När jag var ute på min dagliga hundpromenad häromdagen, träffade jag hustrun till en gammal 85-årig vän. Hon beklagade sig över att min vän var i så dåligt skick att han numer bara satt hemma och plockad planlöst med sina papper. Han hade yrsel, var i stort sett passiviserad och hade svårt att företa sig något meningsfullt. Själv är hon inte purung, men har allt mer tvingats in i rollen som sin makes vårdare. Deras liv har krympt ihop till att passivt få dagarna att gå.

Mina åldriga vänners situation är tyvärr snarast regel i dagens Sverige. Jag har tidigare skrivit sex krönikor där jag frågat mig på vems sida står skolmedicinen? Så, låt oss ställa frågan vad gör skolmedicinen för min gamla vän och oss andra åldringar med olika krämpor och hälsoproblem?

Jag frågade hustrun om maken stod på några medicinska preparat? Det visar sig att någon skolmedicinare givetvis satt honom på kolesterolsänkande statiner. Att sätta in det på en 85-åring utan infarkthistorik, är i mina ögon så nära en kriminell handling mot en annan människa som man kan komma, utan att riskera att bli åtalad. De enda fall där statiner är rätt ordination är vid Familjär Hyperkolesterolemi (FH) samt på patienter som genomgått kirurgisk eller interventionell behandling av atheromatos i koronarkärlen eller aortaklaffen. Och de fallen är en liten bråkdel av alla som idag står på statinbehandling.

År 2012 publicerades boken Lågt Kolesterol leder till en Tidig Död som är en sammanställning av 101 olika vetenskapliga studier som visar att förhöjt kolesterol innebär att man är friskare och lever längre än om man har lågt kolesterol. Idag finns det säkert hundra nya studier som visar detsamma.

Själv har jag en hög nivå på det förment farliga LDL-kolesterolet, men har aldrig haft känning av någon förfettning av mina blodkärl och skulle aldrig drömma om att ta dessa livsfarliga statiner igen – jag har nämligen prövat när jag inte begrep bättre. För kvinnor och äldre män är högt kolesterol något att vara nöjd med. En färsk metastudie visar att LDL-kolesterol är ofarligt för oss äldre.

Observationen att vi lever längre och är friskare vid högt kolesterol blir allt mer relevant ju äldre patienten är. Ändå fortsätter inkompetenta läkare på industrins inrådan att skriva ut kolesterolsänkande statiner till gamla människor. Statiner är historiens mest lönsamma medicinska preparat som säljer för hundratals miljarder, vilket korrumperat en stor del av läkarkåren. Dessa preparat har ytterst besvärande biverkningar som påskyndar ålderskrämpor med muskelkramper och allmänt dåligt tillstånd. Vissa studier har även visat på ett samband mellan statiner och cancerförekomst.

Det visade sig att min vän även var satt på blodtrycksmedicinering, vilket givetvis bidrar till hans yrsel. Att sänka blodtrycket på äldre med kemiska preparat är nästan lika diskutabelt som kolesterolsänkare. Vi har idag större problem med gamla med för lågt blodtryck än för högt, beroende på att läkarnas sätt att mäta människors blodtryck påverkar det senare, så att man oftast får för högt avlästa värden. Industrin har därtill lyckats få skolmedicinen att sänka riktvärdena för när blodtrycket skall medicineras, för att i stort sett alla äldre skall bli ordinerade deras ytterst lönsamma piller livslångt. De gamla blir yra och svimmar och faller, vilket är en av de vanligaste indirekta dödsorsakerna bland våra äldsta.

Självklart hade även någon skolmedicinare ordinerat blodförtunnande råttgift – varan också, vilket givetvis medverkar till ett sämre allmäntillstånd även det. Jag har själv som är 75 år konstaterat att när jag av någon anledning måste konsultera skolmedicinen, så får jag alltid frågan om jag står på varan. Det är tydligen det normala. Jag möts alltid av samma förvåning när jag svarar nej.

Min vän stod även på ett antal ytterligare preparat som hans hustru inte kom ihåg varför han fått.

Sannolikt kan det röra sig om olika värktabletter, ångestdämpande, sömnmedicin, medel för att öka aptiten och några olika kosttillskott. Innan jag själv började studera detta ämne, stod jag ett tag på nio olika receptbelagda preparat allt utskrivet av olika läkare. Så här är det, vi gamla som ju ofta får flera olika krämpor och söker läkarhjälp, går nästan regelmässigt ut från doktorn med ett pillerrecept i näven. Eftersom vi ofta har fler olika besvär blir antalet olika piller som förskrivs med åren allt fler och dagens skolmedicinare har inte en susning om hur alla dessa olika piller påverkar oss. Nästan det enda de frågar om är varan, eftersom det ökar blödningsrisken om de måste skära i oss.

För några år sedan kunde vi läsa i tidningen om en med mig jämnårig kvinna som av skolmedicinen ansetts gravt senil i 11 år. Till slut ringde personalen på sjukhuset till de anhöriga och sa att det var dags att komma och ta farväl, hon hade slutat äta och man räknade med att hon inom kort skulle dö. Eftersom hon var döende togs medicinen bort och hon gick från svårt dement till frisk på bara några dagar. Dessvärre är detta inte ett enstaka fall, många gamla blir neddrogade och går sakta men säkert in i en dimma som liknar demens. Deras liv blir passivt och utan innehåll samtidigt som vårdbehovet växer.

En relativt färsk studie från Lunds universitet visar att 55 procent av de äldre patienterna fick piller mot sjukdomar som de inte ens har diagnosticerats för. Orsakerna till detta är flera, men en är att läkemedelsindustrin ständigt påverkar läkare att förskriva läkemedel som eventuellt kan ha en effekt på en viss åkomma, även om den inte är framtagen för den.

När det blir många olika piller samtidigt vet inte flertalet läkare vilka effekter de har. När man forskar på läkemedels effekter och biverkningar gör man det på unga och ett piller åt gången. Sällan studeras multisjuka äldre med många olika läkemedel, trots att gamla är mer känsliga för biverkningar än unga och dessutom de största konsumenterna av läkemedel. Vanliga biverkningar är magblödningar, trötthet, förvirring och minnesproblem, njur- och leverskador, fall och benbrott, akuta besök på sjukhus och dödsfall. Läkemedelsbiverkningar är den tredje vanligaste dödsorsaken efter hjärt-kärlsjukdomar och cancer. Övermedicineringen av oss äldre är direkt livsfarlig.

Rensat från den riskökning de gamlas sjukdomar i sig innebär, har en studie av socialstyrelsen visat att äldre som tar ett halvdussin olika piller löper dubbelt så hög risk att dö som de som bara tar ett piller. Var femte på äldreboenden eller som har hemtjänst tar tio eller fler olika piller. Tio procent av de gamla över 75 år får läkemedel som är direkt olämpliga för dem, enligt socialstyrelsens siffror från 2012. Idag är siffrorna sannolikt högre.

En förklaring till denna vanvård av oss äldre är att, när en ung människa vid en hälsoundersökning får en diagnos så är det vanligare att man utreder den bakomliggande orsaken. T.ex. om en trettioåring har högt blodtryck så är det sannolikt att doktorn gör en utredning varför. Om däremot en sextioåring diagnosticeras med högt blodtryck förskriver man bara några kemiska preparat som tar bort symptomet, man utreder sällan vad det beror på. När jag själv råkade ut för en sådan diagnos i femtioårsåldern redan, blev jag förskriven fyra olika piller som jag skulle ta livslångt. På eget bevåg utredde jag vad som kunde vara orsaken till det höga blodtrycket och kunde genom en enkel korrigering av min kost bota mig själv. Varför gjorde inte min läkare den utredningen?

Det är ingen tvekan om att skolmedicinen sviker oss äldre och kom ihåg att flertalet av oss blir gamla fortare än vi anar. Det som idag styr och korrumperar skolmedicinen är i huvudsak läkemedelsindustrin med sina enormt stora ekonomiska intressen. Vi kan inte förlita oss på att våra läkare fattar de för oss bästa medicinska besluten, varför vi måste lära oss att kunna ta ett eget ansvar. Av den anledningen har vi startat Riksföreningen för Metabol Hälsa för att hjälpa till att sprida den insikt som vi alla behöver, för att på bästa sätt ta hand om vår hälsa. Gå in på vår hemsida och anmäl er som medlemmar och lämna gärna bidrag till vår verksamhet. Den 25 november arrangerar vi vår första konferens för att sprida kunskap i dessa frågor.

Lars Bern