst skall angripa olika DNA-skador. Deras ambition är lovvärd, men frågan är om den vägen är den effektivaste för att förbättra vårdutfallet som idag är anmärkningsvärt dåligt. Forskarna sitter fast i det tänkande som dominerar en stor del av dagens moderna sjukvård, nämligen tron att man effektivast botar sjukdomar med allt dyrare och mer avancerade kemiska preparat. Det pratas om att ta fram individanpassade preparat som angriper cancerceller med en viss typ av DNA-skada. För att kunna göra det krävs allt mer avancerad DNA-diagnostik. Den starka tron på kemiska preparat inom den medicinska forskningen har sina rötter inom läkemedelsindustrin som ju tjänar sina pengar på just patenterbara preparat och kemiska gifter inom kemoterapin.
En svårighet vid behandlingen av en cancersjukdom är att den initiala cancerogena cellförändringen inte går att upptäcka med rimliga insatser, när den sker. När det går att ställa diagnos, har nästan alltid cancern gått in i sitt andra skede, där den börjat sin okontrollerade delning och bildat en växande tumör som tränger undan frisk vävnad. Kanske en högre prioritering av forskning rörande diagnosmetodik för tidigare upptäckt, vore en bättre strategi än all DNA-forskning. I värsta fall har cancern även hunnit metastasera i form av dottertumörer när den upptäcks. I vissa fall klarar läkarna av att avlägsna tumörerna på kirurgisk väg, men ofta lyckas inte det helt. Man måste då välja andra behandlingar. För egen del tvingades jag operera bort hela det angripna organet med en rad handikapp som följd.
Problemet med en individuell tumörbehandling mot varje typ av cancerogen cellförändring är den höga kostnaden, som i dagens läge gör den vägen i stort sett oframkomlig. Istället har man valt vägen att försöka hitta en behandling som slår mot alla typer av cancerogena celler. Det har lett fram till användning av bestrålning och/eller gifter, s.k. kemoterapi. Problemen med dessa terapier är att de även skadar frisk vävnad och inte sällan blir patienten sämre eller dör av behandlingen. Det är lite som att jaga mygg med hagelbössa.
Här står cancersjukvården idag. Man har trots allt gjort vissa framsteg när det gäller att förlänga patienternas överlevnadstid, ofta till priset av låg livskvalitet. Huvudintrycket är att trots de små framstegen befinner sig cancerforskningen och cancervården i en återvändsgränd.
Cancer en av fler metabola sjukdomar
Förändringen av metabolismen hos cancercellerna gör att tumörutvecklingen måste ses som en metabol sjukdom. Efterhand som mer och mer forskning klarlagt cancercellernas stora behov av socker för sin fermentation, har man fått en förklaring till det tydliga sambandet mellan metabol sjuklighet med höga blodsockervärden och cancer. Höga halter av hormonerna insulin och IGF-1 som sammanhänger med förhöjt blodsocker spelar även en roll, eftersom dessa hormoner stimulerar tumörtillväxten. Jag har på nära håll erfarenhet av en mycket snabb cancerutveckling och tidig död hos en närstående med diabetes.
Problemet med dagens sjukvård är att man ofta undviker att tänka i nya, och för en lekman som jag själv, helt självklara banor. Om det underliggande problemet bakom alla metabola sjukdomstillstånd är för högt blodsocker, varför inte förutsättningslöst titta på vad som orsakar det tillståndet. Idag gör man inte det, utan man sätter bara in mediciner för att sänka blodsockret på konstlad väg. Är blodsockret alldeles för högt som hos diabetiker, injicerar man insulin som får tumörer att växa ännu snabbare.
Jag har tidigare skrivit om Cancerfondens sjuka kostråd där man rekommenderar en kraftigt blodsockerhöjande kost till cancerpatienter. Det borde givetvis vara fullständigt självklart att se till att cancerpatientens blodsocker är lägsta möjliga genom att sätta dem på en strikt ketogen diet helt utan kolhydrater. Sjukhusmaten är precis lika olämplig som de kostråd som man hittar på Cancerfondens hemsida. Visserligen producerar kroppen själv en miniminivå glukos, men den producerar inget fruktos som man får i sig i stor mängd med den kost som tillämpas. Fruktos ökar både cancerrisken och risken för åderförkalkning mer än glukos.
Allt mer forskning visar att en många gånger betydligt effektivare och skonsammare terapi än cellgifter och strålning för cancerpatienter, är att sätta dem på en kombination av strikt ketogen kost och perioder av fasta. En orsak till att detta inte sker trots att kunskapen funnits mitt framför sjukvårdens ögon sedan 20-talet, är att vården sitter i knät på en läkemedelsindustri som till varje pris försöker förhindra den utvecklingen. En annan orsak är att när cancern gått tillräckligt långt så tappar patienten aptiten och då stoppar man i henne en massa sötsaker för att tillföra energi, något som givetvis påskyndar tumörtillväxten.
Så länge inte cancerforskningen klarar att bryta sig loss från den enormt inflytelserika industrin och myndighetsapparaten som lever i symbios med industrin, kommer man bara allt djupare in i sin mörka återvändsgränd.
Jag vill avslutningsvis rekommendera att lyssna på en kort intervju med professor Thomas Seyfrieds vid Boston universitetet. Lyssna även på denna intervju. Läs även gärna professor Göran Sjöbergs betraktelse om den känsliga frågan om cancer och gå in på Nisse Simonsons och på Stig Bengmarks Facebooksidor där ni hittar mycket kunskap.
Ta hand om er. Motionera och håll nere blodsockret.
Tack för länken till mina egna funderingar hos Annika!
Det svåraste tycker jag är att när man själv som Lars insett hur korrumperad sjukvården av cancerpatienter är också inser hur svårt det är att även få andra att inse detta.
Speciellt svårt är det när det gäller nära anhöriga som drabbats av cancer och som har en obrottsligt tilltro till vår sjukvård och därför blir rent aggressiva när man försöker ifrågasätta det som de utsätts för.
Det är så mycket som står på spel när man förlorar tron på det ”goda” i vårt samhälle.
GillaGillad av 1 person
Jag har samma erfarenhet. Det känns hopplöst när man ser anhöriga och kompisar brytas ner av vårdapparatens gifter och strålning. Min linje är att som här tillhandahålla vad jag vet, sedan är det var och en ansvar att fatta sina egna beslut.
GillaGillad av 2 personer
Bra och mycket informativ artikel, Tack för den!! När det gäller att ta ansvar för sin sjukdom så är det viktigt att poängtera att allting hänger ihop! Börjar man med att ge sina förskolebarn febernedsättande Alvedon och liknande är man farligt ute. Man ersätter kroppens fantastiska funktion att reparera och underhålla sitt eget självläkande system! Samtidigt lär man barnen att kroppen inte klarar sig utan understöd för att bli frisk. Detta tankesätt är avgörande för hur barnen tar ansvar för sina sjukdomar i uppväxten. Lägg därtill tron och fantasierna om att vacciner är en av de qvickfixar som ska greja problemen åt oss, så är vi inne på att ta ansvar själv eller lägga över ansvaret till experter (enligt mig de affärsmän i vita rocka som kallar sig – läkare.) Jag anser att allt för många tror och hoppas, faktiskt hoppas? Att sjukvården ska tillhandahålla en qvickfix av ”botande och symtomdämpande” metoder. Jag vet allt för många som lägger sina liv i helt främmande människor som inte vet någonting om patienten ifråga. Skola och BVC uppgift är att träna in detta mantra att experterna vet och vetenskapen vet vad vi behöver. Det hela har därmed blivit ett inlärningsbeteende och inte en ansvarsfråga. Så länge vi har en statligt styrd sjukvård och ett omhändertagande program som finansieras via skattsedeln och inte genom fria val sitter vi fast idetta destruktiva beteende som tron på den medicinska vetenskap som av många kallas för en religion. Mer forskning och mer skattemedel kommer inte förändra någonting. Lägg ner och gör om!
GillaGillad av 2 personer
Lars Bern – tala om klarspråk !
”Låta maten vara vår medicin och medicinen vår mat !” – sagt av Hippokrates för ca 2500 år sedan – och det gäller fortfarande – eller ?
GillaGillad av 2 personer
När de vet att cancertumörer har rena nobelfester på kolhydrater är det ”sjukt” att sjukvården tillhandahåller näringslösningar som bygger på olika sockerarter till cancersjuka. För att hamna i ketos har fasta betydelse. För dem som inte vill avstå från strålning och cytostatika så anses fastavfara bra. Det ska vara vattenfasta ett par dagar; inte Mosleys kalorireducerade diet. Såväl apoptos som autofagi blir effektivare. Halvdana, skadade celler kan vid ordinarie behandlingar blir rena näringen för cancercellerna, påstår en del.
GillaGilla
@ Kjell Holmsten. ”Så länge vi har en statligt styrd sjukvård…” Ekonomin är dilemmat. Om det inte finns vinstmöjligheter i behandlingarna så är det väl svårt att privatvård tar hand om det. Med tanke på de enorma summor allt vanligare sjukdomar drar i behandlingskostnader så borde det vara enkelt för politiker att fördela ett hyggligt antal miljarder till oberoende forskning. Det vore bättre än att slänga pengar på agenda-TV och en massa tidskrifter och föreningar för privata intressen. Men det kräver ju kunnigare politiker.
GillaGilla
tipp: Jag håller med dig. Men med dagens politiska system har jag inget förtroende för någon som helst reformering av den statligt styrda sjuka vården. Alternativ behövs och måste helt klart diskuteras. I Kina exempelvis går patienterna tillbaka till traditionell folklig medicin. Kanske ett system med en ”sjukpeng” där man själv får välja sin vård.
GillaGilla
Om jag tillåts att göra en väldigt konstig jämförelse.
Bilindustrin har under de senare decennierna bl.a. utvecklat säkerhetsbälten, krockkuddar samt varningssignaler om bilen kommer för nära något vid t.ex. parkering. Mer är på gång.
Om bilindustrin valt samma lösning som sjukvårdsindustrin, så hade de förmodligen istället valt någon sorts arrangemang med rabatterade begravningskostnader, gratis rullstolar för de som överlever en krasch m.m..
Nu låter det som om jag är helt biltokig, men min poäng är att det måste rimligen vara mindre dåligt att förhindra något dåligt än att försöka rädda vad som räddas kan när väl olyckan hänt.
Försäkringsbolagen har fattat det här. Brandvarnare, och brandfiltar bara för att ta några exempel.
GillaGillad av 2 personer
Mycket bra jämförelse!
GillaGilla
Sockerkonsumtionen började öka under 1930-talet och därmed också antalet cancerfall. Det var således inte enbart karies som började öka under 1930-talet. Botemedlet på karies är att inte äta kolhydrater eftersom kariesbakterierna lever på socker. Samma resonemang bör då också gälla cancer.
GillaGillad av 1 person
Jag har också läst på om detta med cancer och socker/kolhydrater. delar helt ert resonemang! Cancer måste vara en jätteindustri och det lär inte bli framsteg på ett bra tag…då det är för mycket pengar i det hela 😦
I Europa dör varje år runt 1,5 miljoner människor pga cancer! Samtidigt konsumerar vi kolhydrater, i form av socker, spannmål, potatis, bröd, öl, mm, som galningar. Och det marknadsförs friskt av hälso-läkemedels- och matindustrin. Vi har en matkasse från Ica varje vecka, där nästan alla maträtter innehåller minst 50-60g kolhydrater. Vi får typ 2-3kg potatis varje vecka…De brukar vi slänga eller ge bort och äter en massa sallad och grönsaker till maten i stället. Det är sjukt, bokstavligen!
En filosofisk fråga: vad räknas egentligen som terrorism, när en stor del av dessa dödsfall kunde ha undvikits? Är inte detta också en form av terrorism?
Och, kanske ännu viktigare, är inte detta ett större hot mot våra samhällen än invandring ?;)
GillaGillad av 1 person
När irokeser botade franska upptäcktsresanden i Canada från skörbjugg medhjälp av granbarr i mitten av 1500-talet eller när James Lind hjälpte engelska sjömän med hjälp limejouice i mitten av 1700-talet så var det ”beprövad erfarenhet” men inte ”vetenskap”. När människor idag tar D-vitamin på eget bevåg så att kroppen får bättre motståndskraft så det emot ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. De gamla vanliga behandlingsmetoderna mot kroniska sjukdomar är ”vetenskap och beprövad erfarenhet” även om de inte botar. Så jag vill hålla med om att politiker och en rad personer inom sjukvården håller på mer en form av terrorism.
Beträffande invandringen så ska man inte underskatta att många kommer med sjukdomar. Inte heller att kvinnorna ständigt hålls ”inomhus” och inte får just D-vitamin i tillräcklig mängd vilket ställer till med en rad problem. Så det är många kostnader med invandring (sagt utan att vilja dra igång diskussion om det här).
GillaGillad av 1 person
Tjena Tipp,
jag syftade mer på kostnaderna av invandring vs hälsoproblem.
som sagt så kostar nog 1,5 miljoner cancerpatienter, som sedan dör, varje år ganska så mycket. till detta kan man enligt WHO Europe tillägga runt 100.000 dödsfall pga felmedicinering per år och runt 3 miljoner sjukhusnätter per år, pga felmedicinering- och diagnostisk. Lågt räknat, och enbart i Sverige, så kostar en natt på sjukhuset 5000kr (inte helt 100 på denna summa!), eller runt 500 euros, så bara dessa felaktiga sjukhusnätter hade sparat EU 15 miljarder euros!
en cancerpatient kostar ca 75000kr, eller 7500 euros per år. 1,5 miljoner dödsfall kostar alltså runt 11,2 miljarder euros. Dessa 11 miljarder kan man dock mer eller mindre lätt dubbla, då det varje år finns över 3 miljoner cancerfall inom EU, som ju också måste behandlas, men enbart hälften av de dör alltså.
Så, säg 35-40 miljarder euros, som EU varje år kunde spara in, OM man nu hade ändrat sjukvårdssystemet radikalt. Och detta gäller enbart cancersjukvården.
Men som sagt, detta enorma business lär fortsätta. Speciellt när man ser att pharma lobbying varje år spenderar 3,5 miljarder euros , så att de kan påverka Bryssels lagstiftning. Bara så ingen bli frisk, tack!
GillaGilla
Titta igenom länkarna på den här sidan:
http://www.aprikoskarnor.se/varfor-ska-man-ata-aprikoskarnor/
Själv tar jag bara två på morgonen och två på kvällen men man kan nog öka dosen avsevärt. Det verkar som om B17 bryts ned i kroppen på några timmar. Tar man för många samtidigt kan man nog må dåligt. Eventuellt kan kanske videon nedan ge mer råd om doseringen. Enligt en av ovanstående länkar garanterar sju frön per dag ett cancerfritt liv.
Problemet är visst att det är fler som lever av cancer än som dör av det…
Det verkar som om B17 används kliniskt i Mexico.
Titta på den här:
Här brukar jag handla:
http://www.rawfoodshop.se/raw-food-c-32/food-na-tter-c-32-76/raw-aprikoskarnor-p-722.html
Knapra på!
GillaGillad av 1 person
Min ursprung familj har nu tredje fallet av det hemska ordet, Samtidigt är vi uppväxta på kolhydrat kost och många av oss fortsätter med den svenska husmanskosten. Kanske något att fundera över, sambandet kolhydrater och sjukdom.
GillaGillad av 1 person
Fundera inte längre – bara följ goda råd! Du finner dessa här, både nu och tidigare.
GillaGilla
Konstigt att man inte kan anamma grundläggande forskning som dessutom fått Nobelpriset på 1920-talet av Otto Warburg. Man får en misstänkt känsla av att det passar inte in i den gängse politiken.
GillaGilla
I LCHF kretsar hittade jag ett bra uttryck i nån kommentar för ett antal år sen.
Det lyder: Ät vanlig mat – få vanliga sjukdomar.
Och alla vet ju vilka som är våra vanliga västvärldssjukdomar.
Cancer
Sockersjuka
Högt blodtryck
Alzheimer
Reumatism
Demens
Hjärt – Kärlproblem
m.fl , m.fl
Att dra ner på socker d.v.s kolhydrater och det som blir till socker i magen är nog det viktigaste. Sedan att se upp med pesticider. Viktigt att röra på sig lite grann mest varje dag.
Se till att få i er vitaminer och mineraler , mycket vitamin C , Gurkmeja och Svartpeppar (ihop) använd Kolloidalt Silver.
https://www.cancertutor.com/
GillaGilla
Tack Lars för din kanske bästa artikel bland alla bra.
GillaGilla
Tack för denna värdefulla artikel. Min sambo är från Costa Rica i Centralamerika och där söker man fortfarande, parallellt med konventionell läkarvård, alternativa lösningar via naturmediciner och ändrad kosthållning vid olika sjukdomar. En 80-årig släkting på min sambos sida blev helt frisk från sin långt gångna cancer på detta vis. Det hade gått så långt att han blev hemskickad med en påse mediciner för att dö i hemmet. Påsen hamnade i soporna och hans fru och släkt försåg honom istället med olika typer av naturliga, av gemene man kända, naturliga mediciner som ofta kommer från vanligt förekommande växter. Därtill en stram kosthållning (även om man inte har någon större matlust när man är dödssjuk). Doktorn blev förvånad när han kom tillbaka för ett återbesök någon månad senare, eftersom han inte trodde att de skulle ses mer. Men det är samtidigt inte förvånande. Costa Rica sägs hålla ca 5% av den totala biologiska mångfalden i världen, så gott om naturliga mediciner finns det. Skulle jag bli allvarligt sjuk kommer jag nog inte att uppsöka den svenska vården……
GillaGilla
Om man kunde tillverka eller koppla sött till cellgifter, skulle dessa då tas upp av cancercellerna i större mängd och därmed inte belasta vanliga celler? Kanske fel att ställa denna frågan i detta forum, men det tycks vara en hel del lärda personer här.
GillaGilla