images

Alternativbehandling

Rader av forskningsexempel på hur det för immunförsvaret viktiga D-vitaminet minskar risken för cancer och ökar överlevnaden för de som blivit sjuka finns redovisade i litteraturen. Trots detta har Statens Livsmedelsverk (SLV) satt igång en kampanj mot D-vitaminanvändning i sin allmänna fientlighet mot behandling med kosttillskott. Verket har tidigare utmärks sig med helt felaktiga kostråd.

SLV:s syn på kosttillskott liknar mer en trosuppfattning än ett vetenskapligt grundat ställningstagande. De anser att svenska folket generellt sett får i sig det de behöver via kosten och inte behöver kosttillskott. Flera studier visar att detta inte stämmer. Den moderna industrimaten må innehålla mer än tillräckligt med kalorier, men den är utarmad på en rad essentiella näringsämnen som vi fick i oss förr genom den tidens närproducerade naturliga mat. Vi svenskar lider t.ex. av uttalad brist på D-vitamin. Säljförbud strider mot såväl lag som aktuell forskning på området. D-vitaminbrist är överrepresenterat vid tillstånd som MS, demens, Parkinsons sjukdom, schizofreni, fetma, autism, utvecklingsstörning och depression m.m..

En studie från Karolinska visade att D-vitamintillskott på 4000iu (100 µg) minskade den totala incidensen av luftvägsinfektioner med 23%. Dessutom minskade antalet dagar med antibiotikabehandling med 50% (från 33 till 16 dagar i interventionsgruppen). Den erkända professorn Stig Bengmark räknade även nyligen ut att D-vitamintillförsel i högre doser skulle kunna spara sjukvården upp till 36% av nuvarande kostnader. Man kan givetvis fråga sig om det blir så när folk då lever längre. Allt rimmar illa med säljförbud på just den dos som studier visat, bidrar till att upprätthålla immunförsvarets normala funktion.

På ett liknande sätt är det med olika andra naturpreparat. SLV och läkemedelsindustrin vill inte ta i dem och man anstränger sig för att misskreditera alla lovande preparat som kommer fram. Industrin har lyckats fantastiskt i den engelskspråkiga världen, naturpreparaten skys av större delen av läkarkåren som helst inte vill förknippas med dem. De är rädda att uppfattas som oseriösa och som en kvacksalvare om de befattar sig med dem.

Att arbeta med alternativ till skolsjukvården har låg status inom läkarkåren, och det är inte ovanligt att alternativläkare berövas sina läkarlicenser av Socialstyrelsen. På sina håll i USA cirkulerar rykten om att flera alternativläkare har dött under mystiska omständigheter. Jag känner svenska läkare som trakasserats av sina kollegor för att de förordar alternativa behandlingsmetoder. Förhållandena är dock annorlunda i den tyskspråkiga världen där såväl naturpreparat som alternativa behandlingsmetoder är mer accepterade och vanligare förekommande. Den som får en cancerdiagnos från den svenska sjukvården gör således klokt i att inhämta en second opinion från någon oberoende tyskspråkig vårdgivare.

En egen upplevelse av denna beklagliga attityd till alternativbehandling av cancer fick jag, när jag var engagerad i Cancerfonden. En bekant till mig hade fått en bukspottkörtelcancerprognos med på sin höjd ett halvår kvar att leva. Hon gjorde då vad vem som helst skulle gjort och sökte en alternativ naturbehandling som visade sig bota hennes cancer. När jag berättade detta för den professor som var ordförande i Cancerfondens forskningskommitté, svarade han utan en fråga att då måste det varit en feldiagnos. Det är möjligt att han hade rätt, men det som störde mig var att han var totalt ointresserad av att höra vilken alternativ behandling som min bekant fått. Möjligheten att bota en cancer med en naturmetod fanns inte på professorns karta.

Ett annat exempel är den upphetsade debatt som nu rasar om den urgamla antibiotikan kolloidalt silver. Silvers användning sträcker sig tusentals år bakåt i tiden och det var i bruk inom sjukvården i stor utsträckning fram till upptäckten av det då potentare penicillinet. Den snabbt tilltagande spridningen av antibiotikaresistenta bakterier (s.k. MSRA) har gjort att många nu försöker lansera det kolloidala silvret igen. Som läkare riskerar man dock att stämplas som kvacksalvare om man skulle rekommendera användning. Läkemedelsbyråkratin har förbjudit reklam för silverpreparat till annat än vattenrening. Man har t.o.m. polisanmält ett företag som säljer silverpreparat, men polisen la ner utredningen.

Kolloidalt silver bekämpas frenetiskt av stora delar av vårdetablissemanget, utan hänsyn till att det publicerats forskning som visar på positiva effekter i kombination med såväl penicillinpreparat mot infektioner som traditionell cellgiftbehandling av cancer. För egen del har jag med framgång profylaktiskt behandlat en hög risk för urinvägsinfektion med det och har kunnat sätta ut ett receptbelagt verkningslöst preparat som jag blivit förskriven av min läkare.

Trots det stora ointresset från forskningsetablissemanget för naturpreparat finns det forskare som försöker hitta alternativa sätt att behandla cancersjukdomarna. Det intressanta med många naturmedel som har en bevisad effekt, är att de ofta fungerar väldigt bra i kombination med den etablerade cellgiftsbehandlingen och kirurgiska ingrepp. Behandlingen blir effektivare och kan kraftigt avkortas vilket minskar de besvärande biverkningarna. Trots detta är intresset från den etablerade vården ringa. Som patient måste man forska omkring detta själv för att kunna ställa krav på sina vårdgivare. Detta leder till stora orättvisor eftersom det är ett fåtal av patienterna som har sådana kunskaper och resurser att de kan och vågar ställa den här typen av krav.

Det sorgliga med dagens tillstånd inom vårdetablissemanget är att vi som patienter inte längre kan lita på att vår doktor vågar se till vårt bästa. Rädslan att bli brännmärkt för att vara kvackare, leder till en räddhågsen försiktighet hos stora delar av läkarkåren. Jag har egen erfarenhet av hur mina läkare reagerat positivt när jag på eget bevåg satt ut receptbelagda preparat och ersatt dem med naturmedel. De bara vågar inte själva komma med sådana rekommendationer. Och de råd som ges av vård- och kostbyråkratin är allt som oftast direkt kontraproduktiva. Jag kan inte som autodidakt ge några rekommendationer vad ni skall välja för behandling om ni drabbas av cancer. Däremot är mitt absoluta råd att inte lita blint på vad doktorn ni kommer till säger, förrän ni skaffat en second opinion från någon helt annan vårdgivare, gärna från ett annat land. För egen del skulle jag, med det jag vet idag, inte välja den vård jag fick när jag drabbades av cancer.

Detta sagt, skulle jag i era kläder ta minst 4000IE (100 µg) D3-vitamin och några gram C-vitamin varje dag och välj då rent C-vitaminpulver och inte dyra brustabletter med en massa tillsatser. Det skadar inte heller med en rågad msk gurkmeja blandad med en halv tsk nymalen svartpeppar. Allt finns att beställa på nätet.

För er som vill göra en insats för era medmänniskor genom en gåva till forskningen, stöd Kostfonden som är oberoende och inte styrd av Big Pharma: bankgiro 900-4243 eller plusgiro 900424-3 eller via Swish 123 900 42 43.

Jag återkommer inom kort med en krönika om vad vi människor själva skulle kunna göra för att kompensera oss för den av Big Pharma styrda skolsjukvårdens allvarliga tillkortakommanden.