Jag har i olika roller arbetat med miljöfrågor i över 40 år och har lärt mig att miljöforskare och s.k. miljöorganisationer har en gemensam huvudstrategi. De gäller att måla upp så hotfulla scenarier över miljöförstöring som man bara kan, för att dra till sig sensationshungriga medier och skapa starka opinioner.  Det är sedan inkörsporten till såväl de stora forskningsanslagen som allmänhetens generositet med bidrag till insamlingskampanjer. Man har även lärt sig att det är viktigt att alltid kunna förklara förändringar i miljön med något som är orsakat av mänsklig aktivitet. Kan man inte det, är inte politiker som sitter på pengarna intresserade.

Jag har upplevt en kedja av överdrivna miljölarm sedan 70-talet. Vi hade larmen om döende skogar som påstods orsakade av svavelhaltiga avgaser från olje- och kolkraftverk. Larmen byggde på en felaktig hypotes och skadorna var ytterst begränsade där sura utsläpp var mycket koncentrerade. Det visade sig på det hela taget att skogarna mådde förträffligt. Sedan kom larmen om säldöden som man försökte tillskriva mänskliga utsläpp, men som visade sig bero på en influensaliknande epidemi bland sälarna. Miljöpartiet lyckades komma in i Riksdagen på det larmet. Det var dock inte uteslutet att det fanns en viss påverkan på sälarna från mänskliga utsläpp som minskade deras motståndskraft mot infektionen, men det var inte huvudorsaken.

Nästa stora larm var ozonhålet som fick igång aktiviteter över hela världen som ledde fram till det kända Montrealprotokollet. Det visade sig att ozonhålet över sydpolen var ett i huvudsak naturligt fenomen styrt av solaktivitetens 11-årscykel. Det var bara det att man innan satellitåldern inte varit varse fluktuationerna i ozonet över sydpolen. Men även i detta fall fanns sannolikt en viss mänsklig påverkan som man kunde överdriva våldsamt för att kunna göra politik av det.

 

Klimatlarmen dominerar helt miljöpolitiken

I kölvattnet av debatten om olje- och kolanvändningen efter oljekrisen 1974 började forskarna försiktigt peka på den stigande koldioxidhalten i atmosfären och den effekt den kunde ha på jordens klimat. Man menade att den observerade haltstegringen orsakats av utsläppen från fossilanvändning. Debatten var till en början lågmäld, eftersom farhågorna på 70-talet var att vi var på väg att få ett allt kallare klimat. På den tiden var det främst kärnkraftsförespråkare som framhöll risken för en oönskad klimatpåverkan från fossilenergins utsläpp.

Det stora genombrottet för klimatalarmismen kom när globalisternas New World Order-rörelse  (NWO) i slutet av 80-talet beslutade sig för att utnyttja uppblåsta larm om en skenande global uppvärmning orsakad av utsläppen av koldioxid från fossilanvändningen. Man bildade FN:s klimatkommitté IPCC 1988 som ett instrument för att sprida alarmerande vetenskapliga rapporter och man lanserad Agenda 21 vid FN:s miljökonferens 1992. Allt var orkestrerat av globalisterna. Den vetenskapliga världen som såg stora anslag hägra var helsålda på politiken.

Globalisternas tanke var att skrämma världsopinionen med ett allvarligt globalt miljöproblem för att motivera en kraftigt ökande överstatlighet under FN. Man fick ordentlig eld på sin kvarn av att den globala medeltemperaturen steg kraftigt från en bottennotering efter Pina Tubos vulkanutbrott 1991 som följdes av en El Ninio-period med stigande temperaturer fram till 1998. Efter det sjönk temperaturen igen och planade ut. Det gällde att hålla liv i den opinion man lyckats mobilisera för sin överstatlighet, varför FN:s forskare började fabricera teoretiska datormodeller som skulle visa på en hotfull uppvärmning. Desperationen steg när det visade sig att de faktiskt observerade temperaturerna inte ändrades nämnvärt och därför avvek allt mer från de teoretiska modellerna.

Som en reaktion dök det upp allt fler, främst äldre forskare utan behov av anslag, som ifrågasatte klimatlarmen. Eftersom dessa var en mycket central del i globalisternas NWO-strategi ökades trycket för att fabricera alarmerande prognoser och för att vanhedra och tysta de som ifrågasatte alarmismen. Globalistenas torped George Soros ställde stora belopp till förfogande för alarmisten Al Gore, så att han kunde göra sin domedagsfilm En obehaglig sanning år 2006. Filmens olika larm om väderkatastrofer har alla kommit på skam och det mesta som sades i filmen har visat sig vara lögner.

När globalisterna under Soros regi lyckades få sin marionett Barak Obama vald till president i USA år 2008, var ett av hans huvuduppdrag att driva globaliseringsplanerna och att underblåsa klimatlarmen. Man var sånär på väg att lyckas sjösätta ett omfattande överstatligt klimatavtal i Köpenhamn år 2009. Planen sprack dock till följd av en visselblåsare som månaden före klimatmötet släppte ut massor av mejlkonversation mellan IPCC:s forskare, som avslöjade deras fifflande med data och undertryckande av forskning som motsade larmen. Genom ett intensivt fuskande med klimatdatabaser (som jag berört tidigare) och tystande av alternativ forskning, har man därefter desperat försökt hålla frågan vid liv. När man hösten 2015 till slut lyckades rädda ansiktet, var det med ett totalt urvattnat klimatavtal som inte la någon som helst restriktion på de stora utsläppsländerna. Sedan Obama avgått har nu USA fått en antiglobalist som president och han har inget intresse av att fortsätta skrämselpropagandan om klimatet.

 

Antropogen klimatpåverkan har inte kostat några liv

Låt oss gå tillbaka till definitionen för hållbar utveckling att tillgodose behoven hos dagens generation och samtidigt skapa bästa möjliga förutsättningar för nuvarande och kommande generationer att överleva och tillgodose sina behov. Vi kan konstatera att den påverkan som antropogena koldioxidutsläpp hittills har haft, förbättrat möjligheterna för dagens generation att tillgodose sina behov. Den stigande koldioxidhalten gör att växtligheten ökar med ca. 3% per årtionde och att världens skördar bara blir större. Öknar krymper och livet på jorden har utvecklats gynnsamt. Miljontals liv som annars skulle gått till spillo av undernäring har räddats. Världen har blivit hållbarare!

Hela klimatfrågan står då och faller med hur det kan tänkas bli för kommande generationer. Enligt den svenska Vetenskapsakademins (KVA:s) främsta experter (obs inte regeringens avlönade alarmist Johan Rockström) råder stor osäkerhet om hur utsläppen kan komma att påverka klimatet i framtiden. Hittills har vi inte kunnat observera någon förändring av klimatet. Alla väderhändelser som alarmisterna lyft fram som tecken på klimatförändring ligger inom den normala variabiliteten och är alltså inte tecken på ett ändrat klimat. KVA säger att fram till år 2100 kan påverkan från utsläppen leda till en uppvärmning på 1 till 4 grader C. Det finns idag inga observationer som stödjer ett antagande att det skulle bli annat än någon grads uppvärmning.

Nypublicerad forskning visar att historiska väderhändelser som orsakat en katastrofal försämring av livsbetingelserna på jorden alltid brukar bero på att klimatet av någon anledning tippat över och blivit kallare.

Globalismens jagande för att försöka sjösätta sin NWO-hegemoni har lett till att så gott som alla samhällets resurser till miljövård numer går till att försöka åtgärda ett ickeproblem. Den vanliga svenska extremismen gör att vårt land givetvis utmärker sig som sämst i klassen. Vi satsar hundratals miljarder på att motverka en hållbar utveckling bara för att tillfredställa globalismens politiska och ekonomiska krafter. I den mån svensk s.k. klimatpolitik har någon effekt så är den negativ ur hållbarhetssynpunkt vad vi hittills kunnat observera.