Frågan om det som kallas Peak Oil har diskuterats intensivt ända sedan globalisternas Romklubb år 1972 kom med den Malthusianska skriften om Tillväxtens Gränser. Den hypotes man lanserade, var att bristen på en rad metaller och mineraler (främst olja) skulle komma att begränsa den ekonomiska utvecklingen. Man menade då, att redan under 90-talet skulle världens oljekällor börja sina och därmed begränsa den möjliga utvinningen av olja. Bl.a. företag som Volvo där jag var verksam på 70-talet, lät dessa hypoteser styra företagets utvecklingsstrategier.

Utvecklingen fram till idag har kraftfullt visat att Romklubben hade helt fel i sina hypoteser. Det går inte idag, 45 år senare, att förutse en uppbromsning av oljeutvinningen i världen beroende på brist på oljefyndigheter. Peak Oil har av den anledningen sett ut att försvinna bort i en avlägsen framtid. Oljeindustrins problem idag är, att trots en stigande efterfrågan så klarar man inte av att hålla oljepriset uppe. Främst amerikansk skifferoljeutvinning har medfört en produktion av olja som lett till ett globalt utbudsöverskott trots en fortsatt stigande efterfrågan.

Skifferoljeboomen har möjliggjorts av nyutvecklad teknik för utvinning av olja och gas i skiffrar som kraftigt ökar utvinningen till låga kostnader. Man använder sig av en kombination av horisontalborrning och s.k. fracking där man spräcker skiffern för att olja och gas lättare skall sippra fram. Den nya tekniken befinner sig fortfarande i sin linda och rör sig hela tiden neråt på sin erfarenhetskurva. Var utvinningskostnaderna för denna olja kommer att plana ut i framtiden vet vi inte idag. Låt mig gissa på någonstans runt 20 USD per fat.

OPEC-producenterna har genom ett ökat utbud drivit ner oljepriset från tidigare över 100 USD/fat till ca. hälften i den fåfänga förhoppningen att strypa skifferoljeutvinningen. Strategin har misslyckats eftersom break even för skifferoljan redan ligger väl neråt 30 USD/fat. Konsekvensen för OPEC är att nu tvingas man istället skära ner sina leveranser för att inte priset skall rasa ytterligare. Den amerikanska oljeutvinningen tuffar på och USA kommer att kunna nå president Trumps mål att göra sig oberoende av oljeimport.

Det faktum att brist på oljetillgångar inte under överskådlig tid är en faktor att räkna med, när man bedömer oljeprisets utveckling, är ingen garanti för att vi inte de närmaste åren kan få uppleva nya tillfälliga oljeprischocker. Många oljeproducerande länder är mycket instabila och sannolikheten för temporära avbrott i deras leveranser är ganska stor. T.ex. står den stora oljeproducenten Venezuela på gränsen till inbördeskrig.

 

Vikande efterfrågan på olja

Det som idag växer fram som en allt viktigare faktor på oljemarknaden är inte längre tillgången på olja utan vad som kommer att hända med efterfrågan. Den globalt dominerande marknaden för oljeprodukter är idag transportsektorn som står för mer än hälften av den olja som efterfrågas. Självklart kommer teknikskiftet från användningen av förbränningsmotorer till en snabbt ökande elmotoranvändning att kraftigt påverka efterfrågesituationen på oljemarknaden. Om inte oljeproducenterna kan hitta nya marknader för sina oljeprodukter står vi inom några decennier inför verklighetens Peak Oil.

Att introducera olja på nya marknader för att kompensera för en snabbt minskande drivmedelsförsäljning kommer att bli svårt. En orsak är att det skall ske på en marknad, där starka politiska krafter kämpar för att minska just förbränningen av fossil energi, i tron att det skall hindra antropogent orsakade klimatförändringar. Det är nog en ofarlig gissning att vi ganska snart ser en minskande efterfrågan på oljeprodukter och det samtidigt som utbudet är större än någonsin. Oljepriset kommer att falla tillbaka till låga nivåer omkring 20 USD/fat där priset möter utvinningskostnaderna för flera oljekällor och gör dem olönsamma. Kanske kommer vi att tidigare få uppleva desperata prissänkningar från OPEC för att försöka bromsa elektrifieringen.

De geopolitiska konsekvenserna av ett Peak Oil styrt av vikande efterfrågan kommer att bli betydande. I de mycket ensidigt oljeberoende Gulfstaterna som utgör kärnan i OPEC kommer inkomsterna att sina, med omfattande konsekvenser för den redan bräckliga stabiliteten i området. Ett land som Saudiarabien kommer att få mycket stora problem att hålla ihop sin stat och kungaklanen kommer att möta en ökande opposition och inre slitningar. Samtidigt kommer omvärldens strategiska intresse för regionen att avta i takt med att oljans betydelse som viktig råvara avtar. Man kommer inte längre kunna lita på militärt skydd av sina regimer från väst.

En viktig konsekvens av ett minskande oljeberoende är att många länder kommer att kunna förbättra sina handelsbalanser när man minskar importen av dyr olja. Produktionen av den ökande elförbrukningen kommer i större utsträckning att kunna förläggas inom länderna.

Oljehandelns minskande betydelse kommer även att rubba basen för världens reservvaluta dollarn, vilket kan leda till oanade instabiliteter på finansmarknaden. USA:s privilegierade ställning kommer att försvagas och man kommer att få svårare att finansiera sin enorma militärmakt. Vi ser redan hur Kina ihop med närstående länder försöker bryta dollarns ställning.

Det pekas ofta på att Rysslands ekonomi kommer att försvagas p.g.a. sitt beroende av oljeinkomsterna. Regimen i Moskva verkar vara väl medveten om denna svaghet och satsar hårt på att minska oljeinkomsternas relativa betydelse. Man satsar bl.a. på sin enorma jordbrukspotential för att i framtiden kunna kompensera för vikande oljeintäkter. Ryssland är redan världens ledande veteexportör vilket är en bedrift av ett land som för bra 30 år sedan inte ens klarade av halva sin inhemska försörjning med spannmål – men då styrde kommunistisk planekonomi produktionen.

Ett intressant inslag i den ryska jordbrukspolitiken är den uttalade satsningen på organisk, gift- och GMO-fri odling. Detta är givetvis en medveten strategi för att hålla de globala livsmedelsföretagen borta från inflytande över landets jordbruk. Med en snabbt stigande efterfrågan på organiskt producerade livsmedel på exportmarknaden har säkert politiken goda förutsättningar att lyckas.

När efterfrågekurvan för olja börjar vika av neråt är svårt att förutsäga, men att Peak Oil inte ligger så långt borta är nog en säker gissning. I en värld där geopolitiken i hundra år till stor del styrts av kampen om oljan, kommer Peak Oil att leda till oförutsägbara politiska och ekonomiska konvulsioner.