Den ohållbara Globalismen 1

I några krönikor tänker jag analysera den för mänskligheten viktiga frågan om hållbar utveckling och hur den påverkas av världsekonomins och politikens globalisering. En logisk utgångspunkt för den analysen är den definition av hållbar utveckling (ett begrepp som en gång lanserats av miljöaktivisten Lester Brown) som FN:s World Commission on Environment and Development den s.k. Bruntlandkommission formulerade 1987 i sin rapport Vår gemensamma framtid. Rapporten som var en viktig uppmarsch inför FN:s miljökonferens i Rio 1992, analyserade sambandet mellan ekonomisk utveckling och miljöförstöring. Kommissionen enade sig om att definiera hållbar utveckling som en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.

I min bok Antropocen II har jag utvecklat Bruntlandkommissionens definition. Jag menar att verklig hållbarhet ställer krav på en mer proaktiv approach än FN:s definition. Definitionen på hållbar utveckling borde snarast vara att tillgodose behoven hos dagens generation och samtidigt skapa bästa möjliga förutsättningar för nuvarande och kommande generationer att överleva och tillgodose sina behov.

Vilka är då de stora hoten mot överlevnad, miljö och en hållbar utveckling i dagens värld? Vi måste fråga oss i vad mån dagens politik och västvärldens astronomiska miljöpolitiska kostnader, gör utvecklingen mer eller mindre hållbar? Låt oss börja med att analysera vad som i verklighetens värld är de största hoten mot vår hälsa och våra liv samt möjligheten att tillfredställa våra behov nu och i framtiden.

 

Den metabola pandemin

Jag har i ett antal krönikor de senaste åren pekat på det jag kallar den metabola pandemin som den miljöfaktor som kostar flest förtida dödsfall och som ökar snabbast. De tre främsta förtida dödsorsakerna är hjärt-kärlsjukdomar, cancer och läkemedelsbiverkningar. Alla har direkt anknytning till det jag kallar metabol sjuklighet. En sjuklighet som är orsakad av dagens kosthållning, gifter och kemikalietillsatser i kosten och en skenande förskrivning av kemiska preparat mot sjukdomssymptomen.

Det första tecknet på en begynnande metabol sjuklighet är oftast övervikt. Enligt WHO har andelen människor i världen med BMI över 25 ökat från 20% år 1975 till 40% år 2014. Nästan halva jordens befolkning är m.a.o. redan synbart drabbad. Diabetes och Alzheimer ökar lavinartat i en rad länder. I Indien har redan 20% diabetes. Sjukvården är på väg att helt överbelastas på många håll runt om i världen. Situationen blir snabbt ohållbar, inte minst i Sverige.

Den här pandemin har utvecklats i mycket nära korrelation med den snabbt ökande globaliseringen av livsmedelsförsörjningen. Världsmarknaden för livsmedel domineras idag av ett drygt halvdussin globala megaföretag som tillverkar och säljer en industrimat som fjärmar sig allt mer från det som är människans naturliga föda. Ekonomin för tillverkning av industrimaten har kraftigt gynnat en övergång från färskvaror till en kost baserad på billiga kolhydrater och vegetabiliska oljor. De senare ofta kemiskt bearbetade.

Den metabola sjukligheten beror på två huvudfaktorer som samverkar.

Dels innehåller industrimaten allt mer onaturliga tillsatser för att påverka hållbarhet och smak, tillsatser som på olika sätt skadar våra celler och rubbar vår tarmflora. Industrimatens råvaror produceras via stora monokulturer som kräver insatser av giftiga kemiska bekämpningsmedel för att nå hög produktivitet. Inte ens färskvaror som animalier går fria, de produceras ofta i djurfabriker med onaturligt giftbesprutat foder, antibiotika och tillväxthormoner. Rester av dessa gifter följer med maten och bidrar till skadorna i våra kroppar.

Dels har globaliseringen av livsmedelsförsörjningen medfört en kraftig förskjutning av balansen mellan de viktigaste näringsämnena i kosten. Vi har under efterkrigstiden i snabbt ökande takt gått över till ett allt högre inslag av lättförbrända kolhydrater i kosten, kolhydrater som leder till fetma, högt blodsocker och högt blodtryck. Jag skrev den 20 feb om en stor studie som visade att ett kolhydratintag som överstiger 40% av vårt kaloribehov leder till tydliga symptom på förgiftning.

Dessa faktorer är den viktigaste bakomliggande orsaken till såväl hjärt-kärlsjuklighet som snabb tillväxt av de cancerceller som i sin tur ofta uppkommit p.g.a. de skadliga ämnen som vi får i oss. Den snabbt ökande sjukligheten p.g.a. detta ökande intag av kolhydrater, har inte mötts genom kostkorrigeringar utan av kemiska medicinska preparat som främst döljer sjukdomssymptomen. Läkemedelsindustrin har vuxit till en av de viktigaste globala industrigrenarna. Överförskrivningen av piller med svåra biverkningar till den allt sjukare populationen har ryckt fram som den tredje vanligaste förtida dödsorsaken i västvärlden.

Den globala metabola pandemin är utan konkurrens mänsklighetens idag allvarligaste miljöproblem räknat i sjuklighet och förtida dödsfall. Den drivs på av globalistiska ekonomiska intressen som söker global marknadsdominans. Dagens industriella livsmedelsförsörjning tillgodoser inte behoven av en hälsosam kost och den skapar inte bästa möjliga förutsättningar för nuvarande och kommande generationer att överleva och tillgodose sina behov.

Detta det största av miljöproblemen utifrån definitionen av hållbarhet, får i stort sett ingen del av alla de stora resurser som satsas på förmenta miljöåtgärder av våra svenska politiker.

Lösningen på detta miljöproblem är en massiv tillbakagång till lokalt producerad naturlig mat med ett minimum av kemikalier, gifter och andra onaturliga tillsatser. Inslaget av spannmålsprodukter och socker i kosten måste även sänkas till under 40% av kaloriintaget. Idag förordas en utveckling åt motsatt håll med falska miljöargument, något som jag återkommer till i ett kommande avsnitt.

Fortsättning följer.