Varför driver globalisterna klimatlarmen?

Jag får ofta frågan från läsare av mina krönikor hur det kommer sig att de angloamerikanska oligarkerna som ligger bakom globaliseringen även är de som en gång lanserade klimatlarmen. Man undrar, därför att deras stora globala oljebolag ju borde ha allt att förlora på hårda restriktioner mot koldioxidutsläppen. Vid en ytlig betraktelse förefaller detta givetvis besynnerligt. Men vid en djupare analys av deras strategi för att befrämja en ny global världsordning, blir det lättare att förstå.

Basen för den tilltänkta världsordningen är de stora globala företagen och bankerna som kontrolleras av oligarkerna. Det är via dem som de räknar med att kunna utöva sin makt och öka sina rikedomar ytterligare. För att möjliggöra detta måste företagen etablera dominerande positioner på alla viktiga globala marknader, precis som Rockefellers Standard Oil en gång gjorde för hundra år sedan. Det som står i vägen för denna strävan är nationalstaterna med sina lagar, regelverk och skatter och strävan att gynna nationella företags utveckling.

 

Ju större rädsla man skapar ju större blir bytet

För att kunna nå målet för den globala världsordningen är det viktigt att skapa överstatliga regelverk som är överordnade de nationella. Det innebär att oligarkerna backar upp allt som kan få nationer att ge upp sin suveränitet på olika områden. Som alla med härskarambitioner insåg man att ett viktigt inslag för att uppnå detta var skrämselpropaganda. Genom att få oss rädda för allvarliga bristsituationer och miljöförstöring räknade man med att lättare kunna driva igenom överstatliga regelverk

De globala miljö- och resursfrågorna identifierades tidigt av globalisterna och lyftes fram av deras tankesmedjor. Redan på 70-talet lanserade den globalistiska Romklubben sin skrämselpropaganda om att en rad råvaror skulle ta slut, vilket givetvis var fullständigt nonsens. Volymen av de kemiska ämnen som utgör jorden är omkring 1.000.000.000.000 kubikkilometer. Den totala mängden ämnen som tagits ut under två århundraden av stark ekonomisk tillväxt utgör omkring 100 kubikkilometer. Med den takten tar det 1.000.000 år innan mänskligheten tagit i anspråk 0,01% av jordens fysiska resurser.

När man inte lyckades särskilt bra med att skrämma världen med brist på naturresurser, valde globalisterna istället ut miljöfrågan. Taktiken var att mänskligheten skulle skrämmas med att vi höll på att ta död på livet på planeten. År 1991 lanserade man skriften Den första globala revolutionen som lades till grund för FN:s stora miljökonferens i Rio året efter. Oligarkerna styrde den konferensen helt via sin handgångne Maurice Strong som var dess ordförande. Konferensen lanserade början på ett globalt regelverk kallat Agenda 21 som försökte få världens nationer att ge upp en del av sin suveränitet till FN.

I skriften Den första globala revolutionen valde Romklubben ut klimatfrågan som sitt instrument för att skrämma världens folk till att ge upp en viktig del av sitt självbestämmande. Det var så skrämselpropagandan med alla dess klimatlarm kom till. År 2006 finansierade oligarken George Soros tidigare amerikanska vicepresidentens framtagning av filmen En obehagliga sanning som satte rejäl fart på skrämselpropagandan. Trots att filmen genomgående innehöll allt annat än sanningar fick den ett enormt genomslag. Dess lögnaktiga propaganda hårdlanserades okritiskt av hela västvärldens Main Stream Media (MSM) som ju i sin tur var helt kontrollerade av globalisterna. Detta ger en skrämmande bakgrund till dagens debatt i MSM om fake news – de verkligt allvarliga falska nyheterna under senare decennier kommer från just MSM inklusive SvD, DN, SVT m.fl..

Vad det handlar om är alltså att avtala fram globalt bindande regelverk som skall omöjliggöra för nationalstater att ha egna miljöregler som gynnar nationella företag mer än oligarkernas globala företag. På det sättet underlättas de globala företagens uppbyggnad av total marknadsdominans. Detta gör att man inte bryr sig om ifall t.ex. restriktioner för koldioxidutsläpp missgynnar de egna företagen, så länge alla förbundit sig att följa regelverket. Nu har det globala klimatavtalet COP21 träffats för ett år sedan, men globalisterna nådde inte sitt mål. Avtalet ger fortfarande alla länder frihet att minska sina utsläpp i den takt de själva väljer.

Ett annat viktigt instrument i den nya globala världsordningen är att få nationer att binda upp sig till en rad handelsavtal såsom TTIP, TPP, CETA m.fl. eller att ge upp sin egen valuta som med Eurons införande. Konsekvensen av dessa avtal är att de globala företagens ställning visavi nationella beslut om skatter och regelverk, blir betydligt starkare. Vad man lockar våra nationella politiker med är falska löften om en hägrande ekonomisk tillväxt som drivs av frihandel, något som jag behandlade i gårdagens krönika.

 

Att härska genom att söndra

Eftersom suveräna och självständiga nationalstater är det största hindret mot att kunna etablera en global världsordning med en styrande elit, gäller det att så långt som möjligt destabilisera nationer och tvinga dem till skuldsättning så att de blir beroende av oligarkernas banker och stöd utifrån med sin säkerhetspolitik.

Globalismen har haft ett avgörande inflytande över USA/NATO:s korståg i Mellanöstern för att störta en rad självständiga regimer där. Det har lett till ett fruktansvärt krig som kostat många miljoner människoliv och drivit miljontals människor på flykt. Samtidigt utnyttjar man flyktingkrisen för att uppmuntra flyktingar och migranter att söka sig till Europa, där det bidrar till att destabilisera en rad europeiska länder, däribland Sverige. Oligarkerna understödjer ekonomiskt alla krafter som vill rasera nationella gränser. Ländernas ekonomier undermineras och deras skuldsättning ökar och de får allt svårare att klara sig på egen hand. Det öppnar för överstatlig maktutövning.

Oligarkerna pumpar in pengar i statskupper mot regimer som är för självständiga, som fallet med Ukraina år 2014 och nu senast kuppförsöket i Turkiet. Den intensiva propagandakampanjen i oligarkernas MSM mot den ryska regimen och försöken att destabilisera den ryska ekonomin via sanktioner, har som mål att åstadkomma en kupp för att sätta stopp för Putins självständiga nationalistiska politik. För de globala företagen är tillgången till Rysslands enorma råvaruresurser en nödvändighet för att kunna skaffa sig global marknadsdominans.

Ryssarna har svarat med att slänga ut oligarkernas agenter förklädda till ideella organisationer och förbjuda deras verksamhet i landet. Efter att Ryssland med framgång satt en käpp i hjulet för korståget i Mellanöstern har propagandan mot landet från olikarkernas MSM intensifierats. Trots detta börjar en rad politiker i Europa nu frondera mot den antiryska politiken. Mycket tyder på att många länder åter öppnar sig mot Ryssland, bl.a. har våra grannländer Norge och Finland kontakter med regimen. Vilket svenska politiker som helt går i oligarkernas ledband inte har.

I USA understödjer globalisterna olika krafter som skapar social oro, som t.ex. Black life matters. Efter valet har man även finansierat social oro och protester mot den nationalistiska nyvalda president Trump, orosstiftare har bussats in till oroshärdar och de har betalats av bl.a. Soros. Samme Soros pumpar in pengar i försöken att stoppa Donald Trump genom iscensatta omräkningar av valresultat och försök att dubba elektorer att inte utse Trump till president.

I Sverige har samtliga politiska partier låtit sig skrämmas till underkastelse under globalisterna av MSM-propagandan. Sverige fortsätter att driva klimatalarmismen trots att COP21-avtalet var ett stort fiasko. Inget parti inte ens SD, vågar driva en politik som hävdar svenska nationella intressen. Våra politiker har hamnat i ett vakuum efter valet i USA, mellan den nyvalde presidenten och oligarkins globala maktambitioner. Några svenska politiker har helt tappat förståndet och förordar nu att landet skall gå med i det USA-styrda NATO för att skydda oss för såväl USA:s president som för ryssarna.

När det gäller Sverige har globalisterna nog lyckats bättre än i något annat land i Europa, statsmakten är i upplösning, landet saknar ett fungerande försvar, välfärden är på väg att haverera, demokratin är DÖ-ende och den politiska eliten har gjort sig till fiender med såväl Putin som Trump. Däremot har man nu goda relationer med diktaturen i Saudiarabien. Den makthavare som har starkast stöd bland våra politiker är den manipulative och hänsynslöse oligarken Soros.

Allt tyder nu på att globalismens dröm om en ny världsordning går upp i rök, EU och Euron upplöses och Sveriges politiker blir sittande med Svarte Petter.