Moderaternas kris har inget med ideologi att göra. Efter Anna Kinberg Batras politiska avrättning skriver östgötamoderaten Finn Bengtsson i Dagens Industri att det är partikulturen som är problemet. ”I dag är det demokratiska inflytandet större i Främlingslegionen än inom Moderaterna”, skriver han. Jag håller med och tänker berätta om hur jag upptäckte detta redan på 1980-talet.
Individens växande betydelse
När jag gick ut Handelshögskolan i Stockholm 1971 pekade alla kurvor uppåt. Men när jag kom ut i affärslivet pekade plötsligt alla kurvor nedåt. De svenska varven gick i konkurs, stål- och träindustrin fick problem. Även läkemedelsindustrin, där jag arbetade flera år med marknadsföring, hade svårigheter. Fram till mitten av 1970-talet steg försäljningen med 20-30% om året. Men plötsligt gick det inte lika bra och läkemedelsindustrin började göra marknadsundersökningar. Jag slog mig in på den banan och upptäckte då plötsligt en stigande kurva, den som jag hade letat efter sedan jag slutade på Handels, nämligen individens växande betydelse.
Och jag insåg vad datorerna egentligen var bra på. Inte att producera så mycket som möjligt av samma saker utan att producera rätt saker till rätt person. I motsats till det ännu förhärskande storindustrisamhället, som fortsätter att exploatera stordriftens fördelar, trots att stordriftens nackdelar börjar bli alltmer uppenbara för många.
Min bror var under 1980-talet framgångsrik lokalpolitiker och moderatledare i Täby. Han uppmanade mig att gå med i partiet och göra min värnplikt. Att Moderaterna under Gösta Bohman hade sålt in sig som individens parti kändes rätt för mig. Jag gick med i Moderaterna i Skärholmen.
Min politiska seger
1982 hade min fru och jag genomfört vår första adoption. Efter att ha betalat drygt 100.000 kr för allt som en adoption från Sydamerika innebär, kom vi hem överlyckliga efter starten av vårt livs första riktigt viktiga projekt. Då såg jag hur eftersatt synen på internationella adoptioner var i Sverige. Som nyblivna adoptivföräldrar fick vi på den tiden inte ens ersättning för att vara hemma med barn, som var en självklarhet i välfärdslandet där höga skatter gjorde att alla biologiska föräldrar fick sitt barnafödande. men också medicinska ingrepp vid barnlöshet, bekostade av Staten. I 1980-talets Sverige kallade många lite tanklöst biologiska barn för riktiga barn.
Jag hade hittat min politiska fråga att driva i mitt nya parti Moderaterna, som ideologiskt sade sig stå på individernas sida. Jag tog kontakt med moderatläkaren Anita Bråkenhielm, som inte hade en aning om hur illa det var ställt för adoptivföräldrar, men hon uppmanade mig verkligen att gå vidare med frågan. ”Du ska se till att få ett stort Moderatförbund med dig och sedan få dem att driva frågan till Riksdagen.”
Jag hade inget problem att få min moderatförening i Skärholmen att ställa sig bakom en motion till Stockholmsmoderaterna. Och en kväll stod jag i Medborgarhuset för att tala för min motion på Stockholmsmoderaternas årsstämma. Och jag hade tur. Min motion kom upp som sista motion på lördagen. Hela salen var proppfylld med alla ombud, som sedan skulle gå på gemensam middag.
Jag hade förberett mig noga. Jag räknade upp land efter land i Sydamerika och hur många miljoner övergivna barn som bodde på gatan utan föräldrar i respektive land. Jag frågade stämman varför vuxna i Sverige, som vill ha barn och betalar hög skatt, inte skulle kunna få göra skatteavdrag för de stora engångskostnader som en internationell adoption medför, när gratis barnafödande var en självklarhet för biologiska föräldrar. I mitt tycke är det viktigare ideologiskt att stödja internationell adoption än konstgjord befruktning. Förbundsstyrelsen i mitt parti, som sade sig stå på individernas sida, hade dock sagt nej till motionen. Men Förbundsstyrelsen förlorade denna kväll stort i omröstningen om min motion.
Jag hade vunnit min första politiska seger. Jag hade lyckats få ett av de största förbunden i Moderaterna att rösta för att min motion, som gick ut på att driva frågan i Riksdagen. Men när jag ringde ”min riksdagsman”, en polis i Hägersten, som nyligen hade varit hos oss på ett medlemsmöte och talat för hur viktigt det var att varje enskild individ drev sina frågor och att Moderaterna var det parti som stod på individens sida, visade det sig att han också satt i Förbundsstyrelsen och där hade röstat emot min motion. Jag insåg att det var långt ifrån hans tal om att Moderaterna stod på min sida och få honom att arbeta för min motion, som vårt gemensamma Förbunds årsmöte hade röstat igenom med stor majoritet.
Medlemsdemokrati
Jag skrev ett brev till Gösta Bohman och framförde mina synpunkter om detta och hur medlemsdemokratin skulle kunna ökas i Moderaterna. Jag tog exempel från min egen konsultverksamhet i företaget EBC som står för Efficient Business Communication, där jag arbetade med stor framgång arbetade med kund- och medlemsdialoger. Mitt förslag var att Moderaterna skulle bygga en medlemsdialog på den framväxande trenden, individens växande betydelse. Jag fick svar från Gösta Bohman, där han skrev ”att om något av mina idéer skulle tillämpas inom politiken, skulle det vara en fara för svenskt politiskt liv”.
Först blev jag förbannad. Men efter att ha sovit på saken svarade jag, att jag nu förstått att vi uppenbarligen arbetade för två skilda saker. Han arbetade för svenskt politiskt liv, men att jag hade jag gått med i politiken för att arbeta för Sverige.
Mitt alter ego går med i Moderaterna
Efter valet av Carl Bildt till partiordförande fick vi medlemmar en pamflett från Moderaterna i Stockholm med information om den nye partiledaren, som vi ombads dela ut i brevlådorna. Jag tyckte pamfletten var urusel, eftersom den saknade varje tillstymmelse till medlemsdialog och bara talade om vad ledningen ansåg att medlemmarna skulle tycka om valet av Carl Bildt.
Med pamfletterna följde ett brev undertecknat av Sture Palmgren, moderat finansborgarråd i Stockholm. Han avslutade sitt brev till oss partikamrater med, ”att ville vi ha fler exemplar av pamfletten kunde vi vända oss till honom”. Jag skrev då till Palmgren och frågade om det var till honom vi skulle vända oss också om vi ville ha färre sådana här pamfletter. Jag motiverade utförligt varför jag tycket pamfletten var dålig. Jag fick trots påminnelse aldrig något svar på mitt personliga brev med vad jag ansåg vara viktig konstruktiv kritik om tillståndet i partiet och det enorma avståndet mellan ledning och fotfolk.
Det var då jag kom på idén att låta mitt alter ego, som heter Eric B. Carlsson med företaget EBC, alltså hans initialer och händelsevis också desamma som för mitt eget verkliga företag Efficient Business Communication. Eric skrev ett insmickrande brev till Sture Palmgren, där han berättade att han kommit tillbaka till Sverige efter en tids utlandsarbete och fått den trevliga Moderatpamfletten i brevlådan. Och nu ville han gå med i partiet och skickade med årsavgiften i kuvertet.
Jag fick inget svar från Palmgren trots påminnelse. Men mitt alter ego Eric B. Carlsson fick svar direkt med vändande post. Sture Palmgren skrev hur glad han hade blivit efter att ha fått Erics brev.
Jag visste från min professionella verksamhet med kund- och medlemsvård att man givetvis ska ta hand om nöjda medlemmar. Men minst lika viktigt är det att hantera de missnöjda. Missnöjda medlemmar talar nämligen med tre gånger fler än vad de nöjda gör. Jag började testa Moderaterna medlemsvård och skrev konstruktivt kritiska brev till olika personer i partiet. Parallellt skrev Eric B. Carlsson sina trevliga insmickrande brev utan någon som helst konkret innehåll till samma personer. Jag fick nästan aldrig några svar. Eric fick alltid svar. Jag samlade breven i pärmar under ett par år. Jag avslutade min kampanj med att välja ut ett antal ledande personer inom partiet, som jag skickade ett frågebrev om Moderaternas politik till. Jag bad var och en av dem att svara.
Då fick jag svar – från en av dem nämligen partisekreteraren Per Unckel. I ett parti som ideologiskt säger sig måna om individens frihet, väljer man att låta en person svara för alla befattningshavares räkning. Jag hade då samlat tillräckligt med material och ordnade ett möte med Per Unckel, där jag presenterade hela i mitt tycke viktiga material. Min avsikt var inte att skada partiet utan att som lojal medlem lyfta en allvarlig fråga.
Jag blev djupt besviken. Per Unckel visade inget som helst intresse för hur litet medlemsinflytandet i partiet i praktiken var.
Som resultat blev Moderaterna den gången av med två medlemsavgifter – min och mitt alter ego Eric B. Carlssons. Och min teori stämde. Den nöjde Eric B. har aldrig lovprisat Moderaterna sedan dess, medan jag ofta har sett anledning att kritisera Moderaterna för bristande empati och brist på förståelse för medlemsdialogens betydelse.
Därför är jag också helt klar över att Moderaternas tidigare framgångar under Reinfeldt inte var ideologiskt grundad utan bara skickligt konstruerad. Och därför blir fallet desto större när lögnen avslöjas. Moderaternas kris är inte ideologisk. Problemet är och har länge varit partikulturen.
Lars-Olof (LO) Landin
Ordförande i Kreaprenör® – en kunskapsallians för nytänkande
www.creapreneur.se
Det LO Landin beskriver sker på exakt samma sätt inom Socialdemokraterna. Alltså det handlar inte om ideologi eller medlemsdemokrati. (S) hade fram till slutet av 1980 talet medlems-råd ute på arbetsplatserna med möten och konferenser i olika politiska frågor. Dessa var alltid skickligt styrda så att man fick det resultat man ville. De svar man inte ville ha negligerades och kom aldrig fram.
Så denna företeelse inom (M) är på intet sätt unik utan, precis som Gösta Bohman påpekade, ”att arbeta för svenskt politiskt liv” är genomgående genom hela det politiska fältet. Vilket innebär att demokratin inte är något annat än ett spel för gallerierna utan substans och avsaknad av folkvilja.
Det är ganska slående att det är fult att vara en populist, ett parti får absolut inte vara populistiskt, då är man direkt utvisad ur de finare salongerna. Demokratin förutsätter att politikerna arbetar för folket och driver folkets vilja, vilket är just populistiskt. Det visar med all önskvärd tydlighet att demokratin endast är en chimär en vacker fasad framför något betydligt fulare i bakgrunden. Där lurar fascismen och diktaturen och den visar sitt fula tryne lite då och då.
GillaGillad av 4 personer
Knapptryckarkompanierna i Riksdagen har satt den riktiga demokratin ur spel.
GillaGilla
Insiktsfull ledare, men partipolitiken speglas ej längre av olika partiprogram osv. Alla partier är kidnappade av en högre instans som döljer sig väl, möjligtvis undantages SD (men
ej ens där kan vi vara säkra). Hur detta kunnat gått så långt beror på okunskap och ointresse för politik. Nu är vi helt plötsligt där då folk undrar vad som egentligen pågår, dock ännu än liten klick, men som ställer sig frågan vad som sker. Valet 2018 kommer bli en tung sanning för alla partier utom SD om valet går rätt till? När SD får väldigt mycket röster, är jag övertygad om man kommer förhandla mellan blocken på alla möjliga sätt för att inte ge dom inflytande.
GillaGillad av 1 person
Vänligen publicera ej. Någon annan har skrivit detta, fattar inget.
GillaGilla
Kommentarerna ser ut att komma från samma adress.
GillaGilla
(Svar till ovanstående, oberoende om det är/inte är ”Mattias”, som skriver).
Jovisst är det så att alla partier är kidnappade av ytterst rika och mäktiga oligarker, som företrädesvis och historiskt sett, uppträder eller är ägare inom: bank/media/underhållning/lobbyism/finanshandel/spelverksamhet/guld-o-diamanthandel exempelvis.
Att det bara är en ”liten klick” … ”som ställer sig frågan vad som sker” är nog så riktigt och förklaras högst sannolikt av det faktum att media mörklägger och ljuger om beska sanningar, på order av oligarker, enligt ovan. De kidnappade partiernas ledare lystrar till den Elit som smeker och smörjer dom, på sätt som innebär exempelvis, att SR/SVT sedan 11/9 2001, nu i 16 år, har mörkat vad som verkligen hände denna ödesmättade dag i USA.
Mer konkret innebär det i sin förlängning, att vi (jag talar enbart om oss svenskar) under rätt lång tid har levt i en kommunistisk diktatur, i princip likt den som infördes i Ryssland i oktober 1917. Samma krafter och kraftfält, då som nu. Hade bara Nobelpristagaren i litteratur, Alexander Solsjenitsyns sista verk, en dubbelvolym med titeln ”200 år tillsammans” (på ryska) blivit översatt till svenska, så vore betydligt fler ”än bara en liten klick”, införstådda med ”vad som egentligen pågår”.
Avslutningsvis beträffande valet i september 2018, så kommer det nog i teknisk mening ”gå rätt till”, men det är betydelselöst, för den inslagna vägen leder mot avgrunden för flertalet svenskar, även för Godhetsnissarna och andra nyttiga idioter.
Ulf Claréus/clareal.
GillaGillad av 1 person
Hur är det möjligt att Moderaterna och BATRA lät sig grundluras och hotas av socialisten Löfven att stödja Decemberöverenskommelsen 2014. Moderaterna avsade sig alla möjligheter till opposition av socialisternas härjningar och ödeläggelse av Sverige.
Börja analysen där och stå upp för de katastrofala besluten som är gjorda om Moderaterna överhuvudtaget skall finnas kvar.
GillaGillad av 1 person
Hej Samuel,
glöm inte att Moderaterna inte längre är ett konservativt parti utan ett socialliberalt parti eller som man kallar det i USA för neoconservatism.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Neokonservatism
Bästa
ToTh
GillaGilla
Ett parti måste hålla en inriktning. Moderaternas är uppenbar, nämligen att sänka alla kostnader vilket ska leda till minskad skatt på det egna kapitalet, samtidigt som man säljer ut statens egendom till kapitalet (sig själva) och sätter staten (folket) i skuld som en present till oppositionen.
Moderatens favoritimport är en välutbildad integrerbar individ som kan skapa konkurrens bland arbetarna, sänkta löner och kapitaltillväxt för ägarna … i allmänhet. Ett traumatiserat gatubarn från Sydamerika passar inte in i den bilden. Det innebär kostnader med osäker framtida utdelning.
Jag noterar att Moderaterna är konsekventa och jag är inte emot ett partis val av linje utan undantag, även om den kan verka hjärtlös för en normalt empatisk människa. Moderaternas politik är hjärtlös i allmänhet, anser jag, även om Reinfeldt försökte ge intrycket av motsatsen, förmodligen för att leda Sverige i fördärvet på order av hans framtida arbetsgivare som förmodligen investerat i boendeindustrin.
Den som betraktar människors ögon kan se när ögonen är känslokalla. Att Vänsterpartiet låtit sig luras av högerns apspel är kanske mer förvånande, anser jag, eftersom det är arbetarna som får lida av apspelet med sänkt välfärd.
Samtidigt är frågan onekligen om inte dagens monopolkapitalism, ökade klasskillnader och stigande misär i Sverige kommer leda till ett rimligt urval för moderater av svenska barn tagna ur havererade familjer där arbetslöshet och sänkt välfärd lett till kapitalbrist, kriminalitet, uppgivenhet och drogmissbruk?
Så gott mod, min käre Moderat! Snart kommer det nog finnas adoptivbarn i parti och minut till behövande moderater som vill ha en liten traumatiserad leksak som ska assimileras in i svensk kultur i ett svenskt kallt klimat, ofta mot sin egen vilja. Ett barn som förlorat sin egen kultur och sitt eget språk. Ett barn som ibland inte kommer känna sig hemma varken i Sverige eller i Sydamerika.
GillaGilla
Bra skrivet Martin Gustavsson! Adoption borde vara den yttersta lösningen när ALLA andra möjligheter är uttömda. Det är en människohandel och ett respektlöst hanterande.
GillaGillad av 1 person
L-O Landins ordrika utgjutelse handlar synbarligen om demokrati och då särskilt om individens rättigheter i ett givet politiskt parti. Upprinnelsen till hans politiska aktivitet var således frågan om utrikesadoptionens ställning. Man kan väl säga att han och hans fru ”låg rätt i tiden” för denna fråga, där trenden sedan sjuttiotalet stora sociala förändringar, gick vänsterns och liberalers väg, i allt. Konservatism stod inte högt under 70- och 80-tal, dock var neoliberalism, börsyra och topless-solande på badstranden, det glada åttiotalets tecken. Samt att kuska jorden runt efter nyfödda barn att adoptera, kosta vad det kosta ville.
Demokrati betyder folkstyre, vilket i sin tur KRÄVER respekt för ALLA åsikter. Så att Landin hade det körigt bland moderat-styrets olika representanter är helt i sin ordning. Dessutom blev han med tiden väl tillgodosedd i sakfrågan. Och på den bogen fortsätter det. Han gillade inte att man i Sverige kallade ”lite tanklöst att biologiska barn är riktiga barn”. Underförstått ”svenska barn”.
Så vad säger L-O Landin nu när vi klart och tydligt kan se resultatet av det som inleddes efter Vänstervågens destruktiva inrullande under 60-talets senare del? Alltså ett präktigt Folkmord i betydelsen folkutbyte, helt enligt Southern Poverty Law Center’s proklamation:
”All races must work together to make Europe & America non-white”.
Det var inte den i Sverige verksamma judiska organisationen Paideia, med Barbra Spectre och vår egen Göran Rosenberg i spetsen, som var först, om nu någon trodde så.
Uturdimman-nu/Clareal/Ulf Claréus.
GillaGilla
Glöm inte också, Jan Eliasson ‘s. FN’ s 4:e vice generalsekreterare djupa engagemang i mångkulturen och Paideia, som dessutom är skattefinansierad.
Bästa
ToTh
GillaGilla
Det kan finnas bra skäl att adoptera. Många kunde ha adopterat svenska barn om vi inte hade haft fri abort. Nu är det svårt att adoptera ryska föräldralösa barn på grund av den mångsexuella lagstiftningen i några länder.
GillaGilla
Mycket tänkvärt Fiskargubben!
1,5 miljoner aborter sedan 1974 och jag har skrivit om detta också tidigare!
Snacka om att slösa med resurserna!
Tänk om svenska kvinnor fick vara hemma och föda barn och ge kärlek och anknytning till barnen samt en rejälpension för sin insatts. Hur många arbetstillfällen skulle det inte bli och goda medborgare i stället för institutionaliserade barn med miljöångest och Earth Hour (jordtimmen) på dagis.
Bästa
ToTh
GillaGillad av 1 person
I drygt 40 år har vi haft fri aborträtt. Varje år har c a 25 procent av alla de omkring 125 000 konceptionerna aborterats (fosterfördrivits sa’ vi en gång), vilket ger 33 – 35 000 per år. Fram till nu, har således mer än 1.4 miljoner barn inte fått se dagens ljus. Jag tror att 1500 till 2000 barn per år utgör det behov som skulle tillfredsställa adoptionsbehovet hos barnlösa svenska par. Hade nu en viss restriktivitet funnits, innebärande mer omfattande rådgivning och diskussioner om alternativ som kan finnas för en ung, osäker kvinna (och man ifråga), kunde säkert 6-7 % av de oönskade graviditeterna kunnat räcka att fylla behovet och istället få adopteras till det barnlösa paret.
I ett (missnöjt) uttalande som jag har hört av en svensk kvinnlig representant för en internationell adoptionsorganisation, påstods att de adoptionssökande starkt föredrog etniskt svensk barn.
GillaGilla
Fiskargubben, ToTh och Uturdimman (gällande adoption och abort)
Jag tycker att ni har rätt, på olika sätt.
Fiskargubben, du gamle man, är alltid så klok och jag är så glad att du är kvar här på Lars blogg! Jag instämmer helt när det gäller adoptioner och i stort sett med allt du säger, även om en del är spektakulärt…
ToTh, visst är det så! Det är i mycket en politisk fråga – och allt tryck (Articifiellt och Destruktivt) på flickor och kvinnor som blir gravida utan att vilja det. Många ser tydligen ingen annan möjlighet.
Det är mycket intressant att jämföra vår svenska/ västerländska kultur med den polynesiska: Etnografen Bengt Danielsson, han med barnbokan Villervalle i Söderhavet, om ni minns, berättar i sina enormt spännande och läsvärda böcker om Polynesien om unga kvinnor som blev gravida – det var inget problem överhuvudtaget!
Föräldrarna, alla släktingarna och alla i gemenskapen gladde sig över detta naturens under och alla hjälptes till med att ta hand om och uppfostra barnet. I vår kultur har graviditet istället definierats som ett problem och problemets lösning har ochså definierats!
Uturdimman, du vill verkligen väl, och du har stor vilja att uppnå rättvisa och skapa ett gott styre, men du har stora aggressioner i dig. Du kommer att få mycket mer gehör för många av dina rättvisetankar om du provar att söka samförstånd med dem som också vill ha ett rättvist uppbyggt samhälle.
/Hans Dahl
GillaGilla
Ulf Kristersson har enbart valts in för att han är lätt att arbeta med, gör som pappa säger. Själv skulle en aldrig rösta på M som läget blev med Batra, när avsätter de nästa partiledare bara så där. Vi som väljare kan aldrig vara säkra på att M är starka nog i sin sammanhållning då det verkar vara gamla rävar i partiet utan dess motstycke.
Det som slår mig lite är att kan ett parti vara så fula i sitt beteende mot egna i ledet vad är de då kapabla att vara mot medborgarna, huh!
GillaGilla
För övrigt så saknar en politiker som har en dialog med medborgarna och inte en egen monolog som bara tvingar andra till SITT sätt att se saker.
Dialogen ingår som en självklarhet i en demokrati och ändå ser en den inte, jättekonstigt!
GillaGilla
Fem miljarder!
Fem miljarder betalar Sveriges skattebetalare för att ytterligare befästa toppstyrning, byråkrati och autonomi under en mandatperiod till riksdagspartierna.
Behövs politiska partier?
Enligt min uppfattning: Definitivt inte!
Liknelsen med främlingslegionen är träffande: Kadaverdiciplin, sekretess, övergrepp
Riksdagspartiernas envåldshärskare är som vältränade labradorer som väntar på godbiten Bilderbergarna kastar till dem efter väl utfört uppdrag.
Vi behöver inga partier. Vi behöver bara en riksdag. Riksdagsledamötena utses lokalt, lever i enkelhet och tjänar folket. Det räcker!
/Hans Dahl
GillaGillad av 1 person
Äntligen, någon som fattar vad det handlar om.
Har kommenterat till leda att den dagen väljarna får nys om att Åkesson och SD går bakom ryggen på väljarna är det kört.
Således ingen kohandel med socialister eller ”alliansen” utanför Riksdagen!
Tryggt att läsa slutklämmen i ditt inlägg Hans,
tack för det.
GillaGilla
Hej Samuel,
och som jag också sagt att, SD ÄR EN STYRD OPPOSITION!
Bästa
ToTh
GillaGilla
I Stockholm har vi ett bra exempel på toppstyrning och brist på demokrati och kontakt med väljare och egna sympatisörer. I Nobel Center-ärendet har M (och inte heller S) inte ställt upp en enda gång på de utfrågningar av politiker som anordnats av Blasieholmsvännerna. Alla andra partier har ställt upp ett flertal gånger. Vid ett tillfälle anordnade M själva ett möte dit Sten Nordin och Joakim Larsson skulle komma och försvara sitt beslut om att riva tullhus + magasin och uppföra den gigantiska ”Nobellådan”. Nordin och Larsson dök dock aldrig upp, med motiveringen att de befarade demonstrationer. Inga demonstranter syntes till.
När det gäller att gå den privata exploatörens (Nobelhuset) ärenden har beslutande borgarråd däremot ställt upp i propagandafilmer för projektet och dessutom spridit alternativa fakta: https://www.youtube.com/watch?v=KCUMORzXBQI
GillaGilla
Detta erfor jag redan när jag var medlem i FMSF, (Fria Moderata Student Föreningen) och Karl Bildt var chefredaktör för Svensk Linje.
Jag har skrivit om detta tidigare – inget nytt och det gäller samtliga partier, det är det som är ”Den representativa demokratin”!
Det är dags för direktdemokrati nu!
ToTh
GillaGilla
Det finns 6 (med SD kanske 7) skattehöjar/bidragshöjarpartier i Sverige. Låt oss för Guds skull värna ideologin i det enda skattesänkar/bidragssänkarpartiet.
GillaGilla
M tog till sig liberalismen i partiprogrammet och då ansåg jag att liberalismen vad död. Lika död som konservatismen. Alla de gamla partierna har tappat sin kurs och har ingen fungerande ideologi. Partiapparaterna tänker bara på röster och välbetalda arbeten. Jag hör bara tjafs nu för tiden och konstiga förslag. När började förfallet? Antagligen med Palme och polariseringen.
Bill Clinton gav Usa en polarisering som nu skadar landet. Kongressen har svårt att fatta beslut och angriper presidenten. Känns det igen?
Jag ser att kommentarer fejkas. Vi måste börja kontrollera våra kommentarer. Lars ser säkert om jag ser ut att skriva nånting konstigt, men han kan inte övervaka allt.
GillaGilla
Tack Lars Bern för rysande tillbakablick och inside info. När Anne-Marie Pålssons ”Knapptryckarkompaniet” utgavs efter hennes 8 år på moderatbänken i riksdagen, trodde vi därhemma knappt det var sant. Hennes beskrivning av toppstyrningen, för att inte säga kadaverdisciplinen i partiet , gjorde också henne förbluffad. Så hade hon inte trott att det fungerade.
Partiet (liksom övriga partier i Sverige) har blivit en födkrok för uppkomlingar som ser politiken som en utväg att försörja sig utan särskilda kunskaper i ekonomi, statskunskap eller svenskt samhällsliv. Därmed saknar de kompetens eller förutsättning att företräda sina väljare.
Schweden im Herbst.
GillaGillad av 1 person
Någon har kapat Mattias alias tydligen, vad pågår?
GillaGilla
Det diskuteras olika politiska -ismer men det är bara en -ism som gäller och det är egoismen. Politikerna får sina frikostiga politikerarvoden och partibidrag som de anslår till sig själva. De är helt oberoende av medlemsavgifter. Deras intresse för medlemmar är minimalt; och för medlemmar med åsikter obefintligt. Det är inte troligt att något parti lägger fram något förslag om minskning av detta penningflöde till politikerna från de närande skattetalarna. En politiker försvarade sig en gång med att de också betalar skatt. Nej, det gör de inte för de närande skattebetalarna betalar även politikernas skatter.
Bertil Bondesson
GillaGillad av 1 person
En som inte jag vill skylla för egoist i detta sammanhang är Odenberg som blev förbannad när Borg och Reinfeldt bakom hans rygg skar ner försvarsanslagen till vad som nu närmast framstår som irreparabel nivå.
När han nu vill komma ifråga att ersätta AKB är han inte välkommen som det får uppfattas och det kan man väl tänka sig att partiet inte vill ha en man med ryggrad i ledningen utan en like dvs utan ryggrad. Partikultur.
Ulf Kristersson och Elisabeth Svantesson skrev en artikel i DN med rubriken Utvisa kriminella invandrare 1.5 år innan valet uppenbarligen på partiets uppdrag och sedan ändrade Reinfeldt politiken totalt i annan riktning och varken Ulf eller Elisabeth har sagt ett ljud om den överköringen vilket skulle vara naturligt för alla med ryggrad.
GillaGillad av 2 personer
För mig som svensk är det öht inte meningsfullt att diskutera detaljer gällande moderaternas partikultur. Den skada som bla M har åsamkat, och av allt att döma fortsätter att åsamka oss, är irreparabel. För min del får M gärna implodera och försvinna på historiens sophög tillsammans med övriga allianskamrater och det rödgröna misslyckandet.
GillaGilla
Någon har nämnt aborter kopplat till adoptioner. Intressant. Antalet aborter ökande inte efter att det blev lagligt. Mins inte siffrorna men det ligger runt 36 – 40 000 per år. När aborterna blev lagliga blev de även säkrare för kvinnan. Det ena biten. Den andra är religiös eller möjligen moralisk. Här är argumentationen svagare sett ur ett samhällsperspektiv nämligen rätten för kvinnor att bestämma över deras kroppar. Nu är det ju barnets kropp vi talar om primärt, inte kvinnans. Men låt oss köpa det argumentet, då kvinnor kan bli gravida av en våldtäkt och i och med det, försvann det självständiga valet över sin egen kropp. Förövaren/pappan behöver heller inte ta ansvar för någonting. Men i rimlighetens namn borde då inte alla ha samma rätt att bestämma över den egna kroppen? Bara en sådan sak som att kriminaliseras för vad blod kan tänkas innehålla? Illegala substanser som t ex cannabis. Nu är detta inte en drogliberal text, utan vill bara peka på argumentationen: att ha rätt till sin kropp och vad du nu kan tänkas betyda? Vägra att bli chippad i framtiden, utan för den skall tvingas bli ”banklös”. Rätten att vägra vaccinera sig hamnar väl i samma kategori. Tillhör mitt levnadsmönster mig? Äger jag den informationen? I så fall är insamlande av mina vanor ett upphovsrättsligt brott osv.
Angående aborter (ämnet är svårt) är mitt förslag istället att fråga sig vem som är ägare av kroppen? Är det individen själv? I så fall har man också äganderätten över sin kropp. Det vill säga man gör vad man vill med sin kropp – annars äger man den inte, bara på sin höjd förvaltar den åt en högre makt som i sin tur äger kroppen. Det man äger gör man vad man vill med, annars äger man det inte.
GillaGilla
Artikelförfattaren förefaller ha gjort flera adoptioner från Sydamerika och som det verkar ha betalat kostnaden själva. Idag har vi fått reda på att Ulf Kristersson och hans fru företagit flera tjänsteresor till Kina med 3 månaders mellanrum a 128000 kr styck som sammanfallit med att paret adopterat barn därifrån, se Pettersson gör skillnad, den vänsterstyrda statsråden får backa…… Det tycks vara en epedemi eller möjligen ett lönsamt tillägg i cv att man adopterat med tanke på Bo Lundgren, Ann Vible och Jan Björklund också gjort så och att samtliga nått höga positioner i sina partier. Är det priset för att nå högt att offra egna barn på den politiska korrekthetens Altare? Är ovanstående artikel en sur reaktion på att han som också betalat priset inte nått Högre?
GillaGilla
Nu tycker jag i och för sig att L.Os förfarande var rätt kul. Men samtidigt frågar man sig: borde han inte tidigt insett att politik handlar om fasader. Fasaden berättar bara sådan vi vill höra – som en spegelbild som visar våra förhoppningar inför framtiden. Ser man inte det realpolitiska maktspelet bakom fasaderna är man naiv, och naiva människor tycker jag om; ty de är oftast de snällaste av snälla.
GillaGilla
De stora hjältarna som skyddar och värnar om vår frihet behöver inte alltid vara kloka och förslagna som en Odysseus, det viktiga är att hjärtat är gott.
Sven Duva borde vara ett föredöme för Sveriges Riksdagsledamöter. Även om många av dem inte tycks ha så mycket förstånd, det kan de inte lastas för, så borde de ha goda intentioner och mod:
”Den kulan visste hur den tog, det måste erkänt bli”,
Så talte generalen blott, ”den visste mer än vi;
Det lät hans panna bli i fred, ty den var klen och arm,
Och höll sig till vad bättre var, hans ädla, tappra barm.”
Och dessa ord de spriddes sen i hären vitt och brett,
Och alla tyckte överallt, att Sandels talat rätt.
”Ty visst var tanken”, mente man, ”hos Duva knapp till mått;
Ett dåligt huvud hade han, men hjärtat, det var gott.”
Här kan du läsa lite mer om Sven Duva i detta utdrag ur Fänrik Ståls sägner:
http://runeberg.org/fstal/1g.html
/Hans Dahl
GillaGilla
Och vad ville savalle ha sagt med detta?
GillaGilla
Att vi behöver ledare med gott hjärta och goda intentioner som modigt tjänar och skyddar sitt folk och ger dem plats att i frihets utvecklas till hela sin potential.
/Hans Dahl
GillaGilla