Vi möter dagligen rader av stora företag och banker som framhåller hur de menar att de tar ansvar för en hållbar utveckling. Att kunna visa upp ett s.k. proaktivt arbete med miljöfrågor är idag en nödvändighet för varje företags profilering av sitt varumärke. På 90-talet var jag engagerad i organisationen Det Naturliga Steget och vi tillhandahöll utbildning av nyckelpersonal i en rad stora företag som ville stärka sitt anseende, så jag har sett detta arbete från insidan.

Låt oss gå tillbaka till det jag skrev för två veckor sedan om vilka de stora hållbarhetsproblemen är i realiteten, för att se hur hållbar verksamheten i våra stora företag de facto är. Baserat på vad den s.k. Bruntlandkommissionen definierade som hållbarhet satte jag upp följande kriterium för en hållbar utveckling;

att tillgodose behoven hos dagens generation och samtidigt skapa bästa möjliga förutsättningar för nuvarande och kommande generationer att överleva och tillgodose sina behov.

Den enda rimliga utgångspunkten för mänsklighetens hållbarhetsarbete måste vara att som Bruntlandkommissionen gjorde, utgå ifrån människan och hennes behov nu och i framtiden. Med den utgångspunkten kan jag lätt visa att räknat i människoliv och mänskligt lidande så är de största hoten mot en hållbar utveckling idag:

  1. Den metabola pandemi som redan drabbat halva jordens befolkning
  2. Föroreningar av luften där människor lever och verkar
  3. Utvecklingen av mot antibiotika multiresistenta bakterier

Hur ofta har ni stött på något stort företag, bank eller annan organisation som har med kriterier i sitt hållbarhetsarbete som anknyter till dessa verkliga hoten mot hållbarheten? Hur ofta hör ni miljöpolitiker anknyta till dessa hot? Svaret är dessvärre – NÄSTAN ALDRIG!

 

Klimatfrågan lanseras

Klimatfrågan har trängt undan allt meningsfullt hållbarhetsarbete i det västerländska samhället. När våra politiker idag skall yttra sig om miljöfrågor så handlar det i nio fall av tio bara om klimatlarm. Dessvärre är det nästan ingen politiker som begriper vad han eller hon pratar om, de bara upprepar sitt klimatmantra som papegojor.

Klimatlarmen har sitt ursprung i den mäktiga angloamerikanska oligarkins strävan efter att upprätta sin planerade nya världsordning, där deras globala företag och banker slutligen blir den dominerande maktfaktorn. Det hela började redan på 70-talet, med att intressen på kärnkraftsområdet skrämde med att den stigande halten av koldioxid i atmosfären, från förbränningen av kolhaltiga bränslen, skulle kunna leda till en kraftig uppvärmning av klimatet.

Den nya världsordning som västvärldens rikaste av de rika vill inrätta handlar om att de globala företagen och bankerna där de har kontrollen, måste ges bästa möjliga förutsättningar för att etablera global marknadsdominans. Det som stått i vägen för denna strävan har varit nationella gränser, valutaregleringar och regelverk som varit gynnsamma för lokala och nationella företag och för fackets inflytande. Vissa stater som t.ex. Ryssland har helt blockerat denna världsordning i sitt land, varför man startat en propagandakampanj och sanktioner mot ryssarna som vida överträffar fientligheterna mot Sovjetkommunismen på sin tid.

Genom att öppna gränserna och skapa fri rörlighet för arbetskraft kan man underminera fackföreningarnas ställning och med allt fler överstatliga avtal och politiska unioner såsom EU kan man skapa globala regelverk. Kapitalet kan flyta fritt och företagen och de rikaste kan placera sina inkomster där skatterna är lägst. Allt detta gynnar utvecklingen av företag med global marknadsdominans. Arbetskraftens möjlighet att försvara sina intressen mot de stora företagen undermineras av konkurrens från länder med billigare arbetskraft och av fri migration. De allt svagare nationalstaternas möjligheter att få in skatter från de globala företagen försvinner i praktiken och bolagsskatterna drivs ner. På några decennier sjönk den svenska bolagsskatten från omkring 60% till omkring 20%.

Det märkligaste i denna strävan från den hyperrika eliten är att man lyckats få ett massivt stöd från socialdemokrater och liberaler som låtit sig luras av oligarkernas propaganda i sina MSM. När sossar beklagar sig över rikas lagliga skatteplanering glömmer man bort att det är den egna politiken som skapat dessa möjligheter.

I förberedelsearbetet inför FN:s stora miljökonferens i Rio 1992 bestämde sig oligarkin för att lansera klimatfrågan som ett motiv för att introducera mer överstatlig styrning av världen. Man hade säkrat sitt inflytande över konferensen genom att få en av sina trogna hanlangare (Maurice Strong) utsedd till ordförande för konferensen. En av deras lobbyorganisation kallad Romklubben gav året innan ut en skriften Den första globala revolutionen där man lanserade klimathypen. Konferensen beslutade om den globala ordning som gavs namnet Agenda 21 och som numer kallas Agenda 2030.

 

Klimatet

För att underbygga skrämselpropagandan om människans förmodade klimatpåverkan inrättades en speciell förment vetenskaplig panel inom FN som fick namnet IPCC. Deras uppgift var att ge underlag för omfattande överstatliga överenskommelser för att minska utsläppen av koldioxid och därmed ge FN kontrollen över energianvändningen i världen. Det fanns alltså ett bias inbyggt i panelens arbete från första stund genom att FN bl.a. gav internationella miljöorganisationer ett större inflytande i arbetet än stora nationer – miljöorganisationer finansierade av oligarkin med starka egna intressen i en alarmistisk överstatlig miljöpolitik.

För att försöka visa på frågans allvar tog forskare som städslades av IPCC fram matematiska modeller för hur jordens medeltemperatur skulle stiga p.g.a. den stigande halten koldioxid. I modellerna byggde man in förstärkningseffekter på koldioxidens växthuseffekt utan stöd i faktiska observationer och fick på så sätt fram alarmerande resultat. Baserat på dessa modellberäkningar drogs sedan den politiska klimatpropagandan igång på högvarv. Eftersom oligarkerna även skaffat sig kontroll över 90% av västväldens medier kunde man kabla ut sin propaganda och effektivt stoppa kritiska röster. Jag drabbades själv av detta 2008 när svenska MSM plötsligt hindrade mig att skriva något om svagheterna i klimatlarmen.

Verkligheten är den att sambandet mellan den ökande koldioxidhalten från 0,03% till 0,04% och jordens medeltemperatur är utomordentligt svagt. Det har visserligen blivit varmare under 80- och 90-talen, men det var lika varmt på 30-talet och temperaturen sjönk så kraftigt på 70-talet att många befarade att istiden var på väg tillbaka. De senaste 20 åren har temperaturen varit i princip konstant och allt detta samtidigt som vi ett drygt halvsekel har haft en stadigt stigande koldioxidhalt. Det går helt enkelt inte att skilja ut någon effekt av den högre koldioxidhalten på temperaturen ifrån den naturliga påverkan från solaktivitet och andra geofenomen. Visserligen har oligarkin lyckats få vissa vetenskapliga institutioner att manipulera historiska data, för att försöka skapa ett intryck av en uppvärmning som inte inträffat i verkligheten. Detta forskningsfusk har dock obönhörligen avslöjats.

Situationen för klimatpropagandisterna har på grund av avsaknaden av säkra observerbara samband mellan temperatur och koldioxid, gjort att man gett upp att skrämmas med global uppvärmning. Istället har man övergått till att prata om klimatförändringar genom att skylla varje naturlig väderhändelse på inverkan från koldioxidens växthuseffekt. Återigen, den observerbara verkligheten är den att vi de senaste decennierna inte haft någon väderhändelse som ligger utanför vårt klimats naturliga variabilitet. Om vi överhuvudtaget kan se någon tendens så har den gått åt det mindre alarmerande hållet med färre orkaner och oväder än tidigare.

 

Relationen klimat och hållbarhet

Om vi går tillbaka till kriterierna för hållbar utveckling så kan vi enkelt konstatera att dödsfall relaterade till väder och klimat under den tid då koldioxidhalten stigit, har sjunkit stadigt (se figur). Klimat och väder utgör alltså inte ett hållbarhetsproblem ur ett mänskligt perspektiv. Vad vi däremot kunnat observera under den aktuella perioden är en kraftigt ökad växtlighet och krympande ökenområden runt om i hela världen. Det har i sin tur medverkat till ständiga globala skörderekord på senare år, vilket minskat världssvälten. Alltså fler människor har överlevt tack vare en ökad tillgång på föda. Så om man kan prata om någon effekt på den globala hållbarheten från den stigande koldioxidhalten, så är den positiv.

Kan någon förklara hur vi har kunnat bli och fortfarande dagligen blir så grundlurade av detta historiens största bedrägeri? Att våra företagare och bankirer spelar med i detta jättebedrägeri är ytterst pinsamt för dem. Det finns idag ingen saklig anledning för företagen att bedriva klimatrelaterat hållbarhetsarbete. I ställer borde man börja ägna sig åt hur man kan bidra till att bromsa den metabola pandemin, inte minst bland sina egna anställda. Oligarkernas egen globala varumärkesstinna livsmedelsindustri kunde ju börja med att eliminera livsmedel som gör människor metabolt sjuka och bilindustrin kunde börja redovisa hur man kan minska bilavgasernas giftiga partiklar och kväveoxider istället för harmlösa utsläpp av koldioxid som inte hotar hållbarheten.

Lars Bern