Donald_Trump_by_Gage_Skidmore_5_(cut)

Redan innan Donald Trump tillträder som USA:s 45:te president börjar man kunna skönja konturerna i den utrikespolitik som han tänker föra.

I arbetet med to make America great again är det utflyttningen av amerikanska jobb till låglöneländer som Kina och Mexico som varit i fokus. Man kan redan skönja en helt annan attityd mot Kina än den som tidigare presidenter följt. Jag tror vi kommer att få se hårda krav för att få Kina att släppa den planekonomiska styrningen av sin valuta. Många amerikaner menar den är ett sätt att försöka gynna kinesiska företag på bl.a. de amerikanskas bekostnad. Trumps gratulationssamtal med Taiwans nyvalda president Tsai Ing-wen var säkert noga kalkylerat. Vi kommer att få se fler utspel och initiativ från Trump för att pressa de kinesiska kommunisterna till eftergifter.

Mot bakgrund av en hårdare attityd mot Kina kan vid ett första påseende, den klart mjukare linjen mot Kinas allierade Ryssland verka förvånande. Jag tror dock även den linjen är noga genomtänkt. Dagens propagandakrig mellan hela västvärlden och Ryssland är styrt av det militärindustriella komplexets behov av en tydlig fiende för att öka rustningarna i alla västländer och på så sätt kunna sälja mer vapen. Jag tror att Trump ser betydligt längre än så. Han inser att Ryssland sitter på världens största råvarutillgångar. För honom är frågan om ryssarnas exploatering av dem, skall ske i samarbete med Kina eller med USA och väst.

Trumps val av affärsmannen ExxonMobils orförande Rex Tillerson till utrikesminister ger en vägledning.  Tillerson är nära bekant med Putin och är därför som skickad att tina upp relationerna till Ryssland, för att landet åter skall öppna sin marknad för amerikanska företag. Sanktionspolitiken kommer givetvis att upphöra. Ur geopolitisk synvinkel skulle ett med väst nära lierat Ryssland på ett effektivt sätt hindra Kina att på några decenniers sikt intar en helt dominerande roll i världsekonomin. En som bl.a. ställt sig bakom utnämningen är tidigare utrikesministern den kloka Condoleezza Rice. Det faktum att Frankrike sannolikt väljer François Fillon till president i vår, ökar även sannolikheten för den mer affärsmässiga utvecklingen i västs relationer till Ryssland som Trump står för.

Den otroligt fientliga politiken mot Ryssland som idag förs av Obama-administrationen och av stora delar av EU:s etablissemang är fullständigt vansinnig. I förlängningen leder den politiken till ett cementerat block med Kina och Ryssland, där Kina på sikt får en avgörande möjlighet att utnyttja de ryska råvarutillgångarna. Sanktionspolitiken gör ju Ryssland allt mer beroende av Kina för var dag. Till det blocket kommer sannolikt även Indien att sälla sig. En sådan geopolitisk blockbildning skulle påskynda maktskiftet från den västliga hegemonin till en asiatiskt styrd med Peking i centrum.

Det Trump tycks ha insett är att man bör öppna upp för betydligt närmare relationer mellan väst och Ryssland och en ökad ekonomisk integration. Då kan västliga företag vara med och exploaterar de ryska naturtillgångar. Rysslands beroende av Kina avtar. Det minskar kinesernas möjligheter att tippa den geopolitiska balansen till sin fördel. Ryssfobin i USA och Europa har lett till ett historisk olyckligt misstag som vi får hoppas den sluge affärsmannen Trump klarar av att rätta till.

Ingen svensk politiker fattar vad som händer och de sitter som vanligt med Svarte Petter i detta geopolitiska spel. Den ynkliga svenska debatten om Nordstream II visar detta tydligt.